HBT och tro

Har varit på kurs med just namnet: HBT och tro och jag tyckte om den!

Vad var det då som var så bra? Innehöll den bibliskt korrekta tankar om homosexualitet? Nej, inget ifrån Bibeln diskuterades

Var den då ett möte mellan människor av olika uppfattning i frågan om HBTQ och tro? Nej, det var i stort sett ensidigt, ett propagandamöte i det lilla för redan övertygade.

Så vad var det som var så upplyftande? Jo, att det inte bara var ett ställningskrig mellan åsikter utan att den handlade om något viktigt: Människor som tror på Gud. I det här fallet HBTQ-personer som tror på Gud, som vill leva i en relation med Jesus. Det är något att dels glädjas åt, dels något att uppmuntra och stödja! Det blev liksom ett inifrån perspektiv på många sätt.

Sedan är det ju störande att Bibeln inte ens får vara med i samtalet, att inte Guds särskilda uppenbarelse ens får vara med och problematisera, men jag tycker ändå att detta var något gott. För att vara en konferens av detta slag så var tonen mer lik de givande samtal jag haft med mina vänner som har en annan sexuell läggning än jag, inte ens Elisabeth Ohlson Wallin trampade över mer än en endaste gång (då hon sa att även motståndare till Ecce Homo tyckte om korsfästelsescenen: ”Kanske var det för att bögen var död?”) och en kvinna till som menade att de som var på konferensen var de som förespråkade bibelns kärleksbudskap och de med andra åsikter stod inte  för kärleken. Detta var långt mindre än vad jag förväntade mig av övertramp ifrån kärlekens budbärare, och det gjorde mig glad! Vi hade trevligt och möttes gott i samtal vid mat och fika och i konferensföredragen!

Om jag tycker kärlek är så här, då är den det! Om jag tycker Gud är så här, då är h*n det! Det är sant, för jag har själv sagt det! Så det så!

 

%d bloggare gillar detta: