Livet Gud och allting

Predikan i Sankt Olovs kyrka söndagen 15/2 2009 (samt utsändning i närradion)
Predikotema: Sexagesima och Guds Ord (Bibeln och Jesus)
Huvudsaklig text: 1 Kor. 1:18-25
Övriga texter: Luk. 8:4-15
Tema: Det levande ordet
Söndag: Sexagesima eller Reformationsdagen

Inledning
Denna helg är en innehållsrik helg i Skellefteå har det varit Melodifestival, jag vet dock inte än vem som vann, och i affärerna och i tidningar har vi kunnat läsa om en kärlekens högtid: Alla hjärtans dag.
Denna helg är också i kyrkans värld innehållsrik, om man slår upp evangelieboken (för oss som är i Sankt Olovs kyrka återfinns denna söndag på antingen sidan 1338 eller 1340 i Psalmboken), oavsett var vi är så har vi kommit till rätt sida om den pryds av rubriken Sexagesima eller Reformationsdagen.
Jag tycker det verkar lite spännande, SEX-agesima, spännande att tala om sex i kyrkan!
Förra söndagen var det fest i kyrkan, i alla fall rörande utsmyckning och färger. Det var Kyndelsmässodagen, då det följaktligen var ljus etc. i kyrkan. Kyndel betyder just ”ljus” eller ”bloss”, jämför engelskans ord för ljus, ”candle”.
Kyndelsmäss var den sista resten av julen, fram till förra söndagen så firade vi jul och julens stora och glada budskap: att Gud blev människa i Jesus Kristus.

Men, i söndags kväll, kyrkan byter ju dag efter de judiska dagarna, så klockan 18 i söndags så vädrades julen ut och förfastan började.

Vad är då det? Och vad har det med sex att göra?
Fastan känner många av oss till, det är en tid då vi äter semlor och allmänt värmer upp inför ätandet och allt godiset under påsken. Och på sitt sätt är det en korrekt beskrivning, fastan är en förberedelse inför påsken, den viktigaste högtiden för en kristen.
Under påsken firar vi att Gud själv visar sin kärlek till oss människor, till alla människor, genom att dö på korset och sedan uppstå.

Förfastan är då en uppvärmning eller förberedelse inför denna förberedelse.

I min hand håller jag en löpsedel, kanske såg någon den redan då ni gick in i kyrkan.

”Sex i kyrkan” står det med stora bokstäver. Längst upp och längst ned står det, som det gör ibland på löpsedlar: ”EXTRA EXTRA EXTRA”
Jag vet inte om denna är ifrån Slaskonbladet eller Sexpressen, men många av de olika kvällstidningarna, och även veckomagasinen, har en förkärlek för att locka oss att läsa och köpa med rubriker om ”Sex”.
Har nu Svenska kyrkan sjunkit så lågt? ”Sex i kyrkan”

Vi ska läsa innantill, det finns en mindre text som är svårare att upptäcka. Så här står det när man kommer nära:

”Nästan inget hände, så vi har inget att berätta, men sex stycken snödrivor skottade vi undan för att komma in i kyrkan.
Det var jobbigt. Sexagesima har heller inget med detta att göra, det betyder snarare sextio.”
Sextio
Sexagesima betyder rätt och slätt: ”Sextio”. Denna söndag är det sextio dagar kvar till påsk. Förra söndagen, den som i år var ”Kyndelsmässodagen” firas andra år som ”Septuagesima”, vilket betyder ”Sjuttio”.
Under hela förfastan och fastan räknar vi ned till påsken, från sjuttio dagar till sextio dagar: Till den stora stund då vi firar att Jesus dog på korset, för dig och för mig.

Varför då då?
Varför dog han?
Varför firar vi detta?
Varför har vi ett stort krucifix hängande mitt fram i kyrkan?

Jag förstår att det inte är lätt att se krucifixet för er som lyssnar på radion (eller för er som läser detta på bloggen), det brukar vara rätt så dålig bild på moderna radioapparater. Om man skulle beskriva krucifixet så är det ett stort kors där Jesus är uppspikad. Han ser rätt så lidande ut, till och med död skulle jag tro. I änden på varje korsarm så är det en symbol var för de fyra författarna för Bibelns evangelier, de böcker som berättar om Jesu liv på jorden.

De böcker i Bibeln som berättar om Jesu liv alltså.
Utöver dessa fyra så finns det cirka hundra vittnesbörd till Jesu liv i antika källor, mer eller mindre utförliga, men det ger en stor trygghet för oss alla kring detta med Jesus.

Nu gled vi ifrån ämnet, som den uppmärksamme nog redan noterat.

Vi håller alltså på länge i kyrkans år att sikta fram emot, och förbereda oss inför påsken.
Det kan ju verka lite dumt, att satsa så mycket krut på en sak, på en helg.
Det är faktiskt ännu dummare, varje helg, varje söndag firar vi Jesu uppståndelsedag. Dagen efter den judiska sabbaten uppstod Jesus, sabbaten är alltid på en lördag, alltså uppstod Jesus på en söndag, vilket vi också firar.

I epistel-texten som vi läste tidigare i gudstjänsten så läste vi just om dumhet och kristen tro:
”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” (Första Korinthierbrevet 1:18 )

Vi ska närma oss denna dårskap utifrån dagens tema, det ser vi på samma sida som texten står: ”Det levande ordet”.

Det syftar på Jesus, likt mycket annat i kyrkan. Bibeln skriver om Jesus som Ordet, Guds ord (och Gud själv).

Kanske är det ibland så för oss, oavsett om vi levt tillsammans med Jesus, Ordet, en kort tid eller en lång tid eller om vi fortfarande har kvar att börja leva tillsammans med Jesus, att det inte bara är en dårskap, utan rent av lite svårt att se och märka att Jesus faktiskt är ”Det levande ordet”.

Svårt att märka att Gud inte bara är döda ord, och många ord i en gammal bok. Utan att Jesus är någon, en person som vill leva tillsammans med dig.
Det kan kräva att vi gör lite som med löpsedeln: Komma närmare för att se sanningen, se verkligheten. Vi ser och hör och läser så mycket om kyrkan, vi hör så mycket om Bibeln, vi tror oss veta att vi inte vill ha något med Jesus att göra, men när vi kommer närmare (om vi vågar och vill) så kan vi höra att Jesus är Ordet, Guds Ord till dig, och till mig.

Vad vill Jesus säga?

Jag älskar dig!
Genom att jag dött för dig och kommit till liv igen så finns det inget som hindrar dig från att leva tillsammans med mig var dag i livet nu, och sedan för alltid i glädje och gemenskap efter döden.
Tillsammans med mig, den som är kärleken, godheten och ljuset, och som har all makt i himlen och på jorden.
Genom min död och uppståndelse så tas allt det bort som skiljer människorna, dig mitt älskade barn, ifrån Gud.

Allt det som hindrar oss det som hindrar oss från att leva i gemenskap med Gud (som är kärleken), alltså det som vi kallar för synd.
Vi brukar kalla detta för ”syndernas förlåtelse”, att allt som skiljer oss från Gud tas bort.

En sista fråga:
Är det svårt att börja leva tillsammans med Jesus?

De av oss som redan har levt ett tag tillsammans med Jesus skulle nog svara att det är inte svårt att börja leva tillsammans med Gud, men det är svårt att fortsätta göra det. Det är svårt att följa i Mästarens fotspår, det är svårt att älska Gud, att älska sina medmänniskor och att älska sig själv.

Men svaret på frågan om det är svårt att börja leva tillsammans med Jesus är: ”Nej”. Alldeles strax ska vi få den möjligheten i måltiden, nattvarden. Där får vi möjlighet att ta emot Jesus genom att vi äter brödet och dricker vinet, som genom den helige Ande, är hans kropp och hans blod.

Återigen, kristen tro verkar lite skum när man beskriver den så här.
Som texten sade:
”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men
för oss som räddas är det en Guds kraft.” (1 Kor. 1:18 )

Detta med Gud och kristen tro är ju egentligen inte främst för huvudet eller förståelsen (även om det självklart finns goda och förnuftiga skäl till att hålla detta med Jesus för sant, men det är inte huvudsaken). Huvudsaken är främst en relation med det levande Ordet, med den levande personen Jesus Kristus.

Amen