Motvind i Guds rike

På en del av mina vänners Facebook-sidor har en smärre storm börjat vina kring ett kort inslag ifrån Tvärsnytt där en nyvigd präst intervjuas. För den som inte känner något mellan: ”Hoppas han är felciterad/missförstodd!” till ”Katastrof, var är världen, kyrkan och prästerskapet på väg?” och får en viss oro och modlöshet inför kyrkans (och främst kanske Svenska kyrkans) framtid kan kanske oron och modlösheten komma ifrån den senaste tidens tankar om dopet (läs gärna(?) den gångna torsdagens Kyrkans Tidning (antingen på papper eller som prenumerant för att kunna följa alla konstiga tankar om dopet))?

Man kan lätt känna att det måste vara en minoritet som till nöds har en någorlunda klassisk kristen tro och ger uttryck för den i Svenska kyrkan, men jag undrar hur det står till? Kanske är det precis som på Hedenius dagar, inte alla kanske tyckte som han, men han hade Tingsten på Dagens Nyheter och sålunda en stark och välljudande megafon för att torgföra sina åsikter. Kanske är det så nu också? Svenska kyrkan på riksplanet har större tillgång på goda kommunikationsvägar än många andra i organisationen, men kanske tyvärr inte alltid en teologi i linje med Kyrkoordningens portalparagraf? Likaså är det en god hjälp för att föra fram sina åsikter och tankar om man kan medverka i Kyrkans tidning på något sätt.

Men kanske är det bara så att resten av Svenska kyrkan inte hörs, och så fjärmar sig en del (dock inflytelserik) ifrån resten.

Så för att runda av och för att kanske ge lite hopp och styrka kommer här några strofer ifrån morgondagens morgonbön samt konfirmandandakt, psalm 69 ”Glad jag städse vill bekänna”

Glad jag städse vill bekänna. Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

I himlen kommer vi nog alla bli överraskade över att se oss själva i Guds ljus samt att se våra fiender, teologiska motståndare och kanske religionsfientliga som på grund av Jesu blod och Guds nåd fått del i samma arv som vi. Men som lärare har vi ett ansvar för att inte veta av något annat än Jesus korsfäst, som Paulus säger.

Gott nytt år alla hedningar!

Kanske finns det någon enskild bloggläsare som inte omfattas av denna helgs julfirande, men nog inte jättemånga. I västkyrkan firas nu att också hedningarna (alltså alla icke-judiska folk) också fick del av det fantastiska att Gud blev människa i Jesus, för att rädda oss ifrån synden, döden och ondskan! Stjärntydarna och oxen finns i krubban för att påminna oss om detta.

Oxfri krubba, men en smak av Guds godhet har nog mina konfirmander åstadkommit ändå!

Stjärnan är ett kapitel i sig. Åtminstone två olika konstellationer av planeter och stjärntecken finns noterade under spannet 7-3 f. Kr och en uppblossande stjärna, dessutom finns noteringar om att andra babylonska stjärntydare besökt Rom 66 e. Kr (om jag inte missminner mig på årtalet) i ett liknande ärende. Stjärnan och stjärntydarna är inte lika väldokumenterade som mörkret som föll över jorden när Jesus hängde på korset, men det finns goda kandidater noterade i historia utanför Bibeln för att styrka Matteusevangeliets berättelse. Sådan gillar jag!

Just idag är det dock första söndagen efter trettondagen och vi firar Jesu dop, själva starten av hans offentliga liv. En predikan ifrån förr på temat finns här, texten som är utgångspunkt är den gammaltestamentliga (Jesaja 42:1-7).

HBT och tro

Har varit på kurs med just namnet: HBT och tro och jag tyckte om den!

Vad var det då som var så bra? Innehöll den bibliskt korrekta tankar om homosexualitet? Nej, inget ifrån Bibeln diskuterades

Var den då ett möte mellan människor av olika uppfattning i frågan om HBTQ och tro? Nej, det var i stort sett ensidigt, ett propagandamöte i det lilla för redan övertygade.

Så vad var det som var så upplyftande? Jo, att det inte bara var ett ställningskrig mellan åsikter utan att den handlade om något viktigt: Människor som tror på Gud. I det här fallet HBTQ-personer som tror på Gud, som vill leva i en relation med Jesus. Det är något att dels glädjas åt, dels något att uppmuntra och stödja! Det blev liksom ett inifrån perspektiv på många sätt.

Sedan är det ju störande att Bibeln inte ens får vara med i samtalet, att inte Guds särskilda uppenbarelse ens får vara med och problematisera, men jag tycker ändå att detta var något gott. För att vara en konferens av detta slag så var tonen mer lik de givande samtal jag haft med mina vänner som har en annan sexuell läggning än jag, inte ens Elisabeth Ohlson Wallin trampade över mer än en endaste gång (då hon sa att även motståndare till Ecce Homo tyckte om korsfästelsescenen: ”Kanske var det för att bögen var död?”) och en kvinna till som menade att de som var på konferensen var de som förespråkade bibelns kärleksbudskap och de med andra åsikter stod inte  för kärleken. Detta var långt mindre än vad jag förväntade mig av övertramp ifrån kärlekens budbärare, och det gjorde mig glad! Vi hade trevligt och möttes gott i samtal vid mat och fika och i konferensföredragen!

Om jag tycker kärlek är så här, då är den det! Om jag tycker Gud är så här, då är h*n det! Det är sant, för jag har själv sagt det! Så det så!

 

Sjukdom och trons kraft

Med delar av familjen i olika grader av sjukhet så blev denna söndags gudstjänst den som tillhandahölls via radions P1. glädjen, mitt i sjukligheten, blev stor då det visade sig vara ifrån Vasakyrkan i Umeå och predikant ingen mindre än vår före detta klasskamrat: Anna Olsson (då hette hon Selberg). Uppbyggda efter goda ord och trygg norrbottensdialekt så har dagen fortsatt rätt så bra!

Anna Olsson och Kristina Sturk

Trons kraft var temat och vi fick exempel på detta och tillämpningar, tack så mycket! För övrigt är det ju spännande att som vanligt de söndagar när vår tid ställer om sig kika hur många som redan varit där respektive kommer om en timme, för vår del gick det ju som så att vi inte kom alls, men det är tveksamt om det går att skylla vintertiden för det!?

Låt barnen komma hit till mig

och hindra dem inte”, så säger Jesus i Markusevangeliets tione kapitel. ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse,” ja lite så känns det efter förmiddagens högmässa. Vi har välkomnat barnvärdar och framförallt välkomnat barn i gudstjänsten i Lycksele kyrka. Min känsla efter dagens trevande start på detta äventyr är att detta kan bli riktigt bra och att vi gått ifrån en direkt barnfientlig kyrka till en barnvänlig! Ett ”halleluja” kostar jag på mig!

Inspirationen till våra barnvärdar i Lycksele kyrka kommer ifrån projektet ”Barnmöjliggörare” (läs mer: St. Mikaels församlings slutrapport, och än fler slutrapporter och tankar).

Lika trevligt i kyrkan för Johannes och andra?

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer

Samtidigt som man i Norge försöker resa sig och ta itu med vad som skett genom en man med galna idéer och samtidigt som människor dör i svält på Afrikas horn och samtidigt som människor dödas i arabvärlden och mellanöstern så flyter livet som det brukar för oss, med Johannes som välsignad förändring.

De senaste två dagarna har vi avslutat morgonbönen på jobbet med att be Herrens bön och då bett om vårt dagliga bröd och genast när vi gått vidare till det fika som alltid följer efter så har vi blivit bönhörda över förväntan. Första dagen så blev det nybakade mjukkakor ifrån bagarstugan och nästa dag så kom det en omfattande frysrensning gående.

Kul tyckte vi! Men samtidigt så stämmer det till eftertanke om hur sällan jag tänker på de underbara gåvor ger varje dag, det som jag är så van vid att jag knappt reflekterar över. Tack!

Dop och hjärngympa

I dagens gudstjänst var det dop, Sena hette dopkandidaten. Vi fick reda på att Sena betyder ”välkommen in”, vilket ju passar som hand i handske som beskrivning av vad som sker i dopet!).

Om dopet är enkelt och nådefullt så kan man ibland vilja stretcha de små grå med lite samtal, i början på min tid i Lycksele råkade jag på början av en debatt mellan John Lennox och Richard Dawkins, men jag hittade inte slutet. Nu har jag funnit det, heureka, men frågan om vad Dawkins svarar har jag fortfarande inte svaret på eftersom jag inte har lyssnat färdigt än.

His hand in mine

Elivs Presley spelade in en del kristna album vilka blivit favoriter för mig. På ett album sjunger han en sång som heter: ”His hand in mine”.

Som barnförälder blir det lätt en del kort, och ett av dem fick mig att tänka på denna sång och på Guds närvaro och ledning

His hand in mine, men här gäller det mig och vår lille Johannes

Präst- och diakonvigning

Denna helg är det präst- och diakonvigning i Luleå, den sista av tre helger då det vigts nya kyrkans tjänare. En helg som bara borde framkalla glädje, och visst kan jag stämma in i de ord som ärkebiskop Nathan Söderbloms lär ha sagt till de nya prästerna en gång för länge sedan:

Ni är att gratulera!

Vigselfrågan

Men det är också så att det står lite knackigt till med både teologi och samverkan i vår kyrka. Förra veckans torsdagsdepression, alltså det lite smärtsamt skämtsamma tillmäle som en studiekamrat gav Kyrkans tidning, innehöll somt att fundera över. Det som behandlades då var vigselfrågan, en fråga som jag stilla hoppades skulle börja gå mot sitt slut som debattämne, i alla fall i den inomkyrkliga debatten, eftersom vi har ett kyrkomötesbeslut att förhålla oss till. Beslutet sade förvisso att vi antog en obiblisk vigselsyn, men att både den och den vigselsyn som kyrkan alltid haft, som Jesus hade och som Bibeln fokuserar på, alltså med en man och en kvinna i ett förbund, skulle finnas bredvid varandra.

Förutsättning för att vigas till präst

Men i Kyrkans tidnings rundfrågning framkommer det att man i flera stift ”ser positivt” på att man omfattar den nya synen på vad en vigsel är och att man i Stockholms stift förutsätter att man viger även samkönade par. Ärkebiskop Wejryd betonar dock återigen kyrkomötets beslut, men tar ändå inte tag i det problematiska i att en enskild biskop som han har tillsyn över tar sig alldeles egna friheter (sedan kan det ju ifrågasättas vilken makt som enligt Kyrkoordningen verkligen ligger hos Kyrkomötet/riksplanet och hur mycket som egenligen är stiftens makt i en episkopal kyrka och vilken betydelse det har att Kyrkoordningen säger att församlingen är den fraämsta enheten i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga om än viktig, nu är läget att vi ska följa Kyrkomötets beslut vad jag förstår). 

Egen ordning?

En intressant fråga infinner sig, kan ett annat stift/en annan biskop bestämma sig för att endast bejaka kyrkans traditionella syn på äktenskapet? Med biskop Brunnes sätt att argumentera så borde det vara möjligt!?

Internationella reaktioner

Ärkebiskop Wejryd har nu också tagit tag i att besvara en skrivelse i vigselfrågan från våra systrar och bröder i Mekane Yesus-kyrkan, undrar om de blir nöjda? Hoppas att våra relationer i alla fall får fortgå!

Men nog sagt om detta, allt gott och Guds rika välsignelse över er, nya kollegor, önskar jag!

Annandag pingst och vem är den helige Ande?

Idag är det dagen efter pingstdagen,en dag som bara är röd i själ och hjärta, men i almanackan svart som vilken måndag som helst numera.

Pingsthelgen handlar ju om den helige Ande och för en tid sedan fick jag en fråga om just den helige Ande och vad det var? Svaret bör nog börja mer med vem det är. Så här kommer nu en liten utläggning om vem den helige Ande är, som inte på något sätt är fullständig, men ett försök och säkert finns det andra som kan svara än mer och på lite andra sätt.

Vem är den helige Ande?

Kort kan man väl säga att den helige Ande är Gud i oss. ”Närma er Gud och hans ska närma sig er”, säger Bibeln (Jakobsbrevet 4:8) och det är nog det första: be Anden om att visa sig, att komma och möta dig, det har nog än mer potential än att läsa sig till vem det är!

Anden och Jesus och vad Anden gör

Vidare kan man säga att när vi tror på Jesus så tar vi emot den helige Ande, något som i Bibeln också förknippas med dopet och i barndopstradition ofta uttrycks som så att vi får Anden i dopet (även om det i Bibeln finns olika sätt som Anden kommer på ex. Apostlagärningarna 2:18; 10:44-47). Anden är det Gud gör nu i världen och genom sin kyrka, de kristna. Ex. på vad Anden gör finns i Romarbrevet 12 och i 1 Korinthierbrevet 12

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme… Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samme Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samme Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt… (1 Korinthierbrevet 12:4-10)

En kristen är inte per definition en som lever bättre än andra, men kanske kan man säga att Anden är den som på olika sätt fyller i där vår kärlek, kraft, vishet etc. saknas? Dels genom att hjälpa med kraft och kärlek och vishet (Anden kallas också för Hjälparen (Johannesevangeliet 14:26; 15:26; 16:7, 13-15)) och dels genom att Anden vittnar för oss att vi är Guds barn (Romarbrevet 8:16-17, 23), att vi inte är fördömda p g a våra handlingar.

Beskrivningar av Anden i Bibeln

Det främsta stället där den helige Ande beskrivs i Bibeln är nog den första pingstdagen i Apostlagärningarna 2 (där kan man med fördel forsätta att läsa kapitel 3 och 4 också för en än bättre bild. Några andra ställen där den helige Anden står nämn är Matteusevangeliet 28:19, Apostlagärningarna 4:8,25, 31 och 2 Korinthierbrevet 13:13.

Andra saker som kan sägas om Anden:

• Lära och påminna om vad Jesus sagt och gjort och vad det betyder (Johannesevangeliet 14:26; 16:13)
• Ber för oss och vittnar, utforskar och vet djupen i människan och i Gud (1 Korinthierbrevet 2:9-12)
• Under och tecken (Romarbrevet 15:18-19)
• Andens gåvor och frukter (Romarbrevet 12:6-8; 1 Korinthierbrvet 12:1-11, 28-30))
• Gör oss till en gemenskap, till Jesu kropp (Romarbrevet 12:4-5; 1 Korinthierbrevet 12:12-27, 31-13:13)
Än mer uttömmande om Anden finns på Svenska Bibelsällskapets hemsida:

http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/a/ande

%d bloggare gillar detta: