På spåret motarbetar evolutionsteorin

I första avsnittet för säsongen åkte man till Strängnäs, en liten pärla till stad. Från staden kommer barnfotografen Lennart Nilsson, ni vet han med boken Ett barn blir till!

pa%cc%8a-spa%cc%8aret

Ungefär 36 minuter in påbörjas frågorna om Strängnäs och utläggningen om ontogenesen som avspeglar fylogenesen.

Fredrik Lindström kommentera då lanugohåret som barnet bär en tid i magen med att

ontogenesen som avspeglar fylogenesen

Vilket betyder att barnet i magen går igenom tidigare stadier i den evolutionära utvecklingen, vi har svans säger han, vi har gälar och vi har då hår, lanugohår.

Men är det så? I magen är ju alla data programmerade, det finns inget som saknas, vi har hela genomet med oss, hur fostret ser ut visar egentligen bara hur fostret ser ut. Att vi liknar andra varelser i särskilt hög grad på det sätt som menas här är ganska tveksamt, för mer om detta kan man fundera över Ernst Heackel. Svansen är inget vi alla har, vad jag förstår, utan den är ett resultat av lite för mycket inneslutning av ryggraden, likt ryggmärgsbrock är ett resultat av för lite. Det är alltså ingen svans med funktion som en svans, mer lite för mycket hud kanske man kan säga.

Likaså är gälarna inga gälar, utan veck som kan sägas likna gälar (men en fisk skulle bli rätt andfådd av att försöka andas genom huden antagligen)!

Jag finner det ganska komplicerat att på bästa sändningstid torgföra sådana tveksamheter som detta, ity evolutionsteorin har det besvärligt som den har det med sin trovärdighet (att bara andas om polystratafossil, mellanformer, mutationer och deras icke positiva påverkan på genomet med mera, med mera, ger stora svårigheter).

Att grilla en präst – Vad svarar du när Janne Josefsson ringer?

I dagarna har ett avsnitt av Uppdrag granskning sänts, ett avsnitt där Svenska kyrkan och hennes präster och teologi hamnat i blåsväder, därav dessa tankar.

Vad svarar du när Janne Josefsson ringer? är namnet på en bok jag funnit i mina svärföräldrars hylla, en viktigt fråga i de politiska sammanhang de kan förknippas med, en fråga som nu kommit in i Svenska kyrkans och kristenhetens hägn (det var inte första och inte sista gången, men den för tillfället aktuellaste gången som kristenheten hamnat i blåsväder).

Jag vet inte om det finns ett givet svar på frågan med Janne Josefsson, eller om en blir lyssnad på när en försöker prata med en reporter ifrån Uppdrag granskning, men det jag förstått av tv-programmet är att några präster i en själavårdssituation har lyssnat på sin konfidents  tankar, känslor och brottning och, precis som tanken är med ett själavårdssamtal, hjälpt till att lägga brottningen i Guds goda händer.

20140531-150749.jpg

Svenska kyrkan, en kyrka där alla får rum, där Jesus är i centrum och du och jag blir höra i brottnignen med våra liv!?

Någon form av ramaskri har utbrutit där människor från skilda håll (bland annat Svenska kyrkan och Uppdrag granskning) glider på sanningar, angriper och/eller undviker att stötta. Ganska många övertramp har skett tycks det mig och det gör ont i mig när människor behandlas illa, oavsett sexuell läggning, etnicitet, tro eller av vilket annat skäl som helst.

En annan tanke om storheten i det enskilda själavårdssamtalet kommer till mig när jag försöker formulera varför Uppdrag gransknings metod känns så fel; tänk att det finns ett sammanhang där någon lyssnar på dig och mig, någon som inte är FRA, inte Google ingen som vill ha ut något av dig och mig utan som vill vara Guds, den allsmäktiges, nåderikes, barmhärtiges öra och som är helt på din och min sida i vår brottning med våra liv!

Gud välsigne din kyrka över hela världen, full av fallna, syndiga människor som jag, ändå använder du oss för att sprida det goda budskapet om din kärlek och din räddning till och av oss människor!

 

<span>%d</span> bloggare gillar detta: