För en tid sedan funderade jag kring vad man fick tänka ikring och vad som inte fick ifrågasättas, nu har det blivit dags för ytterligare ett inlägg på detta tema, så:
Vad får du tänka på? och vad får jag tänka på?
I en demokrati så är det höjden på diskussionen eller det offentliga samtalet, och inte likriktningen, som är styrkan och som visar på friskheten för demokratin, då tycker i alla fall jag. I grunden, eller till och med grundlagarna, så ser det bra ut. Vi har regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Särskilt tycker jag man kan fästa sig vid andra stycket i yttrandefrihetsgrundlagens 1 §
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.
Nu till ämnet eller snarare ämnena. I det tidigare inlägget uttryckte jag mig så här:
[I] Sverige har vi många friheter, men samtidigt har vi i kampen för frihet nog gått lite vilse så att det inte finns öppning för samtal och möten i en del frågor såsom mellanösternkonflikten, abort, evolutionsteori, tro och vetenskap
Jag hade också kunnat säga att man inte får mena att min tro, min relation med Jesus och min läsning av Bibeln/mitt hörande av Guds ord, får påverka mina tankar, mina handlingar eller mina åsikter och särskilt inte påverka på ett sådant sätt att jag menar att någon annan borde påverkas av Gud, all kärleks källa, godhetens, rättvisans och gemenskapens Herre och givare.
Av de exempel på snävhet i den offentliga debatten som tillkommit sedan debatten om Stavros ifrån Klass 9A och hans funderingar kring sagan om evolutionen (han kallade det dock inte saga) som rör de ämnen jag skissat här ovan så måste väl Kalla Faktas så kallade granskning av Frälsningsarmén och därefter kommande krav på styrning (och därmed motverkande av våra grundlagsstadgade fri- och rättigheter) av organisationer via statsbidrag. Missförstå mig rätt, alla ska kanske inte kunna mottaga statsbidrag, men håller man sig inom demokratins och lagens råmärken och dessutom gör ett bra och uppoffrande arbete så kanske man inte bör vara i första rummet att nekas? Sedan bör kanske kristna försöka att lösgöra sig ifrån det som inte är Gud för sitt bistånd, men det är en helt annan fråga.
Frälsningsarméns svar på kritiken
Ett ytterligare exempel som fångat mig är problematiserandet som skedde på DN debatt kring att avsluta ett människoliv innan det ens fötts, det har dock väckt reaktioner.
Det får räcka här, men med en påminnelse till mig själv att när något sådant som går emot min tro och övertygelse dock inte glömma vederbörande i mina böner, bön förvandlar (kanske mest mig själv, men också världen).
Filed under: kristen tro och samhälle, samhälle | Tagged: abort, evolution, frälsningsarmén, kristen tro och samhälle | Leave a comment »
Livet Gud och allting 