100 dagar och asylpolitik

SVT är just programmet om Sverigedemokraternas första 100 dagar i Riksdagen, och deras roll och inflytande, avslutat. Kanske hade det varit roligt och bra att se, men orken fanns inte. Lite tyckanden kommer istället nu när orken infunnit sig igen. Det första och största tyckandet är att det är lätt hänt att man som ansvarig politiker, och kanske också som medborgare, gör det lite för enkelt: Sverigedemokraterna är de onda och vi de goda, men är det verkligen så enkelt?

Vi kan se på rapportering och våra tankar om vad som händer och vem som gör vad och varför, ett intressant exempel är hämtat ifrån Västerbottens Folkblad (bra skrivet, dock tycker jag att det verkar som att islam inte är den bästa grogrunden i sig för människovärde och demokrati, men kanske kan de kombineras).

Vi kan också se på hanteringen av våra kristna bröder och systrar, eller om man inte är kristen så på våra bröder och systrar som är förföljda. Migrationsminister Tobias Billström slår lite för ofta liksom knut på sig själv för att slippa att använda de verktyg han har för att vi i Sverige ska kunna vara så humana som vi kan mot de i dessa dagar så hårt trängda irakier som är i Sverige, exempel ifrån Världen Idag.

Dessutom har vi väl inte lyckats så särskilt bra med att ge människor möjlighet att rota sig i Sverige, förutom de som kom under de stora arbetskraftsinvandringarna. Det är inte lätt att lyckas få försöka klara sig och få använda sin utbildning och sin energi och sin framåtanda, det tycks vara lättare att fastna i ett lite för passiviserande system. Detta leder förstås inte till något gott för vårt samhälle eller för enskilda individer utan leder väl främst till att en brun nyans lägger sig över debatten?!

Bön och fasta för detta kanske vore den bästa vägen, och så det gamla klassiska ”ora et labora”, att som kristna ”be och arbete” för Guds rikes utbredning även i dessa frågor!

Ljuset har återvänt!

Efter ett ofrivilligt bortavarande ifrån den världsvida webben så är vi nu åter, tack vare min intelligenta svåger (tillika Anna-Saras broder). En ”hard reset” (alltså ut med stickproppen ur väggen, vänta och så sätt tillbaka den igen) så funkar allt*, oförklarligt som allt för ofta i det nya, moderna felfria tekniksamhället. Tack så mycket!

Ljuset kommer åter? Bild ifrån personalresan till London, någon form av marsch för eller emot Nordirlands självständighet (antagligen mot).

Noterar att sedan valet så har inte mycket hänt, förutom att det är marknad i Lycksele och att några skribenter nu äntligen har noterat att ondskan varken fanns personifie

rad i herr Adolf eller i Jimmie Åkesson. I stället är det väl så att vi alla har mycket att sträva mot om vi ska kunna mota ondskan ur världen och att vi alla ytterst har att lita på förlåtelsen för vår ondska, våra synder, genom att Jesus har tagit konsekvensen av densamma på sig i sin död på korset och gjort det möjligt att bli fri genom sin uppståndelse:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. (Romarbrevet 7:15)**

Detta innebär ju förstås inte att jag tror på så mycket gott ur den uppkomna situationen, men trots allt är ju 5,7% inte 57% eller ännu mer så att fortsätta kämpa för ett godare Sverige än vad som varit och en bättre migrationspolitik än förut är fortfarande kamper som måste kämpas och vinnas!

Söndagens predikan i Lycksele kyrka innehöll några visdomsord om radikalitet som gick ut på att om vi tyckte predikan var radikal så var den ändå mindre radikal än vad Jesus och bibeltexterna var, något som bör stämma till eftertanke då vi talar om relationer (som i fallet om ett bättre Sverige och en humanare migrationspolitik). Jesus levde gott och han kallar oss att ta emot Guds kärlek så att vi kan ge den vidare.

Några kommentarer:

Kyrkorna i Sveriges Kristna Råd har sammanställt en rapport om det svenska asylsystemet.

* Givetvis var det inte datorn det var fel på, fattas bara, utan själva fördelaren av det trådlösa närverket.

** Läs gärna sammanhanget i Romarbrevet 7:14-25

Valet 2010. Vem vann?

Vi har varit på personalresa till London från i tisdags till i måndags morse. Vi har bott på Svenska sjömanskyrkan, vilket låter mindre osedligt på svenska än på engelska (det var svårt att komma på ett bättre ord när vi skulle berätta för olika personer var vi bodde), och några av oss på Finska sjömanskyrkan.

Efter några timmars försening är vi äntligen utanför Svenska sjömanskyrkan

Vi som bodde på den svenska var nog allmänt överhövan nöjda. Trevliga människor som mötte oss, god frukost och bra rum! Den finska gav tyvärr upphov till mindre jubel.

Det är ett politiskt intresserat och medvetet arbetslag som vi är i och följaktligen så var vi mycket nyfikna när klockan hade passerat 8 på kvällen. Hur har det gått? Kom NSDA… förlåt Sverigedemokraterna in i riksdagen? Vilket block blev störst? Fick detta block i så fall egen majoritet? Vem vann egentligen? Kunde man gjort annorlunda för att minska inflytandet från Sverigedemokraterna? Många av frågorna fick ju sina svar, men den viktigaste frågan: Vem vann? är väl fortfarande obesvarad (Wetterstrand/Eriksson, Reinfeldt, Sahlin). Ett stort arbete ligger framför politiker och oss andra att visa på det gudagivna människovärde som vi alla har, nu tänker jag inte bara på vad Jimmie Åkessons parti vill utan att det gäller i alla våra relationer och i våra prioriteringar varje dag och stund.

Vi har en stor uppgift att be för de som styr i politiken och i ekonomin och på andra sätt.

%d bloggare gillar detta: