Lycksele kommunförvaltning – tänk om, tänk rätt!

Ett enkelt sätt att skaffa sig stora bekymmer är att spara in på barn. Ett endaste barn som hamnar i problem på grund av bristande resurser är nog hur dyrt som helst, och hur tragiskt som helst och hur ovärdigt ett välfärdsland som Sverige och en kommun som Lycksele.

För tillfället är väldigt mycket inom barnomsorgen i Lycksele som är i stöpsleven, i VK och Folkbladet stod att läsa om ett knepigt tänkt besparingsförslag, Detta förslag som nu snart kommer att beredas känns som det smygits på oss i Lycksele kommun och snart har det kanske blivit ödesdigert beslutat.Vad kan vi göra mer? Frustrationen sprutar och vanmakten att kortsiktighet och annat får råda.

Tack Anna för att du får mig att reagera!
Här kommer Annas tankar från radio och Facebook.

20130509-212355.jpg

Idag har jag pratat i radion sägs det. Det är inget jag gillar att göra, eller tycker är roligt på nåt vis. Men ibland får man tänka att ändamålen helgar medlen.
Jag gjorde det för att jag tycker att det är på tok för lite folkstorm i Lycksele vad gäller neddragningar för dom som är svagast och kan säga ifrån minst (alltså äldre och små barn).

Att dra ner på antalet dagmammor (som är den frågan som ligger mig närmast om hjärtat) känns som rent och skärt vansinne.
Jag tror gott om alla som arbetar inom förskolan. Det är med all säkerhet en bra verksamhet – som dessvärre inte passar alla barn. Så fint att vi kunnat välja ett alternativ som passar vårt barn bättre och ett upplägg som vi verkligen tror på.
Om någon hade kunnat presentera siffror på att det alternativet var dyrare än nåt annat hade jag köpt det rakt av. Så är det inte.
Ett barn hos dagmamma kostar i själva verket mindre än ett barn i förskola.

Detta visste inte en av de högst ansvarige politikerna om – enligt inspelning.
Det skrämmer mig.
Känns verkligen tryggt att han spelar lite bingolotto med mina skattepengar.
-”Vi vänder på alla stenar”. Uppenbarligen inte så väldigt noga.

Man har helt enkelt bara bestämt sig för att göra en kortsiktig vansinnesåtgärd som i långa loppet kommer att bli relativt kostsam. (Såna exempel finns det tyvärr rätt gott om i Lycksele).
När barnkullarna ökar – och det gör dom med jämna mellanrum – har man redan knökfullt i samtliga förskolor och enda alternativet är att bygga nytt – eller hitta på nån ny paniklösning som blir kanondyr. Smart va?
Vi får bara hoppas att vi kan låna mer pengar när den dagen kommer.

Det ligger en hund begraven någonstans. Jag vill gärna att det kommer fram vad det är för en hund, och vem som grävt ner den.

Vidare skulle jag vilja veta var alla andra småbarnsföräldrar håller hus? (enligt uppgift finns det över 600 barn i omsorg i kommunen, vilket borde innebära ca 1200 föräldrar och otaliga mor- och farföräldrar).
Är ni helt okej med att det kommer bli betydande förtätningar i förskolan?
Om svaret är ja – sug på denhär- är ni helt okej med att vi går före er i kön för placering om förslaget går igenom?
Detta berör inte bara oss som valt dagmamma – det berör precis alla föräldrar med barn inom den kommunala omsorgen. Och all personal. Och alla i skolan som får ta emot dessa barn om några år.
Egentligen berör det varenda skattebetalare och innevånare i kommunen.

För mig berör det dock mest Doris, 2år, som riskerar att förlora alla kompisar och livet som hon känner det. Och inte minst sin älskade Evy – den person som är hennes mamma, pappa och vän när vi arbetar för att dra vårt strå till den sargade kommunstacken.

P.s. Den politiker som ordnar upp detta har min röst i nästa val D.s.

 

Vad ett inlandsbarn inte kan veta – stöd Lapplandsupproret!

Sitter och tittar på lillemans bilmatta. Det första jag ser är en telefonkiosk och jag tänker: ”Oj, vad han ska undra vad det är!”, han som redan kan låsa upp knapplåset på en iPad/iPhone och bläddra sidor för att komma till den av mormor installerade appen som han gillar bäst, hur ska han förstå att man gick till särskilda små hus ute för att prata med varandra i telefonen. Kanske frågar han: ”Jaha, var det när batteriet var slut i den vanliga mobilen?”

CIMG3535

Bilmattan med det svåra innehållet, duger dock finfint att köra bilar på!

Men plötsligt blir jag påmind om att det kan vara fler saker som han inte kommer veta något om, han och alla andra barn i bygder som inte anses så viktiga. Ambulansen dras in i Åsele och ersätts med en akutbil, vårdplatserna i Dorotea dras in och ständigt är lasarettet i Lycksele hotat. Skolor som är små, där barn trivs och i förekommande fall utvecklar kamratskap istället för utanförskap, läggs ned och ersätts med bussande av barn och stora samlingar av barn. Sedan undrar man varför barn lär sig mindre och varför det är så stökigt.

En del beslut som är obekväma är givetvis riktiga och viktiga, man kan inte se till alla särintressen om man ska ha hand om större enheter, pengarna är begränsade osv. Men ibland skaver tanken inom mig: ”Har vi ersatt människan som måttstock och utgångspunkt, med pengar och Marknaden?”. Jesus varnar bara för en enda avgud; Mammon (alltså pengar och tillgångar).

Tanken skaver, kommer inte lilleman att veta vad bilderna nedan föreställer? Och hur många barn kommer i så fall likt honom inte ha sett en polis, en lokal skola, en brandbil eller en sjukvårdsinrättning inom rimligt avstånd?

Lokal skola, snart lika sällsynt som snö i Sahara?

Lokal skola, snart lika sällsynt som snö i Sahara?

Brandkåren, var god dröj vi har ett stycke att åka, vi är på Brommaplan för tillfället (eller i kanske bästa fall Vasaplan)!? Är det framtiden?

Brandkåren, var god dröj vi har ett stycke att åka, vi är på Brommaplan för tillfället (eller i kanske bästa fall Vasaplan)!? Är det framtiden?

"Drar vi in sjukvården dör de väl av i lappeländet? Då löser sig frågan av sig självt!" Riktigt så illa är väl inte fallet, men nog skulle stat, kommuner och landsting kunna tänka ett var till ibland!?

”Drar vi in sjukvården dör de väl av i lappeländet? Då löser sig frågan av sig självt!” Riktigt så illa är väl inte fallet, men nog skulle stat, kommuner och landsting kunna tänka ett var till ibland!?

För att sammanfatta

Nu är det historiska beslutet taget, det blir en folkomröstning om vården i Västerbotten!

Så tack kära ockupanter och alla eldsjälar i Lapplandsupproret!

Vi får lägga allt arbete i Guds händer!

Vi får lägga allt arbete i Guds händer!

 

 

 

Expressens ledarskribent om skolavslutning i kyrkan

Intressant från Expressens ledarredaktion om skolavslutningar i kyrkor. Alldeles riktigt i sina reflektioner, men helt oriktigt om indoktrineringen vid friskolor. Absurt och opåläst, det finns väl få delar av den svenska skolan som är så kontrollerad av skolinspektionen som de kristna friskolorna!?

 

Fira gärna i kyrkan | Ledare.

Israel enligt andra: Ta ansvar för Israel-bilden

Det kan lätt bli mycket nyheter och mycket skrivande om Israel, ett land som till ytan och till folkmängden inte är så mycket att skriva om. Ett land som väl egentligen inte har en chans att finnas, med tanke på all fientlighet i omgivningen, men som inte bara finns utan också är en civiliserad, modern, demokrati! Som sådan inte perfekt, men med utrymme att föra just samtalet om hur man som land fungerar och agerar och hur man bör fungera och agera.

Jag delade häromdagen med mig om min hittills sämsta upplevelse av medierapportering från den pågående konflikten, men noterar att Annika Borg nog haft en ännu sämre, med bilder och med en rätt så fascinerande snedvridning i rapporteringen och med en hisnande brist på förståelse och insikt från ansvarig för bevakningen på SVT.

Från Dagen den 23 november: Ta ansvar för Israel-bilden – Dagen.

Nyhetsinslaget började med en rapport från Israel med bilder av välmående människor som umgås i solen och kisar upp mot himlen.

Dessa bilder kontrasteras ­sedan mot bilder från Gaza. ­Fasansfulla bilder av döda barn mötte tittaren. Man såg också en skadad journalist och fick ta del av en berättelse av en upp­given läkare.

Det råder inga tvivel om att man ville förmedla en uppfattning om vem som är ond och i trygghet och vem som är god och utsatt. Budskapet når fram till tittaren och går inte att värja sig emot.

Dessutom betonar Annika Borg det riktigt lustiga som vårt kära kyrkomöte beslutat att Svenska kyrkan ska tycka i denna fråga.

Häromdagen valde Svenska kyrkans kyrkomöte att till alla sina ledamöter sända ut ett dokument som inte kan beskrivas som något annat än hatpropaganda. I Kairos-dokumentet beskrivs Israel som rasistiskt, barbariskt och att man utövar apartheid.

Tongångarna känns igen från den hårdföra och havererade retorik mot Israel och judar som återfinns i just hattexter.

Annika Borg betonar hur politik och religion inte bör höra ihop och hur svårt det kan vara att bli förknippad med en åsikt som inte är rimlig för en själv:

Jag menar att genom detta politiska utspel har Svenska kyrkan visat orimligheten med att göra sin fusion mellan politik och religion.

Som präst och medlem i Svenska kyrkan motsätter jag mig å det skarpaste att bli associerad med denna hatpropaganda mot Israel.

Hon har så en tanke om en kyrkas göranden i denna fråga:

Svenska kyrkan ska inte vara en åsiktsgemenskap utan en kyrka där evangeliet förkunnas. Sådana här utspel skymmer evangeliet, då det just är evangeliet – och inte politiska uppfattningar – som förenar oss kristna.

Israel vs. Palestina 0-2

Något man inte bör göra om man ska anses som tillräknelig är att allt för frekvent säga något om Mellanöstern på ett sådant sätt som gör Israel till något annat än en ond, demonisk terroriststat, men ett försök till gör jag nog ändå.

Israel vs. Palestina 0-1.

Under den korta färden denna morgon ut till flygplatsen så hann jag höra delar av radions åtta-nyheter där det rapporterades om att Israel kallat in reserver, 75 000, på grund av allt som sker kring Gaza för tillfället.

Det som rapporterades hända i Gaza var att Israel anfallit medelst flyg

mål som man hävdade var militära

och sedan, om jag inte minns fel räknades det upp hur många palestinier som dött (alla dödade i alla konflikter överallt är givetvis tragiskt och av ondo).

Sedan fortsatte nyhetsuppläsaren med att säga att palestinierna på Gaza-remsan som svar på dessa flygattacker sköt raketer in över Israel.

Jag har inga skäl att inte tro på rapporteringen om att Israel kallar in reserver, men jag finner det direkt motbjudande att hävda att palestinierna (under ledning av terrororganisationen Hamas i detta fall) besvarar Israels flygangrepp. Det är säkert sant i den mening att man nu gör det, efter att också Israel gett sig in i den dödliga leken med människoliv, men jag tror inte att varken Ekot eller någon annan kan föra i bevis att det var någon annan än just Hamasledda palestinier som började med raktbeskjutningar som nu fått ett hårt och tragiskt svar i form av flygangrepp från Israel.

Vidare är det lite förrädiskt att säga att lägga in ord och begrepp endast rörande Israels agerande, det är säkert så att ansvarig i Israel offentligt hävdar att de anfaller militära mål, men när man lägger ut texten på det sätt som skedde i nyheterna så utelämnar man de rätt så starka indicier som tycks peka mot att Hamas inte drar sig för att ha sina militära mål/styrkor belägna just mitt bland civila i akt och mening att kunna anfalla och om Israel besvarar elden så kan man säga att de sköt på civila (vilket kan vara sant, men de militära anfallspositionerna kan vara placerade där och när man får raketer över sig och sina barn och sina civila så kan det vara så att man grips av lust att få ett slut på detta).

Israel vs. Palestina 0-2.

Vid spatserande vid resmålet, alltså Uppsala, så hördes ljudet av en talkör kring torget. Det visade sig vara en demonstration mot Israel, eller för Hamas, Hizbolla eller någon annan av Israels antagonister (jag vet inte) kanske var det för arabiska palestinier (jag gissar på det). Där fick inte Israel några poäng förstås, men en skylt därifrån tar jag med mig i min bön för regionen och dess människor, den sa:

För ett fritt och demokratiskt Palestina

Amen, säger jag! Nog ska det kunna gå att samsas, men inte på vilka villkor som helst förstås och framförallt blir det svårt om den ena parten vill utlånaden andra och den andra är en ensam demokrati i en omgivning av stater och grupper som fungerar helt annorlunda.

Visst hopp kan finnas tänker jag och det hämtar jag ifrån det faktum att det på båda sidor finns människor som vill och ifrån det faktum att två fredsavtal faktiskt skrivits under (om jag förstått rätt): Ett mellan Israel och Egypten och ett mellan Israel och Jordanien. De har gått från att vara bittra fiender med anspråk på samma land etc till att kunna leva bredvid varandra, skillnader finns, men kanske kan man se något hoppfullt?

Några reflektioner över temat ”Medmänniskan”

Medmänniskan var den gångna söndagens tema och således också denna veckas tema. Medmänniskan är ett svårt tema, tycker jag, det kan vara svårt att se vem min medmänniska är, se min medmänniska som tycker annorlunda än jag och som är annorlunda än mig.

Cristina Grenholm skrev i pappersversionen av Kyrkans Tidning om detta: ”Du måste få syn på den andre”, säger hon, och talar om den barmhärtige samariern och hon påminner oss om att:

När vi lever i tron påminns vi ständigt om Guds gränslösa kärlek som inte håller tillbaka eller sparar sig. Guds kärlek gäller aldrig bara den egna personen, utan hela mänskligheten. När jag tror att Gud älskar mig, tror jag samtidigt att gud älskar den som strå bredvid mig, min nästa.

Samarier är väl inget som du och jag vet så mycket om, vi kanske känner till att de var rätt så ringaktade i det judiska folkets ögon och att prästen och leviten som passerar förbi den slagne mannen i Jesu liknelse var aktade och respekterade, rent av de som tjänade Gud allra närmast (genom sin tjänst i templet) och då också förtjänade respekt av alla.

Den barmhärtige samariern i nutid – israelen och hamasmedlemmen

Men hur vore det om man istället för samarier berättade om en medlem av Hamas, styret i Gaza som har som uttalat mål att utplåna sina medmänniskor i staten Israel (och ibland får jag känslan av att de har det outtalade målet att utplåna även sina egna?!), berättade att han vandrade vägen fram, men blev överfallen av några okända våldsverkare. Först dyker en palestinavänlig svensk upp, just inseglad på båten Estelle genom organisationen Ship to Gaza. Denna ser den slagne mannen, men tycker det är olustigt och går vidare.

Nästa som dyker upp är en ekumenisk följeslagare från Sveriges Kristna Råd, men också denna viker åt sidan.

Den tredje som kommer förbi är en israelisk bosättare från Västbanken. Han ser mannens ursprung, mannens kalasjnikov, men stannar upp, förbinder såren och kör honom till ett sjukhus där han tjatar in den skadade mannen.

Jag vet inte om detta gav dig något, men för mig så är Guds kärlek så konkret att den kan få oss att mötas och vilja leva ett liv i försoning med varandra, vare sig vi är israel eller palestinier, HBTQ-person eller ej, liberalteolog eller konservativ, kort sagt ”för människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt!”

4000 dagar

Många uppmärksammar idag att det gått lång tid av frihetsberövande för journalisten Dawit Isaak, närmare bestämt 4000 dagar.

Han är inte ensam om att lida i världen, men tragiken är stor och växer när det handlar om en människa och inte om siffror på hur många som lider, det kan i alla fall jag inte ta in lika lätt.

Bön och arbete för Dawit Isaac och alla andra som lider oförrätter får vara dagens uppmaning till oss alla!

För att komma till en av de centrala sidorna i kampen för Dawit Isaak klicka på bilden

DN om Dawit

Sveriges Radio om Dawit

Björksele och Kristineberg

En del tror att inlandet är dött och att allt är mörkt och utan hopp. Andra arbetar på att föra ljuset in i världen, oavsett var det är mörkt. Det sistnämnda är ju verkligen kyrkans uppgift!

Rapporterna från Kristineberg har varit mörka och dystra, allt läggs ned, nu också kyrkan. Till exempel P4 Västerbotten.

Men Anna-Sara predikade både sorg och hopp i sin avslutningspredikan i Kristinebergs kyrka och nu går livet vidare, sorgset ibland, glatt och med tillförsikt ibland så varsågod att ta del av vad som händer och sker i Svenska kyrkan i Björksele och Kristineberg!

Utöya – Gud och ondskan

Den gångna helgen har vi kommit ihåg vad som skedde på Utöya för ett år sedan. Vi har blivit påminda om vad vi själva gjorde och hur vi reagerade. Själv hade jag lite överraskande blivit vikarie för en kollega som blivit sjuk, dagen då själva attentatet i Oslo och på Utöya skedde hade vi besök av kära vänner och jag skulle ha en trevlig dag i en by utanför Lycksele, Vinliden. Dagen blev inte som vi tänkt, nog inte som någon tänkt. Sakta gick det upp för oss vad som hänt och höll på att hända. Söndagen hade jag, återigen som vikarie, och en kollega sedvanlig drive-in gudstjänst på Gammplatsen i Lycksele. Annorlunda och sorgligt.

Imorgon och de flesta andra dagar kommer vi inte att bli påminda om andra inbrott som ondskan gör i vår värld, en värld full av hemskheter, i behov av omvändelse och Guds nåd och kärlek.*

Den kväll då Anna Lindh mördades firade vi en vanlig veckomässa i Uppsala, jag minns att en del av de som medverkade inte ville sjunga som man brukar varje mässa: ”Helig, helig, helig…hela jorden är full av din härlighet.” Detta eftersom det inte tycktes så den kväll då hon mördades, det kändes heller inte så dagen efter attentaten i Norge.

Och ändå, det är bara hos Gud vi som mänsklighet har vårt hopp. Den ondska som vi gör mot varandra, den död vi sprider omkring oss, den kan bara sonas och ge oss försoning med varandra och en framtid tillsammans genom den död som Jesus dog på korset för din och min ondska, din och min synd. För att skänka världen frid och frihet finns ingen annan än Gud, jag vill göra som Simon Ådal uppmanar: ”Jag tänker be för Sverige” och resten av världen förstås!

 

* FN-förbundet uppmärksammar

* Amnesty uppmärksammar

Från bloggrollen: Förskoledebatt

Under rubriken ”Från bloggrollen” delar vi ibland med oss av andras visdom, här tänkvärdheter ifrån Jenny Jarvid om barnomsorg.

Att vara Jenny Jarvid: Förskoledebatt.

%d bloggare gillar detta: