Kristen = kärlekens budbärare? Ett ont knä ger insikter?!

För några dagar sedan uppsökte jag vårdcentralen när knäet gjorde ont. I väntrummet var det den sedvanliga stillsamheten, ett tidningsställ och en TV som lockade ögonen till slötittande på något mer eller mindre relevant. På vägen till tidningsstället, i jakt på något teknikrelaterat eller i alla fall någon serietidning, lät jag ögonen glida upp på den lysande tv-bilden.

IMG_3155.JPG
Där var hon! ”Ängeln på Malmskillnadsgatan”, Elise Lindqvist. Plötsligt hoppades jag på en längre väntan så att jag hann höra hela samtalet mellan Elise och Malou von Sivers.

Vilken person hon är, vilket föredöme, vilken inspirerande bok hon skrivit!

IMG_3152.JPG
Så tänkte jag vidare, på mig själv, på alla mina bröder och systrar, alla syskon i tron, alla vi som mött Jesu kärlek, upprättelse, vänskap, räddning, förlåtelse, nåd; kort sagt Guds godhet. Jag tänkte att detta är ju vår kallelse, att sprida budskapet om Guds kärlek till världen, den som drev honom att dö och uppstå för att vi skulle räddas och kunna ha gemenskap med Gud!

Jag tror att vårt uppdrag inte är att hamna i skyttegravar kring mellanösternkonflikten, inte att berätta för HBTQ-världen att del i denna del av samhället gör att det är omöjligt att bli frälst, jag tror att vårt uppdrag i ganska liten utsträckning går ut på att döma, utan mer att älska (även när vi förmanar), att älska och att följa Jesus i hans kärlek till världen!

Jag tror att vi har uppgift att allt som oftast att peka på vad som är rättfärdigt, men än mer och än oftare att på olika sätt vittna om kärleken och räddningen genom vår milde Herre och Frälsare Jesus Kristus.

Inte alltid lätt, men trots allt har vi ju fått den helige Ande till hjälp, tröst, stöd och utrustare!

<span>%d</span> bloggare gillar detta: