Israel vs. Palestina 0-2

Något man inte bör göra om man ska anses som tillräknelig är att allt för frekvent säga något om Mellanöstern på ett sådant sätt som gör Israel till något annat än en ond, demonisk terroriststat, men ett försök till gör jag nog ändå.

Israel vs. Palestina 0-1.

Under den korta färden denna morgon ut till flygplatsen så hann jag höra delar av radions åtta-nyheter där det rapporterades om att Israel kallat in reserver, 75 000, på grund av allt som sker kring Gaza för tillfället.

Det som rapporterades hända i Gaza var att Israel anfallit medelst flyg

mål som man hävdade var militära

och sedan, om jag inte minns fel räknades det upp hur många palestinier som dött (alla dödade i alla konflikter överallt är givetvis tragiskt och av ondo).

Sedan fortsatte nyhetsuppläsaren med att säga att palestinierna på Gaza-remsan som svar på dessa flygattacker sköt raketer in över Israel.

Jag har inga skäl att inte tro på rapporteringen om att Israel kallar in reserver, men jag finner det direkt motbjudande att hävda att palestinierna (under ledning av terrororganisationen Hamas i detta fall) besvarar Israels flygangrepp. Det är säkert sant i den mening att man nu gör det, efter att också Israel gett sig in i den dödliga leken med människoliv, men jag tror inte att varken Ekot eller någon annan kan föra i bevis att det var någon annan än just Hamasledda palestinier som började med raktbeskjutningar som nu fått ett hårt och tragiskt svar i form av flygangrepp från Israel.

Vidare är det lite förrädiskt att säga att lägga in ord och begrepp endast rörande Israels agerande, det är säkert så att ansvarig i Israel offentligt hävdar att de anfaller militära mål, men när man lägger ut texten på det sätt som skedde i nyheterna så utelämnar man de rätt så starka indicier som tycks peka mot att Hamas inte drar sig för att ha sina militära mål/styrkor belägna just mitt bland civila i akt och mening att kunna anfalla och om Israel besvarar elden så kan man säga att de sköt på civila (vilket kan vara sant, men de militära anfallspositionerna kan vara placerade där och när man får raketer över sig och sina barn och sina civila så kan det vara så att man grips av lust att få ett slut på detta).

Israel vs. Palestina 0-2.

Vid spatserande vid resmålet, alltså Uppsala, så hördes ljudet av en talkör kring torget. Det visade sig vara en demonstration mot Israel, eller för Hamas, Hizbolla eller någon annan av Israels antagonister (jag vet inte) kanske var det för arabiska palestinier (jag gissar på det). Där fick inte Israel några poäng förstås, men en skylt därifrån tar jag med mig i min bön för regionen och dess människor, den sa:

För ett fritt och demokratiskt Palestina

Amen, säger jag! Nog ska det kunna gå att samsas, men inte på vilka villkor som helst förstås och framförallt blir det svårt om den ena parten vill utlånaden andra och den andra är en ensam demokrati i en omgivning av stater och grupper som fungerar helt annorlunda.

Visst hopp kan finnas tänker jag och det hämtar jag ifrån det faktum att det på båda sidor finns människor som vill och ifrån det faktum att två fredsavtal faktiskt skrivits under (om jag förstått rätt): Ett mellan Israel och Egypten och ett mellan Israel och Jordanien. De har gått från att vara bittra fiender med anspråk på samma land etc till att kunna leva bredvid varandra, skillnader finns, men kanske kan man se något hoppfullt?

4000 dagar

Många uppmärksammar idag att det gått lång tid av frihetsberövande för journalisten Dawit Isaak, närmare bestämt 4000 dagar.

Han är inte ensam om att lida i världen, men tragiken är stor och växer när det handlar om en människa och inte om siffror på hur många som lider, det kan i alla fall jag inte ta in lika lätt.

Bön och arbete för Dawit Isaac och alla andra som lider oförrätter får vara dagens uppmaning till oss alla!

För att komma till en av de centrala sidorna i kampen för Dawit Isaak klicka på bilden

DN om Dawit

Sveriges Radio om Dawit

Utöya – Gud och ondskan

Den gångna helgen har vi kommit ihåg vad som skedde på Utöya för ett år sedan. Vi har blivit påminda om vad vi själva gjorde och hur vi reagerade. Själv hade jag lite överraskande blivit vikarie för en kollega som blivit sjuk, dagen då själva attentatet i Oslo och på Utöya skedde hade vi besök av kära vänner och jag skulle ha en trevlig dag i en by utanför Lycksele, Vinliden. Dagen blev inte som vi tänkt, nog inte som någon tänkt. Sakta gick det upp för oss vad som hänt och höll på att hända. Söndagen hade jag, återigen som vikarie, och en kollega sedvanlig drive-in gudstjänst på Gammplatsen i Lycksele. Annorlunda och sorgligt.

Imorgon och de flesta andra dagar kommer vi inte att bli påminda om andra inbrott som ondskan gör i vår värld, en värld full av hemskheter, i behov av omvändelse och Guds nåd och kärlek.*

Den kväll då Anna Lindh mördades firade vi en vanlig veckomässa i Uppsala, jag minns att en del av de som medverkade inte ville sjunga som man brukar varje mässa: ”Helig, helig, helig…hela jorden är full av din härlighet.” Detta eftersom det inte tycktes så den kväll då hon mördades, det kändes heller inte så dagen efter attentaten i Norge.

Och ändå, det är bara hos Gud vi som mänsklighet har vårt hopp. Den ondska som vi gör mot varandra, den död vi sprider omkring oss, den kan bara sonas och ge oss försoning med varandra och en framtid tillsammans genom den död som Jesus dog på korset för din och min ondska, din och min synd. För att skänka världen frid och frihet finns ingen annan än Gud, jag vill göra som Simon Ådal uppmanar: ”Jag tänker be för Sverige” och resten av världen förstås!

 

* FN-förbundet uppmärksammar

* Amnesty uppmärksammar

Ambulansen i Åsele

Häromdagen gick jag förbi två av Lyckseles ambulanser och mina tankar gick då till Åsele och den bortrationaliserade ambulansen där, även till Dorotea och deras oro för försämringar av vården.

Att vara politiker eller landstingsdirektör är givetvis inget lätt uppdrag, kanske är det i stort sett bara otacksamt eftersom man måste göra det som är bäst för alla och ändå blir många missnöjda, missnöjet kan dock drabba fel personer än de som fattar besluten. Man blir utsatt för den bild media vill visa upp och de reaktioner människor har som kanske inte alltid ser till samma helhet som en politiker måste göra.

Ändå vill jag lyfta frågan om ambulansen i Åsele ännu en gång, trots att redan tidningar, radio och TV har tagit upp den.

Olika personer anställda i Svenska kyrkan i södra Lappland, främst präster och diakoner, har protesterat mot nedläggningen i en debattartikel och många andra har försökt att på olika sätt stödja Åsele i kampen för ambulansen.

Det som slår mig är hur svårt det verkar vara för ansvariga politiker och tjänstemän att säga att det är en besparing och att det antagligen blir en försämring. Sedan kan ju vederbörande lägga till något om att det inte är vad någon önskar, kanske rent av lägga till att om någon nu har en god idé så är man välkommen att framföra den.

Som det blir nu framstår de höga företrädarna som onödigt distanserade och känslokalla, rent av blinda. Kanske är det inte korrekt räknat heller med tanke på vilka delar av landstingets resurser som nu oftare än förut måste aktiveras när ambulansen inte utför samma uppgifter som förut?

Så här kommer, helt oombett mitt förslag: Om det nu nödvändigtvis ska prövas med en akutbil, varför inte pröva den i Umeå? Där kanske man har möjligheten att skicka lite olika typer av hjälpfordon till olika typer av olyckor, men i Åsele och annorstädes finns inte möjligheten att välja på samma sätt.

20120312-171609.jpg

Kanske finns det ändå hopp? Här får vår tro på en Gud som gör under hjälpa till att lyfta oss och vi får be om ett ingripande?

Mer påtryckningar med ockupation av sjukstugan i Åsele.

Samarbetstankar

Samarbete

Upp till kamp!

De små behöver ibland påminna de stora om att de finns och att de är viktiga. Ibland är jag stor, ibland är jag liten, men alltid är jag (och du och alla andra) viktiga!

Som en påminnelse om detta så rekommenderas här att ta del av en stillsam, en kanske framgångsrik protestaktion i Dorotea.

http://svt.se/embededflash/2695823/play.swf

http://svt.se/embededflash/2694708/play.swf

http://svt.se/embededflash/2696204/play.swf

Allt gott och välsignelser i natten!

Kristen höger och andra politiska funderingar

Vi i den kristna högern..nej så säger väl ingen? Vilka är de? Är de onda, som Stefan Swärd menar att ledande kristdemokrater tycker? Kan inte undgå att fundera om inte Swärd har en poäng. Det tycks som om kd är rädda för den del av samhället som en gång skapade partiet och gav det sin prägel av värnande av goda värden, (läs mer i kd:s egen beskrivning, en rätt så initierad wikipediaartikel och Birger Schlaugs tankar (zic!). Jag tror faktiskt att en röst som kd:s behövs, bara kd själva tror på det. Att som nu vara allmänt ignenting kan ju inte vara roligt och inte är det någon större poäng att rösta bort min röst på inget? Nå, det är långt kvar till nästa val så det hinner nog ordna upp sig!

Kd:s nya politik? Korset i papperskorgen och innehållslös politik likt tömda kassar?

Så över till andra sidan, alltså inte i religiöst hänseende (där det skulle syfta på himlen), till den senast avgångne partiledaren, Håkan Juholt. Det känns på många sätt lite konstigt och kanske lite taffligt att ett så stort parti har svårt att hitta sig själv och när de hittat någon man tror kan berätta vem man är och ska vara då är inte han som han ska vara. Vem styr egentligen, undrar jag? Och vart är vi på väg, eller vart är s på väg?

Inte lika lätt att få svar på som när Kristian och Fredrik leder den lättsamma fredagsunderhållningen ”På spåret”, men lösningen är väl ganska lik: Vet man inte vart vi är på väg, så kan man vänta på upplösningen, men för kd och s är det inte lika enkelt, lösningen måste man nog jobba på.

Välsignelser över alla politiker i vårt land!

 

Vad saknas?

Leif Zetterling skapar bilder i EWK:s anda, roliga och tänkvärda, men ibland kanske ett uttryck för ett lite oreflekterat, i svensk debatt vanligt förekommande, tänkande om mellanöstern och Israel!?

Nedanstående bild, som finns på ursprungsplats om man klickar på den, visar på ett tydligt, roligt och kreativ sätt världen och dess resursanvändare och resursinnehavare, förutom en flagga: Israels. Varför?

Var är Assad och Kim Jong-Un?

Om nu Israel ska stå vid USA:s sida så bör väl regimer, långt mörkare och hotfullare för världen och människovärdet än det demokratiska (men inte felfria) Israel, stå uppradade bredvid Kinas och Rysslands flaggor? Jag saknar här till exempel Syrien, ett land i ropet för tillfället, Burma/Mayanmar, Iran och Nordkorea, bara för att nämna några.

Dessutom handlade väl teckningen om resursfördelning, och att säga att Israel har i stort sett del i samma resurser som USA är kanske lite övermaga? Då är nog många av de saknade staterna mer beroende av Kinas och Rysslands bitar.

Jag har för min del svårt att se att det är korrekt att göra på detta vis, jag förstår då mer bilder såsom denna:

Det är dåligt när gränser mellan Israel och dess inte helt välvilligt inställda grannar hindrar kärleken. Det är antagligen kontraproduktivt att ha så kraftiga avspärrningar, det leder antagligen till dåliga relationer och i sin yttersta konsekvens till att nya terrorister växer upp bakom avspärrningarna. Det är tragiskt att avspärrningarna finns och att freden inte finns.

Med hopp om en maktkritisk fortsättning för alla illustratörer i våra tidningar!

Doppa näsan i brännhett vatten

Med berått mod ska jag en gång till kasta mig ut i farvattnen utanför gaza-remsan och kommentera ”Ship to Gaza”. Några kommentarer som kan belysa svårigheten i detta företag, att ifrån vår avlägsna (ibland överlägsna?) position skapa något gott för israeler och araber/palestinier kommer här:

Jackie Jakubowski

Bo Widegren

David Karlsson

Siewert Öholm

Lukas Berggren

Det svåra är väl inte att tycka något, det är jag bra på. Det svåra är att göra något. Jag hoppas på en god fredlig utveckling i mellanöstern, jag tror att inspärrning, murar, avspärrningar, check points etc skapar fler terrorister, mer aggression mot Israel. Jag tror också att Hizbollah, Hamas och de andra är förödande för sina egna och för området och för Israel likaså orättfärdiga diktaturers stödjande av dessa (såsom Iran).

Så vad är min roll? Kanske är det att se vilka jag tycker minst om eller vilka jag skulle kunna se som mina motståndare och sedan följa min mästare och be för dem, särskilt för den som tycker illa om mig eller angriper mig!?

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:43-48)

Till sist en tanke i samma anda ifrån Jonathan Ashauer i tidningen Dagen.

Ifrågasätta?

I Sverige har vi friheter som avundas oss runt om i världen, samtidigt har vi rättigheter som få andra. På många sätt är nog ett land som vårt något som många drömmer om, många, som inte fått en försmak av himlen genom sin tro, kanske rent av ser Sverige som ett himmelrike. Dock så finns det en skillnad, i himlen råder frihet för där kommer Anden att vara:

Där Herrens ande är, där är frihet. (2 Korinthierbrevet 3:17)

För i Sverige har vi många friheter, men samtidigt har vi i kampen för frihet nog gått lite vilse så att det inte finns öppning för samtal och möten i en del frågor såsom mellanösternkonflikten, abort, evolutionsteori, tro och vetenskap.

Här kommer några intressanta tankar ifrån det senaste mediaflödet:

Stavros Louca ifrån SVT:s program Klass 9A hamnade i blåsväder för att han inte tyckte att evolutionsteorin är stabil ur ett vetenskapligt perspektiv och blev då genast ifrågasatt (inte direkt med någon form av intellektuell ansats baserat på vetenskaplighet utan med känslor kring en filosofi/tro lätt maskerad till vetenskap).

Uppföljningsintervju med Stavros Louca och diskussion.

Evolutionsteorin skymmer emellanåt förnuftet rejält, en reflektion kring detta .

 

Ett annat ämne som man bör fundera mera på i vårt samhälle är hur vi behandlar våra barn och nu tänker jag inte främst på växande och växande dagisgrupper eller skolklasser utan på de som ännu inte fötts. Nasrin Mosavi Sjögren funderar på vad som bör vara en uppgift för sjukvården och framförallt vad som bör vara föremål för subventionering.

Olika objektiv

Ibland nås vi av olika information, för varken vi eller media är objektiv eller ska vi säga att vi alla använder mer eller mindre smala objektiv som fokuserar och utelämnar?

En liten bakgrund till FN:s råd för mänskliga rättigheter och de fördömmanden och påbud som kommer därifrån och Goldstonerapporten som i dagarna kommenteras och också revideras av Richard Goldstone själv kommer här via två artiklar ifrån DN respektive Newsmill.

Goldstone och Israel

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Sedan är det förstås så att krig i sig har svårt att hävda sig när man talar om godhet, Guds kärleks utbredande och annat riktigt väsentligt, så detta handlar inte om krig per ce utan mer om sanning i en fallen och trasig värld.

%d bloggare gillar detta: