Några ord om stjärnan – en saga eller spår av transcendens?

Posted on 03 januari 2014 by Martin Walldén

Trettondagen nalkas, så gör också frågan om de vise männen (män var de nog, tre var de kanske, visa eller i alla fall kunniga inom astronomi och astrologi var de nog också) följde en riktig stjärna, en som återfinns utanför Matteusevangeliet!?

På nyårsdagen tog jag mig friheten att i min predikan lägga ut texten kring Petrus predikan i Apostlagärningarna 10 genom att studera stjärnan.

Lycka till på predikandet i helgen, och god läsning för den som vill studera stjärnan och historien och som vill börja året med de spår som Gud lämnat till oss att följa, följa till krubban, korset och den tomma graven!

Krubban som den antagligen inte såg ut, en predikan om vad som antagligen hände på himlen som gjorde att stjärntydarna dök upp i Betlehem

Krubban som den antagligen inte såg ut, en predikan om vad som antagligen hände på himlen som gjorde att stjärntydarna dök upp i Betlehem

Filed under: inför helgen, kristen tro, predikningar | Tagged: , , , , , , , , , | Leave a comment »

Motvind i Guds rike

Posted on 17 januari 2012 by Martin Walldén

På en del av mina vänners Facebook-sidor har en smärre storm börjat vina kring ett kort inslag ifrån Tvärsnytt där en nyvigd präst intervjuas. För den som inte känner något mellan: ”Hoppas han är felciterad/missförstodd!” till ”Katastrof, var är världen, kyrkan och prästerskapet på väg?” och får en viss oro och modlöshet inför kyrkans (och främst kanske Svenska kyrkans) framtid kan kanske oron och modlösheten komma ifrån den senaste tidens tankar om dopet (läs gärna(?) den gångna torsdagens Kyrkans Tidning (antingen på papper eller som prenumerant för att kunna följa alla konstiga tankar om dopet))?

Man kan lätt känna att det måste vara en minoritet som till nöds har en någorlunda klassisk kristen tro och ger uttryck för den i Svenska kyrkan, men jag undrar hur det står till? Kanske är det precis som på Hedenius dagar, inte alla kanske tyckte som han, men han hade Tingsten på Dagens Nyheter och sålunda en stark och välljudande megafon för att torgföra sina åsikter. Kanske är det så nu också? Svenska kyrkan på riksplanet har större tillgång på goda kommunikationsvägar än många andra i organisationen, men kanske tyvärr inte alltid en teologi i linje med Kyrkoordningens portalparagraf? Likaså är det en god hjälp för att föra fram sina åsikter och tankar om man kan medverka i Kyrkans tidning på något sätt.

Men kanske är det bara så att resten av Svenska kyrkan inte hörs, och så fjärmar sig en del (dock inflytelserik) ifrån resten.

Så för att runda av och för att kanske ge lite hopp och styrka kommer här några strofer ifrån morgondagens morgonbön samt konfirmandandakt, psalm 69 ”Glad jag städse vill bekänna”

Glad jag städse vill bekänna. Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

I himlen kommer vi nog alla bli överraskade över att se oss själva i Guds ljus samt att se våra fiender, teologiska motståndare och kanske religionsfientliga som på grund av Jesu blod och Guds nåd fått del i samma arv som vi. Men som lärare har vi ett ansvar för att inte veta av något annat än Jesus korsfäst, som Paulus säger.

Filed under: kristen tro, kyrkligt, psalm | Tagged: , , , , , | Leave a comment »

Vikten av att förstå bredden och längden och höjden djupet

Posted on 05 januari 2011 by Martin Walldén

Ibland frispelar min hjärna och kan komma på de mest underliga kopplingar, men ibland är det mer logiskt, kanske är detta ett sådant tillfälle? Som en del vet så har vi en ganska söt bil som ibland går under namnet Hulda, men oftast benämns den bara ”bilen” eller möjligtvis det än mer prosaiska ”V40:n”. Det är alltså en Volvo och därtill en kombi, men till skillnad ifrån de Volvo kombi som jag är uppväxt med så bjuder inte denna några stora lastutrymmen, utan noggrannhet och smidighet anbefalles när man ska fylla det runda, grunda och låga bagageutrymmet (och det är ändå sedan man väl fått godset förbi den trånga bagageluckeöppningen (liknelsen om kamelen och nålsögat förklaras lätt med hjälp av något skrymmande gods).

Hulda i Uppsalaregn, utan last

Ryms det något härinne?

Nu över till andra mått som håller inte bara för en resa eller en bil utan för hela evigheten:

Måtte [Gud] i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen (Efesierbrevet 3:16-21)

Filed under: kristen tro | Tagged: , , , | Leave a comment »

Hemma

Posted on 04 november 2010 by Martin Walldén

Är ni hemma?

Så ni är hemma!?

Detta är kommentarer som mött oss i helgen. Så var har vi varit då? Rent geografiskt menar jag. Är det Vikbolandet eller Norrköping som avses? Är det Lycksele? Luleå? Nej, det är Skellefteå som varit föremål för visit (och Bodan förstås!).

Hemma?

Detta har fått mig att fundera, vad är hemma? Pumba i filmen Lejonkungen menar att: ”Hemma är där mans sist satte sig!”, i ett bröllopshäfte stod att läsa: ”hemma i är i de människors hjärtan som älskar en”. Allt det där innehålle ju någon slags kärna av tröst, sanning och hemkänsla, tycker jag, men är det det hela? Jag har i alla fall under detta år ägnat mycket tid och energi åt att känna och tänka kring ”hem” och vad som är hemma. Jag kom fram till att det i alla fall inte är att åka bil eller buss emellan Lycksele och Skellefteå, men var är det då? Jag vet inte, men lite tid behöver jag för att känna att jag är hemma och vill vara hemma där jag är.

Ett hem har jag dock alltid, hemmet i Jesu utsträckta händer, eller som Bibeln säger:

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. (Filipperbrevet 3:20-21)

EFS:s profeten Lina Sandell skaldar också förtröstansgivande om vårt hem:

Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. (Svenska Psalmboken nr. 322)

Nu är det inte så att jag vill sluta jordevandringen, men det är fint att få veta att Gud alltid är med och att vi som kristna är på väg mot Guds ursprungstanke för alla människor, vi har en plats och en uppgift här och nu, men vi har en evig vila, ro och glädje därhemma hos Gud!

Filed under: kristen tro, personligt, psalm, vänner | Tagged: , , , , | Leave a comment »

%d bloggare gillar detta: