Intressanta frågor allt det där, och en intressant bok avAmy Orr-Ewing,med en kortare titel på engelska:Why trust the Bible?Och faktiskt är det nog mest den engelska titeln som helt och fullt ger rättvisa åt bokens innehåll, den är allra mest fokuserad på om man kan ha tillit till Bibeln.
Japp du har gissat rätt; det är ännu en bokrecension!Vi får säga som bibelboken Predikaren:
Låt varna dig min son ingen ände finns på det myckna bokskrivandet och mycket studerande gör kroppen trött! (Predikaren 12:12)
Nu är ju detta ingen podd så det är svårtatt springa en runda för att stärka kroppen medan man tar del av detta, men kanske kan du motionera före eller efter läsandet av bloggposten? Och gör du det efter kan du ju fundera på om boken är något för dig?
Boken lär väl mest bli använd av kristnasom funderar över de frågor boken behandlar, eller den som vill eller behöver rusta sig för vänner och bekantas frågor eller ifrågasättande av Bibeln och den kristna tron; och den har då verkligen gott om förtjänster.
Ett kanske ännu intressantare sättatt använda den vore som komplement i någon form av upptäckargrupp eller samtalsforum bland vänner, grannar, i kyrkan, på universitetet eller i något av skolans sammanhang så att den fick möta både kritiker som är av annan tro (ateistisk, religiös, agnostisk eller vad för tro/livsåskådning man nu omfattar) och de som är positivare inställd till den! Bli gärna först med detta i Sverige! För jag tänker att denna bok, precis som de flesta jag skrivitrecensioner över, är goda att ta del av för den som är allt ifrån direkt fientligt inställd, till positivt nyfiken på den kristna tron!
Är sanningen om icke-kristna att man undviker sanningenav fel skäl? Vad gäller Bibeln kan jag ibland fundera; man accepterar oftast gängse historieskrivning om Julius Caesar, Hannibal, Sokrates med flera, men så fort Bibeln kommer på tal så räcker inga källor i världen till för att styrka den och den kan omöjligen själv vara historisk källa (detta var lite tillspetsat, jag vet), fler tankar om det finns bland annat i Svenska Apologetiksällskapetsresursbank.
Men sanningen om att man har en ateistisk, agnostisk eller annan trokan också vara att man tycker sig ha mött och konfronterats med den kristna tron; eller kort sagt man har varit i kyrkan eller mött kristna och det har lett till att man inte kan tro på vad de säger sig tro på.
Sanningen om dig och mig och våra respektive livsåskådningarkan också mycket väl vara att vi mött livet och att det formats oss på olikasätt vilket gör att en titt på till exempel kristen tro vid första och kanske andra anblicken inte får oss att visa forska vidare.
Livsåskådning, tro och kristen tro är mer komplextän bara sanningsfrågan och här är en bit som jag menar att Orr-Ewing förtjänstfullt arbetar med genom boken! Redan i inledningen så slår hon an tonen genom att hon säger att hon värdesätter böcker som styrker Bibelns historicitet, men att om vi vet att Bibeln är historiskt trovärdig så väcker det fler frågor, kanske lite somMark Twain (eventuellt)sade:
Så varför ska jag då läsa boken?Jo den ger nämligen dig och mig,( och våra kamrater etc) en god grund för att i vår moderna värld som kanske inte bara bryr sig om just sanning; utan där det också är viktigt med de etiska och psykologiska aspekterna av saker! Hon gör det med 10 frågeställningar som hon på ett lättöverskådligt och enkelt, men ändå välarbetat, sätt går igenom. Och ja, några avdelningar handlar om den kristna trons trovärdighet, annat om dess mer faktiska tillgångar och att hur den hör hemma i det 21:a århundradets tankevärld och din och min vardag!
Hon rundar av den här dubbelheten i den sista delen genom att berätta om sina föräldrar; pappan som aldrig kommit på att det är sanning som är skälet att tro på kristendomen, inte det han sökt med andlighet, känslor etc och mamman som hela sin internatskoletid tvingats sitta på tråkiga anglikanska gudstjänster, har mött kyrkan helt enkelt! Men som båda med några månaders mellanrum ändå kommer till tro.
Vad gäller de rent faktiska sannings– eller trovärdighetsdelarna så är förstås avsnitten 2-4 i fokus. De är lättillgängliga och innehåller vad varje människa som funderar över om kristen tro är trovärdig bör förhålla sig till, lite av standardforskning eller standardvetenskap (men som verkligen inte tycks vara allmängods hos många som har en ateistisk eller agnostisk tro),
Ett speciellt spännande,men inte lika vedertaget är sid 45 och däromkring om nytestamentliga skrifter i Qumran. Det har vi lite kort berört vid ett annat tillfälle och det finns nog mycket forskning kvar att göra, men tesen i Orr-Ewings bok är att det finns fler än ett citat från Nya Testamentet i Döda havsrullarna.Omdet gör det så säger det ju en hel del då Qumran tycks övergivet omkring Jerusalems förstöring, år 70, och då har vi ju tydligt tidiga dokument som blir viktiga för kanonhistorien och ålderns på Bibelns texter (just detta hur tidiga, hur nära inpå Jesu liv de faktiskt tycks skrivna och hur ännu tidigare mycket material i Bibelns Nya Testamente (som sedan är med i Bibelns böcker) är väldigt fascinerande och trosstärkande, eller om vi ska uttrycka oss lite neutralare, väldigt intressant).
Något som gör att en ateistiskt troende, eller agnostiskt troende, eller religiöst troende av annan tro än den kristna; att också du kan ha behållning av boken, är att frågorna är av rätt allmän karaktär och av Orr-Ewing och fler än mig, skulle jag tro, upplevs vara vanliga i samtal med troende av annan art än kristna.
Det är imponerande att få bredden i frågorna, pastorala omsorgen om de viktiga frågorna, men ändå lyckas få till en bra grundbok och dessutom i kort och överskådligt format; kristen tro utifrån ett historiskt sammanhang, utifrån ett etiskt och ett psykologiskt. Dessutom lätt att ta till sig, som vanligt (frestades jag att säga) så är det kanske inte alltid skälen för den kristna trons sanning och historicitet som hindrar, utan att man väljer att låta sin bias, sina förutfattade meningar om den kristna tron sätta sig över förnuftet, som gör att man inte kan anamma boken.
Men jag tror att som den är uppställd så kan man inleda samtal med den som förespråkar bokens ställningstaganden, eller motsätter sig dem och samtala igenom punkt för punkt och se vart skälen leder!
Den ger klara slutsatser som man kan argumentera med (eller mot), men den ger liksom inte fritt spelrum till dina eller mina förutfattade meningar, vårt bias. Och att den dessutom hjälper till lite med funderande inte bara om sanningsfrågan utan om andra aspekter som är viktiga i vår samtid så har den ett än mer aktuellt värde än om den bara fokuserade på gudstron i sig rätt oantastliga historiska förankring (där väl Jesu uppståndelsen är lika välgrundad som vilken annan (antik) historisk persons hela liv!
Som samtalsdokument är den god, som faktabas är den korrekt och lättöverskådlig och frågorna kan fungera även för en ateistiskt troende att fundera på i sin kammare (boken är så tunn att du kan smyga in den under kudden utan att någon märker att du är otrogen eller hädar din och dina trosfränders föreställningsvärld).
Med förhoppning om god läsning, och att jag inte varit allt för vass mot den som har en annan tro än min, jag önskade mest uppmuntra till läsning (Orr-Ewing har en mycket trevligare approach än jag…)!
Då jag i ett blogginlägg på Svenska Apologetiksällskapets blogg avslutade med en fridfull uppmaning om att kika på ett evangelium, förslagsvis Johannes, så uppstod en debatt kring om detta verkligen är vettigt ur synvinkeln att det kanske inte visar så mycket av den Jesus som fanns utan snarare en utveckling av honom? Alltså att den Jesus med de egenskaper som
Påve Johannes Paulus II. Han åstadkom mycket, men knappast en förändrad, eller snarare utveckling av, kristologin i Bibeln.
presenteras i Johannesevangeliet har utvecklats ifrån hur det var egentligen och att vi ser det genom att Jesus framställs annorlunda i de tidigare skrifterna (som till exempel Markusevangeliet och hos Paulus).
Detta inlägg här blir inte en helt fullödigt försvar av att Johannesevangeliets Jesus är densamma som Jesus från Nasaret, eller alltså samma som i Paulus brev och Markusevangeliet, men jag vill problematisera lite tanken på utveckling.
Har en utveckling av kristologin skett?
Alltså det vet vi inte, vi har inga sådan källor som uttryckligen säger det, utan vi får tolka de källor vi har. Det vi kan se är att betoningarna är annorlunda i Johannes evangelium jämfört med Markus evangelium. Det finns betydligt många fler klara och tydliga uttryck som på ett tydligt sätt knyter ihop Jesus med JHVH eller Gud helt enkelt.
Vem är äldst?
Allmänt brukar Markus evangelium ses som det första evangeliet färdigställt ungefär år 50 efter Kristus, man brukar vidare säga att Matteus evangelium och Lukas evangelium bygger till dels på Markus evangelium och någon källa till (eller att alla tre tydligt tar material från en gemensam källa) och att de två är ungefär år 70 efter Kristus och att vidare Johannes är ungefär år 90 efter Kristus. På rätt goda grunder kan man fundera på om inte i alla fall Lukas bör ha varit färdigskrivet redan innan 60-talet tog slut. Detta att de är olika i ålder brukar ses som bakgrunden till att det måste skett en utveckling om det skiljer sig i de senare från de tidigare. Paulus är ännu tidigare, men inte med i denna bloggpost.
Blir evangelisterna gaggigare med åren?
Det vi då dels kan konstatera är att mellan Markus och Lukas och Matteus skiljer sig också det som återges, medan Markus (som då bör vara det äldsta evangeliet) ofta tar med ovidkommande detaljer, som många härleder till att det är ögonvittneskildringar som återges eller i alla fall människor med god kännedom om förhållandena (några klassiska exempel är det gröna gräset, den nakne ynglingen och Alexandros och Rufus farsa) så kortar Matteus och Lukas av, de tar med det som är relevant för alla andra skulle man kunna säga. Så senare bearbetning betyder alltså inte mer utbroderat! De blir inte gaggigare!
Är det långt mellan Markus evangelium och Johannes evangelium?
Om det ska ske en utveckling så bör det vara en viss tid emellan vilket man också ofta anger att det är, under tiden satt man och broderade ut. Att det inte alltid sker förhärligande av avlidna ledare utan att man också kan nyktra till i sina omdömen tänker jag är rätt så vanlig företeelse både om uppburna godisar (typ Moder Theresa av Calcutta, Martin Luther King m fl), men också av uppburna men fruktade (såsom Stalin, Mussolini m fl). Men frågan är också om det verkligen förflöt en hel eon med tid mellan tillkomsten av de två? Vid Johannesevangeliets avslutande tycks Johannes vara död?
Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Han betraktas ofta som ung då han var en lärjunge till Jesus då densamme vandrade fysiskt på jorden, dvs 30-talet efter Kristus, och frågan är om han kan varit yngre än 20 år? I så fall var han 80 år då evangeliet anses kommit till, det är inte helt otroligt att en människa som också var ledare för en offentligt förföljd rörelse och som dessutom under en period satt fängslad av de romerska myndigheterna och som dessutom levde i en tid då medellivslängden nog var lägre än nu, det är inte helt otroligt att han kan ha lämnat in, tagit på sig träfracken, kilat vidare, tagit ned skylten (ja dött helt enkelt) redan innan 80-årsåldern (särskilt om vi lyfter in att han inte avslutar sitt evangelium utan att någon annan gör det, hörde jag någon viska Silmarillion?)
Vid en genomläsning så tror jag att det för de flesta framförallt är en skillnad som man snabbt ser: I Markus går det som ett hemlighetstema, ständigt får de som uttalar att han är Messias, att han är den han utger sig för att vara och att han är den som ska komma, de får ständigt höra att de inte ska säga något till någon! I Johannes däremot så är det från första verserna mer tydligt att Jesus är Guds son, att han är Gud själv och hans kopplas ihop med Guds namn (vilka vi översätter med Jag Är, vilket återkommer som titlar på Jesus (jag är livets bröd, den gode herden etc)).
En annan spännande detalj är att Jesus på förklaringsberget inte nämns i Johannesevangeliet, alltså då Gud själv presenterar Jesus. Om man skulle vilja ha en hög kristologi kan man ju fundera på varför höjdpunkten saknas?
Skiljer de sig åt i lära?
Jag tror inte att man kan rakt av säga att de skiljer sig, eller att det skulle vara mer utvecklat i Johannes. Kristologin är mer utbroderad och det används många fler ord i Johannes evangelium, men om det skiljer sig så mycket åt det är jag tveksam till att man entydigt kan belägga.
Och nu kommer det en ganska kort redogörelse för detta, det som skulle behöva kompletteras är ett någon exegetisk utläggning om Kyrios/Herre i Markus evangelium och också hur den judiska kontexten kunde ta emot Gud sänd till människorna, något om varför Gud son och Människosonen är giltiga som tecken på gudomlighet, men jag får lämna det för nu.
Det jag vill säga är alltså att de berättar olika och Markus utgångspunkt finns tidigt omvittnad (hos Eusebios och Papias och Klemens av Alexandria) (alltså 100-talet efter Kristus); han har varit Petrus tolk och skriver ner det Petrus sagt och Petrus bild av allt. En del har här sett att Petrus framställs i sämre dager än i övriga evangelier.
Om Johannes kan sägas att han tycks förutsätta att vi känner till de övriga evangeliernas berättelser, den tycks komplettera och lägga till, kanske i hålrummet som kyrkofäderna vittnar om gällande Markus?
När Markus blev Petrus tolk, skrev han noga ned allt han upptecknat av Kristi ord och gärningar, dock inte i ordning … [Petrus] undervisade i korta berättelser men inte för att göra en ordnad framställning av Herrens ord.
– Papias
Nå är då Jesus inte den gudomlige Kristus i Markusevangeliet?
Jo se det är han, och vill man bara läsa en vers så ta då denna:
Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?«
Jesus svarade: »Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.«
Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till?
Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden.
Han döms alltså till döden för att han sa att han var Gud själv. Och att gå i döden för något man vet är en lögn, det är det inte många som gör!
Vill du ha ytterligare ett indicium på att det inte är olika Jesusar utan olika sätt att berätta och lyfta fram, ja kanske behöver du, likt Johannes i Stengrunden ett sista ord, ett starkt ett?
Jaha? Vad? Jo, det är nämligen så att Jesus i Markusevangeliet förlåter synder vilket för de som är med blir ett tydligt vittnesbörd om hans gudomlighet, och för de som inte blir jesusanhängare så blir det ett skäl för dem att se en hädare, eller något ännu värre! Också på en del andra sätt agerar i auktoritet som endast Gud kan och gör och ger då med tydliga alluderingar till det sätt som Gud beskrivs i den hebreiska Bibeln (Tanak).
Att han dessutom utges för att vara Guds sonredan från första kapitlet ger kanske lite mindre vatten på kvarnen om att han först långt senare blir så där gudomlig som i Johannesevangeliet?!
Något som vi här utelämnar helt, men som fungerar som äldre källor till Jesu gudomlighet anar vi i citatet från filmen om att
alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud
det är hämtat ifrån en annan tidig källa som också med fog kan sägas driva en väl arbetat kristologi och som också med fog kan ge oss skäl att tro att den höga bekännelsen av Jesus som Herre, som Gud nog var med från början i den kristna tron, Paulus brev till Romarna. Det och andra brev av Paulus ger en ännu mer komplett bild av den höga kristologi som tycks funnits ända sedan Jesu steg här på jorden.
Det var några tankar, kanske de kompletteras med tankar från ännu äldre källmaterial i form av bl. a. Paulus vid tillfälle?! Likaså bör man kanske göra ett mer språkligt exegetiskt studium i t ex Markus evangelium för att än mer nyansera bilden och jag tror att man då finner att Markus inte hymlar med om Jesus är Gud eller inte och vad det betyder, men det får vi ta en annan gång!
Det som nu följer är inget nytt ämne och inget ovanligt när jag är ute och far i skärningspunkten mellan ateistisk tro och kristen tro, kanske är de inte heller det åttonde viktigaste svaret på invändningar mot den kristna tron? Min serie om apologetik som fyndigt nog heter Apologetik del …är nog inte helt kronologisk eller ens behovsorganiserad efter mest trängande behov av bemötande och svar på invändningar mot den kristna tron först och mindre viktiga mot slutet, nej snarare har den en släng av dysorganiserade svar efter principen: ”detta ämne kom jag på nu, det har också mänskor använt för att invända mot min kristna tro!”
Så här bjuds det på ännu en omgång av bibeltankar, en del är kanske repetition, en del är kanske nytt, varsågoda i alla fall!
Bibeln: gammal, ansatt, men med en historisk tyngd!
Generellt
Bibeln är för oss idag en bok som de kristna anser är Guds ord. Den består av två delar som kallas Gamla och Nya Testamentet. Men Bibeln är mycket mer än så. Den del vi kallar Gamla Testamentet består av 39 olika böcker som har skrivits ner under en period av ca 1000 år, eller ännu längre. Den består av skilda typer av texter som beskriver judarnas historia och förhållande till Gud, och är också det judiska folkets heliga skrift.
Nya testamentet består av ytterligare 27 böcker, och nedtecknades strax efter Jesus jordeliv av hans efterföljare. Texterna är ögonvittnesskildringar (i första eller andra hand) av Jesu liv och verksamhet, med särskilt fokus på hans sista vecka, korsfästelsen och uppståndelsen. De kallas evangelierna. Det finns också en historisk berättelse om kyrkans framväxt, särskilt Paulus verksamhet (Apostlagärningarna), en mängd brev skrivna av Paulus, Petrus, Johannes, Jakob och ytterligare ett par nära efterföljare till Jesus. Dessa behandlar förhållanden i församlingarna och tar upp lärofrågor. Nya Testamentets sista bok, Uppenbarelseboken, är en profetisk skrift.
Utombiblisk
Här gör vi första anmärkningen: Nya testamentet var inte ”en bok”, utan 27 separata skrifter, med ett tiotal olika författare. De cirkulerade tidigt bland de första kristna och kopierades med stor noggrannhet, eftersom man ansåg att de beskrev historien och läran på ett gudomligt inspirerat sätt. När de samlades (kanoniserades) i Nya Testamentet var det bara en följd av vad som redan varit praxis sedan länge i urkyrkan. Vi vet om de fyra evangelierna från första århundradet och vi vet att de var samlade och cirkulerade från första halvan av det andra århundradet (före 150 e Kr) och vi vet om Paulus brev som samlade och cirkulerade från samma tid och vi känner i princip hela det som nu är Nya Testamentet från Tertullianus skrift mot Marcion från år 207 e Kr. Från andra århundradet har vi kännedom om samlingar som var spridda och använda med i princip samma böcker som vi har (ibland något färre) från exempelvis Irenaeus och Muratoriskakanon.
Vad betyder det?
Jo att när vi läser till exempel Da Vincikoden eller andra liknande tankar om detta med Bibelns tillblivelse då sägs det ofta att kejsar Konstantin i kyrkomötet i Nicea år 325 bestämde vad som skulle ingå i Bibeln, men det som då skedde var endast en bekräftelse av vad som redan var kanon (dvs. rättesnöre).
Jesu liv, mer källor än en hel matsked och kejsar Tiberius!
Totalt finns ett 40-tal källor som omtalar Jesu liv, död och uppståndelse i olika grad. Detta är exceptionellt mycket. Majoriteten av allt som skrivs ner bevaras inte särskilt länge. Därför är läget ovanligt gott för Jesus-forskning. Exempelvis har vi färre källor som skriver om kejsar Tiberius, som regerade när Jesus korsfästes. Det är anmärkningsvärt om man tänker på att Jesus bara var verksam några få år, inte hade politiska ambitioner, verkade långt från maktens centrum (om än nära Jerusalem) och dessutom nesligt avrättades som en brottsling, vilket inte tycks ha varit vad hans anhängare hade hoppats på.
Vad vet vi utan att använda Bibeln?
Om Jesus bevarar andra källor än de bibliska följande om Jesus:
– var judisk lärare verksam främst i Galileen,
– omvittnad att hela människor och driva ut onda andar,
– levde under de första tre decennierna av vår tideräkning,
– uppfattades av många judar, främst sina närmaste lärjungar, som messias (”christos” på grekiska),
– blev förkastad av de judiska ledarna,
– greps och anklagades för uppvigling
– dömdes och avrättades med kosfästelse av Pontius Pilatus i Jerusalem när Tiberius var kejsare.
– trots skamlig död spreds tron att han hade uppstått från de döda över hela Romerska imperiet
– många började tillbe honom som Gud själv
– Kristendomen hade anlänt när södra England blev en del av Romarriket år 43 e. Kr
Några av de utombibliska källorna är:
1) Historikern Flavius Josefus (judisk-romersk) från första århundradet:
Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin till rättegång och ställde inför dess medlemmar Jakob, brodern till Jesus, som kallades Kristus, samt några andra som han anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnade till att stenas till döds.
2) Den romerske historikern Suetonius om att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i Bibeln, i Apostlagärningarna kapitel 18:2):
Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden.
3) Den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus, i det historiska verket ”Annaler” (år 115 – 117), berättar att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:
”Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna.” Och vidare: ”De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt – inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem” (Annaler, XV, 44).
4) Plinius den yngre, romersk guvernör i provinsen Bithynien i Mindre Asien, skrev omkring år 110 ett brev till kejsaren Trajanus där han berättade att det kristna inflytandet i provinsen skapade allvarlig oro, varför han vidtagit åtgärder mot de kristna. Nu ville han ha bekräftat från kejsaren att han agerat rätt då han lät avrätta dem som höll fast vid sin tro, men benådade dem som avsvor sig sin tro, förklarade de romerska gudarna och kejsaren sin vördnad och ”slutligen förbannade Kristus”.
5) Även kejsare Trajanus svar, där han godkänner Plinius behandling av de kristna, finns bevarat.
Förutom Josefus, Suetonius , Tacitus, Plinius den yngre och Trajanus finns även, bland andra källor:
Phlegon, krönikeskrivare; Thallus, historiker; Lukianos från Samosata, grekisk författare och satiriker; Celsus, romersk filosof; Mara Bar-Serapion, privat brevväxling mellan far och son; Talmud, judisk religiös kommentar (alltså en hel bok).
Finns det inombibliska källor?
Bibeln är alltså i sig som historisk källa inte en utan flera, det är som om man till reformationsjubileumet förra året samlar de bästa/trovärdigaste biografierna om Martin Luther i en gemensam volym, eller flera olika historieskildringar av 6-dagarskriget (50 år sedan förra året) i samma bok. De blir inte sannare eller falskare av detta, inte heller hör de mer ihop på ett sätt.
Alltså kan man säga att det inte rakt av finns några ”utombibliska” källor, eller egentligen finns det alltså inga inombibliska källor! Vi ska idag behandla Bibeln som en samling skrifter från antiken. Och evangelierna som vi ska fokusera på som antika biografier.
En väldigt stor skillnad mellan Bibeln och andra religiösa urkunder är att Bibeln är fullproppad med personer och händelser som har historisk förankring, man kan undersöka om de har förankring (många andra urkunder är fulla med anspråk som inte går att undersöka historiskt).
Detta betyder att vi har möjlighet att studera Bibelns texter som om de vore vilken historisk text som helst.
Jag tar nu bara exempel från Nya Testamentet, men det finns mängder av historiska kopplingar till GT också. Exempel: Hyksos i Egypten, slaget vid Karkemish år 605, floden i Noas tid etc. Dock kräver de lite mer arbete och vi hinner fler per minut i NT!
Källor
Herodotos om kriget Grekiska stadstater och Perserna började samla material ca 50 år efter händelserna resandes och upprepande Persernas version. Thucydides ville skriva bättre än och efter Herodotos. Om de peloponnesiska krigen (Aten mot Sparta).
Alexander den store (356-323 f Kr) alla samtida källor förlorade, de fem huvudsakliga 300-400 år efter hans död (ex Plutarchos och Arrianos).
Julius Ceasar (100-44 f Kr.) omnämns bara i fem källor under de 150 åren efter sin död.
För övrigt är Julius Ceasar själv källan till sitt Galliska krig (dagboksanteckningar), ändå tror vi att Asterix och Obelix riktiga samtida kämpade och förlorade mot Julius Ceasar!
Vi har en liknande berättelse om Gustav Vasa och hans flykt mot Dalarna. Inte så samtida och beställd Peder Swartz krönika. Till exempel är berättelsen om att Gustav Vasa var i ett hölass och knektarna stack in bajonetter/spjut/spetsar. Det kom då blod och kusken skar hästen i foten för att blodet skulle se ut som om det kom från hästen. Detta och en del andra exempel finns inte förrän i läroböcker 300-400 år senare, alltså är tidigaste källan till händelsen nedtecknad 300-400 år senare, och då är Gustav Vasa rätt så mycket mer samtida än Jesus med oss!
Hannibal den store från Kartago fälttåg mot Rom 218 f Kr. med elefanter över Alperna. Grävt fram något? Nej! Något ögonvittne? Nej! Icketendensiösa källor? Nej! Ingen från Kartago. Polybius (grek historia t o m 146 f Kr (tidigast skriven då) dvs minst 70 år, sedan Livius (romare, dvs segrare) skrev under kejsar Augustus regering (27 fKr – 14 e Kr).
Några historiska skrifter, dess bevarande och antal kopior bevarade.
Kanske är Illiaden en vinnare?
Den text vi har flest funna kopior av är Iliaden, från ca 700 f.Kr. Det finns 800 kopior. Den tidigaste är från 300-talet, 1000 år senare, och i sin helhet från år 1000, dvs. 1700 år efter att texten skrevs.
Varför är det viktigt med kopior?
Jo då ser vi att det är bevarat som det skrevs!
Finns verkligen så gamla skrifter bevarade i sin helhet?
Nej! Oftast inte, nedan är några exempel:
Tacitus Annaler av 30 böcker finns 12 kvar, borta är bl. a. år 29-32 (av många skäl böcker som skulle kunna berätta än mer om Jesus).
Livius/Livy av 142 böcker 107 borta!
Seutonius av 18 kända bara 1 bevarad i sin helhet och 3 i delar, fjorton borta!
Plutarchos (grekisk historiker) av 300 ca hälften bevarade.
Bibeln då?
Några tankar att hålla i handen är att Paulus dog under Nero (Eusebios Petrus och Paulusakterna). Nero dog år 68 e. Kr och Paulus bör ha dött någon gång 62-67 e. Kr. Vilket leder till att Apostlagärningarna antagligen också är så gamla, läs gärna slutet för en fundering kring det. Vilket gör Lukasevangeliet äldre och Markus (som återfinns i Lukas) ännu äldre, vilket också har sin bäring på att Jerusalems tempel och dess fall år 70 e. Kr. i princip inte kan utläsas ur evangelierna.
Vad bevaras?
Nu vänder vi oss till all historia vi känner till igen för det blir intressant att följa vad som förfars och vad som bevaras, till exempel har vi från kejsar Tiberius (som regerade år 14-37 e. Kr) inga brev bevarade, men från 200-talet f. Kr. (alltså rätt mycket tidigare) finns ett brev från en okändis i världshistorien, Dionysios, till en annan okändis, Filon. Dionysos har blvit rånad på väg hem från ett nyöppnat bad och vill att Filon ska hjälpa till att reda ut detta! Spännande, men kanske mer relevant för de stora dragen i världen att få veta något mer köttigt om kejsar Tiberius?
Är verkligen de kristna texterna så nära de händelser de pratar om?
Ja det kan man med fog hävda, men ännu mer kan man också tänka att texterna har en ännu äldre förhistoria, för själva texterna skrevs ned inom några decennier (eller samlades i alla fall), men det är riktigt troligt att de kan ha funnits nedtecknade eller dylikt på de platser Jesus var. Ungefär som att Carl XVI Gustaf två gånger antecknat sin namn och närvarat på stenen på Gammplatsen i Lycksele och att vi lokalt har bevarat minnen om vem som körde bilen, var våra barn var eller hur mycket folk det var på torget, eller de bilder av Beatles som finns då de första gången var i Sverige.
Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på Gammplatsen i Lycksele
Men själva händelserna berättades i stort sett direkt. På den tiden var det lärosättet man använde, att muntligen bevara och berätta och vi vet att även nu, i vår text och bildbaserade kultur så kan skådespelare lära sig manus med mera utantill och på denna tid var det kulturens sätt att bevara lärdom.
Vad gör vi nu?
Jag tänker att läs gärna Bibeln, till exempel Johannesevangeliet och Apostlagärningarna! Fråga dig sedan:
Om detta är sant, vad innebär det för mig?
Allt gott! / Martin Walldén
PS. Vad har matskeden med källorna att göra? Det får vi nog tugga på en stund, kanske kommer ett uppdrag för mig som skådespelare? Då kan kopplingen avslöjas!DS.
Detta är sjunde delen av min serie om hur det är att komma ut som kristen i landet Sverige, där vår officiella religion/dogm inte är den kristna varianten, och några av de invändningar man kan mötas av då.
När jag växte upp då fick vi i skolan höra om Medeltiden och den romersk-katolska kyrkan som styrde allt med järnhand och de som tyckte olika hamnade inför inkvisitionen.
De inte bara var totalitära och hindrade andra kristendomsvarianter och brände folk på bål, de var också emot kunskap och hindrade det fina från antiken och blomma ut och inte förrän vi äntligen blev kvitt detta ok av kristendom kunde den moderna vetenskapen växa fram (wow, härlig mening, jag tror att jag ska återanvända den i ett inlägg om Gud och vetenskap! :-) men de var också obarmhärtiga mot andra religioner vilket främst yttrade sig i de korståg som påven Urban II initierade och som sedermera tog stora proportioner och mängder av oskyldiga muslimer, judar och arabiska kristna blev mördade!
Under Medeltiden styrde kyrkan och man hade inkvistion, vetenskapsfientlighet och korståg som paradgrenar och eftersom kyrkan bestämde så måste detta väl vara kristendomens innersta kärna? Själva dess essens?
Nu förtiden tror jag att ledare som George W Bush och hans retorik och korståg mot terrorister och hur man ser på honom som konservativ kristen och det faktum att en del vapen och vapendetaljer i exv amerikanska armén har bibelord med sig från fabriker gör ganska mycket för att bibehålla den här tanken att radikal kristendom det är att slakta andra ERGO:
kristen tro är verkligen inget för normala människor!
Även på det lokala planet har kyrkan en osnygg historia; i den del av Svenska kyrkan där jag verkar (inom Sápmi, Lycksele församling) så har man en osnygg historia gentemot ursprungsbefolkningen och till detta samiska jubileumsår har Svenska kyrkan gett ut en vitbok för övergrepp som Svenska kyrkan som en del av statsförvaltningen varit med i. Liknande verkar ha förekommit gentemot romer och andra.
Jag har även själv beskrivit min, en del år äldre, kamrats öden i samband med sin konfirmation då prästen nekade deltagande på grund av att han inte hade en kostym (vilket hans mamma inte hade råd med).
Vi har även kristnas inblandning i våldsamheter gentemot abortkliniker, HBTQ-samhället med mera med mera.
Så här kan man säkert fortsätta länge, och som kristen kan det vara svårt att hitta utvägen ur detta, man kan sitta och hoppas på en öppen nödutgång, men tyvärr är det så att inte ens det lilla i denna exposé som inte är sant (alltså detta om kyrkan som förtryckare och omöjliggörare av vetenskap (jag ska försöka återkomma till det i en bloggpost längre fram, men en försmak finns här)) räddar situationen särskilt mycket.
Så hur är det då? Är inte kristen tro något för normala människor? Eller får vi vara kristna lite trots allt; ”jag är i alla fall inte ond/min kyrka är snäll och vänlig”.
Några tankar på vägen
Dels har inte kristen tro med snällhet att göra utan den handlar om sanning och sanningen skulle kunna vara att detta är en god kristendomstolkning och att det är en sann bild av Guds vilja och att Gud finns och då är det ju ok!
Men själva poängen i min bloggpost är om det är en sann bild av Gud och den kristna tron?
Det enda raka bedömningskriteriet för den största delen av världens kristna skulle jag tro är Bibeln; det bör i alla fall vara det! Och då är ju frågan egentligen om det finns bibelstöd för dessa saker som den kristna kyrkan i olika samfund gjort!? Och kanske vad de rörelser gjort som inte direkt ingår i den kristna kyrkan? Här är vi då genast på ett svårt område, inte så mycket för att frågan är omöjlig att besvara eller att det skulle vara så extremt svårt att få fram rimliga hållningar ur Bibelns texter, nej svårigheten är vem vi pratar med! Det här samtalet kan komma att kräva lite tålamod vilja/förmåga att sätta sig in i vad Bibeln säger, det krävs också lite kunskap och lite vana vid bibelläsning för att se kopplingar etc, precis som det krävs viss vana och kunskap för att snabbt och enkelt tillgodogöra sig mydighetstext, sportreferat, ungdomsslang, yrkesjargong och andra specifika texter eller språkvarianter. Om detta är ett samtal över internet så är det nästan dags att här fundera på att avsluta det (bara nästan alltså) för det kräver lite mer samtal än vad som är jättevanligt i sådan här debatter på internet är min erfarenhet, men vi ska ju försöka förstås!
Håll dig till Jesus!
Eller i alla fall till Nya Testamentet, för att blanda in det Gamla Testamentet (GT) blir rätt komplicerat och rätt onödigt, det är absolut så att GT har en hel del svårsmälta ställen, men i det här fallet kan man med fog säga att de hör till det förbund, eller snarare det sätt som förbundet skulle hållas på som gällde för det judiska folket och inte det fullbordade förbundet eller det sätt som förbundet ska hållas av alla oss som lever efter Jesus och som inte är judar. Det är utifrån till exempel Jesu bergspredikan rätt tydligt att det mesta ska tydas genom Jesu liv och person vilket också är den kristna kyrkan ingång i detta; Evangeliet ligger dolt i det Gamla Testamentet och det Gamla Testamentet förklaras i Evangeliets ljus!
Nu kanske någon börjar förstå vilket samtal som väntar!
Vad mycket teologi!
Vad svåra sammanhang!
Vad ointresserad jag blir!
Men här kommer så poängen!
Wow, fanns det en sådan också!?
Poängen är att detta angrepp på den kristna tron är tvådelad:
För oss kristna där det gäller att ta till oss vad Bibeln säger om hur vi ska leva, där vi måste veta att krig aldrig ingår i vad vi gör. Vi måste läsa vad Bibeln säger och läsa sammanhangen, när Jesus säger att han inte kommit med fred utan svärd då måste vi läsa fortsättningen där vi också får se att det inte är Jesus som kommer mana till krig utan konsekvensen av att han finns och säger sig vara den han är etc och människors hörsammande respektive icke-hörsammande och efterföljande av honom kommer att leda till spänningar. Vi vet att Bibelns texter inte innehåller positiva omdömen om homosexuell livstil, men att inte visa kärlek mot andra fördöms mycket hårdare, att inte vara otrogen sin hustru nämns oerhört många fler gånger (ja till och med att se på en annan kvinna än sin hustru med åtrå är att vara otrogen). Visst finns det etiska ställningstaganden som gör en kristen obekväm i dagens Sverige i Bibeln, men vad jag ser så finns det inget som rättfärdigar något av det som denna artikel inleddes med.
För den ateistiska/icke-kristna trosbekännaren. För vederbörande är det ju så att för att anklagelsen ska vara giltig så måste du finna stöd i Bibeln och då duger ofta inte gammal skåpmat som man fiskat upp på något forum utan det krävs att man kan visa att Jesus legitimerar korstågen och dylikt.
Eftersmak
Detta är nog det konstigaste stycke apologetiska text jag någonsin författat, kanske kommer vi aldrig se dess like från mitt tangentbord igen, men poängen är alltså att allt en kyrka gör är inte efterföljelse av Jesus eller trohet mot Gud, en del är helt enkelt beroende på att kyrkan består av människor och människan i den kristna tron är inte alltigenom god, utan en Guds avbild som blivit skadad i syndafallet.
Tack för mig och jag finns tillhands för förtydliganden av den myckna textmassan! / Martin Walldén
Julens budskap om Zlatan Ibrahimovíc – en stjärna föds
Många har hört talas om Zlatan Ibrahimovíc, många har sett honom, många vill se honom spela, en del önskar att han fick vinna en Champions League-titel. Hans insatser i herrlandslaget i fotboll har påverkat stora delar av vår nation. Hans omdöme vad gäller uttalanden om kön och fotboll, hans omdöme och tankar om sin roll i en grupp som ett landslag är vida debatterade. Han är en känd stjärna helt enkelt, och dessutom årsbarn med mig!
Många vill säga sitt om hans tidiga år, de år då han inte själv påverkade så mycket omgivningen utan mer var i händerna på uppväxtmiljö, kompisar, tränare med mera, även han själv har velat ge sin bild av detta. Man kan säga, för att göra en allegori på en av de mer kända observationerna av en stjärna: ”Många vill säga sig ha ’sett hans stjärna gå upp!’”
Vi kommer alltså inte att främst behandla Zlatans framgångar här, eller eventuella motgångar, utan det som nu lyser mot oss från husen över landet: Stjärnor! Eller vi kommer inte att främst fokusera på alla stjärnor (även om det blir nog så många, så håll i er!) utan just den stjärnan som ligger bakom att vi nu ser stjärnor överallt.
Eller vad det nu är som ligger bakom. Finns det verkligen någon grund för att tro att en stjärna tändes, och kan man verkligen i så fall tro att den tändes av Herran (som psalmen lyder som vi kanske sjungit nu i advents- och jultid)?
Det är i alla fall denna stjärna som vi ska fokusera på nu inför helgen då delar av den kristna kyrkan firar jul med Jesu födelse som huvudtema och andra firar att de vise männen kommer (och säkert finns det delar av kyrkan som inte gör något särskilt jippo alls av detta, där skiljer vi oss ju lite åt i Kristi kropp på jorden). I den del som firar de vise männen i helgen så är fokus på att evangeliet/Guds glada budskap på ett tydligt sätt också är till alla folk, länder, språk, stammar, delar av jorden etc!
Vi fokuserar stjärnan utifrån främst den del av Bibeln som talar om Jesu födelse utifrån stjärnan: Matteusevangeliets andra kapitel (för att få en ännu mer detaljerad bild rekommenderas läsninga v också Lukasevangeliets andra kapitel, det som ofta kallas julevangeliet.
1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”
7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.
Namn och titlar
Redan utan stjärnan finns det några problem med detta, en del finns adresserat veckan innan jul, annat kan nämnas i korthet, men är ändå lite utanför fokus på denna bloggpost. Den kanske främsta problematiken rör väl detta att Herodes lever och verkar i texten, men att Herodes dör innan Jesus föds omkring år 4 före Kristus. Dock är det nog inte värre än att någon räknat fel (i det här fallet munken Dionysius på 500-talet, som nog hade en tuff uppgift och även om vi använder hans uträkning tycks den lämna lite övrigt att önska).
En ytterligare svårighet är Quirinus, han var under tiden för Jesu födelse ämbetsinnehavare står det i texten, men vi kan läsa noten i exempelvis Bibel 2000 där de beskriver honom som ”Ståthållare år 6-9 e. Kr i den romerska provinsen Syrien.” Den ende som verkar okej ur ett historiskt perspektiv tycks vara kejsare Augustus som var just kejsare under denna tid! En uppställning av dem ger följande årtal vid handen:
Augustus 63 före Kristus – 14 e Kr
Herodes 73 före Kristus – 4 före Kristus
Quirinius 51 före Kristus – 21 e Kr
Någonstans här bör ju Jesus födas i tiden, i en skärningspunkt då alla innehade sina ämbeten. Det som nu skrivits i denna post och i andra omkring jul kanske inte helt reder ut förhållandena kring personer och deras poster, men vi får en riktlinje kring vad för år vi borde kika upp mot himlen för att se en eventuell stjärna. Jag tänker att år 4 före Kristus är den senaste tiden då Jesus kan födas om Bibeln är sann, eftersom Herodes den store ska vara med och i livet.
Stjärnan och stjärntydarna
Det som följer kan bli lite komplicerat, men vi får följa med och det är ofta så att det som ser lite lustigt ut ofta ser lustigt ut eftersom det inte finns samlade som en lösning i historien utan man får se i många olika källor (dock är väl många källor bra, men det blir ju lite mer komplicerat!).
En sak som är viktigt när man studerar sådant som nu framstår som märkligt är ju att minnas att när min frus morfar var liten bodde han i samma hus, i samma by (Lögdeå). Det är likt nutiden, men ändå så är det så att när han var liten då fanns det en telefon, ett ishus, flera affärer, bagerier etc i Lögdeå, för 50 år sedan fanns mycket av detta också. Nu ser det helt annorlunda ut, detta under loppet av ett liv ca 80 år!
Hur annorlunda är det inte då med en del saker för tvåtusen år sedan? Vi vet inte allt. Till exempel vet vi inte helt säkert om all tideräkning alltid sett likadan ut, vi vet inte om alla år räknades likadant, om det på något sätt blivit ett kontinuitetsbrott på något sätt någon gång under histrionen. Ett exempel kan vara då det judiska folket fördrevs från Israel. Ett annat är frågan om vad som hände de år påsken skulle börja vid fullmåne och så var det molnigt över den orten som styrde (Jerusalem)? Vad händer då när vi räknar astronomiskt korrekt? Detta är ju ett exempel som kan spela roll i denna astronomiska fråga om en stjärna som tänds.
Det finns givetvis fler tankar att ha i huvudet, men vi har ju inte ens kommit fram till saken efter knappt två tusen ord, så vi går vidare!
Det vi kan säga som sammanfattning är att en mängd orsaker och anledningar kan göra att då vi försöker förstå historien dels inte kommer fram till hela sanningen, eller så kan vi stå där med flera lösningar, eller flera möjliga lösningar, men vi kan ibland ha svårt att säga vilken som är den rätta och de kan ibland vara svåra att få ihop. Det är nog inget att gråta över, det innebär antagligen inte mer än att vi antagligen funnit korrekt lösning, men att kunskapsluckor etc gör att vi har svårt att säga det hundraprocentigt säkert, och vi ser också att det kunde gått till på något mer sätt. Vi vet inte alltid allt om de kulturella betingelserna, vi kan jämföra med ett fiktivt reportage från mig från OS i Peking 2008. Om jag skulle skrivit och beskrivit så hade jag till exempel antagligen beskrivit starttiden på ett annat sätt än den som förstår kinesiskt kultur. I kinesisk kultur är åttan viktig (jämför tretalet, sjutalet, tiotalet i andra sammanhang), den som varit medveten om detta och förstått detta skulle belyst och betonat alla 8:or som skulle in (2008-08-08 invigning kl 8:08 lokal tid PM).
Zlatan och andra stjärnor är viktigt!
I många stora kulturer världen över både i Sydamerika och Asien och Asien och Europa har stjärnor varit viktiga, man har tagit hjälp av astrologi för att få veta saker, för att tolka verkligheten, och även om detta är lite ”hokus pokus” för många så är kunskapen om stjärnorna och himlen just verklig kunskap, kunskap och vetskap om himlens inbyggare och deras rörelser.
De tre vise männen
I västerländsk tradition är det tre vise män som kommer, de har fått namn Kaspar, Melchior och Baltasar, de är ibland omnämnda som tre kungar. Jag har själv sett tavlor på åtminstone tolv vise män i andra delar av den världsvida kyrkan.
De kallas i grundtexten ”mager”, de kom antagligen från Babylon eller Persien (alltså nuvarande Irak/Iran) där man under lång tid var/varit intresserade av himlen och himlakropparna och de hade antagligen hovfunktionärer/astrologer. Vi har uppgifter från Tiridates om ett besök år 10 före Kristus hos Herodes den store av stjärntydare och år 66 e Kr besökte astrologer österifrån (nog Persien) m. fl. Rom med anledning av vad de sett på himlen (anges av Dio Cassius och Seutonius).
Var kom då Zlatan ifrån? Hur var hans barndom?
Ja om detta finns det en dokumentär och minst två böcker, men för denna stjärna vars ätteläggar nu har tänts i många fönster över världen, så ska vi nog tillbaka till omkring 44 före Kristus då Julius Ceasar dog. Över hans likbål uppträdde en nova vilket man då trodde var en ny stjärna som föddes och det ledde till att man trodde att Ceasar gått vidare till gudarna och anslutit sig till dem. Efter detta tycks stora stjärnor och stora män och kopplingen dem emellan varit på modet!
Vad visste man om en snickarson från Betlehem i det stora Babylon?
Vi kan köpa att Julius Ceasar var känd i den antika världen, men en snickarson från Betlehem? Det vi vet är att i Babel fanns sedan 500-talet före Kristus judar som deporterats och stannat kvar, det är inte bara i Sverige eller i nutiden vi deporterar och flyttar runt. Det gjorde att judisk tro och tanke var känd hos i a f lärda i Babylon/Persien etc.
Vem ska styra världen?
Det verkar ha funnits en messiasförväntan/förväntan om en stor härskare/ledare eller ett världsherravälde som skulle ha med från Judéen att göra (från Tacitus, Josefus, Seutonius). Den fanns alltså också, eller kanske rent av främst, i den hedniska världen vilket gjorde att man höll koll på om stjärnorna ville säga något! Har man då hovastrologer så kommer tolkningarna av himlen och rörelserna på densamma riktigt nära makten och har lättare att komma in i de krönikor som skrivs i rikena.
Till saken! Finns det någon stjärna!?
Jadå, men kanske är de fler än en? Jag tror att en bakgrund är vad som hände på himlen innan stjärnan med stort S uppträder, men en tolkning är ju förstås att dessa ”förrätter” till huvudmålet är själva stjärnan. Så här kommer lite rykande inaktuella presstoppare från tiden kring Jesu födelse.
Vill ni se en stjärna?
År 7 före Kristus trädde Jupiter och Saturnus mitt för varandra 3 ggr samma år i Fiskarnas tecken vilket sker en gång på 800 år) och år 6 före Kristus närmade sig Saturnus, Jupiter och Mars varandra i Fiskarnas tecken (vilket händer en gång på 700 år). Detta var betydelsefullt astrologiskt, två lite olika tankar tycks ha funnits kring detta beroende på vilken kultur man frågar, men hur som helst: Fiskarna var förknippat med Israel eller yttersta tiden, den var den sista bilden i zodiaken, själva slutet. Jupiter var förknippad med världshärskaren, eller en kungastjärna, Saturnus med Judéen (eller Israel, Palestina beroende på vilket epitet från romarriket vi väljer). Här finns det en tanke om att romarna i sitt gudamenageri, i sin gudavärld, förknippade den romerska guden Saturnus med den judiske JHWH och att det är därför som den judiska sabbatsdagen (lördagen) kallas Saturnus dag (jmf. engelskans Saturday). Tretalet var viktigt även förbabylonierna så dessa triader gjorde dem, vad vi förstår, liksom beredda, eller på tårna; de blev antagligen nyfikna och förväntansfulla, de tankar som fanns om en kommande storhet fick nu liksom lite mer substans!
För judiskt vidkommande fanns det en tradition att Mose födelse skulle ha förebådades eller föregåtts av en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus i Fiskarnas tecken. Mose sågs ju som förebådande Messias:
Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. (5 mosebok kap 18 vers 15)
Det är som de brev man kan få med inbjudningar till kungen (man får inbjudan en vecka innan som jag minns (det har att göra med etiketten tror jag), men långt i förväg får man en tydlig ledtråd om att man ska vara beredd på att kungen kommer att inbjuda och vilken dag det handlar om), redan det första brevet gör den som får det antagligen beredd och förväntansfull!
Vem tänder stjärnorna? Vem dödar barnen?
I bibeltexten läser vi om Herodes fråga och stjärntydarnas svar:
7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig…16När Herodes märkte att han blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinning, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. (Matteusevangeliet kap. 2)
Detta lede till att kung Herodes dödar alla gossar under två år. Eftersom Herodes dör i mars/april år 4 före Kristus så bör det vara något sådant avstånd minst till det som stjärntydarna och Herodes talar om, alltså omkring år 6 före Kristus. Om jag förstått det rätt så finns det tecken som tyder på att Herodes inte var helt vid sina sinnens fulla bruk på slutet och kanske blivit lite åsidosatt eller i alla fall inte helt regent på grund av det, och då kanske de inte kom på hans dödsbädd och var de där år 5 före Kristus så kan ju båda händelserna på stjärnhimlen ha inträffat före ankomsten och inom två år.
För mig som inte är direkt astronom så har jag uppfattat det som att de två som på engelska heter Berlin Star Table och Sippar Star Almanac berättar att det från år 7 före Kristus var stort intresse och fokus på stjärnhimlen. Också Josefus nämner att det år som följde på konjunktionen år 7 före Kristus så blev det en ovanligt stark messiansk rörelse i Judéen, men att den blev hårdhänt nedslagen av kung Herodes.
Vem är då stjärnan?
Om detta hade varit en skrivelse om Zlatan Ibrahimovíc så hade det varit självklart vem stjärnan är, eller vad, men nu då? Det är ju självklart så att det kan ha varit ett fenomen skapat av Gud utan resten av skapelsen involverad, något som inte lämnat ens det obetydligaste spår, men om man tänker sig att evangelierna är på riktigt så kan det ju finnas spår.
De vanligaste tankarna är att det varit en supernova, en komet eller bara stjärnkonjunktionen.
Supernova
En supernova sågs under antiken som en stjärna som föddes (nu vet vi att det är en stjärna som flammar upp). Ifrån kinesiska källor finns noteringar om en sådan supernova år 5/4 före Kristus.
Komet
En stillastående stjärna tyder på en komet, en komet med svans. En komet med svans kan ge intrycket att de står stilla över en särskild plats på jordytan. I antika texter tycks man använda begrepp som stillastående stjärna just om kometer med svans (när de ger intrycket att de stannar över en speciell plats). Josefus berättar om att år 12 före Kristus så stod en komet stilla över Rom i flera dagar i samband med Markus Agrippas död (vi vet nu att det var Halleys komet).
Åter till Kina som har noteringar om vad som syntes på himlen, när och hur länge. En komet med svans syntes och noterades i Kina år 12 före Kristus, år 5 före Kristus och år 4 före Kristus. År 5 är väl egentligen den som passar bäst och den tycks ha synts under våren (vilket kan stämma bra med att herdarna sov ute) och den tycks ha varit synlig i sjuttio dagar ville ger magerna/stjärntydarna tid att resa till Israel för stjärntydarna om de gjorde det ifrån Persien/Irak under det att stjärnan syntes.
En annan möjlighet är att de helt enkelt sett stjärnkonjunktionen, går till judarnas kung (i Jerusalem) där får de höra att det är Betlehem de borde åka till och får hjälp av exv. en ängel eller dyl. i form av en stjärna/ett lysande bloss. Det finns också intressant koppling till de två år som stjärntydarna svarar Herodes (ni vet dödade alla gossebarn under två år) det tycks ha funnits spår av en förväntan hos det judiska folket om att en speciell/märklig formation av stjärnor (konjunktion) ska föregå Messias födelse (A. Edersheim). Och i en Midrash (lärande berättelse eller utläggning av Skriften (Gamla Testamentet) så berättas att det ska visa sig en stjärna i öster just två år före Messias födelse (Beth ha-Midrash sammanställd av Jellinek)!
Slutkommentar
Detta är några tänkbara möjligheter, vilket gör att vi inte alls måste vika oss för spekulationer kring att den där stjärnan det fanns nog mest på det bloss som de bibliska författarna rökte på för att dikta ihop smörjan som sedan blev världens mest lästa bok!
Detta är sjunde delen av min serie om hur det är att komma ut som kristen i landet Sverige, där vår officiella religion/dogm inte är den kristna varianten, och några av de invändningar man kan mötas av då.
När jag växte upp då fick vi i skolan höra om Medeltiden och den romersk-katolska kyrkan som styrde allt med järnhand och de som tyckte olika hamnade inför inkvisitionen.
De inte bara var totalitära och hindrade andra kristendomsvarianter och brände folk på bål, de var också emot kunskap och hindrade det fina från antiken och blomma ut och inte förrän vi äntligen blev kvitt detta ok av kristendom kunde den moderna vetenskapen växa fram (wow, härlig mening, jag tror att jag ska återanvända den i ett inlägg om Gud och vetenskap! :-) men de var också obarmhärtiga mot andra religioner vilket främst yttrade sig i de korståg som påven Urban II initierade och som sedermera tog stora proportioner och mängder av oskyldiga muslimer, judar och arabiska kristna blev mördade!
Under Medeltiden styrde kyrkan och man hade inkvistion, vetenskapsfientlighet och korståg som paradgrenar och eftersom kyrkan bestämde så måste detta väl vara kristendomens innersta kärna? Själva dess essens?
Nu förtiden tror jag att ledare som George W Bush och hans retorik och korståg mot terrorister och hur man ser på honom som konservativ kristen och det faktum att en del vapen och vapendetaljer i exv amerikanska armén har bibelord med sig från fabriker gör ganska mycket för att bibehålla den här tanken att radikal kristendom det är att slakta andra ERGO:
kristen tro är verkligen inget för normala människor!
Även på det lokala planet har kyrkan en osnygg historia; i den del av Svenska kyrkan där jag verkar (inom Sápmi, Lycksele församling) så har man en osnygg historia gentemot ursprungsbefolkningen och till detta samiska jubileumsår har Svenska kyrkan gett ut en vitbok för övergrepp som Svenska kyrkan som en del av statsförvaltningen varit med i. Liknande verkar ha förekommit gentemot romer och andra.
Jag har även själv beskrivit min, en del år äldre, kamrats öden i samband med sin konfirmation då prästen nekade deltagande på grund av att han inte hade en kostym (vilket hans mamma inte hade råd med).
Vi har även kristnas inblandning i våldsamheter gentemot abortkliniker, HBTQ-samhället med mera med mera.
Så här kan man säkert fortsätta länge, och som kristen kan det vara svårt att hitta utvägen ur detta, man kan sitta och hoppas på en öppen nödutgång, men tyvärr är det så att inte ens det lilla i denna exposé som inte är sant (alltså detta om kyrkan som förtryckare och omöjliggörare av vetenskap (jag ska försöka återkomma till det i en bloggpost längre fram, men en försmak finns här)) räddar situationen särskilt mycket.
Så hur är det då? Är inte kristen tro något för normala människor? Eller får vi vara kristna lite trots allt; ”jag är i alla fall inte ond/min kyrka är snäll och vänlig”.
Några tankar på vägen
Dels har inte kristen tro med snällhet att göra utan den handlar om sanning och sanningen skulle kunna vara att detta är en god kristendomstolkning och att det är en sann bild av Guds vilja och att Gud finns och då är det ju ok!
Men själva poängen i min bloggpost är om det är en sann bild av Gud och den kristna tron?
Det enda raka bedömningskriteriet för den största delen av världens kristna skulle jag tro är Bibeln; det bör i alla fall vara det! Och då är ju frågan egentligen om det finns bibelstöd för dessa saker som den kristna kyrkan i olika samfund gjort!? Och kanske vad de rörelser gjort som inte direkt ingår i den kristna kyrkan? Här är vi då genast på ett svårt område, inte så mycket för att frågan är omöjlig att besvara eller att det skulle vara så extremt svårt att få fram rimliga hållningar ur Bibelns texter, nej svårigheten är vem vi pratar med! Det här samtalet kan komma att kräva lite tålamod vilja/förmåga att sätta sig in i vad Bibeln säger, det krävs också lite kunskap och lite vana vid bibelläsning för att se kopplingar etc, precis som det krävs viss vana och kunskap för att snabbt och enkelt tillgodogöra sig mydighetstext, sportreferat, ungdomsslang, yrkesjargong och andra specifika texter eller språkvarianter. Om detta är ett samtal över internet så är det nästan dags att här fundera på att avsluta det (bara nästan alltså) för det kräver lite mer samtal än vad som är jättevanligt i sådan här debatter på internet är min erfarenhet, men vi ska ju försöka förstås!
Håll dig till Jesus!
Eller i alla fall till Nya Testamentet, för att blanda in det Gamla Testamentet (GT) blir rätt komplicerat och rätt onödigt, det är absolut så att GT har en hel del svårsmälta ställen, men i det här fallet kan man med fog säga att de hör till det förbund, eller snarare det sätt som förbundet skulle hållas på som gällde för det judiska folket och inte det fullbordade förbundet eller det sätt som förbundet ska hållas av alla oss som lever efter Jesus och som inte är judar. Det är utifrån till exempel Jesu bergspredikan rätt tydligt att det mesta ska tydas genom Jesu liv och person vilket också är den kristna kyrkan ingång i detta; Evangeliet ligger dolt i det Gamla Testamentet och det Gamla Testamentet förklaras i Evangeliets ljus!
Nu kanske någon börjar förstå vilket samtal som väntar!
Vad mycket teologi!
Vad svåra sammanhang!
Vad ointresserad jag blir!
Men här kommer så poängen!
Wow, fanns det en sådan också!?
Poängen är att detta angrepp på den kristna tron är tvådelad dels:
För oss kristna där det gäller att ta till oss vad Bibeln säger om hur vi ska leva, där vi måste veta att krig aldrig ingår i vad vi gör. Vi måste läsa vad Bibeln säger och läsa sammanhangen, när Jesus säger att han inte kommit med fred utan svärd då måste vi läsa fortsättningen där vi också får se att det inte är Jesus som kommer mana till krig utan konsekvensen av att han finns och säger sig vara den han är etc och människors hörsammande respektive icke-hörsammande och efterföljande av honom kommer att leda till spänningar. Vi vet att Bibelns texter innehåller positiva omdömen om homosexuell livstil, men att inte visa kärlek mot andra fördöms mycket hårdare, att inte vara otrogen sin hustru nämns oerhört många fler gånger (ja till och med att se på en annan kvinna än sin hustru med åtrå är att vara otrogen). Visst finns det etiska ställningstaganden som gör en kristen obekväm i dagens Sverige i Bibeln, men vad jag ser så finns det inget som rättfärdigar något av det som denna artikel inleddes med.
och då kommer vi till den andra delen av tvådelandeheten, den ateistiska/icke-kristna trosbekännaren. För vederbörande är det ju så att för att anklagelsen ska vara giltig så måste du finna stöd i Bibeln och då duger ofta inte gammal skåpmat som man fiskat upp på något forum utan det krävs att man kan visa att Jesus legitimerar korstågen och dylikt.
Eftersmak
Detta är nog det konstigaste stycke apologetiska text jag någonsin författat, kanske kommer vi aldrig se dess like från mitt tangentbord igen, men poängen är alltså att allt en kyrka gör är inte efterföljelse av Jesus eller trohet mot Gud, en del är helt enkelt beroende på att kyrkan består av människor och människan i den kristna tron är inte alltigenom god, utan en Guds avbild som blivit skadad i syndafallet.
Tack för mig och jag finns tillhands för förtydliganden av den myckna textmassan! / Martin Walldén
Hur kan du tro på något som står i en [så] gammal bok?
En invändning som inte är allt för ovanlig mot din och min kristna tro. Det är också en invändning som det trevliga bibelstudiet/bönegruppen/ungdomssamlingen med den goda kladdkakan kvällen före inte riktigt förmår svara på.
Det finns löjligt många skäl att sätta sin tilltro till Bibeln och det kommer att komma några av dem i denna bloggpost och fler i andra poster framöver, men först tänkte jag att vi skulle tänka till.
Vi som kristna förväntas allt för ofta stå till svars för vår tro, som om den i sig behövde försvaras, men ofta har den som inte omfattar den kristna tron inte särskilt mycket att komma med mer än förutfattade meningar om tro, Jesus, Bibeln etc.
Så det första som vi kan göra när vi möter en invändning likt denna om sagoboken är att se på frågan vi får, det kan vi alltid göra när någon ifrågasätter vår tro.
Frågan vi kan ställa oss är: Avgör verkligen någontings ålder hur sant det är?
Svaret är förstås: Nej!
Låt oss se på några viktiga, inte helt nytillkomna, fenomen som oftast omfattas av människor vi möter: Tryckfrihetsförordningen är lite drygt 250 år, är det en dålig sak bara därför? FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är drygt 60 år, är de mindre rätt än om de skulle skrivas idag? Demokratin räknar sina rötter tillbaka till det gamla Aten för cirka 2000 år sedan, är det en dum idé bara för det? För mycket länge sedan, långt innan Jesus vandrade omkring på jorden, visste man att jorden var rund.
Newtons lagar från 1600-talet duger för att skicka ut rymdfarkoster i solsystemet, bör vi räkna på något annat sätt bara för att det är gamla kunskaper? Hur är det med Arkimedes princip (och hans andra matematiska upptäckter), Pythagoras sats, alla de astronomiska observationer och beräkningar som olika högkulturer under mänsklighetens historia gjort? Ska allt det, trots att det är korrekt, betraktas som mindre sant ju längre tiden går? Nej, så är det förstås inte.
Sanning har att göra med om något skett som det berättas eller inte, sanning har inte egentligen med tidsavstånd att göra. Om det är sant att Big Bang har skett då har den skett även om det är så länge sedan att inget i det fysiska universumet kan ha hänt före. Ålder har inte med osanning att göra, sanning är inte relaterat till tiden utan till om något är sant eller ej.
Vad kan sägas positivt om Bibeln när vi då hjälpt vår motpart att tänka ett varv till?
Först och främst tänker jag på: Fokusera på Nya Testamentet, alltså om Jesus och den tidiga kyrkan! Gamla Testamentet är överkurs om detta ska vara en introduktion. Tyvärr är det lätt att få stå till svars för alla delar av Bibeln även om du blev kristen igår och började läsa den först i kväll. Några saker om Gamla Testamentet kommer jag att ta upp i kommande delar av denna bloggpostserie, till exempel skapelseberättelsen.
Om du måste rättfärdiga varför du börjar prata om den del som handlar om Jesus så kanske du kan argumentera att du ju är kristen och att kristendomen handlar om Jesus främst?!
Bibelns berättelser om Jesus står säkert som verklighetsskildringar
Några argument för Bibeln:
Bibel är inte en bok utan flera, det är alltså flera olika personer/källor som berättar om samma saker.
Nya Testamentet består av många (27 st) och har fem huvudförfattare/källor (dels de fyra som skrivit evangelierna (Matteus, Markus, Lukas, Johannes) och Paulus som skrivit de flesta breven).
För andra antika personer är antalet källor som berättar om händelsen/personen ofta en eller två och då är det främst kejsare, kungar eller andra makthavare eller i alla fall personer som rört sig i viktiga delar av världen (alltså till exempel viktiga städer som Rom, Aten etc) som omskrivs, inte en avrättad snickare från en avkrok av världen (som det romerska riket lite ödmjukt kallade sig självt).
Det Bibeln berättar om skrevs ned mycket nära i tid händelserna som skildras
På goda grunder kan vi anta att Jesus korsfästes ungefär år 30. De första skildringarna av detta skrevs ned på 50- och 60-talet (mellan 20-30 år efteråt) (det är de vi finner i evangelierna) och enstaka delar formulerades antagligen inom fem år från Jesu korsfästelse, det är de som vi återfinner i Nya Testamentet i form av trosbekännelser.
Av antika dokument har vi aldrig kvar originalen, bara kopior av kopior av kopior, helst vill man ha så kort avstånd i tid från att originalet skrevs till att kopian som vi har bevarad gjordes.
Bevarade kopior av Johannesevangeliet som skrevs på 90-talet, har hittats från ca år 120 (John Ryland papyruset). Alltså trettio år mellan original och kopia.
För Markusevangeliet (skrivet på 50-talet) och 1 Timoteusbrevet (skrivet före år 62, eftersom författaren Paulus blir avrättad då) finns bevarade kopior från år 68 funna i de så kallade ”Döda havsrullarna” i Qumran.
Ingen annan antik text kommer i närheten (skillnaden är århundraden längre tid för de flesta antika texter från ursprunglig text till den kopia vi har idag).
Slutsats
Bibeln berättar en sann historia, den måste den som inte tror på Jesus förhålla sig till. Så småningom återkommer vi med tankar kring det övernaturliga i Bibeln som ofta är en stötesten för den som inte är kristen.
På västfronten intet nytt, så heter en bok om första världskriget och mer specifikt medierapporteringen under detta hemska krig. Händelser som utspelades för hundra år sedan. Har de något att säga oss idag?
Jodå, först att innehållet i de händelser som inte rapporterades, det som är hemskt och drabbar människor; att det inte räcker utan blir en notis: ”På västfronten intet nytt”. Människans lidande är inte värt något i sig att rapportera om.
Sedan att just dessa erfarenheter av att hemska händelser och människoöden är vad krig och våld erbjuder. Krig erbjuder egentligen inget gott, det kan vara det minst onda, men gott blir det aldrig. Krigets verklighet kan vi lära oss fortfarande ifrån denna gamla bok.
För det tredje har boken ”På västfronten intet nytt” och andra krigsskildringar från länge sedan och till våra dagar det att säga oss att det har påverkat enskilda människor och hela nationer och samhällen att göra saker för att motverka krig och krigets konsekvenser. Exempel är linköpingsbon Elisabeth Brännström; Sibiriens ängel, Henri Dunant; Röda Korsets grundare och fredsprojekten FN och EU. Av denna skara gamla vittnen om engagemang mot krig kan vi lära oss vad och hur vi kan ta små eller stora steg mot fred på jorden!
Vart vill jag komma med detta?
Jo, till tystnaden kring några av sommarsveriges populärare tilldragelser; de kristna festivalerna. Man kan säga att det är inget nytt, inget intressant för de utanför den kristna sfären, de närmast sörjande. Men media rapporterar inte bara det som är nytt, utan det som berör (och om tredje statsmakten verkligen ska leva upp till epitetet så kan och bör de ibland rapportera det som ingen vill veta, men som vi behöver veta.
Några skäl till att rapporteringen borde utökas tänkte jag ange.
Att många människor samlas är i sig något som rapporteras i andra sammanhang. Till exempel de olika stadsfester och stadsfestivaler som ordnas år efter år, de är lika sig själva och andra fester år från år, men likafullt får vi i media veta ganska mycket om dem.
Att något är ett återkommande arrangemang kan ändå ge olika effekt, det går att rapportera om kristna festivaler och dess inverkan på enskilda, likaväl som att intervjua människor på till exempel stadsfester.
Men största anledningen att rapportera om kristna festivaler är kyrkornas stora roll i civilsamhället och den stora mängd människor som är kristna som påverkar vårt samhälle och som nu är samlade på samma platser under sommaren. Ett gyllene tillfälle att få veta vad som påverkar alla dem! Det kan jämföras med att rapportera från partikongresser eller dylikt, inte direkt avgörande att veta hur socialdemokrater resonerar, men ändå viktigt eftersom de har en stor roll i samhället.
Den mest förvånande tystnaden rör ändå den stora samling som varje år sker i Stockholm med namnet Jesusmanifestationen.
Plötsligt samlas mer än 10 000 människor kring Jesus, i vår huvudstad, nära de viktiga mediakontoren. Tidigare har man gärna rapporterat ifrån konflikter inom kyrkorna, men nu när de står samman är tystnaden stor. Tänk vilken kraft som påverkar vårt samhälle som man inte rapporterar om, jag tror det saknar motstycke, vilken miss när det gäller att informera om vad som påverkar livet.
Så, slut på denna konsumentupplysning, bollen är allas att tillskriva DN, SvD, SVT med flera!
Ganska tidigt har vi detta år konfirmation i Lycksele församling.
En period att få utforska den viktigaste frågan av alla: Finns Gud? Eller: Vad vill Gud med mitt liv? Vad betyder det för varje människa att Jesus dött och uppstått?
Sedan behandlas mycket annat förstås, god gemenskap uppnås ofta, något inte helt självklart i vårt ensamma samhälle idag, så det är stort i sig!
Vi som redan konfirmerat oss, eller blivit döpta, eller på andra grunder är en del av kyrkan, Jesu kropp på jorden, vi kan få påminna oss en sådan här dag o bli inspirerade att leva i och av vårt dop; där vi får orden till oss ifrån Jesus, skapelsens Herre och Kärleken själv:
Jesus [gick] fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
Matteusevangeliet kapitel 28:18-20
Vi får med denna trygghet som grund vila hos Gud och på hans sändning och kallelse gå ut till hela världen,våra grannar, vänner och släktingar och berätta det glada budskapet om att alla människor har räddning, förlåtelse för alla synder och evigt liv att få hos Gud, genom relationen, tron på Jesus, vår och hela världens räddare!
Kanske finns det någon enskild bloggläsare som inte omfattas av denna helgs julfirande, men nog inte jättemånga. I västkyrkan firas nu att också hedningarna (alltså alla icke-judiska folk) också fick del av det fantastiska att Gud blev människa i Jesus, för att rädda oss ifrån synden, döden och ondskan! Stjärntydarna och oxen finns i krubban för att påminna oss om detta.
Oxfri krubba, men en smak av Guds godhet har nog mina konfirmander åstadkommit ändå!
Stjärnan är ett kapitel i sig. Åtminstone två olika konstellationer av planeter och stjärntecken finns noterade under spannet 7-3 f. Kr och en uppblossande stjärna, dessutom finns noteringar om att andra babylonska stjärntydare besökt Rom 66 e. Kr (om jag inte missminner mig på årtalet) i ett liknande ärende. Stjärnan och stjärntydarna är inte lika väldokumenterade som mörkret som föll över jorden när Jesus hängde på korset, men det finns goda kandidater noterade i historia utanför Bibeln för att styrka Matteusevangeliets berättelse. Sådan gillar jag!
Just idag är det dock första söndagen efter trettondagen och vi firar Jesu dop, själva starten av hans offentliga liv. En predikan ifrån förr på temat finns här, texten som är utgångspunkt är den gammaltestamentliga (Jesaja 42:1-7).
När jag växte upp då fick vi i skolan höra om Medeltiden och den romersk-katolska kyrkan som styrde allt med järnhand och de som tyckte olika hamnade inför inkvisitionen.
Livet Gud och allting 