Första söndagen efter nyår, ”Guds hus”

Predikan i Sankt Olovs kyrka söndagen 4/1 2009
Predikotema: Guds hus
Huvudsaklig text: Hebr. 3:1-6
Övriga texter: 1 Sam. 3:1-10; Luk. 2:42-52
Tema: Guds hus
Söndag: Söndagen efter nyår

Inledning
”Visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?”
I evangelietexten så meddelar Jesus oss en hemlighet, en hemlighet
som många av oss nog egentligen känner till.
Vi vet att ”Gud inte bor i tempel byggda av människohand” –
som vi hörde i inledningsorden – men i dessa fysiska byggnader,
byggda av människohand, så får vi möjlighet att möta Gud, den Gud
som Jesus säger ”min Far” om och som också är vår pappa.
Tänk, Gud är vår pappa – den ”som har skapat världen och allt
den rymmer, den som är Herre över rum och tid” (som vi också
hörde i inledningsorden), det är vår pappa.
Och också, vi får möta denne Gud, vår pappa, här i kyrkan,
byggd av människohand. Det är hemligheten som Jesus meddelar
oss.

Lite om Sankt Olovs kyrka
Eftersom detta är en plats där vi kan möta Gud så kanske vi ska se
oss runt lite och se vad platsen säger oss.

Först och främst så ser vi att det är rymligt, vi alla får plats och fler
därtill.
Det är också högt i tak, rymligt för våra tankars frihet. Vi är inte
här för att vi tycker och tänker likadant, vi behöver det inte heller.
Vår tankar ryms. Våra tankar och blickar kan sträva fritt mot himlen.

Pelarna
Vi kan se på pelarna som tycks stå där tysta, men om vi ser närmare
så börjar de tala.
De påminner om varandra, men de är inte lika.
Vi påminner om varandra, vi är människor och lika älskade av Gud
och värdefulla på grund av att Gud skapat oss, men vi är inte lika
och ändå är vi alla skapade till Guds avbild.

Rummets och pelarnas fokus
Trots pelarnas olikheter så har de ändå samma fokus.
Rummet fokuserar oss åt samma håll, framåt.
Detta fokus framåt berättar att detta inte främst är en samling med ett
föredrag om konst eller utsmyckning, inte en samling om kultur först
och främst, utan alla fokuserar vi rent fysiskt, i vårt sittande, framåt
mot Gud.
Eller snarare mot det som påminner oss om Gud, så som altaret,
målningarna här framme, krucifixet, med mera.

Vi fortsätter vår färd genom kyrkan, denna plats där vi får möta Gud.

Statyer, väderstreck
På olika platser inne i kyrkan, och över ingången, så ser vi
statyer/avbildningar av några som gått före.
Vi ser Martin Luther där framme, Olaus Petri här vid
predikstolen, Ansgar på södra väggen och Johan Olov Wallin uppe
vid orgeln.
Varför finns de i kyrkan? Varför heter kyrkan Sankt Olov, vem
var det? Varför är kyrkan placerad som den är? Med öster framåt
och ingång/utgång i väster, norrsida och sydsida?

Jag tänkte inte närma mig svaren på detta nu och här, men allt detta
har en betydelse, alla personerna och väderstreck med mera har
något att bidraga med i denna vår gemensamma samling för att bli
uppbyggda av Gud, vår Far, genom Bibeln, bönen, sången och på
andra sätt som Gud vill möta oss här och nu, var och en av oss.
Denna samling där vi gemensamt kan lovsjunga och tillbe Gud,
där vi kan säga till Gud hur underbar stor och fantastisk han är.

Kristi krona
Om vi ser oss om i Guds hus så ser vi fler exempel på att människor
vill berätta saker om Gud – vi ser kronan här framme, det är Jesu
krona och påminner oss bland annat om att Jesus har all makt i
himlen och på jorden – änglarna, eller på svenska egentligen
”budbärarna”, bär upp kronan och bär på så sätt bud om att minnas
detta när det känns som om mörkret och ondskan och hopplösheten
har makten över världen, över oss och över våra liv.
Jesus, världens ljus, har all makt.

Krucifixet
Nu kanske det är nog med turistande, detta ska ju vara en seriös
predikan. Som guide till Guds hus så vill jag dock fästa vår
uppmärksamhet på en sak till.
På det som detta kyrkorum fokuserar på, på det som alla kyrkor
och samfund fokuserar på och på det som hela Bibeln fokuserar på:
Krucifixet / Jesus på korset

När vi ser på krucifixet så ser vi att denne mäktige Gud som vi hört
om på olika ställen i gudstjänsten, som är vår pappa och den som
möter oss i Guds hus, vi ser att han älskar oss så mycket att han gick
i döden för vår skull.

Under julen firade vi att Gud blev människa i Jesus, vi vet också att
det inte slutade där utan att Jesus också dog för vår skull, han dog för
att vi skulle leva.
”För att försona världens brott och synder, för oss han dödens
smärta led.” – så sjöng organisten för dagen, Håkan, på juldagens
julotta.
Så utrycktes detta som vi ser framför oss i krucifixet i den rätt så
kända julsången ”O helga natt”.

Vi kan också uttrycka vad vi ser och blir påminda om här på
krucifixet på det här sättet:
Jesus dog för att allt det som vi bygger upp som en mur mellan
oss och Gud och mellan oss och andra människor
• Avundsjuka
• ondska
• missunnsamhet
• begär efter vad mina medmänniskor har
• begär efter materiella tillgångar
• ofördragsamhet
• skvaller
• girighet – antingen i stor skala som vi sett i olika delar av
bank- och finanskrisen, eller i mindre skala som gör att jag
ger mig mer än vad jag ska ha
• orätt begär efter en kvinna eller man som vi inte ska ens
tänka på

och allehanda andra dumma och själviska saker som vi gör och
påverkar oss själva och andra med.

Jesus dog och uppstod för att allt det, för att hela den mur som detta
skapar mellan mig och Gud, mellan dig och Gud och mellan oss och
andra människor, för att den skulle kunna rivas och för att vi skulle
kunna erbjudas ett liv tillsammans med Gud.
Ett liv där vi kan få vara ledda av Guds helige Ande vilket
möjliggör för oss att leva som Gud vill.
Varken Gud eller erfarna kristna tror att vi alltid kan föra Guds
vilja, ens ledda av den Helige Ande, men när vi misslyckas och
börjar bygga på denna mur av elände igen så får vi blicka upp mot
korset och återigen påminna oss om att Jesus har genom sin död och
uppståndelse besegrat allt detta och rivit muren.
Jag är fri!
Och så får vi börja om med Gud igen.
Börja om igen med ett liv ledda av den helige Ande, ett liv som
Bibeln (Galaterbrevet) säger så här om:
”Andens frukter är:
• kärlek
• glädje
• frid
• tålamod
• vänlighet
• godhet
• trofasthet
• ödmjukhet
• självbehärskning”

stycket avslutas med:
”om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg”.

Andligt liv
Det lät ju bra, att ha andligt liv och följa en andlig väg,
men kanske är det så att trots de exempel som människor som gått
före oss i tron har gett oss och den hjälp vi har i varandra och i olika
kyrkobyggnader och deras utformning så är kanske orden från
Första Samuelsboken ändå giltiga i vår tid?
”På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor,
och profetsyner förekom sällan.”
Inte så att Gud inte talar ofta och inte så att profetsyner inte
förekommer, men lyssnar vi? Ber vi Gud leda oss med profetiska
tilltal?

Kanske är det så att det är som för Samuel:
”Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta
emot hans ord”

Kanske har några av oss här inte lärt känna Herren?
Kanske har några av oss här ännu inte tagit emot erbjudandet om
att Gud ska riva muren, som vi bygger mellan oss och Gud och
mellan oss och andra människor?
Kanske har några av oss här inte tagit emot erbjudandet att byta
muren mot liv, ett andligt liv med hjälp av den helige Ande?

Detta är mycket enkelt och mycket svårt – det är att lita på att Jesu
död på korset och hans uppståndelse det är allt vad som krävs för att
få evigt liv – alltså ett liv utan murarna och med den helige Ande, ett
liv som börjar nu och fortsätter för alltid, bort på andra sidan graven.

Men även de av oss som tagit emot erbjudandet, som tagit emot den
helige Ande och levt länge med Gud kan vara ohörande.
Samuel fattade inte att det vart Gud som kallade på honom.
Hur har vi det?
Vi kan sova, till och med inne i templet – som Samuel – och vi kan
vara ovana vid att Gud talar till oss – som Samuel – eller snarare vi
kan vara ovana att lyssna till Gud när Gud talar.
Gud talar bland annat genom bönen, genom Bibeln, genom
gudstjänster, bönesamlingar, nattvarden. Gud talar genom
profetsyner, genom tankar, genom andra människors ord och
handlande osv. osv.

Jag tror nog att Gud önskar sig och gläds när många människor
samlas i glädje för att lovsjunga och tillbe i olika kyrkor, men jag
tror inte att Gud önskar sig att vi ska slå oss till ro och somna där.
Nej, jag tror att Gud vill bygga upp oss och rusta oss för att göra
som Samuel, han säger:
”Tala Herre, din tjänare hör.”
I Bibeln är detta skrivet på hebreiska och där innebär att höra vad
någon säger detsamma som att göra det, att höra är en handling.

Det blir alltså:
”Tala Herre, din tjänare gör/kommer att göra.”
Det tror jag att Gud önskar av oss. Först komma till Gud, exempelvis
i Guds jordiska, fysiska hus, bli tröstade, styrkta, uppbyggda,
rustade, fyllas av glädje, kraft, frimodighet, trygghet, kärlek etc.

För att sedan gå ut i världen och på alla sätt förkunna budskapet om
Guds kärlek, visad genom Jesus, omvittnad genom den helige Ande.
Vi ska förkunna genom tankar, ord och gärningar.
Ofta berättar vi detta bäst genom att tjäna våra medmänniskor på
alla sätt som vi någonsin kan, ibland berättar vi det bäst genom ord
el. dylikt.

Amen

Låt oss be:
Gud tack för den glädje vi erbjuds av dig i din sons död och
uppståndelse.
Tack för de påminnelser vi får om dig i ditt hus, hos varandra, i
bön, nattvard och i Bibeln.
Tack för dina tankar och förhoppningar med oss i Sankt Olov.
Låt ditt rike komma till oss, låt din vilja ske.
Amen.

2 svar

  1. längst upp på Google när jag sökte på1:a söndag efter nyår, inte dåligt!

    Guds välsignelse över er!!!

  2. Hej Leif!
    Kul att hör av dig! Det är ju kul att denna predikan är uppskattad! Imorgon är det ånyo dags, men då enbart för Anna-Sara.

    Välsignelser!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: