Nytt i bloggrollen

Efter att ha följt dessa bloggar under en längre tid så tog jag mig också före att faktiskt underlätta för andra att glädja sig över dem:

Storasyster i vassen

Vandra vägen

Att vara Jenny Jarvid

Hit och dit, men långt borta

Hit och Dit men Ganska Långt Borta, det är titeln på en bok som gavs åt min kusin av en fröken (lite rolig gåva!?), och det beskriver också vår senaste tid. Vi har varit i Tärnaby och Lögdeå och således hälsat på släkten. Mycket trevligt, men förstås många intryck och säkert lite omvälvande för Johannes. För oss andra har idyllen påverkats av andra saker: av svältkatastrofen på Afrikas horn, av attentaten i Norge och som om inte det var nog, också av ett dödsfall i släkten. Vi tänker på er och ber för er och finns i den mån det kan ha betydelse.

Avslutar med några bilder ifrån resan

Blöjbyte med vacker natur och en del mygg

O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med din allmakts ord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord - //: då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud! ://

 

Präst- och diakonvigning

Denna helg är det präst- och diakonvigning i Luleå, den sista av tre helger då det vigts nya kyrkans tjänare. En helg som bara borde framkalla glädje, och visst kan jag stämma in i de ord som ärkebiskop Nathan Söderbloms lär ha sagt till de nya prästerna en gång för länge sedan:

Ni är att gratulera!

Vigselfrågan

Men det är också så att det står lite knackigt till med både teologi och samverkan i vår kyrka. Förra veckans torsdagsdepression, alltså det lite smärtsamt skämtsamma tillmäle som en studiekamrat gav Kyrkans tidning, innehöll somt att fundera över. Det som behandlades då var vigselfrågan, en fråga som jag stilla hoppades skulle börja gå mot sitt slut som debattämne, i alla fall i den inomkyrkliga debatten, eftersom vi har ett kyrkomötesbeslut att förhålla oss till. Beslutet sade förvisso att vi antog en obiblisk vigselsyn, men att både den och den vigselsyn som kyrkan alltid haft, som Jesus hade och som Bibeln fokuserar på, alltså med en man och en kvinna i ett förbund, skulle finnas bredvid varandra.

Förutsättning för att vigas till präst

Men i Kyrkans tidnings rundfrågning framkommer det att man i flera stift ”ser positivt” på att man omfattar den nya synen på vad en vigsel är och att man i Stockholms stift förutsätter att man viger även samkönade par. Ärkebiskop Wejryd betonar dock återigen kyrkomötets beslut, men tar ändå inte tag i det problematiska i att en enskild biskop som han har tillsyn över tar sig alldeles egna friheter (sedan kan det ju ifrågasättas vilken makt som enligt Kyrkoordningen verkligen ligger hos Kyrkomötet/riksplanet och hur mycket som egenligen är stiftens makt i en episkopal kyrka och vilken betydelse det har att Kyrkoordningen säger att församlingen är den fraämsta enheten i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga om än viktig, nu är läget att vi ska följa Kyrkomötets beslut vad jag förstår). 

Egen ordning?

En intressant fråga infinner sig, kan ett annat stift/en annan biskop bestämma sig för att endast bejaka kyrkans traditionella syn på äktenskapet? Med biskop Brunnes sätt att argumentera så borde det vara möjligt!?

Internationella reaktioner

Ärkebiskop Wejryd har nu också tagit tag i att besvara en skrivelse i vigselfrågan från våra systrar och bröder i Mekane Yesus-kyrkan, undrar om de blir nöjda? Hoppas att våra relationer i alla fall får fortgå!

Men nog sagt om detta, allt gott och Guds rika välsignelse över er, nya kollegor, önskar jag!

Bröllop återigen!

Äntligen har vi så varit på bröllop igen! Men ”återigen” beror inte på att det känns gammalt, tvärtom det känns nytt och roligt, ingen inflation i detta, det var bara min ordlekarådra som tyckte att det var roligt att använda ordet ”återigen” återigen! Vi har återigen varit med och bevittnat och delat glädjen när två älskade och älskande vänner bekräftat sin kärlek och fått Guds välsignelse över sig! Vi fick glädjen att besöka Örebro och Olaus Petri kyrka.

Festsalen skrudad för brödrafolkens väl

Brudparet i fjärran

Svampen gick vidare i pokalform till brudparet E

All lycka och Guds välsignelse över er kära vänner!

Nyfött återigen

Nu går det undan, bilder på lilla kusinbarnet strömmar in. Tack för det!

Dopinbjudningar kommer. Tack för det!

Och så ökar befolkningsstatistiken i Skellefteå! Grattis M och E!

Storfrämmande och nyfött

En händelserik tid har det varit: tack alla som förgyllt livet! Händelserik såtillvida att släkten på båda sidor har varit välrepresenterad, mödrar och fäder, mormor och morfar, moster och morbror, dessutom ett litet kusinbarn nytt i världen, vi ber och håller tummarna! Bröllop har vi firat i Örträsk.

Bjuder här på lite glimtar ifrån denna tid (den lille H får ni dock föreställa er, tänk sött!):

Vila

Arbete

Örträsk, videunderligt vackert, dessutom ett utmärkt väderbönesvar av vår Herre

Etiopisk buffé och mer traditionell bröllopstårta. Gott!

Utsikten i annat ljus

Rikedom känns dom en bra sammanfattning av hur det är med de nämnda och de onämnda människor som besöker och som vi får besöka.

Midsommarhelgen

Åter i Skellefteå efter en runda till Tuvan, Bodan och Umeå.

I Bodan firade vi midsommar, och gjorde en reflektion: Hur skönt är det inte att få har roligt tillsammans och fira svenska traditioner utan att blanda in alkohol? Jag önskar att det skulle vara fler förunnat!

DSC00186

DSC00188

DSC00191

Midsommarafton började dock på Tuvagården, jag jobbade och Anna-Sara umgicks.

DSC00183

Igår kom vi till Umeå och Henrik. Tack för gemenskap!

Idag var vi då i Sävar/Skeppsvik och firade vi mormors (alltså Anna-Saras) 75-årsdag. Imorgon fyller hon, grattis! Också detta gick utmärkt utan starka drycker, det tycks inte sitta i detta eller?

Tack alla goa människor för denna helg!

Vänner, nya perspektiv, praktikant och Kristi kropp

Har tagit en liten paus ifrån sollapandet på vår stillsamma balkong, det blev så varmt att jag kände att en paus skulle sitta fint! Anna-Sara och jag har en lugn dag där nästa projekt är att göra kalops. Daniel däremot, vår vän och blivande kollega ifrån Uppsala, sliter och släpar på mitt kontor i Sankt Olovsgården.

Vi har glädjen att ha Daniel boende hos oss under några veckor, han gör praktik i Sankt Olovs-församling fram till den sjunde juni.

Det är härligt att träffa honom och våra samtal ger dessutom perspektiv på den jag blivit i min yrkesidentitet och ger insikter om skillnaden mellan studier och arbete. Helt enkelt är det som Ordspråksboekn säger:

Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa. (Ordspråksboken 27:17) Bibel 2000

Våra samtal och att få arbeta och vila med Daniel har påmint mig i Guds rike och i den kristna församlingen behöver vi varandra.

Grunden

Vi har haft den stora glädjen att två gånger bli inbjudna till äldre syskon i tron för att få ta del av delar av deras bibliotek, båda gångerna har det varit från äldre präster som böckerna härstammat. Det har varit väldigt trevligt och vi har gått därifrån med mer material till redan dignande hyllor. Lärdom må vara en lätt börda, men inte lärdomens förpackningar. På lut har vi också 7,5 kilo Illustrerat Bibellexikon, en länge efterlängtad tyngd för min del, som min farbror skänkt oss.

Detta med, för undertecknad, nya böcker från en avslutad prästgärning är inte bara intressant, även om det onekligen ligger ett visst drag av tidsstudium och samtidshistoria över det hela, det är också direkt uppbyggligt.

Grunden heter en bok som vi fick idag, en konfirmandbok av Bo Giertz. Redan på första uppslaget kommer en god påminnelse till ala och envar:

Varför kallas du kristen?

Jag kallas kristen, emedan jag genom dopet är upptagen i Kristi kyrka och med kyrkan bekänner, att Kristus är min frälsare.

Ibland kan vi behöva vila i att vi är upptagna i kyrkan, vi är Guds barn, Gud är nådefull, Gud älskar oss, vi har den helige Ande.

Det är verkligen så att:

Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? (Romarbrevet 8:32)

%d bloggare gillar detta: