Konfirmation

20130505-142504.jpg

Ganska tidigt har vi detta år konfirmation i Lycksele församling.

En period att få utforska den viktigaste frågan av alla: Finns Gud? Eller: Vad vill Gud med mitt liv? Vad betyder det för varje människa att Jesus dött och uppstått?

Sedan behandlas mycket annat förstås, god gemenskap uppnås ofta, något inte helt självklart i vårt ensamma samhälle idag, så det är stort i sig!

Vi som redan konfirmerat oss, eller blivit döpta, eller på andra grunder är en del av kyrkan, Jesu kropp på jorden, vi kan få påminna oss en sådan här dag o bli inspirerade att leva i och av vårt dop; där vi får orden till oss ifrån Jesus, skapelsens Herre och Kärleken själv:

Jesus [gick] fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matteusevangeliet kapitel 28:18-20

Vi får med denna trygghet som grund vila hos Gud och på hans sändning och kallelse gå ut till hela världen,våra grannar, vänner och släktingar och berätta det glada budskapet om att alla människor har räddning, förlåtelse för alla synder och evigt liv att få hos Gud, genom relationen, tron på Jesus, vår och hela världens räddare!

Kan det komma något gott från fars dag? -en återpostad kuriositet

En påminnelse som är nästa ett år gammal, om att även det obetydliga kan innehålla stora saker. Kan man använda fars dag för att finna sin Skapare och Frälsare!?

Originalet finns här, en något omarbetad version följer här.

Idag så är det lite speciellt. Många uppmärksammade det, även Dressman (kanske beläget här?) och många barn med fäder. Men vad är då så speciellt med dagens firningsobjekt? Farstaen förort till Stockholm, kan det komma något gott från Farsta? Jag tycker det är sympatiskt i alla fall att uppmärksamma det som inte alltid lyfts fram, kanske ser det inte mycket ut för världen, men som den just bortgångna Eva Spångberg sa:

Är man något så är man obrukbar för Gud

Riktigt så enkelt är det väl inte, men ju mer vi låter Gud handla genom oss, och ju mer vi försöker att inte ställa oss själva i vägen för Gud och Guds kärlek och kärleksfulla kraft genom oss, ju bättre blir det för oss och andra!

Och som om inte Eva Spångberg vore nog så finns ju alltid Skriften och då Natanaels ord: ”Kan det komma något gott ifrån Nasaret (en plats långt obetydligare än Farsta)?” och till svar fick han: ”Följ med och se” och han såg och lärde känna Jesus, världens ljus och räddare!

Så låt oss frimodigt fortsätta att fira den i våra ögon obetydliga orten Farsta, även nästa år! Kanske leder det till Jesus!?

Kan det komma något gott från fars dag?

Grattis på dopdagen!

Igår var det inte tid att blogga, men idag vill jag uppmärksamma oss alla på djupet, tryggheten och glädjen i att tillhöra Herren. Något vi inte alltid känner eller kan omfatta, men så fort vi tvivlar så kan vi se tillbaka och veta att är jag döpt, ja då har jag också dött och uppstått med Jesus, jag har fått alla synder förlåtna och himlens port är öppen, gemenskapen med Gud nu och i livet efter är för mig!

Johannes dop den 11 september 2011 i Lycksele kyrka

Den 11 september 2011 döptes Johannes, ett år sedan så idag har vi firat med bakelse och annat fika tillsammans med dopprästen! Gud välsigne dig vår älskade son!

För lite mer att tugga på och läsa om dopet så återfinns här en äldre predikan om detta.

Enheten i Kristus

Söndagens tema i kyrkoåret är de små orden ”enheten i Kristus”, låter enkelt, låter enkelt att tala om och att leva i, men är egentligen väldigt närbesläktat med den söndag som har temat: ”Att inte döma”.

För vilka tillhör Kristus? Egentligen? Är den och den tillräckligt renlärig? Kan vi tillåta kvinnor som präster? Homosexuella par att vigas i kyrkan? Icke-döpta att ta emot nattvarden? Är även predikanter som inte alltid talar om korset och försoningen riktigt frälsta, riktigt tillhörande Kristus? Och att överhuvudtaget tala om Kristus istället för att säga Jesus, är inte det ett sätt att tala om att man inte tillhör vår Herre och frälsare?

Enhetstankar att fundera vidare kring. För tillfället är jag aldrig den som ska predika om söndagarna, och på söndag så gör biskop Hans Stiglund det i Lycksele kyrka, men några fallgropar och funderingar klurar  jag på i detta med enhet och ekumenik.

Först att detta med enheten och ekumeniken inte är något som vi människor egentligen skapar utan vi blir en del i Jesu bön för sin kyrka.

Det andra jag klurar på är att Bibeln egentligen aldrig sysslar med ytterkanten av tron, Jesus kallar sina lärjungar och i förlängningen oss att följa honom. Gud verkar inte så intresserad av att prata om hur långt ifrån jag kan vara, utan hur nära han vill vara med oss. Hur mycket han vill ha gemenskap med oss. Det leder till att vi kanske inte heller ska vara för intresserade av vilka som tillhör Kristus och vilka som inte gör det, endast Gud vet och det är ju egentligen den ende som det spelar roll med i relation med oss.

Det tredje är de upprepade förmaningarna att inte gå i par med otroende, att noggrant hålla fast vid undervisningen, att göra alla folk till lärjungar och att lära dem alla de bud som Jesus gett oss.

Det fjärde är att i en luthersk kyrka så är kyrkan/församlingen de troendes gemenskap, där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas, vilket faller på prästens lott i vår kyrka, då kan vi inte säga att allt är evangelium, alla tillhör Kristus, allt är ok. Då är vi inte sanna mot Gud eller mot evangeliet eller mot oss som kyrka eller oss som människor.

Det femte och kanske viktigaste är att lyckas få till balansen mellan att Jesu ointresse för vart den bortre gränsen går, och hans intresse för hur nära vi kommer, utan att för den skull tappa bort evangeliet och enheten genom att låta allt vara ok, allt vara Gud, allt vara sant, allt vara rätt.

Riktigt hur man lyckas i sitt liv, i sin förkunnelse, eller som församlingar är inte så lätt att svara på, men de fyra B:na från Apostlagärningarna 2. Alltså: Bön, Bibel, nattvard/brödsbrytelse, församlingsgemenskap/brödragemenskap och så kan man kanske lägga till att det inte är så lätt att döma vem som tillhör Kristus eller inte, vi kan se till exempel rövaren på korset, han hann inte göra något gott, men han är en av få som vi vet fått uttalat över sig att han ska vara med Jesus i paradiset!

Enheten i Kristus, en enhet under Guds vingars skugga. Något att ta emot, att bedja om och att arbeta för!

Friheten i Kristus – Glädjen i ett Jesusplåster

En dag som denna då det regnat i Lycksele likt när Noa byggt klart sin ark kanske man skulle kunna dela just en text ifrån detta, kanske något om hur mycket regn det kan komma?

Johannes råkade idag ut för en skada så att blodvite uppstod och jag fick då begagna ett plåster med Jesusmotiv som han fick på en gudstjänst för ett tag sedan och en tröstis som han fick på sin mors födelsedag (så att han inte skulle bli avundsjuk tror jag orsaken var att han fick present i samband med detta).

När Johannes fick plåstret så var det i samband med ”barnens minuter” i gudstjänsten, jag minns nu inte allt som M. sade om detta med plåstret, men jag kom att tänka på vad som sägs om Jesus av Jesaja, för att beskriva vad som ger oss frihet, friheten i Kristus. Frihet från synd och ondska, frihet till kärlek och ett liv tillsammans med Gud.

Texten är om den lidande tjänaren:

Han var genomborrad för våra överträdelser skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. (Jesaja 53:5)

Bild

Jesusplåster och tröstis

Från bloggrollen: Kan vi inte…

Denna gång vill jag dela något kort, men önskvärt. Jag behöver själv bli bättre på detta.

Storasyster i Vassen: Kan vi inte….

Nytt i bloggrollen

Efter att ha följt dessa bloggar under en längre tid så tog jag mig också före att faktiskt underlätta för andra att glädja sig över dem:

Storasyster i vassen

Vandra vägen

Att vara Jenny Jarvid

Yoga eller inte

När man talar om trollen sitter de och fiskar i veckans annonsblad (med tanke på gårdagens inlägg om yoga och annan gammal nyandlighet).
20120329-154917.jpg

Hertiginna av Östergötland, en utmaning i fastan

Så har det skett; ett barn är oss fött, en dotter är oss given, herraväldet är lagt på hennes axlar, fast bara symboliskt förstås. En tronarvinge har fötts, välkommen till världen Estelle Bernadotte, hertiginna av Östergötland!

Hon är i ett stort sällskap, cirka fem barn på två sekunder hävdar DN att det föds, men alla har förstås inte förlossningsläkare och barnmorska och allt världens kunnande på sin sida vid födseln (en del barn har allt kunnande emot sig så att de dör innan födseln (för en del framstår detta obegripligt nog som något positivt, för andra mer självklart som något negativt (ytterligare ett exempel))). Alla har inte heller en ljusnande framtid att vänta när de väl fötts, utan har det snarare ganska svårt att klara sig mot svält och krig och våld, tyvärr.

Så här i fastetid får vi utmana oss själva att avstå ifrån det som tar kraft ifrån oss, det som vi lägger energi och pengar och tid på och istället satsa på våra medmänniskor, nära eller långt borta. Inte för att Jesus enbart räddar den som kan tjäna mer, utan för att han kallar oss att be om kraft att tjäna våra medmänniskor, under fastan och hela tiden, som askonsdagens episteltext ifrån Jakobsbrevet säger:

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. (Jakobsbrevet 2:14-17)

Nydöpta underverk i Olaus Petri församling i Örebro

Fet tisdag och fet vy

Glad påsk! kan man kanske säga denna karnevaldag?! Eller att nu börjar förberedelserna för att minnas och för att fira det viktigaste som någonsin hänt, både i världshistorien och i ditt och mitt liv: Att Jesus dött och uppstått för att vi skulle kunna vinna evigt liv, syndernas förlåtelse och för att döden, synden och ondskan skulle förlora sin makt över oss.

Under fastan kan vi avstå lite olika saker och företeelser för att kunna fokusera på andra och på vår relation med Gud, men förhoppningsvis blir det en god blandning av säck och aska och av att tillsammans med vår himmelske Faders och den glädje och kraft han ger genom Anden förbereda oss och begrunda det stora i att Gud blev människa för att dela våra villkor och för att ge oss möjlighet att leva i gemenskap med honom!

Delar en vy från Tärnaby som kan få påminna oss om något av den storslagenhet och godhet som Fadern är och vill ge oss!

Fet vy skapad av vår fett goda Far!

Till sist ett par ord ifrån Jesaja:

Detta är den fasta jag vill se:… (Jesaja 58:6 ff)

 

%d bloggare gillar detta: