Predikan över trons kraft – Markusevangeliet 2:1-12

I söndags 18 oktober var ljudåtergivningen emellanåt skral ifrån Lycksele kyrka, därför publicerar jag här predikan med dess text och dess bilder!

Trons kraft i ord och bild!

Predikan i ord (klicka på texten)

Predikan i bilder (klicka på texten)

Och för att höra (engelskt tal, svensk text) det som jag berättade från uttåget för att bilda dig en egen uppfattning så finns infon i filmen.

Apologetik del 3 – Varför tror du inte på jultomten då?

Detta är del 3 i serien om att mötas av en hink isvatten av motfrågor och motargument för den kristna tron. Dessa hinkar med isvatten av ifrågasättande som allt för ofta är så pass tråkiga att du och jag undviker att berätta om att vi är kristna.
Denna serie är en liten kompisguide (antingen en handduk att använda efter ishinken eller en doppvärmare att stoppa i vattnet i hinken så upplevelsen blir trevligare) som vill avdramatisera det hela och visa att alla mer eller mindre hätska och/eller ifrågasättande kommentarer och frågor vi får kanske inte direkt visar att kristen tro är det dummaste som finns, utan att tron på Jesus och livet med honom tvärtom kan vara något gott och stabilt att bygga sitt liv på! 
Men om jag inte är kristen då? Ja då tror jag att man kan läsa denna med behållning, man kan se att om jag hade stannat upp lite och funderat i stället för att raljera så kanske det hade funnits något hos min vän/arbetskamrat/klasskamrat/föreningskompis etc som vore värt att utforska. 
Men jag är inte raljant! Det var trevligt säger jag, då är du i gott sällskap med mäng av mina icke-kristna vänner som är trevliga och som jag på olika sätt samtalar om dessa frågor med! 
Idag ska vi se närmare på de andra livsåskådningarna som du kommer få frågan om varför du inte tror på: 
”Det finns ju så många olika religioner, de säger ju samma sak/de är ju egentligen samma sak.”
”Tror du på tomtar/troll/sagor/tomten också?”
Här kan vi notera en sak först: Du kommer inte få någon fråga om ateism, för det betraktas oftast inte som en annan tro/livsåskådning utan som en självklar grund som man sedan lägger något till (ungefär som att ateism är mackan och religion är pålägg; kan vara trevligt, men är onödigt)! Detta är väldigt intressant och här kan man istället för att backa undan och börja berätta de goda skälen för att man inte tror på allt möjligt göra några frågor kring vad de andra tror på och varför. Många har ganska okritiskt anammat en ateistiskt livshållning utan att reflektera mer över det, sedan kan man ändå rätt frispråkigt kommentera att kristna blir kristna för att deras föräldrar är det (vilket inte är helt sant eftersom kristen tro förutsätter en relation) och det är en stor sorg i kyrkan att inte fler barn följer sina föräldrar (exv. Carl-Henrik Jaktlunds bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar), men kan emellanåt vara helt oreflekterade kring sin egen tro i relation till sina föräldrars. 
Många säger då att de tror på vetenskapen/vetenskap. Då bör de få frågan vad det är och om de lever sina liv efter detta? Ofta menar man NATUR-vetenskap; fysik, matematik, kemi etc. Men ändå kommer man fram till att även dessa människor inte mäter sin pojk- eller flickväns kärlek i kilo, inte beskriver sitt nyfödda barns liv i kolvätetermer etc. De står säkert inte och tvekar vid övergångsstället heller vid grönt ljus i misstro mot att människor stannar, de litar helt enkelt på annat än bara vetenskap, något mer immateriellt (något inte mätbart) så då blir inte någon av er endast troende på förnuft eller på det som vetenskapen kan visa utan ni båda har faktiskt mer i era liv än så och ni båda har tillgång till tron på vetenskapen, inte bara den som är ateist. 
Sedan kommer vi till de olika religionerna och här är det ofta svårt i samtalet att göra sig helt förstådd upplever jag, för kunskap om religion tenderar att inte vara den starka sidan hos den som är ateist. På ett sätt förståeligt, men på många sätt rätt konstigt; man förhåller sig ofta helt ovetenskapligt till sin livsåskådning vilket är just vad man anklagar kristna för: ”Ni tror på en saga etc”. Med ovetenskapligt menar jag att man inte har undersökt särskit noga, man är kvar i ett fack man hamnat i, man målar ofta upp bilder av religion, av kristen tro och berättar vilken gud man inte tror pågen Gud som många kristna inte heller tror på, vilket kan vara överraskande för någon som inte är så van att prata om sin ateistiska tro utan är mer van vid att klanka ned på den gud man tror är den kristnes Gud. Här kan en viss vaksamhet vara på sin plats, ofta måste man göra tydligt med varandra vad man pratar om, för annars pratar man helt förbi varandra. 
Så med det sagt kan man gå in i ett studium av de olika religionerna, vilket förstås skulle kunna göras i hyllkilometer av böcker vilket också många har gjort, men för ett samtal av denna karaktär kan man nog som mest hoppas på en fikarast i cafeterian och då får man välja några sätt att jämföra dem som visar på eventuella likheter och skillnader. 
Det är lite olika vad för motargument man kan få och vad som krävs för att motbevisa det. För att motbevisa påståenden som ”alla religioner säger samma sak” är nedanstående rubriker lämpliga, för att samtala om påståenden som ”man kan tro på vad man vill/det är vad du tror, men jag tror…” så kanske man kan använda dessa också men då fundera lite kring om det verkligen finns skäl att tro på det som någon knåpat ihop i sin kammare (här kan du ju läsa in dig på någon sådan religon typ Mormonismen och så jämföra och fråga varför personen inte tror på Joseph Smiths hemgjorda variant, men på sin egen (här gäller det dock att ladda upp med kärlek och omtanke, ingen vill bli offentligt avklädd det som den håller heligt så taget varligt)).  
Vilka religioner bör man ta med?
Välj de stora de som brukar kallas världsreligioner; judendom, kristendom, islam, buddhism, hinduism, sedan brukar många ateister veta mycket om små obskyra religioner eller dylikt bruk inom religioner, men det säger ju inte att alla religioner har fel (lite av poängen med denna uppställning att det inte så enkelt går att dra alla religioner över en kam.  
Dessa ämnen skulle jag välja
Uppenbarelse – Här är det verkligen skillnad. Kristendomen grundades av en figur som inte skrev något vad vi vet (utom i sanden), som enbart grundar sig på att det blev ett avtryck i historien som omvittna. Grundaren tjänade inget på detta inte heller hans efterföljare (typ 300 å senare kan vi kanske börja diskutera om man faktiskt tjänade på att vara kristen, men det var ju lite sent för de som dött för sin tro dessförinnan). 

Särskilt islam och buddhism har här en person som möter en uppenbarelse utan att någon annan är och sedan berättar de att de mött Gud och får direktiv etc och särskilt Muhammed (islam) tjänar rätt bra med världslig makt på det hela. Judendomen hävdar likt kristendomen att den är en historiereligion där Gud agerat i historien (mest noterbart vid uttåget ur Egypten, det stora problemet är källäget kring detta som hände för så länge sedan, men det kan vi återkomma till när det gäller Gamla Testamentet för helt kör är det inte). Hinduism har ett milt sagt oklart ursprung istället där det kanske t o m kan sägas att hinduism är beteckningen på de mer eller mindre lika eller olika religiösa förhållningssätt som finns i Indien med omnejd?! Fast det var min egen tanke. Mer vanligt är att man betraktar hinduism som ett sammanhängande system trots många gudar och olika strömmingar (jag lärde mig att det fanns 370 miljoner olika gudar). De olika gudarna ges olika beskrivning, men ses som olika uppenbarelser av världsskälen (Atman). 

MålKristendomen och islam ser ut at ha samma mål; att leva med Gud i paradiset efter döden. Dock kan man säga att den kristne får levande Gud själv redan nu. Judendom har en mer världsnära tanke om at Gud är med i allt, förbundet mellan judar och Gud är i allt som sker. Lite oklar tanke om uppståndelse och evigt liv med Gud, men den förekommer. Buddhism har utslocknande som mål, hinduism att uppgå i världsalltet Brahman. 

Frälsning och vägen till den – Här är den kanske största skillnaden där i princip alla religioner har att man måste göra/prestera/komma till rätt insikt för att få komma till gud eller bli räddad från det som utmålas som problemet, ett undantag finns dock och det är kristendomen där Gud ser att människan inte klarar detta och blir människa och ger frälsningen gratis, utan att vi måste göra något.  
Av dessa enkla korta frågor kan man konstatera att det är stor skillnad, alla kan inte vara rätt, inte heller att säga sig tro på bara vetenskapen, men samtidigt vara ledsen när förälskelsen tar slut
Vi människor tycks tro på något mer än det vägbara och mätbara
Gott så! 
Men den här frågan som verkade så lovande om man bar på en ateistisk tro kan visa sig vara svårare att få till en poäng mot en kristen än man först trott, för här har den kristne allt historiskt stöd för Jesu liv, död och uppståndelse på sin sida (några tankar om det finns här), medan den ateistiskt troende måste visa upp lika starka stöd för sina icke materiella delar av sin övertygelse, annars har ju den kristen en mer vetenskapligt grundad tro (i bemärkelsen ”har mer skäl att tro på sin övertygelse”) än den som säger sig vara ateist och ändå tror på icke-materiella värden.  
Och så jultomten
Som kristen kan du ju visst tro på tomten :-) alltså på den biskop Niklas som är vår grund för tomten (jmf Sankt Nicholas), men skämt åsido så handlar det om att beläggen för spagettimonstret, tomten etc inte är starka nog, all tro på övernaturliga saker är inte likadan är huvudpoängen i denna bloggpost. 
God jul! Eller glad pingst i alla fall!  

 

/ Martin Walldén 

Edit: Denna artikel är uppdaterad 20170607

Vårt hopp, en liten helgsmålsbetraktelse?

För tillfället sker kanske stora och omvälvande saker, eller också så är det samma visa som vanligt, nyhetsrapportering tycks i alla fall innehålla ett visst mått av hopp tycker jag.

Det första är att det kanske finns något hopp om vett och sans i vårt kära lands migrationspolitik. Hoppet kanske består i bön, Wikileaks och träaktig mediehantering av deporta… (förlåt) migrationsminister Billström och utrikesminister Bildt? Utan bön sker väl inte mycket, därnäst verkar de uppgifter som framkommit ifrån den upphaussade sajten Wikileaks ha gjort (sanna eller ej) att även så pass religionsblinda publikationer (förlåt, lite elakt, men ibland är det fascinerande med många journalisters oförmåga att se på religion på ett kunnigt sätt) som Aftonbladet och DN menar att just kristna irakier borde få någon slags gehör för sin skräck inför återvändande till Irak (detta skedde i söndagens Agenda).

Alltså, inget direkt hoppfullt har väl hänt än och många funderar väl hur orden växlades den där gången (och andra gånger som vi inget vet om), men kanske kommer nu Irak, flyktingar och särskilt, kristna flyktingar upp på agendan? Fast att få till ett samtal om Irak och avvisningarna till en rätt  säker död verkar vara svåra att få till stånd (Billström och Bildt ville inte svara på några frågor på kallelse i alla fall och många är nu upprörda och frågande)? I mina ljusaste stunder hoppas jag det spiller över på övrig migrationspolitik, och fick man sedan drömma fritt så skulle en vettig migrationspolitik med rimliga skyddsskäl och rimlig bevisbörda för att erhålla asyl sedan kombineras med ett vettigt sätt att komma in i samhället, men där är det väl än mer bön som ska till?

Är världen, likt vi i Luleå skärgård, på rätt spår?

Nå, två andra nyheter som man kan fundera över är, först: Allt detta om Tunisien och om det håller på att hända något som liknar Berlinmurens fall, eller om det kommer surt efter i landet och i andra delar av arabvärlden? Egyptier tycktes i alla fall hoppas på det första och många är nog positiva eller hoppfulla eller beslutsamma och arga, fast president/envåldshärskare Mubarak tycks hård och orolig.

Israel och Palestina, återigen är det bara Wikileaks att luta sig mot, men lite spännande att det tycks finnas visst intresse för samarbete (dock dolt för oss i väst trots att vi alltid vet bäst i denna fråga).

Detta disparata inlägg avslutar dock i den som är Alpha och Omega, början och slutet, i den som vi lever, rör oss och är till i, i den som är vårt enda hopp och som har det eviga livets ord och genom vilken alla människor kallas att komma till Gud, nämligen Jesus Kristus. I helgen (vilken av tradition börjar klockan 18 på lördagskvällen, då det är helgsmål vilket på många håll firas som en enkel gudstjänst och på än fler håll uppmärksammas genom att kyrkklockorna ringer) är temat ”Jesus är vårt hopp”

Inför det nya året

Vi laddar upp inför det nya året och summerar det som gått på olika sätt. Svärföräldrarna landade just med en stor mängd mat, själv lyssnar jag på en intressant diskussion mellan John Lennox, Christer Sturmark, Stefan Gustavsson och Ulf Danielsson om Guds existens etc i ett inslag från Kunskapskanalen. Inslaget kom i min väg via Anna-Saras farfar, tack för det!

Gott nytt år!

%d bloggare gillar detta: