Livet Gud och allting

Predikan i Sankt Olovs kyrka söndagen den 11/1 2008.
Predikotext: Jes. 42:1-7
Övriga texter: Apg. 18:24-19:6; Matt. 3:13-17
Tema: Jesu dop
Söndag: Första efter trettondagen
Typ av gudstjänst: Söndagsgudstjänst
Musik: 436:1-2, 697:8, 688, 131:4, 95:1-3, 132:1-3

Inledning
Advent till trettondagen, en period vi fortfarande är i.
Vi låter minnet av trettondagen, tisdags, vara kvar, denna första söndagen efter trettondagen.
i altarljusens antal (4 st, markerar festligheten och högtidligheten, som mest 6 st vid ex jul och påsk), i färgen (vit, vilket är kyrkans festfärg).

•    Advent – Betyder ankomst – alla profetior och allt handlar om ankomst, men profetiorna har ett tydligt fokus på Guds eget folk, på det israelitiska folket.
o    Advent är en förberedelsetid, den lilla fastan infaller då och vi riktar in oss mot att Gud själv ska komma till jorden, som en människa.
•    Juletid – Så i juletid så kommer han då, Gud blir människa i Jesus
•    Trettondagen – Det är här vi kommer in i bilden, vi hedningar, då några österländska stjärntydare/vise män eller dylikt kommer.
o    De var antagligen babylonier, alltså motståndare till Guds folk. Till och med under en tid fört bort dem/deporterat dem och hållit dem i fångenskap. De har sett en stjärna. ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” (Matt. 2:2)

Denna dag kallas med ett fint ord för ”Epifania” – uppenbarelse.
Uppenbarelse betyder att man får se något som man på egen hand aldrig hade kunnat upptäcka.
Om vi är ute och kör bil med någon vid vår sida och plötsligt ropar den ”Akta, det är en människa på vägen!” och du bromsar och undviker på så sätt att köra på den som är ute och går, ett slags uppenbarelse.
Det som uppenbaras under epifania, trettondagen, är att dessa profetior, allt detta med att Gud blir människa, det gäller alla folk alltid och överallt. På olika sätt uppmärksammar kyrkan idag, och har så gjort sedan mycket gammal tid, att trettondagens lysande stjärna är till för att leda alla människor till Gud. Vi påminns i psalmer, altarljus, festfärg, ljus här i gången, allt markerar högtidligheten och betydelsen av Trettondagen etc.
Alltså även oss, därför är vi också här idag.

”Vi har sett hans stjärna gå upp” sade stjärntydarna, stjärnan kunde ses av alla/många som levde då.
Nu vill Gud vill att det ska vara likadant, att det ska vara tydligt att denne Jesus, judarnas konung är en konung för alla,
att det ska vara tydligt att Jesus, Guds ljus, ska synas för alla.

Där någonstans är vi, Gud har fötts som människa, i Jesus, och detta är inte något för ett litet folk långt borta, för länge sedan, utan det gäller för oss i dag, under detta år.
Det år som hälsades av arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin med orden ”Gott nytt skitår”.

Även i ett skitår, även i en utsatt och tung situation, även då allt är emot dig och inget ger dig glädje och hopp så gäller glädjebudet/evangeliet om Jesus, Gud vill ge glädje och hopp, något att bygga ditt liv på.
Förstås gäller glädjebudet lika mycket, och är lika viktigt om detta året och din tillvaro alls inte år något ”skitår”, utan alldeles underbart.

Början och fortsättning på predikan
Nu kanske någon tänker att det var en tung början på predikan, mycket att hålla reda på:
•    Först var det flera veckor, ända från advent, över julen, nyår och till trettondagen i tisdags.
•    Krångliga ord
–    Epifania
•    Uppenbarelse som betydde att man fick se något/upptäcka något som man inte hade kunnat upptäcka på egen hand

Men det är nu det börjar, håll i er, gnugga sömnen ur ögonen, koppla upp tankarna mot Gud, för de texter som vi hörde och söndagens tema ”Jesu dop” är riktigt innehållsrika och inte så enkelt.

Jesu dop
Vi börjar med dopet.
Vi hörde i texten från Apostlagärningarna att ”Johannes dop var ett omvändelsedop”, alltså ett dop, ett tecken, en handling för att vända sig bort ifrån ett liv utan Gud, utan att leva efter Guds vilja, utan att i allt handla i kärlek, med andras bästa för ögonen, ett liv där man älskade Gud med hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sin kraft och med hela sitt förstånd, och sin nästa, sin medmänniska, som sig själv.
Förra söndagen talade vi om Guds hus och hur själva kyrkorummet hjälper oss med att omvända oss, att vända oss till Gud och fokusera framåt, mot altaret, mot korset. För de av oss som är med framför radioapparaterna så kanske ni kan tänka er ett kyrkorum, kanske till och med Sankt Olovs kyrkorum så ser ni hur bänkarna, valven i takt och utsmyckningarna strävar efter att ge fokus framåt, mot korset och altaret.

Hur kan Jesus ens göra detta? Alltså hur kan han ens låta döpa sig med ett dop till omvändelse?
Bibeln säger ju att Jesus var som en av oss, fast utan synd (Hebr. 4:15). Dvs. Jesus har inget att omvända sig ifrån, Jesus är själv Gud och gör redan Guds vilja.
Själva idén med Jesus är ju att han gör Guds vilja när nu inte vi människor har gjort det.
Har inte Johannes rätt när han vill hindra att Jesus döps och istället säger ”Det är jag som behöver döpas av dig”?
Jo, det har han, alla behöver vi få del av Jesu verk, vi behöver bli döpta i ”Herren Jesu namn”, så som det sker i texten från Apostlagärningarna.

Varför låter Jesus döpa sig då?
Jo, för att alla ska ha en möjlighet att omvända sig.
Jaha? Hur?
Förstår ni nu varför jag sa att början av predikan var lätt och att det som nu kommer är svårt?

Alltså Jesus låter döpa sig för att alla ska ha en möjlighet att omvända sig.

Hur går det till?
Var och en får väl svara för sina egna synder, sin egen ondska.
Om jag har varit dum mot någon, om jag har satt mig själv före andra och tryckt ned andra för att jag ska få min vilja igenom och att jag ska tjäna på det så är det väl jag som får svara för det, inför Gud en dag.
Och framförallt, inte ska väl någon annan komma undan utan att ta sitt ansvar?

På ett sätt kan man faktiskt svara: ”Jo”, kanske inte undan ansvaret men straffet, alltså att förlora gemenskapen med Gud, det undgår du och jag genom Jesus.

Det är viktigt att se vad Jesus säger i detta stycket, han säger till Johannes: ”Det är så vi skall uppfylla rättfärdigheten”, han säger inte: ”Det är så vi ska ge alla vad de förtjänar”, för vi förtjänar inte att få del av Guds goda gåvor, av kärleken och gemenskapen och det eviga livet av egna meriter.

Men vi får del av det på grund av Jesus, genom att han gjorde allt som vi borde göra, genom att han omvände sig i vårt ställe och genom att han tog alla våra synder, allt det som skiljer oss ifrån Gud, på sig när han dog på korset.
Han lämnade kvar allt det där i graven så att det bara finns rättfärdighet kvar när vi tror på Jesus, alltså bara gemenskap med Gud kvar.
Ingen synd, ingen plåga ingen död (Upp. 21)
bara evigt liv med Gud.

Detta kan tyckas krångligt och lite tekniskt eller väl teologiskt och svårt att ta till sig.
Därför en kort tumregel:
På grund av allt som Jesus gjort så får vi, när vi sätter vår tillit till honom, evigt liv.
Ett liv där vi får ta emot Guds goda gåvor redan nu och som fortsätter, till och med förbättras till att bli fantastiskt och perfekt i livet efter döden.

Offentlig verksamhet
Jesu dop innebär många saker om vilka det skrivits många böcker och hållits många predikningar.
Det man i alla fall kan säga är att det innebär också att nu börjar Jesu offentliga verksamhet.
Nu börjar det som vi kan läsa om i Bibel: Undervisning, underverk, lärjungar, död på korset, uppståndelse.
Nu börjar det som andra antika historiker berättar om (efter denna händelse i Jordanfloden så är Jesus väldokumenterad i andra historiska källor utanför Bibeln, de första ca. trettio åren vet vi inte mycket om, men de följande ca. tre åren vet vi mycket om genom Bibeln och genom andra historiska källor).

Det finns mycket att säga om Jesu offentliga verksamhet, men idag ska vi fokusera på en aspekt av Jesu offentliga verksamhet:
rätt och rättvisa och upprättelse
för all folk och för alla människor.

Rätten
Vi gör det utifrån Jesajatexten.
Den inleds med många ord om rätten och om människor som inte är stora och starka, utan snarare utsatta och svaga.
•    ”Föra ut rätten…ropar inte…höjer inte rösten”
•    ”Det knäckta strået bryter han inte av, den tynade lågan släcker han inte”
•    ”Trofast ska han föra ut rätten.”
•    ”…inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden”

Vi har just firat jul, och kyrkan, alltså vi, lever i några veckor till i tiden efter trettondagjul.
För många ger väl det myskänslor, eller goda vibbar, vi kan påminna oss med alla ljus runt oss och med julkrubban en god jul.
Men att fortsätta fira jul påminner alla de av oss, och av de som inte är här, som inte har en god jul utan som istället har en av de tuffaste perioderna under året just bakom sig.

•    Aldrig ringer väl så många barn till BRIS (Barnens rätt i samhället) för att få någon lindring i ångesten som under jul
•    Vi har de som i många år gått en tuff match mot alkoholen och tagit sig ur detta helvete, men nu kanske är ensamma under jul och har inte så många andra vänner än de från systemet.
•    Tänk alla familjer som splittras under jul fast de är under samma tak. Jul kanske börjar trevligt, men våld, alkohol, misshandel etc. färgar julen svart redan innan Kalle Anka och julskinkan.

Det är inte bara under jul som en del av oss och som en del av de som inte är här lider, som människor kämpar mot den onde i olika skepnader.

•    Permitteringar, uppsägningar, arbetslöshet, pengabrist
•    För att vara en så pass liten stad så har Skellefteå stora drogproblem, dvs. många människor lider av drogernas inverkan på livet
•    I skolor mobbas barn och ungdomar dagligen, även inom idrott och andra sammanhang
•    Människor behandlas i allt för hög grad inte som människor utan som ekonomi, som pengar, vilket märks allt för tydligt på skolor, i vården och inom äldreomsorgen.
•    Misshandelsfall inom och utom hemmet
•    Våldtäkter, rädslan för att gå ut

Löftet som ges i Jesajatexten: ”Trofast ska han föra ut rätten” är lika relevant i dagens Skellefteå som det var för 2700 år sedan i Israel.

De av oss som inte trycks ned av livet och av våra betingelser får här uppmaningen att följa vår herre,
Att resa oss upp ur vårt bekväma liv och göra just som Jesus: ”Trofast föra ut rätten.”
Det är inte bara ”Fjärran länder som väntar…”, som det stod i Jesajatexten,
utan våra grannar,
de barn som du ser leker på lekplatsen,
din granne som aldrig visar sig,
din arbetskamrat,
den du vet om som förlorat sitt jobb etc.
Hela jorden väntar efter Gud och efter att vi som följer Jesus ska börja följa vår Herre på allvar.
Till skapelsen och alla som väntar så får Jesajas ord vara en trygghet: ”Han skall inte tyna bort eller knäckas” hur skönt är inte det för alla som tyngs ned av bördor och svårigheter?
”Han skall inte knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden.”
I detta sammanhang då vi pekat på behovet av att rätten förs ut så vill jag kort lyfta en sak vi nog bör vara uppmärksamma på:
Av någon anledning så har det blivit på modet att högljutt önska att kristendomen ska försvinna och helst inte höras alls.
Varför? Varför vill man motarbeta människor och Gud?
Varför vill man motarbeta att kärlekens Gud får inflytande?
Varför vill man motarbeta att Guds vilja ska ske? Dvs. att alla människor ska få uppleva värme, gemenskap, godhet, kärlek, trofasthet och trohet, kort sagt ha ett gott liv?

Kanske är de som vill motverka Gud blinda? I så fall kan vi hoppas på det som Jesaja säger: ”Du skall öppna de blindas ögon”

Men den viktigaste frågan är väl: Hur kan vi tillåta dessa befängda idéer utan att vi reser oss och protesterar, utan att vi reser oss och börjar älska, älska varandra, älska andra, älska Guds skapelse?
Eller annorlunda uttryckt: Hur kan vi tillåta någon inte vilja att rätten ska föras till seger på jorden?
Hur kan vi stillatigande tillåta att någon inte vill att Guds omsorg ska visas mot alla människor, och främst de minsta och mest utsatta?

Avslutning
Nej, vårt uppdrag är att verka tillsammans med Gud, med hjälp av den styrka som Gud ger genom sin helige Ande.
Vi ska göra vad Gud vill.
Gud är mån om de små, inte bara i ålder små, utan alla som har det besvärligt.
Jesus letar inte efter de stora och starka i första hand, Jesus söker de som har förlorat hoppet om sig själva …