Livet Gud och allting

Predikan 31/8 2008 i Sunnanå kyrka.  15:e söndagen e. Tref. ”Ett är nödvändigt”
5:e Mos.4:29-31, Fil.4:10-13, Luk. 10:38-42

Början av hösten är liksom nyåret lite av en nystartstid för många av oss. Går man i skolan börjar man en ny årskurs eller kanske en ny utbildning. Andra av oss bestämmer sig för att verkligen ta tag i det här med att börja träna, äta nyttigt eller läsa fler böcker. Ofta kanske kalendern inte är riktigt lika full som den brukar vara för den som arbetar. Det normala livet återkommer efter sommarens mer tillfälliga tillvaro.
Hösten blir en tid att stanna upp, hur vill jag att mitt liv ska se ut? – vart är vi på väg? Personligen och som gemenskap/kyrka. Vad är viktigt, vad är mindre viktigt? Vad är verkligen nödvändigt? Vad har jag för utgångspunkt i mitt liv?

Dagens tema är ”Ett är nödvändigt”, Jesus uttrycker det ”Bara en sak behövs” (men det är ju samma sak). Men är det så?
Så mycket är ju faktiskt nödvändigt här i livet – eller?
Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Och jag tror inte att hon inbillade sig. Hon hade nog verkligen en massa saker att ordna med. Hon var säkert tvungen att ordna någonting att äta för sin gäst, Jesus. Och bara det var ett projekt som hette duga i en tid där elektricitet och halvfabrikat inte fanns. Dessutom var säkert något trasigt, någon ledsen, något smutsigt o.s.v. Nog hade hon att göra.

Så vad är nödvändigt?
Jag sökte efter ordet ”Nödvändigt” på internet. Där fann jag mycket som ansågs nödvändigt. Från en blogg (elektronisk dagbok), kunde jag läsa följande: ”Antar att man kan kalla dessa för hörnstenar i mitt liv: Mp3-spelaren, drömmar, filosofi, sport, naturen…”
Jag kunde också läsa ett debattinlägg som hävdade att det är nödvändigt med lärarlegitimation. Detta för att höja anseendet för läraryrket.
När jag sökte vidare hittade jag också två forskarrapporter, en som menade att kolesterol är nödvändigt för hjärnan eftersom kolesterolet är en av byggstenarna i kroppens celler. Den andra rapporten menade att det är nödvändigt att sola. Utan sol blir vi svårt sjuka pga brist på  D-vitamin.
Ja, det finns mycket som kan anses nödvändigt. Mp3-spelaren kanske inte är fullt så nödvändig som att få sol, men ändå.
När vi talar om vad som är nödvändigt så är det ofta så att det är nödvändigt för något annat. Alla exempel jag hittade på internet är saker som är nödvändiga för något annat. Att införa lärarlegitimation är nödvändigt för att höja statusen på läraryrket. Att ha en Mp3 är nödvändigt för att smidigt kunna lyssna på musik. MEN, är det nödvändigt att höja statusen på läraryrket eller att smidigt kunna lyssna på musik? Det kan vara nog så behjärtansvärt, men inte nödvändigt.
Men om något istället är nödvändigt i sig, då är det nödvändigt oberoende av allt annat. Och så är det med livet med Gud. Livet med Gud genom Jesus är det enda nödvändiga, som är verkligt nödvändigt – i sig självt. För det livet är själva livet.

Ofta funderar vi nog inte på varför något är nödvändigt? Livet rullar på, eller rusar på ibland.
Så var det för Marta när hon bjöd hem Jesus. Hon ordnar och fixar istället för att umgås med honom. Säkert tänkte hon att hon var tvungen att bjuda på mat. Göra som man ska. Men Jesus var inte ute efter mat utan efter att möta Marta. Allt fixande kom i vägen för mötet.

* Det kan vara utmanande att fundera över om allt jag betraktar som nödvändigt verkligen är det. Är allt detta jag gör eller omger mig med nödvändigt för att leva livet som Gud avsåg det? Svaret på frågan behöver inte innebära att du slutar med allt du gör eller ger bort allt du äger. Men svaret på frågan sätter ditt liv i rätt perspektiv. Det sätter ditt liv i Guds perspektiv. Det är utmanande – endast ett är nödvändigt av allt du vill. Det gör dig fri att prioritera.

* Men det finns en annan sida än den utmanande sidan i detta att ett är nödvändigt. Det finns också en befriande sida. Det är befriande att veta att allt jag trodde var nödvändigt inte är det. Ett kristet liv kan kännas fullt av krav och måsten. ”Älska din nästa som dig själv” kan kännas svårt och tungt. Under sommaren har vi i kyrkan tagit upp många av den kristna trons konsekvenser: Att vara medmänniska, att göra gott, att vara utsänd. Allt som hör ett kristet liv till. Och det är gott och bra. Men det är inte i första hand det som gör oss till kristna. För att vara kristen är det bara en sak som behövs, ett är nödvändigt. Att vara vän med Jesus Kristus. Och det är befriande när kraven växer sig tunga på våra axlar.
Bara ett är nödvändigt av allt du tror att du måste.

Jesu tilltal till Marta kan vara ett tilltal till oss också. Vi läste: ”Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs.”… ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs.”
I höst är vi inbjudna att sitta vid Jesu fötter. Samtala med honom, leva med honom. Visst kan vi ordna och fixa. Men inte på bekostnad av det.
”Där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.”
Men, tänker kanske vi, vågar vi verkligen sätta oss där vi Jesu fötter.  Vågar jag ha Jesus som enda grunden för mitt liv, det enda nödvändiga? Räcker det? Håller det?
Människor i alla tider har ställt sig den frågan. Och därför genomsyras hela Bibeln av svar. Idag fick vi höra ett av svaren från Gamla Testamentet: ”Ty, Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.”
Låt oss bära med oss det in i hösten. Jag hoppas att vi ska utmanas och befrias i tro och liv och fundera över vad det betyder i våra liv personligen och i vår gemenskap här i Sunnanå kyrka.

Låt oss be:
”Jesus, jag vill tillhöra dig. Kom med din renhet och frid. Kom med ditt liv och ge mig en tro som bär. Kom med din kraft och hjälp mig att leva som du vill. Jag vill ge dig allt jag är och har. Tack att du hör min bön och att du vill vara min bäste vän – alltid. Amen.”