Skärtorsdag och redan efter annandag påsk

Ska snart till flygplatsen och hämta celebert besök, först lite predikoförberedelser inför påskdagen dock. Men däremellan kommer ju skärtorsdag och långfredag och påsknatt. Tidigare predikningar (Anna-Saras och Martins)  kan avnjutas i väntan på kommande.

Eftersom det inte direkt flyter i kontakten mellan dator och blogg i Skellefteå så har nu mor och far återvänt till Vikbolandet. Tack för besöket!

Och tack alla som förgyllde min och min sambos inflyttningsfest! :-)

Fastan i liv och sång

Fastan är en speciell period, det är en period att återigen minnas att vi inte är här i världen för vår egen skull utan att vi lever med Gud och att det ger oss uppgifter i världen, uppgifter som går före våra egna bekvämlighetsönskningar och våra mål. Kort kan dessa uppgifter ifrån Gud sägas vara att utöva kärlek gentemot vår nästa, mot våra medmänniskor, och att vittna om gud och Guds kärlek till alla människor, till hela skapelsen och Guds erbjudande om räddning för alla människor. Det är kort och lätt att säga, men svårare att leva efter.

Igenom dopet och tron får vi den helige Ande, Hjälparen, som just vill stödja oss i levandet och ständigt påminna oss om att vi är Guds älskade barn. Idag fick vi en kärv påminnelse, vi som firade gudstjänst i Sankt Örjans kyrka i Skelleftehamn, om hur viktigt och allvarligt det underbara nådeslivet med Gud är. Vi sjöng psalm 565 – Gå varsamt, in kristen (nr. 344 i 1937 års psalmbok). Texten är ganska upplyftande på något sätt, men med den melodi som är i koralboken (jag antar att vi sjöng efter den i alla fall) så blir det en väldigt allvarlig stämning i stämman när man sjunger den.

Några exempel ur texten:

Gå varsamt min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och det är så få som finner den vägen och vill på den gå.

Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död.

Något att bita i och leva i! Ett musikaliskt smakprov av muntrare karaktär kan åhöras Youtube framförd av Jan Johansson, dock är denna kanske egentligen alltför glad och lätt för att få vara med i denna allvarliga fastebetraktelse?

Julens glädje, nyårets glädje och Guds godhet

Idag är det dagen före nyårsafton. Vi har varit på utflykt till Vojakkala och Anna-Saras farmor och farfar. Ett besök på IKEA hanns också med, några satsade på soffor, andra i sällskapet satsade enbart på restaurangen. Gott tyckte jag!

Nu är det i kyrkans värld juletid, den festtid som följer efter adventstidens förberedelse- och fastetid. Inför det nya året vill jag så dela med mig av två strofer ur två sångtexter som spelats mycket på radio och TV och i vår Spotify, men som nu helt kommer att konkureras ut av andra mer eller mindre musikaliska yttringar.

Den första är ifrån ”En stjärna lyser så klart” som väldigt vackert och talande fångar det stora som vi firar under jul: att Gud blir människa, en av oss.

Kärleken världen behöver,
vet vi att barnet bär
Vår långa vandring är över,
stjärnan har stannat här

Himmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm

Tänk om vi helt kunde förstå att här är vår frihet och vårt hem, här är platsen, här är omständigheterna som låter oss vara helt oss själva, här kan vi vara ”vi”, här får jag vara ”jag”.

Den andra strofen är ifrån en av de äldre sångerna, en som brukar ses som svårsjungen, men också svårslagen i skönhet när den sjungs av en god sångare: ”O, helga natt

Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor,
vår jord är fri, himlen öppen nu är.

Uti din slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän skall bli dig så kär.

Kort och konsist vad evangeliet är och vad det ger för konsekvenser: Vi får leva med Gud och då ges oss möjligheten att se på våra medmänniskor med Guds ögon, slaven ser du inte, endast din broder i henom. Likaså är ovänen en tills nu okänd vän. Detta är ett mirakel när det sker, fullt i klass med Guds mer spektakulära ingrepp i vår värld (OBS!!! Länken är endast för modiga tror jag).

Om man vill fundera mer på detta med om man kan falla ned, såsom inför en härskare, och i detsamma hälsa sin egen frihet så kan man fundera tillsammans på denna blogg (minns att hålla en god ton i samtalet). Jag fann tankarna spännande!

God fortsättning och gott nytt år!

Profetiskt tal

Jag läser just nu en liten skrift med namnet ”flammor – profetisk tidskrift”.

Ganska intressant läsning och som vanligt i sådana här sammanhang så rör mycket Jesu återkomst och tecken på att den är nära. Intressant, tankeväckande och något som manar till eftertanke:  Hur förbereder jag mig inför Jesu återkomst? Lägger jag ned minst lika mycket energi på det som att griljera skinka, köpa julklappar etc?

Sedan är det ju som alltid, Jesus säger att vi inte kan veta stunden och att vi alltid ska vara beredda. Några Jesusord ifrån Matteusevangeliets tjugofjärde kapitel får belysa detta:

Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. (Matteusevangeliet 24:14)

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller skall finnas. (Matteusevangeliet 24:21)

Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. (Matteusevangeliet 24:27)

Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matteusevangeliet 24:36)

Något inom det profetiska som kanske är ännu viktigare är inför den kommande julhelgen. IOGT-NTO har en särskild utmaning till oss alla om en vit jul och även Blå Bandet uppmanar oss till en vit jul, inte bara i trädgårdarna och på taken utan en vit jul som bor i hjärtat och i gemenskapen. En helg utan alkohol, för barnens och mänsklighetens skull.

Detta, som jag ser det, profetiska tilltal (profetia innebär ”ord ifrån Gud”, inte nödvändigtvis ett tal om framtiden) delas också av dagens Norra Västerbotten och Studio P1.

En god, vit och kärleksfull jul önskas dig och er!

Vad en handduk kan vara bra!

Vi firade i helgen första advent och det nya kyrkoåret med nyårsfika i lördags. En mycket trevlig tillställning.

Kanske var den dock i senaste laget för kvällens yngsta gäst, 3 år. Efter ett tag bytte hon om till pyjamas och förberedde sig för att varva ned. Som vi alla vet så är ingen sovstund fulländad utan en snuttefilt, själv har jag något som jag kallar ”papegoj-handduk” (eftersom den stänger ute ljud och ljus). Denna lilla dam hade den, tror jag i alla fall, praktiska vanan att inte vara bunden till en särskild snuttefilt utan det gick bra med vilken som helst vit diskhandduk. Så vi gick till skåpet och valde ut en lämplig (vi tog den översta).

Det såg väldigt mysigt ut att ligga mellan tidningshögen (under kudden) och mammas knä (ej med på bilden).

När alla gäster hade åkt hem och det var dags att plocka ihop och plocka undan så tittade jag lite extra på snuttefilten, den var märkt BE (efter Anna-Saras mormor) och gjord förhand med mycket omsorg.

Bokstäverna BE fick mig att tänka på begreppet ”böneduk” och så när jag idag hade andakt och läste på det ställe som stod i tur kom jag så småningom fram till Apostlagärningarnas nittonde kapitel:

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. (Apostlagärningarna 19:11-12)

Gud har lite olika roliga sätt att svara på bön på. Så här i adventstid så blir vi påminda om att Gud verkligen besöker sitt folk, att Gud verkligen älskar alla människor, att Gud vill rädda oss alla och ha gemenskap med oss alla. Extra roligt då tycker jag att genom adventsfikat bli påmind om Guds hörande och svarande på våra böner, extra roligt att bli det genom en av de största i himmelriket (Markusevangeliet 9:33-37; 10:13-16).

Olika exempel på svenska efterföljare av bönedukskonceptet i lite mer organiserad form: Förbönsverige, Apg. 29

Ännu mer Domsöndag

På domsöndagen firade jag gudstjänst tillsammans med många andra i Sankt Olovs kyrka. Jag var både predikant och celebrant, vilket var roligt. Men det är en tuff text (Matteusevangeliet 25:31-46) och tuffa utmaningar som Jesus levererar, resultatet av min balansering mellan lag och evangelium kan läsas här: Domsöndagspredikan

 

Du hänger väl med? Kyrkomötets andra session

Nu är det dags att kavla upp böneärmarna, Anna-Sara och de andra 250 ledamöterna är samlade för den andra omgången av årets Kyrkomöte, det är nu som beslut ska fattas.

För att veta när och vad som kan vara fokus i bönerna, alltså den mer särskilda tillämpningen av ”låt ditt rike komma, låt din vilja ske”, så rekommenderas Svenska kyrkans hemsida och särskilt kyrkomötessidorna (direktsändning av debatten kan rekommenderas, i alla fall i lagoma portioner).

Vi ses när vi kommer samman i bön (kanske på detta sätt, vore spännande då detta ställe alltid har verkat både lite fränt och lite mysko i min värld)!

Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman (1 Korinthierbrevet 5:4b)

Verkligheten

Dagens evangelietext är ett trevligt stycke där många rika kommer till sin trygga medelklasskyrka och lägger lite lagom mycket pengar i kollekten, så där inuti handen så att det inte syns (men självklart kan det ju inte vara några mynt eftersom det mycket tydligt inte skramlar då pengarna läggs i kollekthåven/-korgen). Läs gärna vidare själv i Markusevangeliet (kapitel 12, verserna 41-44).

Sedan kommenterar Jesus allas våra ansträngningar när en fattig kyrkomedlem ifrån Mellanöstern lägger ned ”två små kopparmynt, några ören” (vi som till och med lever i ett land där örena är hotade som betalningsmedel).

Det jobbiga med denna bibelpassage är dels att den är på riktigt, det är ingen liknelse, och att det sker om och om igen i vår värld. Fattiga människor (ekonomiskt sätt) offrar liv, tid, energi, jag sitt allt för att andra ska kunna få den frihet som Jesus ger, medan jag ofta nöjer mig med att få in ett ord här och där om att jag tror på Gud när jag träffar människor.

Gud använder dock även mig, fantastiskt! Men nog blir jag ofta utmanad och inspirerad av andras tro, särskilt från våra bröder och systrar från andra platser på vår jord.

Budbärarens chefredaktör, Erika Cyrillus, har en utmanande och tänkvärd och hoppfull inledning i Världen idags helgdel över den ovan citerade markustexten.

God helg och en välsignad vecka önskas alla!

Den helige Mikaels dag och den åttondedagen

Herrens uppståndelsedag

Önskar dig en välsignad Herrens uppståndelsedag, eller med andra ord: Önskar dig en trevlig söndag! Söndagen firas ju på den första dagen i veckan, dagen efter sabbaten (den judiska veckans sista dag), den dag då Jesus uppstod.

Men dagen efter sabbaten gick [kvinnorna] i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna Herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro… (Lukasevangeliet 24:1-4a)

Denna söndag är ärkeängeln Mikaels dag och in i handlingen kliver några av hans kamrater för att berätta för kvinnorna, och sedermera för oss, vad det är som har hänt (ängel betyder just budbärare)

… men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (Lukasevangeliet 24:4b-6a)

Den åttonde dagen

I helgen har vi varit i Lövånger på inspirationsdagar med bland andra Elisabeth Sandlund (tidningen Dagens chefredaktör), Hakon Långström (fd. domprost i Stockholm och engagerad i Jesusmanifestationen) och Berit Simonsson (inspiratör i Oas-rörelsen).

Talet sju

Mycket bra och gott! En sak, som egentligen var ganska ovidkommande, var detta med den åttonde dagen. Det var Berit som mer eller mindre i en bisats kom in på detta, hon betonade hur mycket betydelse som ligger i ord, siffror och företeelser i Bibeln som vi inte alltid ser och förstår direkt. Talet sju det är Guds tal, det står för fullkomlighet och allt Gud är.

Sju dagar har veckan och den sista dagen var sabbatsdagen, då vi ska vila:

Tänk på att hälla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. (Andra Mosebok 20:8-10)

Okej, varför inte det då? Jo:

Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. (Andra Mosebok 20:11)

Talet sex

Talet sex är människans tal, det är ganska nära Guds tal, men det är inte riktigt. Det är ett ofullkomligt tal. Men inte ofullkomligt som i fullkomligt odugligt, utan bara just inte fullkomligt.

När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter… (Psaltaren 8:4-7)

I lite mindre positiv bemärkelse har vi det i Uppenbarelseboken, the number of the beast, djävulens tal:

Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex. (Uppenbarelseboken 13:18)

Antagligen är det helt medvetet som det är dubbeltydigt: ”en människas tal” (som i en bestämd person) eller ”en människas tal” (som i människans, när det handlar om eller betecknar människans/människor/mänskligheten inom talmystiken). Denna bok är ju fylld av referenser till judisk talmystik och världshistoriska händelser.

Den åttonde dagen

Så tillsist, det jag återigen blev så påmind om och som jag tycker är kul/intressant/uppbyggligt att tänka på när jag firar gudstjänst, för ibland kan det kanske kännas som att den är lite torr och tråkig, men den firas som en eskatologisk (dvs. med kopplingar till den sista tiden, då Jesus kommer tillbaka) och frälsningshistorisk (att Jesu död och uppståndelse, genom dopet och tron, tar bort min synd (allt det som hindrar mig från att komma till Gud) och ger mig evigt liv, med början här och sedan fortsättning i himlen en gång) påminnelse: Jesus har dött för vår skull och han har uppstått för att vi ska få liv i överflöd!

Talet åtta står i judisk talmystik för en ny början. Det var en beteckning för den nya dagen, den nya tiden som skulle börja då Messias kom.

Och nu har Messias, Jesus, kommit och den nya tiden, Guds rike, har börjat bryta in i världen!

Tänk att varje söndag, varje vecka, är en ny start, en ny början med öppning mot den nya skapelsen och framtiden med vår Herre i evighet!

Verbi Tjator och söndagens predikan

Kanske kan man undra om jag inte gör annat än att påminna om kyrkovalsloggaoch att framföra Anna-Sara som en god kandidat till kyrkomötet!? Är jag enbart en ordtjatare (kanske heter det Verbi Tjator?).

Man kan lätt tro att i mångt och mycket är en ordtjatare (jag kan lätt och ofta snöa in på olika saker), sedan har jag också getts en tillmälet: ”Verbi Divini Minister” (det gudomliga Ordets tjänare), som man ibland kallar de som vigts till präster (givetvis är det ju lite av ett nonsens, alla är vi i lika hög grad Ordets (Jesu) tjänare). I min del av att tjäna Gud ingår att predika, vilket jag ibland gör med viss bävan.

Denna söndag handlade om enheten i Kristus (texten var Efesierbrevet kapitel 4 verserna 1 till 6), och ganska stor del av min tes cirkulerade kring hur vi mer och mer behöver jobba för enheten (jag kompletterade detta med hur Gud arbetar med oss och enheten), det kan vara en känslig sak att prata om. Inte minst för att det också handlar om hur jag är och gör.

Här kommer i alla fall predikan. Håll till godo!

Den återfinns också på predikosidan.

%d bloggare gillar detta: