Livet Gud och allting

Sak. 9:9-10, , Matt.21:1-9

Nu börjar den – adventstiden. En tid för mys med glögg och pepparkakor, för fantastiska julkonserter, för julbak och julstäd. Det finns mycket vi förknippar med advent och mycket vi förväntar oss av advent

Jag lyssnar ofta på radio när jag kör bil och i tisdags kunde man ring in till P4 och prata julstädning. Det var de bästa tipsen på hur man putsar fönster utan att få ränder, hur man får bort sot från kaminen och samtal om att fördela arbetet i hemmet. Att städa inför julen har gamla anor, i gamla tider när man inte städade så ofta så skulle hem och människor tvättas inför de store helgerna och på något sätt har detta gått i arv också till oss som faktiskt ofta har det väldigt städat mest hela tiden (med historiska ögon sett i alla fall).

När jag lyssnade på det där radioprogrammet så började jag filosofera över alla de krav och förväntningar vi känner inför advent och jul. Vi ska liksom göra oss värdiga julen med allt städande, fejande, bakande och köpande. Idag är ju temat för denna söndag ”Ett nådens år”, men egentligen skulle vi kanske döpa om det till ”Ett kravens år/tid”.

Det är som att nu ska allt vara tipptopp. Rent, hembakat, glatt och käckt. Äppelkindade barn som med förväntan längtar efter julafton. En fin, varm, rödskimrande saga, där alla är med i gemenskapen.

En del av oss har det kanske sådär fantastiskt och mysigt emellanåt, släkt och vänner, perfekta pepparkakor, julmys när det är som bäst.

 Men vi vet ju alla att det inte är hela sanningen. För med alla bilder av den perfekta adventstiden och den perfekta julen blir också kontrasten mot en annan verklighet än större.

• Många lever inte alls i kärleksfulla gemenskaper utan har tvärt om ett liv med trasiga relationer. Vi vet att många barn far illa, inte minst under skolloven. Bris (och många andra jourer har öppet även julafton ”– Vi hör av många utsatta barn som lever i familjer där det finns missbruk eller psykisk sjukdom”, säger Cecilia Naucler, Bris. Kontakterna ökar redan före helgen, då barn som har dåliga erfarenheter sedan tidigare börjar oroa sig för hur det ska bli. De ringer om allt, från oro över att de inte ska få några julklappar till onykterhet och våld.
• Och så har vi julklapparna, som alla barn längtar efter, men också kravet och stressen som många vuxna känner inför att köpa alla dessa klappar. Julhandeln slår rekord efter rekord 65 miljarder 2011 och i år beräknas handeln komma att bli 66 miljarder. Samtidigt vet vi att det också i Sverige, trots all kommers, finns de som inte har råd att ge julklappar till sina barn, som inte har råd med ett smaskigt julbord efter Kalle Anka. Många skuldsätter sig också för att trots allt leva upp till kraven på en ”riktig” jul.
• Ensamheten blir sig också särskild påmind just nu. Vad händer med de av oss som känner sig ensamma under julen. Många berättar att ensamheten blir extra tydlig just när allt kretsar kring den fina gemenskapen.
• Också den som har en sk. ”idealjul”, kan känna sig stressad och pressad inför alla färväntingar som ska infrias eller som inte infrias.
• Men också vi som inte städar varje vrå i huset, vi som inte syltar alla syltor och bakar alla kakor, visst finns en advent och en jul också för oss.

För alla oss som inte stämmer in i detta kravens högtid som kommer emot oss.

Jag tror verkligen att det behövs en storstädning i advent. Men inte en sådan som städar på ytan, en sådan som bryr sig om vilka gardiner jag sätter i fönstren eller hur många adventsstjärnor jag satt upp. Jag tror att vi alla behöver en inre storstädning. En tid av förberedelse och eftertanke, en tid att avstå tid och resurser till en medmänniska som behöver mig, en tid att rensa ut, skala av…

För kanske är det så att det är särskilt till oss som inte har topptrimmade liv som advent är till för. Bara vi skulle ta oss tid/ro att lyssna.

För som jag sade så är faktiskt temat i dag ”Ett nådens år” och inte ”ett kravens år/tid”.

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem!

Se, din konung kommer till dig, Rättfärdig är han, seger är honom given.

I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.

Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.

Krigets vapen skall förintas,

Han ska förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav,

Från floden till världens ände.

(Sakarja 9:9-10)

Nåd betyder gratis. Nåd är alltså den fulla motsatsen till krav.

Den det berättas om i texten vi hörde är Jesus. Och Jesus kommer till oss med nåd. Han frågar inte efter våra städade hem eller våra goda köttbullar, inte efter vårt lyckade liv, han frågar efter oss. Jesus kommer för att möta oss i våra liv precis som de ser ut just nu. Jesus kommer till den som har det trassligt i livet, med relationer, jobb, ekonomi eller vad det nu kan vara, Jesus kommer till barnen som far illa, Jesus kommer till den som stressar fram i julhandeln, Jesus kommer till den som sitter ensam hemma vid köksbordet. Jesus kommer med frid till oss alla, med erbjudandet om ett liv i gemenskap med honom.

Och han gör det på nytt och på nytt och på nytt.

Han kommer i ringhet, ridande på en åsna.

Kanske kan någon fnysa åt honom, vad har han Här att göra. Här i vårt fina julfirande.

Kanske någon inte märker honom där han bärs av åsnans lätta trippande. Det är ju så mycket annat som syns och märks runt omkring.

Men likafullt kommer Jesus. Han kommer till dig, han kommer till mig.

Och han gör det med en önskan att vi ska ta emot honom som vårt hjärtas kung.

När profeten Sakarja skrev den text vi läste nyss, då fanns inte Jesus på jorden. Den är en profetia om det som skulle ske. Och fortfarande innehåller texten från Sakarja både då, nu och framtiden.

Då, när Jesus kom i Jerusalem, verkligen ridande på en åsna, då när allt folket jublade av glädje, då när han slutligen också dödades på korset men också uppstod från de döda och så vann över döden.

Då, i framtiden, då ska det som står i slutet av sakarjatexten bli verklighet. Då ska verklige alla strisvagnar och alla vapen förintas, då ska ingen ondska och ingen död och ingen smärta finnas mer. Då ska Gud och Guds kärlek vara allt i alla.

Vi kan få del i den framtiden redan här och nu. Nu när han kommer till oss, inte ridande på en åsna. Men bildligt sätt vill Jesus rida in i vårt liv, vi utmanas att öppna vårt hjärta (vårt hjärtas tempelhus, som vi sjunger i psalmen), och ta emot det liv han kommer med. Ett liv vi kan ana, som vi kan öva oss i att se och som ska bli vårt helt och fullt i framtiden.