Predikan över trons kraft – Markusevangeliet 2:1-12

I söndags 18 oktober var ljudåtergivningen emellanåt skral ifrån Lycksele kyrka, därför publicerar jag här predikan med dess text och dess bilder!

Trons kraft i ord och bild!

Predikan i ord (klicka på texten)

Predikan i bilder (klicka på texten)

Och för att höra (engelskt tal, svensk text) det som jag berättade från uttåget för att bilda dig en egen uppfattning så finns infon i filmen.

Ett första födelsedagskalas – en nyordning i livet

Förberedelser inför ettårskalas!

Förberedelser inför ettårskalas!

Idag firar vi våra två nya smås första födelsedag! En nyordning i deras liv och i hela familjens liv! De är dock inte lika medvetna om detta som storebror och vi som är deras föräldrar, de förstår nog inte riktigt innebörden i ballonger och tårta än!

En långsökt koppling, men dock en som jag gjorde när jag gick igenom mina predikningar och upptäckte att ett par som innehåller världens största nyordning inte var upplagda på bloggen, något som nu åtgärdas!

Den störsa nyordningen, det största som hänt, det är givetvis Jesus, Gud själv, hans död och framförallt hans uppståndelse och vad den betyder för alla människor! Vi har genom detta möjlighet att få leva tillsammans med Gud i all evighet! Tillsammans med den som har all makt i himlen och på jorden, den som är rättfärdigheten, kärleken, godheten, värmen, gemenskapen, ljuset!

Predikan på påskdagen 2014 i Lycksele kyrka – några tankar om Jesu uppståndelse och dess historiska förankring!

Predikan på andra söndagen i påsktiden – några tankar utifrån folkm ordet i Rwanda och utifrån Titanics förlisning

Ny predikan – ”Kärlekens väg”

För den som vill förbereda sig lite inför den livslånga vandringen på ”kärlekens väg” (den kommande söndagens tema) så finns här en gammal goding från Anna-Sara.

CIMG4140_2

Kärlekens väg börjar med att Gud först älskat oss, sedan får vi fortsätta med vårt ”ja”, och precis som Maria bära Jesus till världen. Burna av den som är kärleken!

 

Ny predikan – ”Kärlekens väg”.

Några ord om stjärnan – en saga eller spår av transcendens?

Trettondagen nalkas, så gör också frågan om de vise männen (män var de nog, tre var de kanske, visa eller i alla fall kunniga inom astronomi och astrologi var de nog också) följde en riktig stjärna, en som återfinns utanför Matteusevangeliet!?

På nyårsdagen tog jag mig friheten att i min predikan lägga ut texten kring Petrus predikan i Apostlagärningarna 10 genom att studera stjärnan.

Lycka till på predikandet i helgen, och god läsning för den som vill studera stjärnan och historien och som vill börja året med de spår som Gud lämnat till oss att följa, följa till krubban, korset och den tomma graven!

Krubban som den antagligen inte såg ut, en predikan om vad som antagligen hände på himlen som gjorde att stjärntydarna dök upp i Betlehem

Krubban som den antagligen inte såg ut, en predikan om vad som antagligen hände på himlen som gjorde att stjärntydarna dök upp i Betlehem

Efter ett stormigt kyrkoval, predikan om enheten i Kristus

Det har blivit dags att uppdatera omvärlden utanför Örträsk vad som timade i kyrkan den första september när firningsämnet var ”Enheten i Kristus”. Jesaja leder oss uppför Sions berg i denna predikan för fjortonde söndagen efter trefaldighet.

Väl bekomme!

Solen går upp, ett fälttecken ska resas, för Lycksele och för Sverige och för världen

Solen går upp, ett fälttecken ska resas, för Lycksele och för Sverige och för världen

Predikan på nytt!

Efter återkomsten till förvärvsarbete efter att varit mer involverad i barnarbete så börjar också antalet predikningar öka igen! Här kommer den senaste, över det lite tunga ämnet: ”Döden och livet

Några förhoppningsvis befriande tankar kring döden och livet

Några förhoppningsvis befriande tankar kring döden och livet

En två tusen år gammal nyhet

På västfronten intet nytt, så heter en bok om första världskriget och mer specifikt medierapporteringen under detta hemska krig. Händelser som utspelades för hundra år sedan. Har de något att säga oss idag?

Jodå, först att innehållet i de händelser som inte rapporterades, det som är hemskt och drabbar människor; att det inte räcker utan blir en notis: ”På västfronten intet nytt”. Människans lidande är inte värt något i sig att rapportera om.

Sedan att just dessa erfarenheter av att hemska händelser och människoöden är vad krig och våld erbjuder. Krig erbjuder egentligen inget gott, det kan vara det minst onda, men gott blir det aldrig. Krigets verklighet kan vi lära oss fortfarande ifrån denna gamla bok.

20130729-235035.jpg
För det tredje har boken ”På västfronten intet nytt” och andra krigsskildringar från länge sedan och till våra dagar det att säga oss att det har påverkat enskilda människor och hela nationer och samhällen att göra saker för att motverka krig och krigets konsekvenser. Exempel är linköpingsbon Elisabeth Brännström; Sibiriens ängel, Henri Dunant; Röda Korsets grundare och fredsprojekten FN och EU. Av denna skara gamla vittnen om engagemang mot krig kan vi lära oss vad och hur vi kan ta små eller stora steg mot fred på jorden!

Vart vill jag komma med detta?
Jo, till tystnaden kring några av sommarsveriges populärare tilldragelser; de kristna festivalerna. Man kan säga att det är inget nytt, inget intressant för de utanför den kristna sfären, de närmast sörjande. Men media rapporterar inte bara det som är nytt, utan det som berör (och om tredje statsmakten verkligen ska leva upp till epitetet så kan och bör de ibland rapportera det som ingen vill veta, men som vi behöver veta.

Några skäl till att rapporteringen borde utökas tänkte jag ange.

Att många människor samlas är i sig något som rapporteras i andra sammanhang. Till exempel de olika stadsfester och stadsfestivaler som ordnas år efter år, de är lika sig själva och andra fester år från år, men likafullt får vi i media veta ganska mycket om dem.

Att något är ett återkommande arrangemang kan ändå ge olika effekt, det går att rapportera om kristna festivaler och dess inverkan på enskilda, likaväl som att intervjua människor på till exempel stadsfester.

Men största anledningen att rapportera om kristna festivaler är kyrkornas stora roll i civilsamhället och den stora mängd människor som är kristna som påverkar vårt samhälle och som nu är samlade på samma platser under sommaren. Ett gyllene tillfälle att få veta vad som påverkar alla dem! Det kan jämföras med att rapportera från partikongresser eller dylikt, inte direkt avgörande att veta hur socialdemokrater resonerar, men ändå viktigt eftersom de har en stor roll i samhället.

Den mest förvånande tystnaden rör ändå den stora samling som varje år sker i Stockholm med namnet Jesusmanifestationen.

20130729-235547.jpg
Plötsligt samlas mer än 10 000 människor kring Jesus, i vår huvudstad, nära de viktiga mediakontoren. Tidigare har man gärna rapporterat ifrån konflikter inom kyrkorna, men nu när de står samman är tystnaden stor. Tänk vilken kraft som påverkar vårt samhälle som man inte rapporterar om, jag tror det saknar motstycke, vilken miss när det gäller att informera om vad som påverkar livet.

Så, slut på denna konsumentupplysning, bollen är allas att tillskriva DN, SvD, SVT med flera!

Från raggare till evangelist

Ekumenisk gudstjänst idag i Björksele kyrka. God gemenskap, Jesusnärvaro i denna och mässan och Ordet, som utlades och evangelium som förkunnades av (Lill)Mats Holmberg. Om Mats livsväg från raggare; med alkoholen, snarare än Jesus, som fokus till evangelist och därmed glädjebudbärare kan man läsa i Motorbibeln. Och förstås höra honom berätta om vid tillfälle.

För att få veta mer om denna Bibel klicka på bilden. För att köpa den klicka på länken/ordet i texten.

Mats pratade om flera saker utifrån dagens tema ”samhällsansvar” och texterna, bland annat från Jesaja 29. Det jag framförallt minns är hans fråga:

Om vi idag i kyrkan hade delat ut resor till Hawaii, hade du inte talat om det för din granne då?

Självklart hade vi gjort det, men nu fortsatte Mats, så har vi ju något ännu bättre i kyrkan, evigt liv, helpension, ett spa som ger läkedom från alla sjukdomar med mera, allt är gratis. Det satte sig i mig, så är det ju. Varför vill jag undanhålla mina medmänniskor detta?

Mats tre aspekter av samhällsansvar var, om jag minns rätt:

  1. Be för dina grannar, din omgivning, din stad.
  2. Prata mer med dina grannar,  inte mer om dem
  3. Berätta om Jesus för dina grannar

Tack Mats och alla andra för denna dag! Gud välsigne Lyckelse och allt annat land och alla folk och människor!

Enheten i Kristus

Söndagens tema i kyrkoåret är de små orden ”enheten i Kristus”, låter enkelt, låter enkelt att tala om och att leva i, men är egentligen väldigt närbesläktat med den söndag som har temat: ”Att inte döma”.

För vilka tillhör Kristus? Egentligen? Är den och den tillräckligt renlärig? Kan vi tillåta kvinnor som präster? Homosexuella par att vigas i kyrkan? Icke-döpta att ta emot nattvarden? Är även predikanter som inte alltid talar om korset och försoningen riktigt frälsta, riktigt tillhörande Kristus? Och att överhuvudtaget tala om Kristus istället för att säga Jesus, är inte det ett sätt att tala om att man inte tillhör vår Herre och frälsare?

Enhetstankar att fundera vidare kring. För tillfället är jag aldrig den som ska predika om söndagarna, och på söndag så gör biskop Hans Stiglund det i Lycksele kyrka, men några fallgropar och funderingar klurar  jag på i detta med enhet och ekumenik.

Först att detta med enheten och ekumeniken inte är något som vi människor egentligen skapar utan vi blir en del i Jesu bön för sin kyrka.

Det andra jag klurar på är att Bibeln egentligen aldrig sysslar med ytterkanten av tron, Jesus kallar sina lärjungar och i förlängningen oss att följa honom. Gud verkar inte så intresserad av att prata om hur långt ifrån jag kan vara, utan hur nära han vill vara med oss. Hur mycket han vill ha gemenskap med oss. Det leder till att vi kanske inte heller ska vara för intresserade av vilka som tillhör Kristus och vilka som inte gör det, endast Gud vet och det är ju egentligen den ende som det spelar roll med i relation med oss.

Det tredje är de upprepade förmaningarna att inte gå i par med otroende, att noggrant hålla fast vid undervisningen, att göra alla folk till lärjungar och att lära dem alla de bud som Jesus gett oss.

Det fjärde är att i en luthersk kyrka så är kyrkan/församlingen de troendes gemenskap, där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas, vilket faller på prästens lott i vår kyrka, då kan vi inte säga att allt är evangelium, alla tillhör Kristus, allt är ok. Då är vi inte sanna mot Gud eller mot evangeliet eller mot oss som kyrka eller oss som människor.

Det femte och kanske viktigaste är att lyckas få till balansen mellan att Jesu ointresse för vart den bortre gränsen går, och hans intresse för hur nära vi kommer, utan att för den skull tappa bort evangeliet och enheten genom att låta allt vara ok, allt vara Gud, allt vara sant, allt vara rätt.

Riktigt hur man lyckas i sitt liv, i sin förkunnelse, eller som församlingar är inte så lätt att svara på, men de fyra B:na från Apostlagärningarna 2. Alltså: Bön, Bibel, nattvard/brödsbrytelse, församlingsgemenskap/brödragemenskap och så kan man kanske lägga till att det inte är så lätt att döma vem som tillhör Kristus eller inte, vi kan se till exempel rövaren på korset, han hann inte göra något gott, men han är en av få som vi vet fått uttalat över sig att han ska vara med Jesus i paradiset!

Enheten i Kristus, en enhet under Guds vingars skugga. Något att ta emot, att bedja om och att arbeta för!

Björksele och Kristineberg

En del tror att inlandet är dött och att allt är mörkt och utan hopp. Andra arbetar på att föra ljuset in i världen, oavsett var det är mörkt. Det sistnämnda är ju verkligen kyrkans uppgift!

Rapporterna från Kristineberg har varit mörka och dystra, allt läggs ned, nu också kyrkan. Till exempel P4 Västerbotten.

Men Anna-Sara predikade både sorg och hopp i sin avslutningspredikan i Kristinebergs kyrka och nu går livet vidare, sorgset ibland, glatt och med tillförsikt ibland så varsågod att ta del av vad som händer och sker i Svenska kyrkan i Björksele och Kristineberg!

%d bloggare gillar detta: