Livet Gud och allting

Predikan i Lycksele kyrka och Örträsk kyrka söndagen 21 februari 2010.

 Predikotext: Matt. 16:21-23

Övriga texter: 1 Mos. 4:3-7; Jak. 1:12-15

Tema: Prövningens stund

Firningsdag: Första söndagen i fastan

Typ av gudstjänst: Temagudstjänst (Storbandsgudstjänst med Lycksele storband och välkomnande av kyrkorådsledamöter 2010-2013) av söndagsgudstjänsttyp.

Musik: 176, 45, 254 samt av storbandet

Inledning

Det här är en sådan där text och en sådan där gång då jag inte spontant känner för att säga: ”Lovad vare du Kristus”. Jag menar, Jesus har just beskyllt Petrus för att vara den onde själv, själva fienden till allt som är gott och rätt (satan, eller på hebreiska ”schatan” betyder just motståndare.

Över huvud taget är det ganska tunga texter idag, utmanande. ”Prövningens stund” är ju också det inte lätta och glättiga temat för dagen. Det kan vara ett viktigt tema då vi i denna gudstjänst välkomnat Lycksele församlings nya kyrkoråd. Kyrkorådet är ju kanske det viktigaste organet inom kyrkans kår av förtroendevalda, själva motorn och navet i arbetet och i församlingens organisation. Kyrkorådet har ju mycket ansvar, ni ska fatta många viktiga beslut och står i många viktiga uppgifter så kanske är dagens lite tunga och utmanande texter helt på sin plats!?

Vi lämnar nu för en stund den sista texten, den med Petrus som satan, och går vidare med prövningens stund. I slutet av predikan kommer vi tillbaka till Petrus igen.

Prövningens stund

Prövning kanske kan översättas eller förklaras med ”utmaning från Gud som ska stärka oss”. Det kanske kan vara ett viktigt uppdrag, till exempel i kyrkoråd, inom politiken eller inom något annat område. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla kristna har uppdrag, alla är använda av Gud. Egentligen gäller detta med att vi har uppdrag av Gud inte bara kristna utan alla människor. Alla människor har ett uppdrag ifrån Gud, uppdraget är att: Vi ska vara människor.

Vi ska leva så att det märks att vi är skapade till att vara lika Gud, till att vara lik den som är kärleken, godheten, ljuset, värmen och gemenskapen (bara för att nämna några).

Att vara människa det kan innehålla både glädje över oss själva och den värld vi lever i och sorg över oss själva och den värld vi lever i.

Att göra så, men inte si

 Det är lätt att tro att kristen tro är, att själva huvudpunkten är, kravet på att göra gott, men kanske framförallt kravet på att inte göra dåligt. Att inte göra det som ses som dåligt i den kristna krets där vi är.

I bönhuset som jag växt upp i där sattes det inte upp en askkopp förrän just kring millennieskiftet, för röka det var ju synd. Min pappa är uppväxt utan kortlek, för själva kortleken var synd. Det finns flera sådan här saker i olika sammanhang: Om du är kristen kan du inte dricka alkohol, dansa, svära, snusa, gå på bio, ha roligt, sjunga, vissla, eller ens le.

Bakom en del av detta ligger det en god tanke som nog kan vara bra, men ändå är det nog så att vår underbara, kärleksfulla Gud inte är så småaktig att sådant i sig verkligt är viktigt för vår relation med honom.

Prövningar, frestelser, Guds krav

Vi ska gå vidare i det tuffa och utmanande träningsläger som de här texterna placerat oss i. för nu ska vi se mer på prövningar, frestelser och Guds krav och inget av dem är några lätta grejer och kanske kan det i detta träningsläger då vi ser på utmaningarna ifrån texterna kännas som att kristen tro visst bara är: Gör si, men absolut inte så, men när det känns så så glöm inte att vakna till när jag återigen börjar närma mig Jesus och Petrus, ni minns: ”Håll dig på din plats satan.”.

Guds krav

Gäller förstås alla människor, varenda en här inne i kyrkan och varenda en utanför, oavsett om de nu är kvar i sängen och sover utan att veta om detta eller om de är på väg ut i snön eller vad det än är för människor.

Gud förklarar sina krav rätt tydligt för Kain: ”om du handlar rätt…” – det handlar om att göra rätt. Inte främst kanske för Guds skull, utan för Guds älskade skapelses skull.

Även Jesus är inne på samma linje: ”Gör rätt”. Ett ganska långt stycke före vår text där vi mötte Petrus och Jesus så säger Jesus till sina lärjungar och folket omkring: ”Var fullkomliga så som er fader i himlen är fullkomlig”

Vi ska leva upp till att vi är skapade till Guds avbild, till att likna Gud.

Hur är då Gud?

Gud är alltigenom kärlek –dvs. vill alla gott- Gud är godhet, ljus, värme, barmhärtig – dvs. ser till de som är svaga, sjuka, utan värde, de som har sorg, är plågade etc. – medmänsklig, vill ge gemenskap.

Vad innebär det för vårt uppdrag som människor?

Jo, att vi enbart ska sprida det goda, som värme, godhet, gemenskap etc, i världen, till de människor som vi möter och till de som vi ska söka upp för att ge sådana gåvor.

Vi ska vara lika Gud, vi ska alltså inte ge ondskan något utrymme i våra liv och när du ser ondska i ditt liv eller i världen så ska du motverka den, som texten om Kain sa: ”om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du ska råda över den.”

Ondskan och synden, det som är emot Guds godhet, är lite som en otäck rabiessmittad hund, sprider död och sjukdom och vill gärna komma in innanför din tröskel.

Vem skulle släppa in en sådan hund? Ändå slinker synden lätt in och lägger sig och lurar på ett bra tillfälle, ett tillfälle att brusa upp så att allt ditt fokus hamnar på den istället för på Gud och kärleken och handlar lätt utifrån synden, den arga hunden, istället för efter Guds goda vilja.

Frestelse

Med det så är vi också inne på frestelse.

Frestelse är inte Guds vilja, utan vad som sker när vi inte följer Guds vilja. Vi läste om Guds relation till synden och frestelsen i jakobsbrevet: ”Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs.” Frestelse kommer alltså inte från Gud en frestelse är den där fula sjuka och smittande hunden som den onde gärna vill ha innanför vår dörr, den som är oberäknelig och som kan anfalla när vi är ouppmärksamma.

Det är inte en hund som är människans bäste vän, som vi ibland kallar hundar, utan människans sämste vän. När den brusar upp så skadar den både oss och andra människor genom oss.

Vilka saker som särskilt frestar oss at göra det onda skiljer sig ofta åt från person till person, från en människa till en annan, men de flesta har något eller några situationer eller sammanhang där vi byter lag ifrån Guds skönspelande fotbollsklubb till den ondes ruffande, spelförstörande huligangäng utan andra intressen än att förstöra för andra och göra sig själv större genom skräck och våld.

Syndafallet

Vi kan överallt se konsekvenserna av at vi människor valt att inte leva tillsammans med Gud, i kristen tradition kallas det för ”syndafall”, ett val som skedde en gång i Edens trädgård, men som vi också ständigt återupprepar.

Syndens konsekvens är döden

Det vi läste om Kain och Abel hände strax efter det första syndafallet och konsekvensen av att vi människor inte lever enbart tillsammans med Gud och med varandra så som Gud tänkte från början, den konsekvensen läser vi om redan i versen efter vår text. Där lurar Kain sin egen bror, Abel, med sig ut på ett fält och där slår han ihjäl Abel.

Vi läste något liknande ifrån Jakobsbrevet: ”när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död.”

Död

Döden är konsekvensen av syndafallet, av att synden kom in i världen, av att synden kommer in i våra liv.

Den fysiska döden (från början inte tänkt att vi skulle dö alls, verkar det som när vi läser om Guds skapelseplaner för oss), och den eviga döden, alltså att döden inte är slutet, men att tillvaron efter döden är utan Gud och alltså inte angenäm (en tillvaro efter döden utan Gud beskrivs i Bibeln med bilder av brinnande svavel, av kyla och mörker, en plats där man ska gråta och skära tänder).  Den ligger måhända som en hund innanför dörren, vi tänker inte alltid på den, men synden, alltså allt det som skiljer oss ifrån Gud, som hindrar Guds godhet att lysa över oss och förvandla oss

(kanske kan man säga att vi är som en blomma/växt och synden är som ett dumt placerat träd, det hindrar oss ifrån att se och ta emot de livgivande strålarna som kommer ifrån ljuset (Gud bor i ett ljus (1 Tim. 6:16)).

Synden den gör oss kapabla till att utöva vår makt över andra människor, ytterst till att döda fysiskt, men också psykiskt och med orätt.

Synden får otäcka konsekvenser när vi inte låter den ligga, faller för frestelse eller kanske till och med uppsöker en möjlighet att bli frestad, när vi slutar ”råda över den” (som vi läste att Gud sa till Kain) och istället låter den bli vårt riktmärke. Då slutar vi ha Gud, livet och godheten som riktmärken.

Prövning

Vi ska också se på dagens tema, detta om prövningar. En prövning ska inte förväxlas med en frestelse, som vi läste i Jakobsbrevet: ”Ingen som blir prövad ska säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen.” Kanske inte alltid lätt att veta skillnaden, men ett riktmärke kanske kan vara att en prövning inte leder till död, ondska, kärlekslöshet om vi misslyckas med den.

En prövning syftar till att få oss att växa och att utbreda Guds kärlek i världen. En prövning är ifrån Gud. Dock ska vi nog passa oss för att tänka att alla svårigheter är ifrån Gud, det finns en reell ondska i världen och en reell satan (motståndare, som vi läste i texten om Jesus och Petrus), en motståndare till det goda. Den onde har dock inte särskilt stort inflytande i det stora hela, men kan drabba en enskild människa enormt tungt och hårt. Att då berätta för den människan att det är en prövning från Gud är direkt idiotiskt, dessutom osant.

Prövning som människans vän

Prövningen kan snarast sägas vara en hund, också den, men istället för den äckliga smittspridande och dödliga synden, så är prövningen så som man ofta säger om hundar: människans bäste vän, dock är en prövning, precis som med en hund, litet av ett arbete, ex. ut och springa/gå med den m.m.

Behöver styrka ifrån Gud

En prövning visar sig ofta som något som vi märker att vi tycker är viktigt, vill göra, men som vi tycker är svårt, vi nämnde i början kyrkorådsuppdrag och annat.

I en prövning märker vi ofta att vi behöver Guds stöd och hjälp för att det ska bli så bra som möjligt, det är i själva verket också hela poängen med prövningar, att vi ska fördjupas i vår relation med Gud.

Hjälparen, den heliga Anden

Gud vet detta så han har redan fixat det för oss. I vårt dop så ger han oss sin helige Ande, som också kallas Hjälparen. Från Guds sida är alltså hjälpen redan på plats, strömmen är framdragen (eller vattnet om vi så vill) det är bara att ta emot/koppla in lampan/börja tappa upp det levande, friska vattnet ur ledningen.

Strömmen, vattnet, kraften kanske vi behöver i relationer, i uppgifter eller annat som känns stora, svåra, men viktiga. Och då har vi ett löfte att: ”Salig är den som håller ut då han prövas, när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans”

Hörde ni, det eviga livet, det är skillnad det jämfört med den eviga döden som vi var inne på förut. Det eviga livet är ett liv redan här och nu med Gud som sedan fortsätter på andra sidan döden. Ett liv i trygghet, gemenskap, glädje, ljus, gemenskap, ett liv som vi allt som oftast får smaka på redan här, men som ska bli totalt när Jesus en gång kommer tillbaka.

Tron ger frälsning och evigt liv, inte gärningar

Men någon kanske nu invänder att det eviga livet och en massa annat, det hör ju inte ihop med om vi lyckas prestera en massa, det hör ju ihop med om vi känner Jesus, om vi lever i relation med honom, om vi tror på honom, på våra synders förlåtelse genom Jesu död på korset och uppståndelse ifrån de döda.

Och precis, så är det

Åter till Petrus

Därför ska vi återvända till Petrus, vi lämnade honom ju där han var, avfärdad av Jesus med orden: ”Håll dig på din plats satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Om inte Jesus hade gjort vad han kom för, och det som han säger till lärjungarna precis innan: ”Jesus [började] förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket… och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.” då skulle det egentligen inte funnits något hopp för oss människor, då vore döden och ondskan obesegrade och kunde då härja fritt.
 

Guds alternativ

Just därför tillrättavisar Jesus Petrus och visar då också på vad som är motstånd (schatan på hebreiska) mot Gud – att hindra Jesus från att dö och uppstå och därmed besegra döden och ondskan och erbjuda oss människor ett liv tillsammans med Jesus, ett liv med hopp bortom döden och ondskan.

För om inte Gud blivit människa då hade varje frestelse som vi fallit för, allt vi hade gjort som inte var fullkomligt gott, all vår synd, allt hade lett till vår död.

Nu får vi istället för död ta emot liv, vi ger vår synd till Jesus och får istället ta emot förlåtelse och liv.

Avslutning

Nu går vi in för landning, kanske tycker någon sig bortkollrad, det var ju mycket det här – synd, hund, frestelse, död, prövning, död, Guds vilja, liv, Jesus, hund etc.

Huvudsaken i det jag vill säga är:

Gud har blivit människa i Jesus, Gud har dött och uppstått för att ta bort vår synd/vår ondska och för att rädda oss ifrån ondska och död.

• I vårt dop så tar vi emot allt detta. Om jag är döpt då gäller allt det som Jesus har gjort för mig.

• I dopet fick jag också den heliga Anden – Hjälparen – för att stödja mig att leva ett liv i kärlek och som berättar för oss att vi tillhör Gud, är älskade av Gud, är Guds barn.

Amen. Vi blir stilla en stund