Utöya – Gud och ondskan

Den gångna helgen har vi kommit ihåg vad som skedde på Utöya för ett år sedan. Vi har blivit påminda om vad vi själva gjorde och hur vi reagerade. Själv hade jag lite överraskande blivit vikarie för en kollega som blivit sjuk, dagen då själva attentatet i Oslo och på Utöya skedde hade vi besök av kära vänner och jag skulle ha en trevlig dag i en by utanför Lycksele, Vinliden. Dagen blev inte som vi tänkt, nog inte som någon tänkt. Sakta gick det upp för oss vad som hänt och höll på att hända. Söndagen hade jag, återigen som vikarie, och en kollega sedvanlig drive-in gudstjänst på Gammplatsen i Lycksele. Annorlunda och sorgligt.

Imorgon och de flesta andra dagar kommer vi inte att bli påminda om andra inbrott som ondskan gör i vår värld, en värld full av hemskheter, i behov av omvändelse och Guds nåd och kärlek.*

Den kväll då Anna Lindh mördades firade vi en vanlig veckomässa i Uppsala, jag minns att en del av de som medverkade inte ville sjunga som man brukar varje mässa: ”Helig, helig, helig…hela jorden är full av din härlighet.” Detta eftersom det inte tycktes så den kväll då hon mördades, det kändes heller inte så dagen efter attentaten i Norge.

Och ändå, det är bara hos Gud vi som mänsklighet har vårt hopp. Den ondska som vi gör mot varandra, den död vi sprider omkring oss, den kan bara sonas och ge oss försoning med varandra och en framtid tillsammans genom den död som Jesus dog på korset för din och min ondska, din och min synd. För att skänka världen frid och frihet finns ingen annan än Gud, jag vill göra som Simon Ådal uppmanar: ”Jag tänker be för Sverige” och resten av världen förstås!

 

* FN-förbundet uppmärksammar

* Amnesty uppmärksammar

Livet, Assange, terrordåd och Svinalängorna

Livet snurrar i en hög takt för tillfället, nästan så att det passerar förbi mer än levs för min del. Ändå kan jag inte sätta fingret på vad det är som trissar upp tempot, är det månde vanlig julstress? Kanske, men vi har gjort julklappar för en månad sedan, vi har ordnat julaftonens mat och umgänge, och också den återstående delen av helgerna fram till och med nyår. Kanske är det för fixerat? Kanske, men rätt så mycket valfrihet och framförallt gott om trevliga människor ska vi möta. Kanske är det bara en stor mängd små saker som omsluter tiden som påverkar?

Alla händelser sammantaget har gjort att de stora saker som timat ibland oss såsom arresteringen av Julian Assange, bombdådet i Stockholm (och framförallt dess fortsättning nu i julhandeln i kungliga huvudstaden) kriget i Afghanistan osv helt har fallit bort ur min verklighet, jag har nog ägnat mig lite åt navelskådning. Ända tills igår då vi  ägnade oss åt biofilmsskådande på MB i Lycksele. Vi såg Svinalängorna och fick då en påminnelse om så många andra som inte mäktar med mer än just att klara var dag och stund. 400 000 barn räknas leva direkt drabbade av missbruk och kampanjen Vit jul känns som en självklarhet att stödja. Den kunde lika gärna ha hetat ”God jul”, för det är ju det som blir resultatet för så många utan alkohol.

Mitt navelskådande var också tvunget att ta en paus under förra helgens uppmärksammande av Livets söndag, en söndag för att uppmärksamma att livet faktiskt är hotat från flera håll. I början innan födseln är det hotat, i slutet när man inte är produktiv, när man är sjuk, arbetslös, svag, då du inte producerar ekonomiskt värde, då är också ditt värde lägre (alldeles för ofta) och livet och människovärdet hotas då.

Gud blev människa

Så i kväll så fick vi så ännu lite hjälp att fästa ögonen på ”trons upphovsman och fullkomnare”, Ray of Gospel och Cyndee Peters sjöng, predikade och showade i Lycksele kyrka. Hon fick glädjen att komma in hos oss i publiken och hon betonade på många sätt det stora som vi firar i jul, att Gud blev människa för oss, för vår skull.

God kväll!

%d bloggare gillar detta: