Långfredagspredikan över korset och Jesaja 53 ”Den lidande tjänaren”

Predikan i Bergsbykyrkan långfredagen 10/4 2009.
Predikotema: Korset
Huvudsaklig text: Jesaja 53
Övriga texter: 1 Korinthierbrevet 2:1-10; Markusevangeliet 15:21-41
Tema: Korset
Firningsdag: Långfredagen

Inledning
Klockan är nu strax efter 11, Jesus har hängt på korset i ungefär två timmar (det judiska dygnet räknades från klockan sex till klockan sex, tredje timme då de korsfäste Jesus är således klockan nio, två timmar sedan).
Under natten har Jesus bett och ropat i Getsemane och efter att han blivit fängslad har han blivit utsatt för förhör. Förhöret har antagligen gått till på ett ganska rättsvidrigt sätt, både sett med våra ögon och med dåtidens ögon (det är därför som förhöret sker på natten).
Förhöret är antagligen ganska likt de som sker på många platser över vår jord i vår tid, på grund av den utsattes kristna tro. Vi har många muslimska stater som Iran och Indonesien, vi har Kina och Nordkorea och många andra länder och platser.

Jesus har alltså inte sovit, att inte låta någon sova är en gammal känd tortyrmetod bara det.
Innan korsfästelsen har Jesus blivit piskad, i bästa fall enbart med trettinio rapp med en piska som i ändarna på varje tråd har en kula av sten eller metall som slår sönder köttet, eller en vass stenbit eller benbit som hugger tag i köttet.
Efter en stund kan piskan ha ätit sig ända in och blottlagt delar av ryggraden eller revbenen.
Det hände att de torterade dog redan under piskningarna.

Korsfästelsen
Många av oss har kanske en bild av korsfästelsen, och ett eget moment där vi nästan kan känna hur ont det gör.

Spikarna i händerna
Det kan vara då de långa, kraftiga spikarna (fem till sju tum, dvs. ca. 12- 18 centimeter) trycks in i handlederna, mitt i nervknuten. Spikarna är tillräckligt kraftiga för att kunna nagla fast 50 – 100 kilo i korsets trä.

Ryggen
Kanske känner vi lite extra då den söndertrasade ryggens alla sår trycks ned emot träet när han spikas fast, eller då ryggen vid varje andetag skrapas mot den skrovliga ytan.

Törnekronan
Den taggiga törnekronan ökar yrseln och känslan av att vara utelämnad som smärtan, vätskebristen och blodförlusten bidrar med.
En ständig smärta kring huvudet, blod och svett som blandas och rinner ned i ögonen – och ändå är detta, som i andra fall skulle ha varit smärtsamt, så lite smärta jämfört med allt annat så att det knappast märks.

Spiken genom fötterna
När den slås in i fötterna så sitter den säkert ganska långt ned, mot tårna till. Man trycker dit spiken, genom huden och så ruckar runt så att den kan gå fritt bredvid fotens senor och ben. Man håller press på den trubbiga änden och slår till.
Kanske går den inte in först, kanske måste de slå en gång till, eller ännu en gång. Järnet trycks in mer och mer och trycker i sin tur undan kött och ben och fäster till slut i träet.

Olika sätt att korsfästa
Det fanns lite olika sätt att korsfästa människor. Med lite tur är denna gång ett sådant tillfälle då du har spikats fast på korsets tvärbjälke och sedan sätts du på plats på den stående korsstammen och fötterna spikas sedan fast i denna.
Om det nu är så, så tänjs dina axlar ut av din tyngd till de slutligen är utdragna ca. 15 centimeter. De har då redan gått ur led under påverkan av vinkeln och din tyngd.

Listen
Kanske kan du då vila mot den lilla listen som är fastspikad på korsstammen just bakom din stjärt. Du kan halvsätta dig på den och så avlasta dig.
Du kan avlasta dig i cirka 30-60 sekunder på grund av tyngden, din tyngd, den omöjliggör utandning. När du sedan måste andas så kan du inte dra dig upp med dina armar på grund av de förstörda axlarna, om du nu hade kunnat övervinna smärtan att häva dig i spikarna fästa i dina handleder.
Du måste ta spjärn med dina fötter, mot spiken som är inslagen i dem, och så häva dig upp för en dyrbar utandning.
Sedan kan du vila på listen i 30 – 60 sekunder igen.

Efter några stycken andetag så trasas fötterna sönder då spiken, på grund av din tyngd och dina andetag, börjar pressas uppåt igenom foten.
Den pressas genom dina fötter, genom ditt kött, ända upp till fotleden, där det tar smärtsamt stopp.

Resterande andetag i ditt liv börjar med att du pressar dina benpipor mot järnspiken och häver dig upp.
Vid det här laget, kring klockan 11, så har Jesus kämpat på detta sätt någonstans omkring 180-360 gånger, och mer blir det.
Långsam död på korset
Om man överlevde tortyren, piskningarna fram till korset så kunde man sedan överleva väldigt länge, faktiskt något drygt dygn.
Det verkar som om människan har en oerhörd livsvilja då hon kan påverka, det är inte dödshjälp vi behöver mer av utan livshjälp.

Påverkar min synd Jesus på korset?
När jag var liten så pratade någon om att vår synd direkt påverkade Jesus på korset. Genom min synd hamras spikarna in lite till, kanske är det så (det är ju våra synder han bär), men jag brukar snarare tänka på detta med andningen – Jesus andades inte bara för sig utan varje gång han tog spjärn och hävde sig upp, då andades han för min synd, för min bortvändhet från min himmelske, älskande Pappa.

Mörkret
Efter tre timmar med dessa plågor läser vi: ”Vid sjätte timmen föll ett mörker över jorden”
Kan låta som en fin berättelse, det var ju lämpligt av evangelisterna, här Markus, att berätta på det sättet: Jesus lider och samtidigt blir det mörkt.
Men det är så att vi här har att göra med en helt annan berättare än Markus, det är Gud själv som vittnar för oss om vad som händer, med hjälp av sin skapelse.

Historiska vittnen till mörkret
Även andra än Markus berättar om mörkret vid ungefär den här tiden: en antik historiker vid namn Thallus skriver om det, Tertullianus beskriver mörkret, Flegon berättar om mörkret vid den sjätte timmen under en av dagarna under den 202:a olympiadens 4:e år, alltså år 33.
Vi har också rapporter från Rom, Aten och andra städer kring Medelhavet att mörkret kunde ses där.

Texten fortsätter
Och berättade att mörkret varade till nionde timmen (klockan 15). Jesus ropar, minns hur han måste häva sig upp för att andas ut: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Varför har Gud övergett honom?
Vi läste det i texten från Jesaja: ”Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder…Herren lät vår skuld drabba honom.” etc.

Vad har vi då gjort som kunde orsaka Jesus detta lidande?
Främst två saker:
1.    Vi har inte med hela vårt jag, vårt hjärta, sökt Guds vilja, inte velat göra det Gud vill, vilket
2.    två, har lett till att vi inte fullständigt lever i kärlek. Att vi inte älskar vår nästa, min medmänniska, som oss själva. Att vi inte alltid strävar efter rättvisa, fred, godhet, förlåtelse och kärlek.
Eventuellt gå till: ”Skärtorsdagen”

Med ett högt rop slutade Jesus att andas
Vi läste det, och officeren som stod bredvid kunde nog verkligen se det. Han kollapsade antagligen här.
”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ned” (eller kanske än mer överensstämmande med grekiskan och templets konstruktion, ”då brast förhänget i två delar, mitt på”).

Förhänget
Förhänget var i templet, det skulle avskilja platsen där Gud visade sig (det allra heligaste), från alla andra platser. Ingen fick gå in där, förutom översteprästen en gång om året för att bringa försoning som det hette.
Han skulle helt enkelt be om förlåtelse för allt som folket gjort som inte var efter Guds vilja.

Nu då Jesus dör så går förhänget sönder, det slutar vara i vägen, trots att vi inte lyder Gud, inte handlar i kärlek (det var ju inte så att hela Jerusalem kommit under mörkret och kastat sig ned vid Jesu fötter och bett Gud om förlåtelse och förbarmande).

Ändå, nu är förhänget inte ivägen, inget finns mellan oss och Gud. Antagligen var det så att förhänget inte delade sig så att det blev en lite glipa att kika in igenom, antagligen hängde förhänget över en bjälke och när det då gick sönder mitt på så är det antagligen mitt på, det som hängde över bjälken.
Alltså så ramlade hela det tjocka tyget ned och till och med barn och krymplingar kan ta sig ända farm till platsen där Gud visar sig.

Alla människor är nu välkomna fram till Gud, fram till platsen där Gud visar sig.

Jordbävning
Vi kan, i de andra evangelierna, läsa om att det samtidigt blev jordbävning. Denna kändes också under de 202:a olympiska spelens 4:e år, samma dag som mörkret, vid den nionde timmen.
Den kändes också i Bithynien och i Nicea.

Skärtorsdagen
Skärtorsdagen instiftades förbundet, nu beseglas det, blir färdigt.

Varför händer detta?
Varför ska vi höra så mycket tungt, det finns ju nog av sådant om vi slår på TV-apparaten eller läser tidningen?
I kyrkan ska väl ett glatt budskap berättas? Evangelium betyder ju just detta ”glatt budskap, det glada budskapet”.
Så är det, evangelium är vad som ska förkunnas i kyrkan, det är hennes skatt att ta hand om och hennes gåva till världen.

Evangelium på långfredagen
Evangeliet, det glada budskapet, i allt detta Jesu lidande, som vi så ingående behandlat, är att Jesus inte gör detta på grund av andras ondska – på TV-bilderna ser vi ofta andra som lider för att onda människor handlar mot Guds vilja.
Jesus dör på detta smärtsamma sätt på grund av sin kärlek till oss, till alla människor, till dig och mig.

Guds kärlek
Det är modernt att tala om Gud som kärlek och om Guds kärlek. Det är sant, Gud är kärlek säger Bibeln, Guds kärlek är sann.
Men den är inte en gullig, rosa fluff-kärlek, inte kärlek som mest är euforiska, härliga känslor.

Guds kärlek är känslan av en spik som drivs in i handledens nerver, så att handen krampar ihop sig och smärtan är outhärdlig och ändå ofrånkomlig.

Guds kärlek är känslan av axlar som dras ur led då din tyngd blir för stor.

Guds kärlek är känslan av spiken djupt inborrad i foten som letar sig uppåt, mot fotleden för varje andetag, för att slutligen stanna mot vristbenet.

Vi stannar där, med en äcklig och blodig påminnelse om Guds kärlek till oss.

Långfredag till påskdag
Idag är det långfredag, många väljer att tillbringa den i stillhet för att ytterliggare minnas vad Jesus gjort för oss.
Imorgon är det påskafton då Jesus predikade för andarna i dödsriket.

Men vad vi än gör, låt oss inte missa påskdagen.
Jesu uppståndelse är själva kärnan i Jesu död, vilket vi också anar i trosbekännelsen.

Låt oss stå upp och bekänna vår kristna tro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: