Livet Gud och allting

Predikan Sankt Olovs kyrkan, Alla helgons dag 1/11 2008.
Predikotext: Hebr. 12:22-24
Övriga texter: Ps 126 (eg. Jes. 60:18-22); Matt. 5:1-12
Tema: Helgonen

Inledning
Texterna rörde vid denna relation mellan himlen och jorden, vårt liv här och vårt kommande liv i himlen, vi hörde i evangelietexten ”Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.” och i Psaltarpsalmen om Guds ingripande.
Tydligast blir det kanske i episteltexten från Hebreerbrevet och denna text blir utgångspunkt för dagens predikan.

Brevförfattaren, som för oss är okänd, talar i det kapitel som vi nyss läste en del av, om nutiden, om vårt liv.
I kapitlets början står det att ”nu kan vi tyngas, nu har vi synd som ansätter oss”, men vi uppmanas att hålla ut. Och vi uppmanas att bara ha vår blick fäst på Jesus, ”trons upphovsman och fullkomnare”, står det.

Upphovsman – hoppet, grunden för allt våra liv här och nu.
Fullkomnare – Jesus ska föra oss i mål, hem till sig, till allt det underbara som väntar oss i himlen en gång.

Vår text är en del av ett liknande resonemang, visst är livet här på jorden både upp och ned.
Författaren säger, i stycket just innan vår text, att vi kan få utstå fiendskap på grund av vår tro, att vi kan tröttas och förlora modet på grund av vad som händer med oss –
säkert bär de flesta av oss på något som har fått oss at i stort sett ge upp, eller något som ofta får oss att tappa modet och livsglädjen –
i stycket säger författaren också att vi till och med kan få sätta livet till och dö på grund av vår tro.

Nu närmar vi oss vår text
och det sista författaren säger innan vi kommer in i bilden,
är vad vi inte har när vi har Gud:
När vi kommer till Gud så kommer vi inte till någon som är ”förfärande”, ”mörker” eller ”stormvind”.

”Nej, ni har kommit till …” börjar texten vi hörde.
Här är något annat, något gott.
Hos Gud är det gott att vara.

En sådan här helg, då många av oss minns våra döda vänner, släktingar och andra närstående,
En sådan här helg då vi kanske redan varit vid en grav och kanske ska gå igen till samma eller en annan, kanske ska några av oss tillbaka hit till minnesgudstjänsten senare ikväll.
Kort sagt, en sådan här helg då så mycket kretsar kring döden och våra döda närstående så finns dagens texter, psalmer och sånger här för att ge oss ett ytterliggare perspektiv på döden.
Vi får påminnas om vad som väntar oss som kristna en gång när vi dör, och vi får hämta tröst och styrka och glädje redan nu, medan vi lever på jorden.

Som kristna kan vi sörja för att vi skiljs här, för att avslutningen av livet på jorden var jobbigt, dramatiskt, alldeles för snabbt.
Men vi har inget att sörja för rörande vad som sker med oss eller med en kristen bror eller syster när vi dör.

Vi läser om att vi ”har kommit till den levande Gudens stad”
Den Gud som vi får möta och leva med efter döden är en ”levande Gud”, i hela tillvaron efter döden ska vi leva på riktigt, så som Gud tänkte från början. Vi ska få leva ännu närmare den Gud som älskar oss än vad vi gjorde här på jorden.

Men Gud vill inte bara att det ska vara vi, de som tagit sig hit till Sankt Olovs kyrka idag, de av oss som redan lever tillsammans med Gud, tror på Gud som ska leva tillsammans med honom i himlen.
Nej, Gud vill att alla människor ska vara tillsammans med varandra och med Gud i himlen, Gud vill ingen människas död, säger Bibeln, (Hes. 33:11).
Gud vill istället att vi ska ta emot erbjudandet om evigt liv, liv efter döden, detta erbjudande tar vi emot genom att tro på Jesus, Guds Son.
Detta att tro på Jesus innebär att tro att detta med att Jesus dog och uppstod gör att vi, gör att jag, får leva med Gud, även när jag dör.

Det kan vara på sin plats att påminna oss eller få upp ögonen för vem den här ”levande Guden” är.

En levande Gud och ett hopp eller visshet att alltid vara förankrad hos honom, oavsett om vi lever eller död, är bland annat något helt annat än att ha sitt hopp och sitt liv förankrat i döda saker, i ting som kan försvinna.
En levande Gud är något helt annat än att ha sin trygghet i pengar, en levande Gud är inte aktier, inte räntepapper, inte ens pensionsfonder.
En levande Gud är inte status gentemot andra, inte hur många vänner vi har, varken på internets Facebook, eller i verkliga livet.

Nej Gud är levande, varm, kärleksfull, omtänksam och älskande, långt mer än vi människor oftast förstår.
Vi har helt enkelt en fantastisk tid framför oss, precis på samma sätt som alla som sätter sin tilltro och sitt hopp till Jesus, Gud Son.
Vi har en fantastisk tid här i detta livet tillsammans med  Gud och ännu mer i himlen efter detta livet.

Hebreerbrevets författare vill gärna visa oss det och påminna oss om det så att allt det vi är med om här, det glada och det sorgliga eller det tunga eller det lätta, alltid kan jämföras med vad vi en gång ska få leva i hela tiden.

Det tar ju inte bort att denna helg kan kännas sorglig, att våra brustna relationer är jobbiga, att ondska ändå alltid är ondska och oerhört smärtsam och grym,
Men det vill ge oss ett hopp och ett ljus från/om något annat.

Festförsamling
Vi läste i texten att det inte bara är vi som ska vara där, utan många andra.
Vi läste om ”mångtusende änglar” och om en ”festförsamling”.
Vore inte det förövrigt något som vi skulle försöka blir här i Sankt Olovs? En festförsamling, alltid fest och gott när vi samlas?

Vad tänker du på när du tänker fest?
Kanske en plats med bra musik? Nästa alltid när änglarna nämns i samband med Gud så sjunger de, och de tycks sjunga väldigt vackert och meningsfullt.
I gudstjänster och i andra sammanhang i våra liv så försöker vi återskapa skön musik, och det kan vara nog så härligt, men i himlen blir det än mer härligt, perfekt och glädjefyllt!

Denna festförsamling, denna skara människor som är samlade i himlen, som vi ska få vara en del av som Jesu vänner, är en många människor som älskar varandra.
Tänk om du bara umgicks med människor som du tyckte om hela tiden, som du kan lita på, som är ärliga och som också älskar dig tillbaka, som gör allt för att du ska ha det bra.
Tänk att alltid få vara tillsammans med dem och att alltid ha fest med dem!

Alla bilder som Hebreerbrevets författare använder är ju bara små försök att återge och berätta om vad som väntar oss.
Vi kan lägga till många andra bilder – några av oss kanske hellre skulle vilja tänka oss himlen som stora tysta och rofyllda natur scenarior, andra kanske vill ha mer dans än sång, andra kanske en måltid för inte så många människor utan bara några få nära är samlade.

Använd då dessa bilder i stället för att tänka er himlen, Gud kommer ändå att överträffa våra högsta förväntningar och mest fantastiska föreställningar när vi väl träffas i himlen!

Väl mött och välkommen säger vår Gud till oss!