Utmattningssyndrom – Efter mörker kommer ljus?

Det har nu gått åtminstone två år sedan jag en dag inte orkade mer, när färgen försvann, där ljus, ljud och allt som krävde mer engagemang än att ligga still i ett mörkt och tyst rum blev en fiende och för mycket.

Jag sitter nu på tåget på väg till en gruppträff för människor som gått in i väggen; en uppföljningsträff, den andra i ordningen. Vår gemensamma vandring började med ett halvt års träffar varje vecka med uppgifter emellan, med stöttning, med kamp. Mycket har hänt, till och med så mycket att det går att berätta något inifrån hur det är och har varit.

På väg med utmattningssyndrom, vart bär det hän?

Hur är det nu?

”Just idag är jag glad, just idag är jag stark…!”, eller så är det inte alls. I lördags (nu är det onsdag) orkade jag med många saker jag inte orkat förut. Men ett par morgnar och kvällar där jag ensam tagit hand om vardagliga saker har kastat mig tillbaka till att nätt och jämnt orka ligga i soffan och se på en film med barnen.

Men det är bättre, mycket mycket bättre, men ändå så mycket sämre än vad jag skulle önska.

Hur är det i väggen?

Det finns mycket att säga om hur det är, men några saker som jag tänker på som fortfarande i mitt tillfrisknande tillstånd påverkar, delar jag här nedan.

Det som nu fortfarande känns stort och viktigt och svårt är ensamheten. Hur människor finns runt omkring, bryr sig om, anpassar sina liv efter mig, och ändå är jag ensam.

Jag är ensam eftersom det är jag som förlorat mina kapaciteter, det är min hjärna som inte fungerar, det är min kraft som ibland räcker till inget.

Att hälsan nu finns ibland det ger glädje, men samtligt sorg och viss oro och frustration: Hur kommer jag att bli? Vem är jag? Vilka kapaciteter kommer jag att ha? Kommer jag tycka om den jag är? Kommer jag bli så frisk att jag i alla fall orkar det jag vill mest av allt: Att vara en fungerande make och far? Och kommer jag dessutom kunna fungera på ett relevant sätt i yrket?

Dessa funderingar är jag också ensam om.

Varför kan vi inte?

Jag är ensam om att vara den som förlorat sin förmåga och som tillvaron måste anpassas efter. Vi kan inte därför att pappa inte kan. Vi kan inte göra det och det som är roligt för att min make inte förmår. Vi kan inte ens röja av här nu så att vi åtminstone kan se På spåret sedan tills han måste gå och sova för natten, eftersom han nu måste vila efter att ha gjort maten/tagit hand om barnen när de kom hem från skolan/jobbat några timmar (eller vad det nu kan vara som för de flesta inte kostar allt för mycket energi, men som för mig nu är som en bergsbestigning).

Förresten så kunde vi komma förbi och hämta…

Jag är ensam om att inte kunna planera om utan att det kostar mycket i energi och förmåga. Förut kunde jag lägga upp saker i min hjärna mer bredvid varandra och kontinuerligt prioritera eller göra, nu hamnar allt som ska med eller minnas i en rad, i en kö, och först in först ut. Kommer det något som läggs till utan att jag fått studera kön då ramlar det som först lades dit ohjälpligt bort, kanske kan tre saker ligga där, men om hjärnan ska användas till något annat, som att planera om en pytteliten del av dagen, ja då försvinner det övriga. Jag är ensam i att behöva göra min dag utifrån återhämtning. Och allt som ska in därutöver, eller med kort varsel eller som ändrar det suger ut oproportionerligt mycket energi och kapacitet, inte alltid på ett sätt som är lätt att förklara eller förstå för mig eller för omgivningen. Och den påverkan är jag ensam i att utsätta andra för, det obehag jag ger genom bristen på förmåga.

Men du står ju upp?!

Japp, så är det! Tack Gud för det! Fast det har ju inte riktigt med saken att göra; hur det ser ut och är just nu, har inget att göra med om strömmen/bensinen/energin räcker till det som måste göras idag, och gärna till det som vore bra att göra idag.

Ibland tänker jag på hur det hade varit att ha råkat ut för en olycka som hade gjort att jag hamnade i rullstol. Först vill jag säga att det int på något sätt är bättre i min värld; utmattningssyndrom har en god prognos för tillfrisknande medan en förlamning egentligen endast har prognosen som god efter ett Guds mirakel. Men ändå, om vi nu tänker oss att få förståelse och anpassning för sina begränsningar: ”Jag förmår inte!” är lika sant även för mig, även fast det inte syns, även fast det tär jobbigt och påverkar min omgivning, min familj, negativt. Men med rullstolen förmår jag inte trappan, inte att springa, inte en del andra moment. Med hjärntrötthet, med utmattningssyndrom, förmår jag inte många saker, till exempel förmår jag inte alltid kriga för min oförmåga, utan när jag orkar framföra ett ”jag kan inte” i ganska låg och stilla form så betyder det samma sak som OMÖJLIGT eller liknande med stora bokstäver, men kraften och förmågan räcker bara till små bokstäver och ynkliga yttryck.

Men hela livet är ju anpassat efter dig, räcker inte det?

Jo, ja, det kan man ju tycka. Och många människor får göra stora anpassningar och mycket uppoffring ofta för oss med utmattningssyndrom, men ändå funkar inte allt alltid. En sak jag reflekterat över är att många anpassningar gjorts i initialskedet, i slutfasen, men att sedan har man mest glatt sig över att förmågor återkommer och att den tillknycklade familjemedlemmen blivit lite mindre tilltufsad, men tyvärr är det så att det är en lång väg kvar även då färgen på tillvaron återkommit, då det finns en liten förnimmelse av glädje över något. Tyvärr måste man antagligen göra om anpassningarna, tyvärr måste man anpassa och anpassa och förhålla sig, precis som när slutfasen av olyckan som gjorde att man hamnade i rullstol är över.

Spelplanen är ny, hur lägger vi upp livet nu?

Jag har med mig en bäbis

Hej…Vad?! Ja, ni som känner mig vet att så är det ju inte, inget nytt litet barn syns i familjen. Och att namnge någon Utmattningssyndromet det kan man väl inte göra!?

Om man kan vet jag inte, men jämförelsen med bäbistiden är inte så dum.

Livet med utmattningssyndrom?

Livet är rätt så förutsägbart med utmattningssyndrom, men ändå är varje tillfälle och situation inte lika enkel att planera för, eller agera i eller parera konsekvenserna av.

Även om bäbisen sover de flesta nätter så är det inte säkert att det är denna och då påverkar det den följande dagen eller de följande dagarna. I de mest opassande situationer kan omvårdnad, mat eller blöjbytesbehoov uppkomma, även om man tycker att man agerat proaktivt för att undvika det just där och då.

Precis på samma sätt med utmattningssyndrom; när man minst anar eller önskar det kan bakslaget komma, och då är det där lika ovillkorligt och svårignorerat och besvärande som då bebisen med skrik och gråt meddelar sig. Och det kan vara svår att förklara eller förstå orsaken.

Hur går vi vidare nu?

Ja det återstår att se, jag har haft turen att ha en fantastisk fru och familj och vänner, haft stöd och hjälp av de instanser jag haft med att göra i vården. Så jag är vid gott mod om att kunna ta dag för dag ur Guds hand, men på ett nytt sätt tror jag.

Ska han inte tala om samhällets stödsystem som Försäkringskassan?

Nej, en del strider kostar oerhört och berättelsen om Försäkringskassan och liknande den får anstå tills hälsan är helt åter tror jag. Vi kan väl säga så mycket som att mina och sjukvårdens olika experters bedömning av hälsan skiljer sig rätt så radikalt gentemot Försäkringskassans.

Däremot har jag så goda erfarenheter av sjukvården från primärvården till olika mer nischade experter! Fantastiskt!

Jag avslutar med en bön av Lina Sandell (Psalmboken nr. 196).

1.

Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, 
varje år som du giver mig än. 
Låt mig börja med dig varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen. 

2.
Låt mig börja med dig, i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig. 
Håll mig tätt intill dig, i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig, 
trots oron där ute i världen. 

3.
Låt ditt levande ord bli det ljus i vars sken 
jag alltjämt vandrar fram på din stig. 
Varje gryende dag två mig vit, två mig ren 
i det blod som har runnit för mig 
från korset en gång, Herre Jesus.

4.
Låt mig börja med dig, men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut, giv mig vilan så skön.
tills ur sömnen du uppväcker mig 
att leva med dig i ditt rike.

Nåd från Herren Jesus åt alla!

/ Martin Walldén

Motvind i Guds rike

På en del av mina vänners Facebook-sidor har en smärre storm börjat vina kring ett kort inslag ifrån Tvärsnytt där en nyvigd präst intervjuas. För den som inte känner något mellan: ”Hoppas han är felciterad/missförstodd!” till ”Katastrof, var är världen, kyrkan och prästerskapet på väg?” och får en viss oro och modlöshet inför kyrkans (och främst kanske Svenska kyrkans) framtid kan kanske oron och modlösheten komma ifrån den senaste tidens tankar om dopet (läs gärna(?) den gångna torsdagens Kyrkans Tidning (antingen på papper eller som prenumerant för att kunna följa alla konstiga tankar om dopet))?

Man kan lätt känna att det måste vara en minoritet som till nöds har en någorlunda klassisk kristen tro och ger uttryck för den i Svenska kyrkan, men jag undrar hur det står till? Kanske är det precis som på Hedenius dagar, inte alla kanske tyckte som han, men han hade Tingsten på Dagens Nyheter och sålunda en stark och välljudande megafon för att torgföra sina åsikter. Kanske är det så nu också? Svenska kyrkan på riksplanet har större tillgång på goda kommunikationsvägar än många andra i organisationen, men kanske tyvärr inte alltid en teologi i linje med Kyrkoordningens portalparagraf? Likaså är det en god hjälp för att föra fram sina åsikter och tankar om man kan medverka i Kyrkans tidning på något sätt.

Men kanske är det bara så att resten av Svenska kyrkan inte hörs, och så fjärmar sig en del (dock inflytelserik) ifrån resten.

Så för att runda av och för att kanske ge lite hopp och styrka kommer här några strofer ifrån morgondagens morgonbön samt konfirmandandakt, psalm 69 ”Glad jag städse vill bekänna”

Glad jag städse vill bekänna. Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

I himlen kommer vi nog alla bli överraskade över att se oss själva i Guds ljus samt att se våra fiender, teologiska motståndare och kanske religionsfientliga som på grund av Jesu blod och Guds nåd fått del i samma arv som vi. Men som lärare har vi ett ansvar för att inte veta av något annat än Jesus korsfäst, som Paulus säger.

Bärtider

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt äventyr. (Karin Boye)

 

Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. (Britt G. Hallqvist/Svenska Psalmboken nr. 285 vers 3)

 

Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. (Paulus/2 Korinthierbrevet 5:1-5)

Som man kanske kan ana så står en flytt nu nära förestående, vi packar och planerar och tiden räcker inte till så särskilt mycket, men snart, snart så kanske vi äntligen kan flytta in i vårt första hus (nåja ett bostadsrättsparhus, men ändå)!

Kanske är detta vårt nya hem? Naturnära och idylliskt!

Kristus är uppstånden!

Ja det är han sannerligen!

Detta firas med församlingen förstärkt av mina föräldrar!

På påskdagen kommer korset och döden i bakgrunden och livet och Jesu seger i förgrunden

Din händer är fulla av blommor, vem var det du tänkte att ge dem till? Mina blommor var tänkta för Kristi grav. Men han fanns ej där och hans grav är tom. Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja. (Svenska Psalmboken nr. 154:1)

Glad påsk!

Ett nytt år

Många kanske har haft sin första arbetsdag på det nya året idag, själv kommer in imorgon, en dag som nog till stora delar kommer att handla om ”Guds härlighet i Kristus” vilket är temat inför Trettondagen. Spännande, men inte särskilt självklart vad det vill säga oss 2011 (så, det var första gången det blev skrivet för mig), men kanske kan den alternativa evangelietexten sprida lite ”klarhet och jubel”?

Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Johannesevangeliet 8:12)

Utan Jesus är världen att beskriva som en tillvaro vandrandes mot döden, men med Jesus är världen  en vandring i ljuset och mot ljuset och med uppdraget att med Andens hjälp sprida ljuset.

Inför det nya året, inför predikoförberedelse och alla de andra värv som vi står i i vilka vi är satta att tjäan den mänsklighet som Gud älskar så kan vi få börja med en bön:

Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än. Låt mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen, att vara och bliva din egen.

Låt ditt levande ord bli det ljus i vars sken jag alltjämt vandrar fram på din stig. Varje gryende dag två mig vit, två mig ren i det blod som har runnit för mig från korset en gång, Herre Jesus. (Svenska Psalmboken nr. 196:1,3)

Uttryck för tvivel på livets ljus eller bara ett sätt att hitta i mörkret?

 

Julen är här, det är en ros utsprungen!

Idag bjudes på psalm och visuell ordvits och en önskan om en välsignad jul!

Kanske inte en ros, men väl en förrymd amaryllis

Det är en ros utsprungen

(Svenska Psalmboken nr. 113)

Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.

Om denna ros allena
Ljöd förr Jesaje ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde,
Som oss profeten sagt.

Den späda rosen fina,
Som doftar salighet,
I mörkret månde skina,
Besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.

O Jesu, dem som klaga
I denna jämrens dal
Nu med din hjälp ledsaga
Till Faderns fröjdesal.
Ja, i din Faders hus
Låt oss dig evigt lova
I salighet och ljus.

God jul!

Andlig klarsyn och svårigheten att se klart

Nu har jag  efter moget och långvarigt övervägande bestämt mig för vilka glasögon som ska pryda min näsa för ett antal år framåt, de kan skymtas på bilden här nedan.

Jesusglasögon?

Jag, och många med mig kan nog tycka att en månad och åtskilliga vändor till optikern för att pröva och låna hem nya och återigen nya glasögonbågar för påseende och funderandet kring varje: ”Njae, lite för mörkt.”, ”Inte den, den var för liten/stor/grå…” kan kännas långdraget och som att det känns lite besvärligt. Detta var dock inget mot hur jag upplevde det att försöka få mina ögon och blinkreflexer att komma överens med kontaktlinser, det var besvärligt tycker jag. Jag har fortfarande kvar att få i dem i ögat, senare i veckan ska jag gå andra ronden tillsammans med optikern mot linserna så får vi se (hi, hi, lite ordvitsigt där, helt oförhappandes!).

Ändå är det nog lättare att få upp ögonen och i kontaktlinserna än vad det många gånger kan vara att förstå det stora som jag ändå dagligdags jobbar med och försöker och vill leva i: Guds godhet och kärlek till oss och till mig, men ändå är den där, lika sann som att jag kommer att se klart och fint när väl jag fått upp ögonen för linser.

Mer tankar om klarsyn (återanvända så de är miljövänliga trots att de bland annat är ifrån motorveckan) och om andlig sådan i psalmform.

Hemma

Är ni hemma?

Så ni är hemma!?

Detta är kommentarer som mött oss i helgen. Så var har vi varit då? Rent geografiskt menar jag. Är det Vikbolandet eller Norrköping som avses? Är det Lycksele? Luleå? Nej, det är Skellefteå som varit föremål för visit (och Bodan förstås!).

Hemma?

Detta har fått mig att fundera, vad är hemma? Pumba i filmen Lejonkungen menar att: ”Hemma är där mans sist satte sig!”, i ett bröllopshäfte stod att läsa: ”hemma i är i de människors hjärtan som älskar en”. Allt det där innehålle ju någon slags kärna av tröst, sanning och hemkänsla, tycker jag, men är det det hela? Jag har i alla fall under detta år ägnat mycket tid och energi åt att känna och tänka kring ”hem” och vad som är hemma. Jag kom fram till att det i alla fall inte är att åka bil eller buss emellan Lycksele och Skellefteå, men var är det då? Jag vet inte, men lite tid behöver jag för att känna att jag är hemma och vill vara hemma där jag är.

Ett hem har jag dock alltid, hemmet i Jesu utsträckta händer, eller som Bibeln säger:

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. (Filipperbrevet 3:20-21)

EFS:s profeten Lina Sandell skaldar också förtröstansgivande om vårt hem:

Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. (Svenska Psalmboken nr. 322)

Nu är det inte så att jag vill sluta jordevandringen, men det är fint att få veta att Gud alltid är med och att vi som kristna är på väg mot Guds ursprungstanke för alla människor, vi har en plats och en uppgift här och nu, men vi har en evig vila, ro och glädje därhemma hos Gud!

Rättvisemärkt

Idag börjar Fairtrade Fokus 2010, ett evenemang som passar bra i förhållande till vad Gud gav oss för uppgift just vid skapelsen: Att vårda skapelsen och att råda över den. En psalm i den Svenska Psalmboken kan fånga problemet och uppgiften:

Guds värld är en skimrande gåva till oss, som dess yta bebor. Men ack, hur den gåvan vi slösat i trots och i bristen på tro! För pengar kan Skapelsen fångas, förrådas och pinas till döds. Hur mycket av den har ej redan av otron och hatet förötts! (Svenska Psalmboken nr. 287)

Så kika in i din mataffär, din klädbutik eller varför inte din sportbutik eller andra ställen du handlar på och kika där efter olika märkningar som kan hjälpa dig att vårda skapelsen (och har de inte det du vet finns så fråga, ofta är man väldigt tillmötesgående (snart finns förhoppningsvis både rättvisemärkta/ekologiska russin och ekologisk fil på ICA Södermalm efter efterfrågan från kunder!)).

En kort visuell hjälp i sökandet efter ett mer hållbart och försvarbart leverne:

EU:s märkning av ekologiska varor, länken går till svenska Livsmedelsverket

Kontrollförenignen för Alternativ Odling

Andlig klarsyn, svårt och viktigt

Helgen har varit ett kringflackande predikantliv, och också en helg med många goda möten och trevliga tillställningar. Jag har fått vara i Vinliden, på Motorveckan och i Örträsk.

Jag vill dela med av några rader ifrån en av helgens sjunga psalmer:

Låt din Andes morgonstrimma skina i vår mörka själ. Låt oss i ditt ljus förnimma vad som är vårt sanna väl. En beständig tro oss giv och det ondas makt fördriv. Kraft och glädje oss förläna att din goda vilja tjäna.

Styrk din kyrkas svaga skara med den gyllne fridens band och för allting ont bevara hus och hem och fosterland. Avvärj tvedräkt, split och strid, främja enighet och frid. Övervåld och skräck förjaga och i mildhet oss ledsaga. (Svenska Psalmboken nr. 488 verserna 2 och 3)

Inte annat än att säga amen på denna bön, en bön om att få se oss själva i det ljus som Gud ser oss. Som syndare, men som räddade syndare genom Jesu död och uppståndelse och som människor som är kallade att tjäna rätt och sanning, fred och kärlek i den kraft som Anden ger oss.

%d bloggare gillar detta: