Jesusmanifestation?

Som vanligt är det ju viktigaste att skriva och berätta om och fokusera på Jesus så det tänkte jag ägna detta inlägg åt. I år har den stora Jesusmanifestationen varit återigen i Stockholm, och den får sedan uppföljare i andra städer i vårt land, vilket känns som en god sak! Sverige behöver mer Jesus och mer förbön och det är ju vad kyrkan ska ägna sig åt! Alla kyrkor var närvarande, hela familjen samlad inför vår gemensamma Herre!

Eller? Nej just det, ett samfund saknades, världens största lutherska kyrka saknades: Svenska kyrkan. Ynkedom! Ännu mer ynkedom eftersom det varit så varje år sedan starten av Jesusmanifestationen. Istället hamnar Svenska kyrkan i media på grund av att man inte manifesterat Jesus, på grund av att vi är en mänsklig organisation fallen i synd precis som hela den övriga skapelsen (och därför bara har vårt hopp i Kristus och därför bör tillsammans med våra trossyskon manifestera Jesus). Blåsvädret gällde sexuella övergrepp vilket är hemskt och dåligt och verkligen ingen Jesusmanifestation. Givetvis är det inte på grund av att vi/Svenska kyrkan inte är med på Jesusmanifestationen som detta har skett, men det känns så olyckligt att allt för ofta vara kyrkan som står ut åt ett dåligt håll.

Kanske kan vi hoppas på ett bättre deltagande på lokalplanet under nationaldagen? Kanske i Sverigebönen?

Besök och påskfirande

I helgen har vi haft besök av föräldrarna, mycket trevligt! Vi har också firat påsk tillsammans. En god helg och firandet av själva grunden till allt vårt hopp, ja faktiskt till allt hopp som någonsin kan finnas: Jesu död och uppståndelse.

En reflektion ifrån Göran Skytte om påskens normalitet och abnormitet att ta med sig ut i livet när nu vardagen börjar igen.

Kristus är uppstånden!

Ja det är han sannerligen!

Detta firas med församlingen förstärkt av mina föräldrar!

På påskdagen kommer korset och döden i bakgrunden och livet och Jesu seger i förgrunden

Din händer är fulla av blommor, vem var det du tänkte att ge dem till? Mina blommor var tänkta för Kristi grav. Men han fanns ej där och hans grav är tom. Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja. (Svenska Psalmboken nr. 154:1)

Glad påsk!

En dikt i tiden, men till vem?

Gårdagens dikt tycker jag främst ska förstås som en kommentar till alla oss som årtionde efter årtionde låter diktatorer hota sitt folk utan att agera och till alla oss som låter hemska åsikter florera så länge de inte stör oss, men som så fort något hotar oss eller (ännu aktuellare) när diktatorerna är på väg ned (och inte kan sälja olja eller billig arbetskraft eller på annat sätt vara till nytta för oss) skyndar oss att fördöma och svära oss helt fria.

Men kanske är inte det revolutionärt? Kanske är det inte kristeligt? Kanske är det rent av fegt och ovärdigt människor och särskilt de som vill följa mannen från Nasaret?

Så återigen; What is revolutionary?

Vårt hopp, en liten helgsmålsbetraktelse?

För tillfället sker kanske stora och omvälvande saker, eller också så är det samma visa som vanligt, nyhetsrapportering tycks i alla fall innehålla ett visst mått av hopp tycker jag.

Det första är att det kanske finns något hopp om vett och sans i vårt kära lands migrationspolitik. Hoppet kanske består i bön, Wikileaks och träaktig mediehantering av deporta… (förlåt) migrationsminister Billström och utrikesminister Bildt? Utan bön sker väl inte mycket, därnäst verkar de uppgifter som framkommit ifrån den upphaussade sajten Wikileaks ha gjort (sanna eller ej) att även så pass religionsblinda publikationer (förlåt, lite elakt, men ibland är det fascinerande med många journalisters oförmåga att se på religion på ett kunnigt sätt) som Aftonbladet och DN menar att just kristna irakier borde få någon slags gehör för sin skräck inför återvändande till Irak (detta skedde i söndagens Agenda).

Alltså, inget direkt hoppfullt har väl hänt än och många funderar väl hur orden växlades den där gången (och andra gånger som vi inget vet om), men kanske kommer nu Irak, flyktingar och särskilt, kristna flyktingar upp på agendan? Fast att få till ett samtal om Irak och avvisningarna till en rätt  säker död verkar vara svåra att få till stånd (Billström och Bildt ville inte svara på några frågor på kallelse i alla fall och många är nu upprörda och frågande)? I mina ljusaste stunder hoppas jag det spiller över på övrig migrationspolitik, och fick man sedan drömma fritt så skulle en vettig migrationspolitik med rimliga skyddsskäl och rimlig bevisbörda för att erhålla asyl sedan kombineras med ett vettigt sätt att komma in i samhället, men där är det väl än mer bön som ska till?

Är världen, likt vi i Luleå skärgård, på rätt spår?

Nå, två andra nyheter som man kan fundera över är, först: Allt detta om Tunisien och om det håller på att hända något som liknar Berlinmurens fall, eller om det kommer surt efter i landet och i andra delar av arabvärlden? Egyptier tycktes i alla fall hoppas på det första och många är nog positiva eller hoppfulla eller beslutsamma och arga, fast president/envåldshärskare Mubarak tycks hård och orolig.

Israel och Palestina, återigen är det bara Wikileaks att luta sig mot, men lite spännande att det tycks finnas visst intresse för samarbete (dock dolt för oss i väst trots att vi alltid vet bäst i denna fråga).

Detta disparata inlägg avslutar dock i den som är Alpha och Omega, början och slutet, i den som vi lever, rör oss och är till i, i den som är vårt enda hopp och som har det eviga livets ord och genom vilken alla människor kallas att komma till Gud, nämligen Jesus Kristus. I helgen (vilken av tradition börjar klockan 18 på lördagskvällen, då det är helgsmål vilket på många håll firas som en enkel gudstjänst och på än fler håll uppmärksammas genom att kyrkklockorna ringer) är temat ”Jesus är vårt hopp”

Ekumenisk helg

Helgen går i ekumenikens och uppbyggelsens tecken, mycket uppbyggligt! Anders Sjöberg vandrar med oss genom Apostlagärningarna vilket är mycket gott! En sak som han pratar om är exempelvis att kristen tro främst är relation med Gud, att Gud själv har tolkningsföreträde på vem Jesus är (så säger evangelisten Markus) och att förkunnelsen i början av den kristna kyrkan (alltså Apostlagärningarna) utgick från den verkliga händelsen att Jesus dött och uppstått och att det gäller för oss alla människor alltid oavsett känsla etc. Sedan har han väl varit en smula mer vältalig och mångordig än så och vi har varit överens om att han öppnar Bibeln både på djupet och i sina sammanhang, fantastiskt.

Ett exempel på föredrag av Anders Sjöberg från Roseniuskyrkan kan avnjutas här, dock inte helt likt vad vi njutit av och blivit uppbyggda av, men gott ändå och med ett fokus som jag gärna hänger mig åt: Den historiska grunden att Jesus dött och uppstått som vår tro så stabilt vilar på.

The risen Son?!

Under helgen har så Anders lett oss in i vad för djup som är byggda på denna grund. Stort tack!

Nyår ett nådens år

Bloggen får ofta besök av människor som söker på predikningar, inför den kommande natten och sedan söndagen så är det förstås ”Guds hus” och nyår som är i fokus. Jag önskar er välsignelse och lycka till och kommer med en påminnelse till oss alla ifrån kyrkoårets första dag: Nådens år! Alltså första advent påminns vi om Guds förhoppningar för allas våra liv och år: att det blir ett år av nåd, ett år med Gud.

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” 22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. (Lukasevangeliet 4:16-23)

Gott nytt år!

Julens budskap

Imorgon så är Tilde de Paula julvärd i TV4 och i kvällens uppesittarbingo, som vi och alla andra pensionärer såg på, avslöjade hon att det imorgon skulle handla om julens budskap samt att Mr. Jul skulle komma. Vem denne herr Jul var ville hon inte avslöja, men jag tänkte avslöja julens budskap redan nu:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Johannesevangeliet 3:16-17)

Eller om man vill ha den lite längre versionen lämpad väl för julhelgen så kan man med fördel läsa det så kallade julevangeliet ifrån Lukasevangeliet, kapitel 2.

 

 

Domsöndag och första advent, två predikningar om att låna ut sin åsna?

Jag har fått glädjen att predika två söndagar i rad, och det på två så roliga söndagar som domsöndagen om Jesu återkomst och rättvisans återupprättande och Guds folks dom och välkomnande in i himlen och första advent om ett nådens år och vår väntan på Jesu ankomst och hans kallelse till oss att låna ut vår åsna till honom.

Guds välsignelse!

Domsöndag och första advent, Jesus dömer omänskligt

De två gångna helgerna har bjudit på vackert, kallt och julkortslikt väder här i Lycksele, samt två söndagar i rad med predikningar. Domsöndagens predikan samt predikan för första advent kommer snart upp på bloggen, men först en reflektion över en av de texter som avslutade kyrkoåret (som alltså tillhörde domsöndagen), som inte kom med ända till predikan trots sin vikt.

22Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 23för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.24Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. 26Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, 27och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst 29och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. 30Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. (Johannesevangeliet 5:22-30)

Det är kommentaren: ”Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen” (Johannesevangeliet 5:26-27). Jag tyckte det var lite stort, för allra först när jag läste så lät det lite tjorvigt, ungefär som under-, över- och mellanchefer i en organisation, detta när Fadern och Sonen utbyter makt och domsrätt etc, men sedan slog det mig hur stort det är att just Jesus dömer oss ”eftersom han är Människosonen”, eftersom han har blivit människa!

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svårigheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi… (Hebreerbrevet 4:15)

Jesus vet hur vi har det, men ändå dömer han inte mänskligt, han dömer rättvist efter som han: ”varit som vi men utan synd”! Så låt oss i frid förbereda oss för Jesu ankomst nu i advent och veta att Jesus känner våra liv och att han erbjuder oss alla evigt liv, med början nu och här och fortsättning på andra sidan graven,  genom förlåtelsen av våra synder genom sin död och uppståndelse!

Låt oss glädja oss över adventus Domini, Herrens ankomst!

Förberett för Herrens ankomst!

 

%d bloggare gillar detta: