Livet Gud och allting

Predikan 19/8 2012, 11:e tref. ”Tro och liv”.

Rom. 3:21-28,Luk. 18:9-14

Det är en mycket speciell dag idag. Idag är vi med om något som jag aldrig har varit med om förut och som jag hoppas att jag aldrig behöver vara med om igen. Vi firar gudstjänst i denna kyrka för sista gången, vi tar Kristinebergs kyrka ur bruk.

I 55 år har Kristinebergs kyrka stått som ett landmärke här uppe på kullen och kallat människor till sig. Kyrkan ritades av arkitekten Kjell Wretling och invigdes 1957 av Biskop Ivar Hylander. På hösten samma år tillträdde så Sveriges yngste präst, Lars Samuelsson, tjänsten som pastorsadjunkt i Kristineberg och blev alltså kyrkans första präst. Nu står jag här som kyrkans sista präst.

Under processen som har lett fram till där vi är idag har många tankar och känslor kommit fram. Den stora känslan hos många tror jag kan sammanfattas: ”Allt försvinner från Kristineberg, och nu också kyrkan!”
Fritt fortsatt: ”Ska till och med Gud överge oss?”

Så kan det kännas, men så är det inte.

”Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren.”

(Jes. 54:10)

Historien om Kristusgestalten som uppenbarade sig i Kristinebergsgruvan 1946 tror jag att de flesta här inne känner till. 1946, ett decennium innan kyrkan byggdes! Det tycker jag tydligt visar att Gud är med i Kristineberg. Gud fanns i Kristineberg långt innan denna kyrka och han kommer att finnas långt efter.

Att ta avsked av en kyrka är lite som att ta avsked av en kär gammal vän. Här är vi många som har fått vara med om mycket. Möten mellan människor och Gudsmöten, gudstjänster, andakter, dop, konfirmationsläsning, vigslar (och begravningar?), barngrupper, samtalsgrupper, musikcaféer, dagledigträffar, körer o.s.v. För flera har kyrkan varit som ett andra hem.

Vid begravningar brukar jag ofta använda ett citat som jag tycker säger mycket: ”Sorgen är kärlekens pris”. Och så tror jag att det kan kännas för flera av oss här idag. En byggnad där vi har upplevt så mycket får en särskild plats i våra hjärtan. Och därför känns det vemodigt och ledsamt att skiljas åt. Idag är en tung och sorglig dag.

Samtidigt är det idag också en tacksamhetens dag för allt som Kristinebergs kyrka har fått betyda under de år som gått sedan den byggdes. Tänk så många människor som funnits här i denna byggnad! Tänk så mycket gott vi har fått här! Det när något att glädjas över och tacka för.

Idag är söndagens tema ”Tro och liv” och vi fick i den första texten lyssna till en av den lutherska kyrkans nyckelverser. En av de texterna som fick reformatorn Martin Luther att förstå det här med livet och tron på ett nytt sätt.

”Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Jesus Kristus. (Gud har låtit han blod bli ett försoningsoffer för dem som tror).”

(Rom.21:23f)

Här har vi ett stort budskap i några få meningar. Hade det inte varit för detta hade Kristinebergs kyrka aldrig byggts och hade den byggts hade vi aldrig haft dessa möten i den.

Här har vi kyrkans skatt! En skatt som inte är beroende av våra omständigheter, varken våra egna personliga omständigheter eller omgivningens. Skatten innebär erbjudandet om ett liv med Gud.

Som mänsklighet har vi alla gått från Gud, från Guds härlighet, Guds kärlek, frid och sanning. Vi har gått vägar som söndrar och förfelar. Men Gud ville inte ha det så. Han vill dela sitt liv med oss och därför gav han oss Jesus, hans liv, död och uppståndelse, för att vi skulle bli fria att leva med honom. Och få del av hans härlighet, kärlek, frid och sanning.

Och det är just därför som kyrkobyggnaden är så viktig för många av oss, den får för oss vara en plats där vi lättare kan möta Gud, för den påminner oss om Gud och det han vill ge och har gett oss. Därför är det också så tungt att behöva lämna en älskad kyrka.

Samtidigt är det ju så att kyrkobyggnaden bara är ett hus, väggar och tak, som är till för att rymma den riktiga kyrkan, den levande kyrkan.
Den riktiga, och egentligen viktiga, kyrkan det är alla de som vill ta emot skatten, Guds erbjudande om ett liv med honom, genom Jesus Kristus.
Kyrkan är alla människor som vill följa kyrkans Herre, Jesus, som vill ta emot honom som sin vän, sin förebild och sin frälsare. För kristen tro är ju inget teoretiskt resonemang eller from idé utan ett verkligt liv med en verklig relation till Jesus. Vem vi än är, hur vi än har det, vad vi än gör.

I Bibeln står det att vi är stenar i ett andligt husbygge:
”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Kristus Jesus.”

(1 Pet 2:4f)

Vi är var och en vackra stenar och när vi kommer samman och låter Gud använda oss blir vi en vacker byggnad som får vittna om Gud, precis på samma sätt som våra fysiska kyrkobyggnader gör.
En ensam sten kan vara vacker, men är dock bara en sten. Många stenar tillsammans blir en katedral! Så är det också med våra liv. De är tänkta att levas i gemenskap!

Därför försvinner inte kyrkan från Kristineberg, även om vi nu lämnar den här byggnaden. Kyrkan i Kristineberg är alla ni som vill leva med Gud och med varandra, dela livet som det är, i allt som möter oss. Och få hämta kraft och styrka hos Jesus.

Vi får bli burna av honom just sådana här dagar som idag. Då saker händer som önskar inte skulle behöva hända. När vi måste lämna den kyrka som har betytt så mycket för många av oss och för den här bygden. Till honom får vi komma med alla våra känslor idag, saknad, sorg, ilska, vrede, oro, uppgivenhet, vemod, tacksamhet och tillförsikt.
Gud överger oss aldrig. Om vi någon gång tvivlar på det så kan vi öppna Bibeln och läsa. För Bibeln svämmar över av Guds omsorg om oss! Och av hopp och framtidstro mitt i allt!

”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”

(Jer.29:11)

”Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.”

(2 Pet 2:9b-10)