Kristus är uppstånden!

Predikan påskadagen 2013 i Björksele kyrka

Markusserien

Jag berättar om min påsk i Tärnaby – Tror ni mig?

Hur kan vi veta om något är sant?

1. Är det rimligt?

2. Är den som berättar om detta någon vi kan lita på?

3. Finns det bevis för eller emot det som sägs?

Om min påsk i Tärnaby:

1. Är det rimligt. Ja, det är väl rimligt att tänka sig att jag har varit i Tärnaby. Det är ju många som är det under påskhelgen, och jag har berättat förut att jag har varit där. Det är inte allt för långt att åka dit, så det är fullt rimligt.

2. Är jag som berättar trovärdig? Ja, det kan ju bara du svara på. Men hur du uppfattar det beror väl på dina erfarenheter. Brukar jag ljuga eller brukar jag tala sanning? I det här fallet berättar jag något om mig själv, vilket skulle kunna öka trovärdigheten.

3. Har jag några bevis för det jag säger? Kan jag exempelvis peka på någon som sett mig i Tärnaby som ni kan fråga. Eller har jag kanske något foto som jag kan visa? Eller kanske någon faktiskt har sett mig i Lycksele igår och hävdar att jag minsann var där och inte i Tärnaby!

På samma sätt kan vi faktiskt resonera om den berättelse som vi just hört från Markusevangeliet. För frågan om vad som är sant eller inte är ju där oerhört central. Vi hörde ju vad Paulus sade i 1 Kor. ”Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni står ännu kvar i era synder… Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda av människor.”

Om det som berättas i Bibeln inte är sant, ja, då är det bara slöseri med tid att vi är här i Björksele kyrka och firar gudstjänst idag.

Det är ju märkliga anspråk det här med uppståndelsen… Antingen måste det ju vara falskt. Helt enkelt idioti eller lögn, eller så måste det vara sant och då är det ju en världssensation.
Så vad hände egentligen den där påskdagsmorgonen? Kan vi tro att det vi kan läsa i Bibeln är sant?
Det finns väldigt mycket att säga om detta, men jag ska stanna vid några saker.

– Det allra mest grundläggande frågan handlar ju egentligen om Jesu existens. Det finns ju de som starkt hävdar att Jesus aldrig har funnits. De rösterna har varit ganska starka, men i modern forskning, både av troende och icke troende är man numera förvånansvärt överens om att personen Jesus verkligen har funnits, och att han gjorde avtryck i historien på ett eller annat sätt.

Jesus har alltså funnits. Så frågan är då. Kan vi lita på Bibelns berättelse om vem Jesus var, och framförallt om uppståndelsen som ju faktiskt är det mest centrala i kristen tro.

Så vad händer då om vi tar mina punkter och prövar dem mot berättelsen om Jesu uppståndelse?

1. Är det rimligt?

Nej, instinktivt och sett till det vi annars vet om världen så är det inte rimligt! Vi vet att en människa som dör är död. Har hjärtat slutat slå får kroppen inget syre och hjärnan dör snart på grund av syrebrist.
Det finns ingenting logiskt eller rimligt i att Jesus skulle uppstå, sett ur vårt perspektiv. Människor brukar inte gör sådant som att uppstå från de döda.
Ur rimlighetsperspektivet är talet om korset och uppståndelsen helt enkelt dårskap.

”Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.”

(1 Kor.1:22-25)

Ett av de tidigaste bilderna på Jesus är också ett ”klotter” från Rom där en man som heter Alexamenos, och som tydligen är kristen, hånas. Bilden föreställer en man som gör en hyllningsgest mot en korsfäst person med åsnehuvud och texten: ”Alexamenos tillber sin gud.”

Så dåraktigt uppfattades detta!

Men det är ju faktiskt så att även saker som vi anser vara konstiga, orimliga eller dåraktiga faktisk kan vara sanna. Även sådant som aldrig förr har hänt.
Även ex. Hitlers förintelse låter ju fullständigt orimlig i våra öron, men har ändå skett, det blir tydligt om man ser på de andra två punkterna. Rimligheten kan aldrig fälla avgörandet på om något är sant eller inte.

Så hur är det då med de andra punkterna?

 

2. Är den som berättar om detta någon vi kan lita på?

För att vi ska kunna lita på en berättelse måste det finnas vittnen! Finns det många personer som berättar samma sak ökar ju trovärdigheten i alla fall om det är många ögonvittnen.
I berättelserna om Jesu uppståndelse får vi möta en mängd vittnen som på olika sätt fick möta Jesus som uppstånden.

Vilka vittnen finns det då för uppståndelsen?
De första som kom till graven var några kvinnor. I Markusevangeliet berättas om Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor och Salome. Anledningen till att de beskrivs med namn och ex. vems mor Maria var är säkert för att människor kände till dem. (Det är alltså verkliga människor vi får höra om!)
De får möta en ängel och med egna ögon se de tomma graven. Sedan får Maria från Magdala också se Jesus med egna ögon, men ingen tror henne!
Tack och lov får fler träffa Jesus så att de också kan tro att det är sant: Två män på väg till Emmaus, sedan Petrus, Johannes och Jakob och alla de andra apostlarna . Paulus berättar också att över 500 personer fick träffa Jesus vid ett tillfälle.

Precis som äkta ögonvittnesskildringar skiljer sig de olika evangelierna något åt vad gäller vilka som mötte Jesus efter uppståndelsen. Men i det stora hela är de samstämmiga: Lärjungarna fick möta den uppståndne och blev övertygade om att Jesus verkligen var Messias, Guds son, inte som de hade trott, men på ett ännu bättre sätt!

Det är fascinerande vilken jordnära beskrivning evangelierna ger av en så spektakulär händelse som Jesu uppståndelse. Man skulle kanske kunna frestas att försköna lite, lägga till lite fanfarer och gyllene flaggor. Istället är berättelsen konkret, jordnära och inte alls så smickrande för de inblandade.
Vi får en väldigt trovärdig beskrivning av människorna reaktioner. Vi får höra om rädsla, tvivel, oro och otro. Precis så som jag tror att också du och jag skulle reagera inför detta.
Själva sättet som berättelsen berättas på stärker dess trovärdighet.

Ibland får vi höra att Bibeln är en efterhandskonstruktion skriven många hundra åt efter det att Jesus levde. Men forskningen visar att stora delar av nya testamentet har tillkommit i nära anslutning till att Jesus levde.

Markusevangeliet (som vi läst ur idag) sammanställdes bara trettio år efter Jesu död. Det bygger på ännu tidigare skriftliga och muntliga källor. Trettio år är inte särskilt lång tid och det betyder att många av de personer som det skrivs om antagligen levde och hade kunnat protestera om det som stod om dem inte var sant. Delar av de brev som Paulus skrev tros vara skrivna ännu tidigare.

3. Finns det bevis för eller emot det som sägs?

Graven var tom!

Kvinnorna som gick till Jesu grav med väldoftande oljor och kryddor ville hedra den avlidne och göra en sista kärleksgärning. Deras ögon var tårfyllda och när de närmade sig klippgraven diskuterade de vem som skulle kunna hjälpa dem att rulla undan den stora stenen.

Men stenen var redan borta från gravöppningen, det hindret var övervunnet. När de kom in i graven gjorde de en oväntad och chockerande upptäckt: Också Jesu döda kropp hade försvunnit. Den döde fanns inte längre där. Den upptäckten var fullständigt oväntad.

En ängel, eller om det var två, visade sig och sa: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se där är platsen där de lade honom.” Mk 16:6

Sedan kom också Johannes och Petrus, de båda apostlarna fram till graven och gjorde samma upptäckt: Graven var tom. Den tomma graven är ett viktigt bevis för Jesu uppståndelse från de döda.

 

Lärjungarnas liv förvandlades och församlingen/kyrkan växte snabbt

Ingen av dem som mötte Jesus hade förväntat sig det. De var uppfyllda av sorg och besvikelse. Deras hopp var slaget i spillror. Se t ex på Petrus – på skärtorsdagsnatten var han så rädd att han inte ens vågade erkänna sin vänskap med Jesus. På Pingstdagen möter vi honom fullständigt förvandlad. Inför tusentals människor i Jerusalem ropar han ut:

”Denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.”

Apg 2:36

”Honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden.”

Apg 2:24

Samma lärjungar som på skärtorsdagen och långfredagen övergav Jesus och flydde för att rädda sitt eget skinn, framträdde helt förvandlade efter påsken och pingsten. Nu handlade det inte längre om att rädda sig själva undan förföljelse. Nej, nu fanns det bara en sak som betydde något för dem: Att berätta för hela världen att Jesus uppstått från de döda!

Den tron blev nästan alla martyrer för. Övertygelsen om Jesu uppståndelse var starkare än rädslan för döden. Förföljelser från judiska ledare och senare från romerska kejsare lyckades inte sätt stopp för den kristna församlingen. Tvärt emot alla odds växte kyrkan i Jerusalem, Judéen, Samarien, Mindre Asien, Europa. Och den fortsätter att växa.

Också idag lever den kristna rörelsen som aldrig förr.
Hur kan det vara så? Varför fortsätter människor att följa Jesus? Till och med i Europas mest sekulariserade land Sverige är det fler människor som besöker kyrkornas gudstjänster än antalet åskådare på diverse idrottsevenemang eller antalet biobesökare. Fortfarande!
Jo, de gör det för att de själva har fått uppleva att Jesus lever, att han är en levande verklighet i deras liv.

Det finns alltså goda argument (eller bevis) för att Jesu uppståndelse är sann, det finns många vittnen till att det har hänt. Hur var det då med rimligheten? Ja, uppståndelsen går ju emot allt det vi är vana vid, och något liknande har aldrig hänt förr eller senare. Uppståndelsen bryter med alla naturlagar, men om vi nu ska utgå från att det är Gud som är verksam i Jesus, är det då inte rimligt att Gud som har skapat världen och alla naturlagar också kan skapa liv ur döden, också kan välja att bryta de lagar han satt upp?!

Därför är Jesu uppståndelse är en uppståndelse trots allt. Allt talade emot den, men den kom ändå. Kanske kan vi, likt lärjungarna, ha svårt att tro det – att Jesus verkligen lever. Men Jesu uppståndelse är inte heller en känslouppståndelse. Den är oberoende av våra känslor, likaväl som lärjungarnas förväntningar och känslor. Den finns där, trots allt, genom allt. Vi får vila i att den har skett för oss alla, till liv, salighet och gemenskap med Gud. Vi behöver inte förstå det, men vi får tro det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: