Apologetik del 8 – Åter till källorna (15 ml är en matsked!)

Det som nu följer är inget nytt ämne och inget ovanligt när jag är ute och far i skärningspunkten mellan ateistisk tro och kristen tro, kanske är de inte heller det åttonde viktigaste svaret på invändningar mot den kristna tron? Min serie om apologetik som fyndigt nog heter Apologetik del …är nog inte helt kronologisk eller ens behovsorganiserad efter mest trängande behov av bemötande och svar på invändningar mot den kristna tron först och mindre viktiga mot slutet, nej snarare har den en släng av dysorganiserade svar efter principen: ”detta ämne kom jag på nu, det har också mänskor använt för att invända mot min kristna tro!”

Så här bjuds det på ännu en omgång av bibeltankar, en del är kanske repetition, en del är kanske nytt, varsågoda i alla fall!

Bibeln 

Jag tänkte vi ska se på Bibeln och dess trovärdighet. Vi ska se generellt en del, kanske belysa något om hur vi vanligtvis ser på andra källor ifrån historien. För lite fler tankar om Bibeln från min penna: Om att tro på en gammal sagobok och Om julens stjärna; Zlatan Ibrahimovíc och Dog Jesus; Vad vet du om din farfarsfarfar?

img_3982

Bibeln: gammal, ansatt, men med en historisk tyngd!

Generellt

Bibeln är för oss idag en bok som de kristna anser är Guds ord. Den består av två delar som kallas Gamla och Nya Testamentet. Men Bibeln är mycket mer än så. Den del vi kallar Gamla Testamentet består av 39 olika böcker som har skrivits ner under en period av ca 1000 år, eller ännu längre. Den består av skilda typer av texter som beskriver judarnas historia och förhållande till Gud, och är också det judiska folkets heliga skrift.

Nya testamentet består av ytterligare 27 böcker, och nedtecknades strax efter Jesus jordeliv av hans efterföljare. Texterna är ögonvittnesskildringar (i första eller andra hand) av Jesu liv och verksamhet, med särskilt fokus på hans sista vecka, korsfästelsen och uppståndelsen. De kallas evangelierna. Det finns också en historisk berättelse om kyrkans framväxt, särskilt Paulus verksamhet (Apostlagärningarna), en mängd brev skrivna av Paulus, Petrus, Johannes, Jakob och ytterligare ett par nära efterföljare till Jesus. Dessa behandlar förhållanden i församlingarna och tar upp lärofrågor. Nya Testamentets sista bok, Uppenbarelseboken, är en profetisk skrift.

Utombiblisk

Här gör vi första anmärkningen: Nya testamentet var inte ”en bok”, utan 27 separata skrifter, med ett tiotal olika författare. De cirkulerade tidigt bland de första kristna och kopierades med stor noggrannhet, eftersom man ansåg att de beskrev historien och läran på ett gudomligt inspirerat sätt. När de samlades (kanoniserades) i Nya Testamentet var det bara en följd av vad som redan varit praxis sedan länge i urkyrkan. Vi vet om de fyra evangelierna från första århundradet och vi vet att de var samlade och cirkulerade från första halvan av det andra århundradet (före 150 e Kr) och vi vet om Paulus brev som samlade och cirkulerade från samma tid och vi känner i princip hela det som nu är Nya Testamentet från Tertullianus skrift mot Marcion från år 207 e Kr. Från andra århundradet har vi kännedom om samlingar som var spridda och använda med i princip samma böcker som vi har (ibland något färre) från exempelvis Irenaeus och Muratoriskakanon.

Vad betyder det? 

Jo att när vi läser till exempel Da Vincikoden eller andra liknande tankar om detta med Bibelns tillblivelse då sägs det ofta att kejsar Konstantin i kyrkomötet i Nicea år 325 bestämde vad som skulle ingå i Bibeln, men det som då skedde var endast en bekräftelse av vad som redan var kanon (dvs. rättesnöre).

Jesu liv, mer källor än en hel matsked och kejsar Tiberius!

Totalt finns ett 40-tal källor som omtalar Jesu liv, död och uppståndelse i olika grad. Detta är exceptionellt mycket. Majoriteten av allt som skrivs ner bevaras inte särskilt länge. Därför är läget ovanligt gott för Jesus-forskning. Exempelvis har vi färre källor som skriver om kejsar Tiberius, som regerade när Jesus korsfästes. Det är anmärkningsvärt om man tänker på att Jesus bara var verksam några få år, inte hade politiska ambitioner, verkade långt från maktens centrum (om än nära Jerusalem) och dessutom nesligt avrättades som en brottsling, vilket inte tycks ha varit vad hans anhängare hade hoppats på.

Vad vet vi utan att använda Bibeln?

Om Jesus bevarar andra källor än de bibliska följande om Jesus:

– var judisk lärare verksam främst i Galileen,

– omvittnad att hela människor och driva ut onda andar,

– levde under de första tre decennierna av vår tideräkning,

– uppfattades av många judar, främst sina närmaste lärjungar, som messias (”christos” på grekiska),

– blev förkastad av de judiska ledarna,

– greps och anklagades för uppvigling

– dömdes och avrättades med kosfästelse av Pontius Pilatus i Jerusalem när Tiberius var kejsare.

– trots skamlig död spreds tron att han hade uppstått från de döda över hela Romerska imperiet

– många började tillbe honom som Gud själv

– Kristendomen hade anlänt när södra England blev en del av Romarriket år 43 e. Kr

Några av de utombibliska källorna är:

1) Historikern Flavius Josefus (judisk-romersk) från första århundradet:

Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin till rättegång och ställde inför dess medlemmar Jakob, brodern till Jesus, som kallades Kristus, samt några andra som han anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnade till att stenas till döds.

2) Den romerske historikern Suetonius om att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i Bibeln, i Apostlagärningarna kapitel 18:2):

Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.

3) Den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus, i det historiska verket ”Annaler” (år 115 – 117), berättar att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och vidare: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).

4) Plinius den yngre, romersk guvernör i provinsen Bithynien i Mindre Asien, skrev omkring år 110 ett brev till kejsaren Trajanus där han berättade att det kristna inflytandet i provinsen skapade allvarlig oro, varför han vidtagit åtgärder mot de kristna. Nu ville han ha bekräftat från kejsaren att han agerat rätt då han lät avrätta dem som höll fast vid sin tro, men benådade dem som avsvor sig sin tro, förklarade de romerska gudarna och kejsaren sin vördnad och ”slutligen förbannade Kristus”.

5) Även kejsare Trajanus svar, där han godkänner Plinius behandling av de kristna, finns bevarat.

Förutom Josefus, Suetonius , Tacitus, Plinius den yngre och Trajanus finns även, bland andra källor:

Phlegon, krönikeskrivare; Thallus, historiker; Lukianos från Samosata, grekisk författare och satiriker; Celsus, romersk filosof; Mara Bar-Serapion, privat brevväxling mellan far och son; Talmud, judisk religiös kommentar (alltså en hel bok).

Finns det inombibliska källor? 

Bibeln är alltså i sig som historisk källa inte en utan flera, det är som om man till reformationsjubileumet förra året samlar de bästa/trovärdigaste biografierna om Martin Luther i en gemensam volym, eller flera olika historieskildringar av 6-dagarskriget (50 år sedan förra året) i samma bok. De blir inte sannare eller falskare av detta, inte heller hör de mer ihop på ett sätt.

Alltså kan man säga att det inte rakt av finns några ”utombibliska” källor, eller egentligen finns det alltså inga inombibliska källor! Vi ska idag behandla Bibeln som en samling skrifter från antiken. Och evangelierna som vi ska fokusera på som antika biografier.

En väldigt stor skillnad mellan Bibeln och andra religiösa urkunder är att Bibeln är fullproppad med personer och händelser som har historisk förankring, man kan undersöka om de har förankring  (många andra urkunder är fulla med anspråk som inte går att undersöka historiskt).

Detta betyder att vi har möjlighet att studera Bibelns texter som om de vore vilken historisk text som helst.

Jag tar nu bara exempel från Nya Testamentet, men det finns mängder av historiska kopplingar till GT också. Exempel: Hyksos i Egypten, slaget vid Karkemish år 605, floden i Noas tid etc. Dock kräver de lite mer arbete och vi hinner fler per minut i NT!

Källor

Herodotos om kriget Grekiska stadstater och Perserna började samla material ca 50 år efter händelserna resandes och upprepande Persernas version. Thucydides ville skriva bättre än och efter Herodotos. Om de peloponnesiska krigen (Aten mot Sparta).

Alexander den store (356-323 f Kr) alla samtida källor förlorade, de fem huvudsakliga 300-400 år efter hans död (ex Plutarchos och Arrianos).

Julius Ceasar (100-44 f Kr.) omnämns bara i fem källor under de 150 åren efter sin död.

För övrigt är Julius Ceasar själv källan till sitt Galliska krig (dagboksanteckningar), ändå tror vi att Asterix och Obelix riktiga samtida kämpade och förlorade mot Julius Ceasar!

Vi har en liknande berättelse om Gustav Vasa och hans flykt mot Dalarna. Inte så samtida och beställd Peder Swartz krönika. Till exempel är berättelsen om att Gustav Vasa var i ett hölass och knektarna stack in bajonetter/spjut/spetsar. Det kom då blod och kusken skar hästen i foten för att blodet skulle se ut som om det kom från hästen. Detta och en del andra exempel finns inte förrän i läroböcker 300-400 år senare, alltså är tidigaste källan till händelsen nedtecknad 300-400 år senare, och då är Gustav Vasa rätt så mycket mer samtida än Jesus med oss!

Hannibal den store från Kartago fälttåg mot Rom 218 f Kr. med elefanter över Alperna. Grävt fram något? Nej! Något ögonvittne? Nej! Icketendensiösa källor? Nej! Ingen från Kartago. Polybius (grek historia t o m 146 f Kr (tidigast skriven då) dvs minst 70 år, sedan Livius (romare, dvs segrare) skrev under kejsar Augustus regering (27 fKr – 14 e Kr).

Här nedan följer en bild från boken Kristen på goda grunderav Stefan Gustavsson

Olika källor och dess avstånd och mängd

Några historiska skrifter, dess bevarande och antal kopior bevarade.

Kanske är Illiaden en vinnare?

Den text vi har flest funna kopior av är Iliaden, från ca 700 f.Kr. Det finns 800 kopior. Den tidigaste är från 300-talet, 1000 år senare, och i sin helhet från år 1000, dvs. 1700 år efter att texten skrevs.

Varför är det viktigt med kopior? 

Jo då ser vi att det är bevarat som det skrevs!

Finns verkligen så gamla skrifter bevarade i sin helhet?

Nej! Oftast inte, nedan är några exempel:

  • Tacitus Annaler av 30 böcker finns 12 kvar, borta är bl. a. år 29-32 (av många skäl böcker som skulle kunna berätta än mer om Jesus).
  • Livius/Livy av 142 böcker 107 borta!
  • Seutonius av 18 kända bara 1 bevarad i sin helhet och 3 i delar, fjorton borta!
  • Plutarchos (grekisk historiker) av 300 ca hälften bevarade.

Bibeln då?

Några tankar att hålla i handen är att Paulus dog under Nero (Eusebios Petrus och Paulusakterna). Nero dog år 68 e. Kr och Paulus bör ha dött någon gång 62-67 e. Kr. Vilket leder till att Apostlagärningarna antagligen också är så gamla, läs gärna slutet för en fundering kring det. Vilket gör Lukasevangeliet äldre och Markus (som återfinns i Lukas) ännu äldre, vilket också har sin bäring på att Jerusalems tempel och dess fall år 70 e. Kr. i princip inte kan utläsas ur evangelierna.

Vad bevaras?

Nu vänder vi oss till all historia vi känner till igen för det blir intressant att följa vad som förfars och vad som bevaras, till exempel har vi från kejsar Tiberius (som regerade år 14-37 e. Kr) inga brev bevarade, men från 200-talet f. Kr. (alltså rätt mycket tidigare) finns ett brev från en okändis i världshistorien, Dionysios, till en annan okändis, Filon. Dionysos har blvit rånad på väg hem från ett nyöppnat bad och vill att Filon ska hjälpa till att reda ut detta! Spännande, men kanske mer relevant för de stora dragen i världen att få veta något mer köttigt om kejsar Tiberius?

Är verkligen de kristna texterna så nära de händelser de pratar om?

Ja det kan man med fog hävda, men ännu mer kan man också tänka att texterna har en ännu äldre förhistoria, för själva texterna skrevs ned inom några decennier (eller samlades i alla fall), men det är riktigt troligt att de kan ha funnits nedtecknade eller dylikt på de platser Jesus var. Ungefär som att Carl XVI Gustaf två gånger antecknat sin namn och närvarat på stenen på Gammplatsen i Lycksele och att vi lokalt har bevarat minnen om vem som körde bilen, var våra barn var eller hur mycket folk det var på torget, eller de bilder av Beatles som finns då de första gången var i Sverige.

Kungen på gammplatsen

Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på Gammplatsen i Lycksele

Men själva händelserna berättades i stort sett direkt. På den tiden var det lärosättet man använde, att muntligen bevara och berätta och vi vet att även nu, i vår text och bildbaserade kultur så kan skådespelare lära sig manus med mera utantill och på denna tid var det kulturens sätt att bevara lärdom.

Vad gör vi nu?

Jag tänker att läs gärna Bibeln, till exempel Johannesevangeliet och Apostlagärningarna! Fråga dig sedan:

Om detta är sant, vad innebär det för mig?

Allt gott! / Martin Walldén

PS. Vad har matskeden med källorna att göra? Det får vi nog tugga på en stund, kanske kommer ett uppdrag för mig som skådespelare? Då kan kopplingen avslöjas!DS.

Zlatan Ibrahimovíc och julens stjärna – lyste den på riktigt?

Julens budskap om Zlatan Ibrahimovíc – en stjärna föds

Många har hört talas om Zlatan Ibrahimovíc, många har sett honom, många vill se honom spela, en del önskar att han fick vinna en Champions League-titel. Hans insatser i herrlandslaget i fotboll har påverkat stora delar av vår nation. Hans omdöme vad gäller uttalanden om kön och fotboll, hans omdöme och tankar om sin roll i en grupp som ett landslag är vida debatterade. Han är en känd stjärna helt enkelt, och dessutom årsbarn med mig!

Många vill säga sitt om hans tidiga år, de år då han inte själv påverkade så mycket omgivningen utan mer var i händerna på uppväxtmiljö, kompisar, tränare med mera, även han själv har velat ge sin bild av detta. Man kan säga, för att göra en allegori på en av de mer kända observationerna av en stjärna: ”Många vill säga sig ha ’sett hans stjärna gå upp!’”

Här är hela filmen: Den unge Zlatan

Vi kommer alltså inte att främst behandla Zlatans framgångar här, eller eventuella motgångar, utan det som nu lyser mot oss från husen över landet: Stjärnor! Eller vi kommer inte att främst fokusera på alla stjärnor (även om det blir nog så många, så håll i er!) utan just den stjärnan som ligger bakom att vi nu ser stjärnor överallt.

Eller vad det nu är som ligger bakom. Finns det verkligen någon grund för att tro att en stjärna tändes, och kan man verkligen i så fall tro att den tändes av Herran (som psalmen lyder som vi kanske sjungit nu i advents- och jultid)?

Det är i alla fall denna stjärna som vi ska fokusera på nu inför helgen då delar av den kristna kyrkan firar jul med Jesu födelse som huvudtema och andra firar att de vise männen kommer (och säkert finns det delar av kyrkan som inte gör något särskilt jippo alls av detta, där skiljer vi oss ju lite åt i Kristi kropp på jorden). I den del som firar de vise männen i helgen så är fokus på att evangeliet/Guds glada budskap på ett tydligt sätt också är till alla folk, länder, språk, stammar, delar av jorden etc!

Vi fokuserar stjärnan utifrån främst den del av Bibeln som talar om Jesu födelse utifrån stjärnan: Matteusevangeliets andra kapitel (för att få en ännu mer detaljerad bild rekommenderas läsninga v också Lukasevangeliets andra kapitel, det som ofta kallas julevangeliet.

Matteusevangeliet kapitel 2

1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Namn och titlar

Redan utan stjärnan finns det några problem med detta, en del finns adresserat veckan innan jul, annat kan nämnas i korthet, men är ändå lite utanför fokus på denna bloggpost. Den kanske främsta problematiken rör väl detta att Herodes lever och verkar i texten, men att Herodes dör innan Jesus föds omkring år 4 före Kristus. Dock är det nog inte värre än att någon räknat fel (i det här fallet munken Dionysius på 500-talet, som nog hade en tuff uppgift och även om vi använder hans uträkning tycks den lämna lite övrigt att önska).

En ytterligare svårighet är Quirinus, han var under tiden för Jesu födelse ämbetsinnehavare står det i texten, men vi kan läsa noten i exempelvis Bibel 2000 där de beskriver honom som ”Ståthållare år 6-9 e. Kr i den romerska provinsen Syrien.” Den ende som verkar okej ur ett historiskt perspektiv tycks vara kejsare Augustus som var just kejsare under denna tid! En uppställning av dem ger följande årtal vid handen:

Augustus 63 före Kristus – 14 e Kr

Herodes 73 före Kristus – 4 före Kristus

Quirinius 51 före Kristus – 21 e Kr

Någonstans här bör ju Jesus födas i tiden, i en skärningspunkt då alla innehade sina ämbeten. Det som nu skrivits i denna post och i andra omkring jul kanske inte helt reder ut förhållandena kring personer och deras poster, men vi får en riktlinje kring vad för år vi borde kika upp mot himlen för att se en eventuell stjärna. Jag tänker att år 4 före Kristus är den senaste tiden då Jesus kan födas om Bibeln är sann, eftersom Herodes den store ska vara med och i livet.

Stjärnan och stjärntydarna

Det som följer kan bli lite komplicerat, men vi får följa med och det är ofta så att det som ser lite lustigt ut ofta ser lustigt ut eftersom det inte finns samlade som en lösning i historien utan man får se i många olika källor (dock är väl många källor bra, men det blir ju lite mer komplicerat!).

En sak som är viktigt när man studerar sådant som nu framstår som märkligt är ju att minnas att när min frus morfar var liten bodde han i samma hus, i samma by (Lögdeå). Det är likt nutiden, men ändå så är det så att när han var liten då fanns det en telefon, ett ishus, flera affärer, bagerier etc i Lögdeå, för 50 år sedan fanns mycket av detta också. Nu ser det helt annorlunda ut, detta under loppet av ett liv ca 80 år!

Hur annorlunda är det inte då med en del saker för tvåtusen år sedan? Vi vet inte allt. Till exempel vet vi inte helt säkert om all tideräkning alltid sett likadan ut, vi vet inte om alla år räknades likadant, om det på något sätt blivit ett kontinuitetsbrott på något sätt någon gång under histrionen. Ett exempel kan vara då det judiska folket fördrevs från Israel. Ett annat är frågan om vad som hände de år påsken skulle börja vid fullmåne och så var det molnigt över den orten som styrde (Jerusalem)? Vad händer då när vi räknar astronomiskt korrekt? Detta är ju ett exempel som kan spela roll i denna astronomiska fråga om en stjärna som tänds.

Det finns givetvis fler tankar att ha i huvudet, men vi har ju inte ens kommit fram till saken efter knappt två tusen ord, så vi går vidare!

Det vi kan säga som sammanfattning är att en mängd orsaker och anledningar kan göra att då vi försöker förstå historien dels inte kommer fram till hela sanningen, eller så kan vi stå där med flera lösningar, eller flera möjliga lösningar, men vi kan ibland ha svårt att säga vilken som är den rätta och de kan ibland vara svåra att få ihop. Det är nog inget att gråta över, det innebär antagligen inte mer än att vi antagligen funnit korrekt lösning, men att kunskapsluckor etc gör att vi har svårt att säga det hundraprocentigt säkert, och vi ser också att det kunde gått till på något mer sätt. Vi vet inte alltid allt om de kulturella betingelserna, vi kan jämföra med  ett fiktivt reportage från mig från OS i Peking 2008. Om jag skulle skrivit och beskrivit så hade jag till exempel antagligen beskrivit starttiden på ett annat sätt än den som förstår kinesiskt kultur. I kinesisk kultur är åttan viktig (jämför tretalet, sjutalet, tiotalet i andra sammanhang), den som varit medveten om detta och förstått detta skulle belyst och betonat alla 8:or som skulle in (2008-08-08 invigning kl 8:08 lokal tid PM).

Zlatan och andra stjärnor är viktigt!

I många stora kulturer världen över både i Sydamerika och Asien och Asien och Europa har stjärnor varit viktiga, man har tagit hjälp av astrologi för att få veta saker, för att tolka verkligheten, och även om detta är lite ”hokus pokus” för många så är kunskapen om stjärnorna och himlen just verklig kunskap, kunskap och vetskap om himlens inbyggare och deras rörelser.

De tre vise männen

I västerländsk tradition är det tre vise män som kommer, de har fått namn Kaspar, Melchior och Baltasar, de är ibland omnämnda som tre kungar. Jag har själv sett tavlor på åtminstone tolv vise män i andra delar av den världsvida kyrkan.

Vise män playmobil

De kallas i grundtexten  ”mager”, de kom antagligen från Babylon eller Persien (alltså nuvarande Irak/Iran) där man under lång tid var/varit intresserade av himlen och himlakropparna och de hade antagligen hovfunktionärer/astrologer.  Vi har uppgifter från Tiridates om ett besök år 10 före Kristus hos Herodes den store av stjärntydare och år 66 e Kr besökte astrologer österifrån (nog Persien) m. fl. Rom med anledning av vad de sett på himlen (anges av Dio Cassius och Seutonius).

Var kom då Zlatan ifrån? Hur var hans barndom?

Ja om detta finns det en dokumentär och minst två böcker, men för denna stjärna vars ätteläggar nu har tänts i många fönster över världen, så ska vi nog tillbaka till omkring 44 före Kristus då Julius Ceasar dog. Över hans likbål uppträdde en nova vilket man då trodde var en ny stjärna som föddes och det ledde till att man trodde att Ceasar gått vidare till gudarna och anslutit sig till dem. Efter detta tycks stora stjärnor och stora män och kopplingen dem emellan varit på modet!

Vad visste man om en snickarson från Betlehem i det stora Babylon?

Vi kan köpa att Julius Ceasar var känd i den antika världen, men en snickarson från Betlehem? Det vi vet är att i Babel fanns sedan 500-talet före Kristus judar som deporterats och stannat kvar, det är inte bara i Sverige eller i nutiden vi deporterar och flyttar runt. Det gjorde att judisk tro och tanke var känd hos i a f lärda i Babylon/Persien etc.

Vem ska styra världen?

Det verkar ha funnits en messiasförväntan/förväntan om en stor härskare/ledare eller ett världsherravälde som skulle ha med från Judéen att göra (från Tacitus, Josefus, Seutonius). Den fanns alltså också, eller kanske rent av främst, i den hedniska världen vilket gjorde att man höll koll på om stjärnorna ville säga något! Har man då hovastrologer så kommer tolkningarna av himlen och rörelserna på densamma riktigt nära makten och har lättare att komma in i de krönikor som skrivs i rikena.

Till saken! Finns det någon stjärna!?

Jadå, men kanske är de fler än en? Jag tror att en bakgrund är vad som hände på himlen innan stjärnan med stort S uppträder, men en tolkning är ju förstås att dessa ”förrätter” till huvudmålet är själva stjärnan. Så här kommer lite rykande inaktuella presstoppare från tiden kring Jesu födelse.

Vill ni se en stjärna? 

År 7 före Kristus trädde Jupiter och Saturnus mitt för varandra 3 ggr samma år i Fiskarnas tecken vilket sker en gång på 800 år) och år 6 före Kristus närmade sig Saturnus, Jupiter och Mars varandra i Fiskarnas tecken (vilket händer en gång på 700 år). Detta var betydelsefullt astrologiskt, två lite olika tankar tycks ha funnits kring detta beroende på vilken kultur man frågar, men hur som helst: Fiskarna var förknippat med Israel eller yttersta tiden, den var den sista bilden i zodiaken, själva slutet. Jupiter var förknippad med världshärskaren, eller en kungastjärna, Saturnus med Judéen (eller Israel, Palestina beroende på vilket epitet från romarriket vi väljer). Här finns det en tanke om att romarna i sitt gudamenageri, i sin gudavärld, förknippade den romerska guden Saturnus med den judiske JHWH och att det är därför som den judiska sabbatsdagen (lördagen) kallas Saturnus dag (jmf. engelskans Saturday). Tretalet var viktigt även förbabylonierna så dessa triader gjorde dem, vad vi förstår, liksom beredda, eller på tårna; de blev antagligen nyfikna och förväntansfulla, de tankar som fanns om en kommande storhet fick nu liksom lite mer substans!

För judiskt vidkommande fanns det en tradition att Mose födelse skulle ha förebådades eller föregåtts av en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus i Fiskarnas tecken. Mose sågs ju som förebådande Messias:

Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. (5 mosebok kap 18 vers 15)

Det är som de brev man kan få med inbjudningar till kungen (man får inbjudan en vecka innan som jag minns (det har att göra med etiketten tror jag), men långt i förväg får man en tydlig ledtråd om att man ska vara beredd på att kungen kommer att inbjuda och vilken dag det handlar om), redan det första brevet gör den som får det antagligen beredd och förväntansfull!

Vem tänder stjärnorna? Vem dödar barnen?

I bibeltexten läser vi om Herodes fråga och stjärntydarnas svar:

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig…16När Herodes märkte att han blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinning, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. (Matteusevangeliet kap. 2)

Detta lede till att kung Herodes dödar alla gossar under två år. Eftersom Herodes dör i mars/april år 4 före Kristus så bör det vara något sådant avstånd minst till det som stjärntydarna och Herodes talar om, alltså omkring år 6 före Kristus. Om jag förstått det rätt så finns det tecken som tyder på att Herodes inte var helt vid sina sinnens fulla bruk på slutet och kanske blivit lite åsidosatt eller i alla fall inte helt regent på grund av det, och då kanske de inte kom på hans dödsbädd och var de där år 5 före Kristus så kan ju båda händelserna på stjärnhimlen ha inträffat före ankomsten och inom två år.

För mig som inte är direkt astronom så har jag uppfattat det som att de två som på engelska heter Berlin Star Table och Sippar Star Almanac berättar att det från år 7 före Kristus var stort intresse och fokus på stjärnhimlen. Också Josefus nämner att det år som följde på konjunktionen år 7 före Kristus så blev det en ovanligt stark messiansk rörelse i Judéen, men att den blev hårdhänt nedslagen av kung Herodes.

Vem är då stjärnan? 

Om detta hade varit en skrivelse om Zlatan Ibrahimovíc så hade det varit självklart vem stjärnan är, eller vad, men nu då? Det är ju självklart så att det kan ha varit ett fenomen skapat av Gud utan resten av skapelsen involverad, något som inte lämnat ens det obetydligaste spår, men om man tänker sig att evangelierna är på riktigt så kan det ju finnas spår.

De vanligaste tankarna är att det varit en supernova, en komet eller bara stjärnkonjunktionen.

Supernova 

En supernova sågs under antiken som en stjärna som föddes (nu vet vi att det är en stjärna som flammar upp). Ifrån kinesiska källor finns noteringar om en sådan supernova år 5/4 före Kristus.

Komet

En stillastående stjärna tyder på en komet, en komet med svans. En komet med svans kan ge intrycket att de står stilla över en särskild plats på jordytan. I antika texter tycks man använda begrepp som stillastående stjärna just om kometer med svans (när de ger intrycket att de stannar över en speciell plats). Josefus berättar om att år 12 före Kristus så stod en komet stilla över Rom i flera dagar i samband med Markus Agrippas död (vi vet nu att det var Halleys komet).

Åter till Kina som har noteringar om vad som syntes på himlen, när och hur länge.  En komet med svans syntes och noterades i Kina år 12 före Kristus, år 5 före Kristus och år 4 före Kristus. År 5 är väl egentligen den som passar bäst och den tycks ha synts under våren (vilket kan stämma bra med att herdarna sov ute) och den tycks ha varit synlig i sjuttio dagar ville ger magerna/stjärntydarna tid att resa till Israel för stjärntydarna om de gjorde det ifrån Persien/Irak under det att stjärnan syntes.

En annan möjlighet är att de helt enkelt sett stjärnkonjunktionen, går till judarnas kung (i Jerusalem) där får de höra att det är Betlehem de borde åka till och får hjälp av exv. en ängel eller dyl. i form av en stjärna/ett lysande bloss. Det finns också intressant koppling till de två år som stjärntydarna svarar Herodes (ni vet dödade alla gossebarn under två år) det tycks ha funnits spår av en förväntan hos det judiska folket om att en speciell/märklig formation av stjärnor (konjunktion) ska föregå Messias födelse (A. Edersheim). Och i en Midrash (lärande berättelse eller utläggning av Skriften (Gamla Testamentet) så berättas att det ska visa sig en stjärna i öster just två år före Messias födelse (Beth ha-Midrash sammanställd av Jellinek)!

Slutkommentar

Detta är några tänkbara möjligheter, vilket gör att vi inte alls måste vika oss för spekulationer kring att den där stjärnan det fanns nog mest på det bloss som de bibliska författarna rökte på för att dikta ihop smörjan som sedan blev världens mest lästa bok!

/ Martin Walldén VDM

 

Artikeln som pdf

 

Vet vi att Jesus dog? Vad vet du om din farfarsfar? Uppfann Jesus det moderna bordet?

Nyårsafton som avslutade 2016 och inledde 2017 lyckades jag äntligen lägga på minnet namnet Albert Walldén. Det är ett namn jag hört flera gånger under min uppväxt, det är namnet på min farfars far. Jag har länge vetat att det var min farfars far som först tog sig det välklingande Walldén som efternamn, anledningen var att de var två kompanjoner som drev snickerifirma för möbler och båda hette Andersson. Så när någon kom och sa att: ”Jag har pratat med Andersson” så blev det efterhand lite rörigt och Albert bestämde sig för att byta; varför namnet blev just Walldén är för mig okänt.

För att vara en text om Jesu död så är detta kanske lite irrelevant och för att vara en högtid som vi närmar oss som firar att Jesus uppstod så kanske är kanske hela denna bloggposts fokusering på att Jesus dog likaså irrelevant?

Men det finns fler kopplingar än vad det kanske först ser ut som. För det första var Albert Walldén och Jesus Josefsson[1] båda snickare, men verksamma lite avsides, den ena på det sköna, men lite avsides belägna, LindholmenVikbolandet, den andre i den obemärkta orten Nasaret långt uppe i Galiléen, långt från Jerusalem och toklångt från det verkligt viktiga i Rom, Athen och Alexandria. Vi vet heller inte mycket om hur det de tillverkade var, den enda avbildning jag känner till om Jesu produktion är gjord långt efteråt, kanske uppfann Jesus det moderna bordet?

Har Albert och Jesus verkligen funnits?

Den mest slående likheten är att varken Jesus från Nasaret eller Albert från Lindholmen lever bland oss längre.[2] Det innebär att vi inte längre kan träffa dem om vi undrar över något eller vill lära känna dem eller funderar på om de någonsin funnits; vi måste söka andra källor till deras liv.

Vi kan förstås passa på att glömma bort fokuseringen just på Albert Walldén för en stund och rikta blicken mot din egen farfars far. Jag är övertygad om att du tror du har en, men vad vet du om honom egentligen? Eller om hans pappa, dvs ett avstånd av ungefär hundra år i tiden?

Det finns fortfarande människor som har träffat min farfars far, bland annat min egen pappa, min farbror och faster och ett helt knippe människor till. Det som de berättar, skriver ned och/eller som vi andra minns dem säga om Albert det är en källa. Utöver det så finns det säkert kyrkböcker av kanske till och med några olika slag, kanske finns mer än födelsedag och dödsdatum nedtecknade, för ännu äldre människor kan husförhörslängder finnas, skriftemålsanteckningar för nattvardsgång. Vi bör vidare ha militärtjänstgöring och om man driver affärsrörelse kan det finnas juridiska papper kring detta. Kanske om man misskött sin affärsrörelse eller gjort något annat lumpet så kan det finnas protokoll och andra handlingar från rättsväsendet. Om ens förfäder passade på att utvandra till Amerika kan man ha oturen att just i den företagsamma blomman av personens ålder finna den enda noteringen i kyrkböckerna: ”Avflyttad till Nord Amerika.”

Både från Nordamerika och annorstädes kan förstås brev skickas och mottas, vilket är en annan inte helt ovanlig källa med ett mer fylligt eller personligt innehåll ofta.

Strängt taget kan man hoppas på att för en så pass nylig händelse som ens farfars far, eller möjligtvis sin farfars farfar finna omkring fem källor till personens liv. Varav de flesta knapphändiga.

Vad vet vi om Jesus från Nasaret?

Då skulle man kunna tänka sig att läget för att veta något om en obemärkt snickare från en avkrok i det romerska riket; provinsen Judea, och dessutom från en avkrok i denna avkrok vid namn Nasaret att det läget är nästan hopplöst?!

Alla kan enkelt kontrollera påskens händelser!

Men så är det inte. Nästan alla människor i Sverige äger fem goda källor till Jesu liv, död och uppståndelse; de är samlade i en samling som heter Bibliotek[et] eller som vi vanligen säger Bibeln. Kanske låter det inte som en vettig källa, det är ju för det första bara en bok, inte fem som jag ju sa, men det är ju så att Bibeln är en samling böcker. En samling av de böcker som tidigast och bäst och med störst spridning berättade om Jesus på det sätt som stämde med hur han var, vad han lärde, vad han gjorde och hur hans liv och död och uppståndelse var.

Och nu till något helt annat – Vad vet vi om Ceasar, Hannibal och Sokrates

 

Hannibal, en annan känd härförare, levde 200 år före Ceasar och var inte romare, tvärtom så slogs han mot Rom och i sin kamp så är han mest berömd för att ha gett Rom sitt kanske största nederlag och för att ha tagit en stor skara stridselefanter över Alperna, problemet med Hannibal är inte huruvida han har funnits, men huruvida han har gjort vad han tillskrivs, det finns två i sig oförenliga versioner av tåget över Alperna med elefanter, ändå anser i stort sett ingen historiker att han inte gått över Alperna med elefanter, men vi får lyfta på hatten gällande hur.Faktum är att vi vet ganska lite om dessa, eller mycket beroende på hur vi ser det. Vi vet att Julius Ceasar erövrade Gallien (alltså dagens Frankrike), men vad har vi för källor till det? Jo de äldsta kopiorna av originalskriften (Commentarii de Bello Gallica) är ifrån 900 e. Kr, men originalet är skrivet under det första århundradet före Kristus, ett avstånd på ca 1000 år, de finns totalt 10 stycken kopior.

 

Om vi tar två ytterligare exempel ifrån den antika historien, de två filosoferna Aristoteles och Platon är båda kända och ganska vällästa fortfarande, ingen ifrågasätter om det är deras skrifter som vi läser, ändå är den äldsta kopian till Platons skrifter ungefär 1200 år efter det att originalet skrevs (totalt 7 kopior) och för Aristoteles del är tiden ca. 1400 år (totalt 5 kopior).

Platons, som var lärjunge till Sokrates (en annan filosof) är också den ende som nämner särskilt mycket om Sokrates och hur han var och hur hjältemodigt han dog, ändå tror vi på det (trots att det bara finns en källa som dessutom har dessa tidsavstånd och fåtaliga kopior).

Den text vi har flest kopior för från antiken är Homeros Illiaden, men det är ju å andra sidan ingen verklig händelse som skildras i den. Den är skriven ca. 700 f. Kr, den tidigaste kopian är från 300-talet efter Kristus, ett avstånd på 1000 år. En kopia på hela verket finns först från omkring år 1000, dvs. 1700 år efter att texten skrevs. Det finns totalt runt 800 kopior.

Är Bibeln vidare till slutspel vad gäller trovärdiga texter från antiken?

Först och främst finns det ett enormt stort antal kopior för det bibliska materialet, cirka 5000 stycken vilket som synes är en enorm mängd!

För det andra är tidsavståndet till händelserna enormt nära, tre kopior sticker särskilt ut, speciellt om man jämför med andra antika dokument och dess tidsavstånd till det de skildrar och tidsavståndet från original till den kopia vi nu har; dels den så kallade John Ryland papyrusen, eller som papyrusfragmentet ” Rylands Library Papyrus P52” (i Manchester). Det är daterat till ca 120 e. Kr, och har sju textrader på vardera sidan från Joh 18:31–33, 37-38. Den hittades i Egypten för ca 100 år sedan, och måste ha färdats från Efesos i Turkiet där originalet som skrevs av fanns. Det kan vara en förstahandskopia, åtminstone mindre än 30 år från originalet i tid (eftersom Johannesevangeliet skrevs omkring år 90)!

Sedan har vi text från de så kallade Döda havsrullarna som upptäcktes i Qumran. Man har nyligen upptäckt att de innehåller text från Markusevangeliet och Första Timoteusbrevet (av Paulus). Dessa rullar gömdes undan de annalkande romerska härarna år 68 e. Kr.

Vilka var de fem källorna han pratade om?

De fem källorna, fyllda med ögonvittnesutsagor och kontrollerbara fakta, som i stort sett varje svensk har tillgång till är de fyra evangelierna och dess författare i Bibeln, de som huvudsakligen berättar om Jesu liv, död och uppståndelse, samt Paulus, som är den tidigaste källan (tidigare än evangelierna) av de samlade i Bibeln.

Två frågor kvar – Först om det finns källor utanför Bibeln?

Jesus är antagligen den mest och bäst omvittnade personen ifrån antiken. Det finns åtminstone 39 olika antika källor som belägger Jesu liv och de tar upp mer än 100 uppgifter om Jesu liv, undervisning, korsfästelse och uppståndelse.

Kom ihåg att de flesta av dessa, och de två som här följer, ofta tillhörde de största fienderna till kristendomen och således inte hade några skäl att vilja prata om Jesus, en rimlig slutsats är att de nämner honom för att han funnits och gjort saker. Två exempel på historiker. Förutom dessa kan också Seutonius, Plinius den yngre (brevväxling med kejsare Trajanus, som i och med detta också blir en källa), Phlegon (krönikeskrivare)

Tacitus var en romersk statsman och historiker. Han skrev år 115 i Annaler:

Nero lade skulden på en grupp som var avskydd för sina vederstyggligheter, av massan kristna kallad, som han också utsatte för den mest intensiva tortyr. Kristus, som namnet kom av, led det hårdaste straffet under Tiberius regering för en av våra prokuratorers hand, Pontius Pilatus, och en mycket illasinnad vidskepelse, som på detta sätt tillfälligt hejdades, bröt på nytt ut inte bara i Judeen, som var den ursprungliga källan till det onda, utan också i Rom … Följaktligen arresterades till att börja med alla som erkände sig skyldiga. Utifrån deras upplysningar dömdes sedan en väldig mängd, mindre för att ha satt eld på staden än för hat mot mänskligheten.

Josefus (född år 37 e.Kr.) var en icke-kristen judisk historiker. Han fullbordade Antiquitates (Judarnas historia) omkring år 93. Josefus nämner Jesus i två passager:

Ungefär vid denna tid framträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillbörligt att kalla honom en man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. Han var Messias. c Ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, just som de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallade efter honom, inte dött ut.

De fetmarkerade styckena finns ej i de äldsta referenserna, ex. sägs uttryckligen att Josefus inte säger att Jesus var Kristus av den kristne kyrkofadern Origines och de följer inte Josefus stil i ordval etc. Troligtvis är dessa tillagda i efterhand, och texten bör antagligen lyda ungefär så här:

Ungefär vid denna tid framträdde Jesus, en vis man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallade efter honom, inte dött ut.

Sista frågan – Kanske Jesus dog på korset, men försök INTE lura i mig att det blev mörk i tre timmar

Historikern Thallus skrev år 52 en historia om östra Medelhavet efter Trojanska krigen. Han nämner mörkret och förklarar det med en solförmörkelse. Hans verk har gått förlorat, men vi har det kvar genom Julius Africanus från ca år 221.

Vi har noteringar att mörkret syntes i Rom, Aten och andra städer kring Medelhavet. Tertullianus kallar det en kosmisk, eller en världshändelse.

Flegon (grekisk författare) skrev en kronologi strax efter år 137 och berättar att det under den 202:a olympiandens fjärde år (dvs. år 33) ”inträffade den största solförmörkelse”. Han berättar att det blev mörkt vid sjätte timmen och att det t o m syntes stjärnor på himlen. Han berättar att det blev en stor jordbävning i Bithynien och att många saker störtades över ända i Nicea.

Jämför gärna med evangeliernas berättelse om korsfästelsen och Jesu död.

Så jag tror vi på goda grunder kan gå in i påskhelgen i tron och förvissningen att Jesus dog och vi kan redan nu avslöja att indicierna för at han uppstod är nog så stora!

Det behandlas i nästa onsdags bloggpost!

 


Understreckare

Mycket av ovanstående text är författad i samråd med Magnus Lindborg.

För att läsa mer om dagen då det blev mörk rekommenderas Fallet Jesus av Lee Strobl, sidorna 91-92

Om Jesus utanför Bibelns källmaterial kan läsas samma bok och författare sidorna 79-99 om antika källor och sidorna 101-118 om arkeologiska bevismaterial som stödjer Bibelns berättelser.

För olika typer av källor som tillsammans ger 39 stycken om Jesus rekommenderas bland annat The verdict of history av Gary Habermas, (för just denna uppgift) sidan 169

[1] Det vet vi inte att han hette, det är rimligt att anta att han kallades bar-Josef (Josefs son).

[2] Vad gäller Jesus i alla fall inte i den form människor vanligtvis har.

Ekumenisk helg

Helgen går i ekumenikens och uppbyggelsens tecken, mycket uppbyggligt! Anders Sjöberg vandrar med oss genom Apostlagärningarna vilket är mycket gott! En sak som han pratar om är exempelvis att kristen tro främst är relation med Gud, att Gud själv har tolkningsföreträde på vem Jesus är (så säger evangelisten Markus) och att förkunnelsen i början av den kristna kyrkan (alltså Apostlagärningarna) utgick från den verkliga händelsen att Jesus dött och uppstått och att det gäller för oss alla människor alltid oavsett känsla etc. Sedan har han väl varit en smula mer vältalig och mångordig än så och vi har varit överens om att han öppnar Bibeln både på djupet och i sina sammanhang, fantastiskt.

Ett exempel på föredrag av Anders Sjöberg från Roseniuskyrkan kan avnjutas här, dock inte helt likt vad vi njutit av och blivit uppbyggda av, men gott ändå och med ett fokus som jag gärna hänger mig åt: Den historiska grunden att Jesus dött och uppstått som vår tro så stabilt vilar på.

The risen Son?!

Under helgen har så Anders lett oss in i vad för djup som är byggda på denna grund. Stort tack!

%d bloggare gillar detta: