Friheten i Kristus – Glädjen i ett Jesusplåster

En dag som denna då det regnat i Lycksele likt när Noa byggt klart sin ark kanske man skulle kunna dela just en text ifrån detta, kanske något om hur mycket regn det kan komma?

Johannes råkade idag ut för en skada så att blodvite uppstod och jag fick då begagna ett plåster med Jesusmotiv som han fick på en gudstjänst för ett tag sedan och en tröstis som han fick på sin mors födelsedag (så att han inte skulle bli avundsjuk tror jag orsaken var att han fick present i samband med detta).

När Johannes fick plåstret så var det i samband med ”barnens minuter” i gudstjänsten, jag minns nu inte allt som M. sade om detta med plåstret, men jag kom att tänka på vad som sägs om Jesus av Jesaja, för att beskriva vad som ger oss frihet, friheten i Kristus. Frihet från synd och ondska, frihet till kärlek och ett liv tillsammans med Gud.

Texten är om den lidande tjänaren:

Han var genomborrad för våra överträdelser skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. (Jesaja 53:5)

Bild

Jesusplåster och tröstis

Från bloggrollen: Kan vi inte…

Denna gång vill jag dela något kort, men önskvärt. Jag behöver själv bli bättre på detta.

Storasyster i Vassen: Kan vi inte….

Sista, konfirmation och annandag pingst

Sista, ett avslappnat och samtidigt laddat ord. I helgen har det varit konfirmation i Lycksele församling, förhoppningsvis inte den sista konfirmationen, men den sista för min del innan jag går på föräldraledighet. Alla förberedelser inför vad som skulle sägas, vad som skulle framföras, det är sista gången jag hade ansvar för något i Lycksele kyrka på länge. En predikan till blir det i sommar, på Stegeborgsgårdens 50-års jubileum, sedan är det paus.

Det känns stort, och konstigt. Störst av allt känns dock att få ägna tiden åt Johannes istället, någon har sagt att den första församlingen det är familjen och någon annan har sagt att barnen är viktiga!

Det har varit Jesusmanifestation i helgen (precis som varje helg alltså då vi samlas i våra kyrkor och annorstädes och firar den uppståndne Jesus), denna gång är det en efterlängtad Jesusmanifestation i Umeå. Jag tycker det är ett smart drag att ha ekumeniska samlingar när det är liv och rörelse, så en måndag är ju smart, dessutom är det måndagen som också är annandag pingst! Mycket härligt, för vår kyrka behöver ju inte bry sig om att det inte är en helgdag i almanackan, hur skulle då kyrkans firande se ut i Nordkorea, Saudi-Arabien, det gamla romarriket eller alls någonstans där almanackan inte är utformad efter kyrkoåret?!

Vi är en skara som längtar i Lycksele också, vi får se om och hur och när det kan bli, tills dess gläds vi åt detta!

 

Motvind i Guds rike

På en del av mina vänners Facebook-sidor har en smärre storm börjat vina kring ett kort inslag ifrån Tvärsnytt där en nyvigd präst intervjuas. För den som inte känner något mellan: ”Hoppas han är felciterad/missförstodd!” till ”Katastrof, var är världen, kyrkan och prästerskapet på väg?” och får en viss oro och modlöshet inför kyrkans (och främst kanske Svenska kyrkans) framtid kan kanske oron och modlösheten komma ifrån den senaste tidens tankar om dopet (läs gärna(?) den gångna torsdagens Kyrkans Tidning (antingen på papper eller som prenumerant för att kunna följa alla konstiga tankar om dopet))?

Man kan lätt känna att det måste vara en minoritet som till nöds har en någorlunda klassisk kristen tro och ger uttryck för den i Svenska kyrkan, men jag undrar hur det står till? Kanske är det precis som på Hedenius dagar, inte alla kanske tyckte som han, men han hade Tingsten på Dagens Nyheter och sålunda en stark och välljudande megafon för att torgföra sina åsikter. Kanske är det så nu också? Svenska kyrkan på riksplanet har större tillgång på goda kommunikationsvägar än många andra i organisationen, men kanske tyvärr inte alltid en teologi i linje med Kyrkoordningens portalparagraf? Likaså är det en god hjälp för att föra fram sina åsikter och tankar om man kan medverka i Kyrkans tidning på något sätt.

Men kanske är det bara så att resten av Svenska kyrkan inte hörs, och så fjärmar sig en del (dock inflytelserik) ifrån resten.

Så för att runda av och för att kanske ge lite hopp och styrka kommer här några strofer ifrån morgondagens morgonbön samt konfirmandandakt, psalm 69 ”Glad jag städse vill bekänna”

Glad jag städse vill bekänna. Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

I himlen kommer vi nog alla bli överraskade över att se oss själva i Guds ljus samt att se våra fiender, teologiska motståndare och kanske religionsfientliga som på grund av Jesu blod och Guds nåd fått del i samma arv som vi. Men som lärare har vi ett ansvar för att inte veta av något annat än Jesus korsfäst, som Paulus säger.

Helljus framtid och ny predikan

En fråga som uppkom när vi flyttade ifrån mellansveriges mer tättrafikerade vägar till de med vägrenar, älgar och mörker fyllda vägarna i norra Sverige var detta: hur ska vi förbättra Huldas (Volvo V40 från -02) lysen? Det slutade med glasögon ifrån NBB (Nordisk bilbelysning)och mäkta starka helljus!

Vi går nu mot slutet av kyrkoåret (faktiskt har vi just nu passerat helgsmålet (lördag klockan 18) och är nu inne i adventstiden) och på grund av/tack vare viss barnledighet i arbetslaget så fick jag glädjen att kika framåt mot slutet av kyrkoåret tillsammans med några ganska mycket äldre än jag på ett äldreboende vid en andakt och vi konstaterade att man kan ofta säga att det var bättre förr, men för en kristen så återstår det bästa!

Framtiden är helljus! När Kristus kommer tillbaka så blir det en tillvaro bortom vår fantasis gränser!

Jag har lagt upp en ny predikan (nåja en opublicerad ska det väl stå) på predikosidan som betonar vårt uppdrag att berätta om denna framtid och se till att alla förstår att de är erbjudna denna tillvaro.

Men inte bara framtiden är helljus, utan också vår tillvaro nu när vi lever med Jesus. Inte som att allt är frid och fröjd, men som att Guds ljus har förmågan att lysa mitt in i vårt mörker, Gud vill dela våra liv, något som vi får påminna oss om nu i adventstid då vi firar att Gud blev människa i Jesus för att rädda oss ifrån synden, ondskan och döden.

Vår adventsljusstake har fått lite för starka lampor, kanske vill den påminna om att Gud vill ge oss en helljus framtid (och nutid)?!

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Präst- och diakonvigning

Denna helg är det präst- och diakonvigning i Luleå, den sista av tre helger då det vigts nya kyrkans tjänare. En helg som bara borde framkalla glädje, och visst kan jag stämma in i de ord som ärkebiskop Nathan Söderbloms lär ha sagt till de nya prästerna en gång för länge sedan:

Ni är att gratulera!

Vigselfrågan

Men det är också så att det står lite knackigt till med både teologi och samverkan i vår kyrka. Förra veckans torsdagsdepression, alltså det lite smärtsamt skämtsamma tillmäle som en studiekamrat gav Kyrkans tidning, innehöll somt att fundera över. Det som behandlades då var vigselfrågan, en fråga som jag stilla hoppades skulle börja gå mot sitt slut som debattämne, i alla fall i den inomkyrkliga debatten, eftersom vi har ett kyrkomötesbeslut att förhålla oss till. Beslutet sade förvisso att vi antog en obiblisk vigselsyn, men att både den och den vigselsyn som kyrkan alltid haft, som Jesus hade och som Bibeln fokuserar på, alltså med en man och en kvinna i ett förbund, skulle finnas bredvid varandra.

Förutsättning för att vigas till präst

Men i Kyrkans tidnings rundfrågning framkommer det att man i flera stift ”ser positivt” på att man omfattar den nya synen på vad en vigsel är och att man i Stockholms stift förutsätter att man viger även samkönade par. Ärkebiskop Wejryd betonar dock återigen kyrkomötets beslut, men tar ändå inte tag i det problematiska i att en enskild biskop som han har tillsyn över tar sig alldeles egna friheter (sedan kan det ju ifrågasättas vilken makt som enligt Kyrkoordningen verkligen ligger hos Kyrkomötet/riksplanet och hur mycket som egenligen är stiftens makt i en episkopal kyrka och vilken betydelse det har att Kyrkoordningen säger att församlingen är den fraämsta enheten i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga om än viktig, nu är läget att vi ska följa Kyrkomötets beslut vad jag förstår). 

Egen ordning?

En intressant fråga infinner sig, kan ett annat stift/en annan biskop bestämma sig för att endast bejaka kyrkans traditionella syn på äktenskapet? Med biskop Brunnes sätt att argumentera så borde det vara möjligt!?

Internationella reaktioner

Ärkebiskop Wejryd har nu också tagit tag i att besvara en skrivelse i vigselfrågan från våra systrar och bröder i Mekane Yesus-kyrkan, undrar om de blir nöjda? Hoppas att våra relationer i alla fall får fortgå!

Men nog sagt om detta, allt gott och Guds rika välsignelse över er, nya kollegor, önskar jag!

Annandag pingst och vem är den helige Ande?

Idag är det dagen efter pingstdagen,en dag som bara är röd i själ och hjärta, men i almanackan svart som vilken måndag som helst numera.

Pingsthelgen handlar ju om den helige Ande och för en tid sedan fick jag en fråga om just den helige Ande och vad det var? Svaret bör nog börja mer med vem det är. Så här kommer nu en liten utläggning om vem den helige Ande är, som inte på något sätt är fullständig, men ett försök och säkert finns det andra som kan svara än mer och på lite andra sätt.

Vem är den helige Ande?

Kort kan man väl säga att den helige Ande är Gud i oss. ”Närma er Gud och hans ska närma sig er”, säger Bibeln (Jakobsbrevet 4:8) och det är nog det första: be Anden om att visa sig, att komma och möta dig, det har nog än mer potential än att läsa sig till vem det är!

Anden och Jesus och vad Anden gör

Vidare kan man säga att när vi tror på Jesus så tar vi emot den helige Ande, något som i Bibeln också förknippas med dopet och i barndopstradition ofta uttrycks som så att vi får Anden i dopet (även om det i Bibeln finns olika sätt som Anden kommer på ex. Apostlagärningarna 2:18; 10:44-47). Anden är det Gud gör nu i världen och genom sin kyrka, de kristna. Ex. på vad Anden gör finns i Romarbrevet 12 och i 1 Korinthierbrevet 12

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme… Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samme Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samme Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt… (1 Korinthierbrevet 12:4-10)

En kristen är inte per definition en som lever bättre än andra, men kanske kan man säga att Anden är den som på olika sätt fyller i där vår kärlek, kraft, vishet etc. saknas? Dels genom att hjälpa med kraft och kärlek och vishet (Anden kallas också för Hjälparen (Johannesevangeliet 14:26; 15:26; 16:7, 13-15)) och dels genom att Anden vittnar för oss att vi är Guds barn (Romarbrevet 8:16-17, 23), att vi inte är fördömda p g a våra handlingar.

Beskrivningar av Anden i Bibeln

Det främsta stället där den helige Ande beskrivs i Bibeln är nog den första pingstdagen i Apostlagärningarna 2 (där kan man med fördel forsätta att läsa kapitel 3 och 4 också för en än bättre bild. Några andra ställen där den helige Anden står nämn är Matteusevangeliet 28:19, Apostlagärningarna 4:8,25, 31 och 2 Korinthierbrevet 13:13.

Andra saker som kan sägas om Anden:

• Lära och påminna om vad Jesus sagt och gjort och vad det betyder (Johannesevangeliet 14:26; 16:13)
• Ber för oss och vittnar, utforskar och vet djupen i människan och i Gud (1 Korinthierbrevet 2:9-12)
• Under och tecken (Romarbrevet 15:18-19)
• Andens gåvor och frukter (Romarbrevet 12:6-8; 1 Korinthierbrvet 12:1-11, 28-30))
• Gör oss till en gemenskap, till Jesu kropp (Romarbrevet 12:4-5; 1 Korinthierbrevet 12:12-27, 31-13:13)
Än mer uttömmande om Anden finns på Svenska Bibelsällskapets hemsida:

http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/a/ande

Jesusmanifestation?

Som vanligt är det ju viktigaste att skriva och berätta om och fokusera på Jesus så det tänkte jag ägna detta inlägg åt. I år har den stora Jesusmanifestationen varit återigen i Stockholm, och den får sedan uppföljare i andra städer i vårt land, vilket känns som en god sak! Sverige behöver mer Jesus och mer förbön och det är ju vad kyrkan ska ägna sig åt! Alla kyrkor var närvarande, hela familjen samlad inför vår gemensamma Herre!

Eller? Nej just det, ett samfund saknades, världens största lutherska kyrka saknades: Svenska kyrkan. Ynkedom! Ännu mer ynkedom eftersom det varit så varje år sedan starten av Jesusmanifestationen. Istället hamnar Svenska kyrkan i media på grund av att man inte manifesterat Jesus, på grund av att vi är en mänsklig organisation fallen i synd precis som hela den övriga skapelsen (och därför bara har vårt hopp i Kristus och därför bör tillsammans med våra trossyskon manifestera Jesus). Blåsvädret gällde sexuella övergrepp vilket är hemskt och dåligt och verkligen ingen Jesusmanifestation. Givetvis är det inte på grund av att vi/Svenska kyrkan inte är med på Jesusmanifestationen som detta har skett, men det känns så olyckligt att allt för ofta vara kyrkan som står ut åt ett dåligt håll.

Kanske kan vi hoppas på ett bättre deltagande på lokalplanet under nationaldagen? Kanske i Sverigebönen?

Ämbetsfrågan och livet med varandras olikheter och likheter

Intressanta reflektioner och visa tankar bjudes här från annat håll i bloggosfären.

Jag har sagt det förr

Jag bara måste fortsätta tjata

%d bloggare gillar detta: