Sista, konfirmation och annandag pingst

Sista, ett avslappnat och samtidigt laddat ord. I helgen har det varit konfirmation i Lycksele församling, förhoppningsvis inte den sista konfirmationen, men den sista för min del innan jag går på föräldraledighet. Alla förberedelser inför vad som skulle sägas, vad som skulle framföras, det är sista gången jag hade ansvar för något i Lycksele kyrka på länge. En predikan till blir det i sommar, på Stegeborgsgårdens 50-års jubileum, sedan är det paus.

Det känns stort, och konstigt. Störst av allt känns dock att få ägna tiden åt Johannes istället, någon har sagt att den första församlingen det är familjen och någon annan har sagt att barnen är viktiga!

Det har varit Jesusmanifestation i helgen (precis som varje helg alltså då vi samlas i våra kyrkor och annorstädes och firar den uppståndne Jesus), denna gång är det en efterlängtad Jesusmanifestation i Umeå. Jag tycker det är ett smart drag att ha ekumeniska samlingar när det är liv och rörelse, så en måndag är ju smart, dessutom är det måndagen som också är annandag pingst! Mycket härligt, för vår kyrka behöver ju inte bry sig om att det inte är en helgdag i almanackan, hur skulle då kyrkans firande se ut i Nordkorea, Saudi-Arabien, det gamla romarriket eller alls någonstans där almanackan inte är utformad efter kyrkoåret?!

Vi är en skara som längtar i Lycksele också, vi får se om och hur och när det kan bli, tills dess gläds vi åt detta!

 

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Jesusmanifestation?

Som vanligt är det ju viktigaste att skriva och berätta om och fokusera på Jesus så det tänkte jag ägna detta inlägg åt. I år har den stora Jesusmanifestationen varit återigen i Stockholm, och den får sedan uppföljare i andra städer i vårt land, vilket känns som en god sak! Sverige behöver mer Jesus och mer förbön och det är ju vad kyrkan ska ägna sig åt! Alla kyrkor var närvarande, hela familjen samlad inför vår gemensamma Herre!

Eller? Nej just det, ett samfund saknades, världens största lutherska kyrka saknades: Svenska kyrkan. Ynkedom! Ännu mer ynkedom eftersom det varit så varje år sedan starten av Jesusmanifestationen. Istället hamnar Svenska kyrkan i media på grund av att man inte manifesterat Jesus, på grund av att vi är en mänsklig organisation fallen i synd precis som hela den övriga skapelsen (och därför bara har vårt hopp i Kristus och därför bör tillsammans med våra trossyskon manifestera Jesus). Blåsvädret gällde sexuella övergrepp vilket är hemskt och dåligt och verkligen ingen Jesusmanifestation. Givetvis är det inte på grund av att vi/Svenska kyrkan inte är med på Jesusmanifestationen som detta har skett, men det känns så olyckligt att allt för ofta vara kyrkan som står ut åt ett dåligt håll.

Kanske kan vi hoppas på ett bättre deltagande på lokalplanet under nationaldagen? Kanske i Sverigebönen?

%d bloggare gillar detta: