Att grilla en präst – Vad svarar du när Janne Josefsson ringer?

I dagarna har ett avsnitt av Uppdrag granskning sänts, ett avsnitt där Svenska kyrkan och hennes präster och teologi hamnat i blåsväder, därav dessa tankar.

Vad svarar du när Janne Josefsson ringer? är namnet på en bok jag funnit i mina svärföräldrars hylla, en viktigt fråga i de politiska sammanhang de kan förknippas med, en fråga som nu kommit in i Svenska kyrkans och kristenhetens hägn (det var inte första och inte sista gången, men den för tillfället aktuellaste gången som kristenheten hamnat i blåsväder).

Jag vet inte om det finns ett givet svar på frågan med Janne Josefsson, eller om en blir lyssnad på när en försöker prata med en reporter ifrån Uppdrag granskning, men det jag förstått av tv-programmet är att några präster i en själavårdssituation har lyssnat på sin konfidents  tankar, känslor och brottning och, precis som tanken är med ett själavårdssamtal, hjälpt till att lägga brottningen i Guds goda händer.

20140531-150749.jpg

Svenska kyrkan, en kyrka där alla får rum, där Jesus är i centrum och du och jag blir höra i brottnignen med våra liv!?

Någon form av ramaskri har utbrutit där människor från skilda håll (bland annat Svenska kyrkan och Uppdrag granskning) glider på sanningar, angriper och/eller undviker att stötta. Ganska många övertramp har skett tycks det mig och det gör ont i mig när människor behandlas illa, oavsett sexuell läggning, etnicitet, tro eller av vilket annat skäl som helst.

En annan tanke om storheten i det enskilda själavårdssamtalet kommer till mig när jag försöker formulera varför Uppdrag gransknings metod känns så fel; tänk att det finns ett sammanhang där någon lyssnar på dig och mig, någon som inte är FRA, inte Google ingen som vill ha ut något av dig och mig utan som vill vara Guds, den allsmäktiges, nåderikes, barmhärtiges öra och som är helt på din och min sida i vår brottning med våra liv!

Gud välsigne din kyrka över hela världen, full av fallna, syndiga människor som jag, ändå använder du oss för att sprida det goda budskapet om din kärlek och din räddning till och av oss människor!

 

HBT och tro

Har varit på kurs med just namnet: HBT och tro och jag tyckte om den!

Vad var det då som var så bra? Innehöll den bibliskt korrekta tankar om homosexualitet? Nej, inget ifrån Bibeln diskuterades

Var den då ett möte mellan människor av olika uppfattning i frågan om HBTQ och tro? Nej, det var i stort sett ensidigt, ett propagandamöte i det lilla för redan övertygade.

Så vad var det som var så upplyftande? Jo, att det inte bara var ett ställningskrig mellan åsikter utan att den handlade om något viktigt: Människor som tror på Gud. I det här fallet HBTQ-personer som tror på Gud, som vill leva i en relation med Jesus. Det är något att dels glädjas åt, dels något att uppmuntra och stödja! Det blev liksom ett inifrån perspektiv på många sätt.

Sedan är det ju störande att Bibeln inte ens får vara med i samtalet, att inte Guds särskilda uppenbarelse ens får vara med och problematisera, men jag tycker ändå att detta var något gott. För att vara en konferens av detta slag så var tonen mer lik de givande samtal jag haft med mina vänner som har en annan sexuell läggning än jag, inte ens Elisabeth Ohlson Wallin trampade över mer än en endaste gång (då hon sa att även motståndare till Ecce Homo tyckte om korsfästelsescenen: ”Kanske var det för att bögen var död?”) och en kvinna till som menade att de som var på konferensen var de som förespråkade bibelns kärleksbudskap och de med andra åsikter stod inte  för kärleken. Detta var långt mindre än vad jag förväntade mig av övertramp ifrån kärlekens budbärare, och det gjorde mig glad! Vi hade trevligt och möttes gott i samtal vid mat och fika och i konferensföredragen!

Om jag tycker kärlek är så här, då är den det! Om jag tycker Gud är så här, då är h*n det! Det är sant, för jag har själv sagt det! Så det så!

 

%d bloggare gillar detta: