Från Sveriges Kristna Råd
DE NYA EKUMENISKA VERSIONERNA AV TROSBEKÄNNELSERNA OCH HERRENS BÖN
Efter snart tjugo års förarbeten föreligger nu en ny, ekumenisk översättning av de nicenska och apostoliska trosbekännelserna. De båda texterna, som används inom många kristna kyrkor och samfund, har sina rätter i den tidiga kristendomen. Den nicenska – eller nicensk-konstantinopolitanska – trosbekännelsen är en text på grekiska från kyrkomötet i Konstantinopel år 381. Den apostoliska är ursprungligen från Rom och fick sin slutgiltiga latinska form mellan 500- och 700-talet.
Efter förberedelse i olika arbetsgrupper och vid överläggningar mellan ledande företrädare för de svenska kyrkorna och samfunden har de nya översättningarna utarbetats av en grupp företrädare för de fyra kyrkofamiljerna som finns inom Sveriges Kristna Råd. Att de nya översättningarna är ekumeniska innebär bland annat att de utgår från grundtexter som alla kan enas kring.
Frågan om vilken version av ”Herrens bön” som skall bli den enande inför framtiden har också ägnats stort utrymme vid överläggningarna mellan de olika kyrkorna. Från flera kyrkor har det funnits en påtaglig tveksamhet inför den version som återfinns i översättningen av Nya testamentet från 1981. Försöken att vinna uppslutning kring en helt annan översättning har dock misslyckats.
Den lösning man enats om överensstämmer med NT-81:s text men med en ändring av den s k ”brödbönen” till ”Ge oss idag det bröd vi behöver”. Den formuleringen kan försvaras som en god återgivning av grundtexten i Matteusevangeliet. Samtidigt är den öppen för vad man tiderna igenom har velat lägga in i brödbönen.
Sveriges Kristna Råds årsmöte 1996 beslutade enhälligt att rekommendera de föreslagna översättningarna av de nicensk-konstantinopolitanska och apostoliska trosbekännelserna för bruk i kyrkor, kristna samfund och församlingar i Sverige. Likaså beslutades att rekommendera Herrens bön i den föreslagna versionen. Detta beslut måste betecknas som en kyrkohistorisk tilldragelse och förhoppningen är att den svenska kristenheten nu sluter upp kring dessa versioner av de kristna kärntexterna.
Vi överlämnar nu dessa texter och rekommendationer till kyrkorna och samfunden i Sverige för ekumeniskt bruk och för ställningstagande i varje kyrkas egen ordning.
Stockholm 1996-05-21
Kjell Ove Nilsson
Sveriges Kristna Råd
APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Jag* tror på Gud, den allsmäktige Fader, himlens och jordens skapare.
Jag tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ned till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda.
Jag tror på den heliga Anden, den heliga, universella/katolska** kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen.
* ”Jag” i trosbekännelsen kan ersättas med ”Vi”, efter vad respektive kyrka eller samfund/församling finner för gott.
** Valet mellan ”universell” och ”katolsk” överlåts åt respektive kyrka och samfund/församling.
NICENSK-KONSTANTINOPOLITANSKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi* tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds ende Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född, inte skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod genom den heliga Anden och jungfru Maria, korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus, led döden och begravdes, uppstod på den tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återvända i härlighet för att döma levande och döda, och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden, som är Herre och ger liv, som utgår från Fadern, som tillbeds och äras med Fadern och Sonen och som talade genom profeterna. Vi tror på en enda, helig, universell/katolsk** och apostolisk kyrka. Vi erkänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse. Vi väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen.
* ”Jag” i trosbekännelsen kan ersättas med ”Vi”, efter vad respektive kyrka eller samfund/församling finner för gott.
** Valet mellan ”universell” och ”katolsk” överlåts åt respektive kyrka och samfund/församling.
HERRENS BÖN
Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.
__________
LÅT OSS BE OCH BEKÄNNA
I boken ”Låt oss be och bekänna – trosbekännelserna och Herrens bön med kommentarer av Anders Ekenberg”, kan du läsa mer om hur översättningsarbetet gått till, om historia och teologiska samtal fram till dagens översättningar. Anders Ekenberg var sekreterare i den ekumeniska arbetsgrupp som bearbetat texterna. Boken är utgiven på Libris förlag.
I mångt och mycket går det att hålla med, Herrens böns avslutning så som vi ber den finns inte direkt efter när Jesus lär ut den, där finns istället tuffa bud om förlåtelse. Koll. 3:13 säger i o f ungefär samma som den skillnad du gör på Nya Testamentets före korset och efter, det är exakt lika omöjligt som efter de ställen du anför där Jesus fortsätter utläggningen kring förlåtelsen.
Jag tänker inte som du att Jesus säger något annat än NT:s brevskrivare, det är nog inte en huvudfora inom den kristna kyrkan, men vi verkar ju sluta på samma sätt (utan Jesus och nåden räcker vi inte till, men med nåden så är vi i Hans vila och frid).
Tack för kommentaren, ledsen att det tagit så länge att besvara den, kanske blev svaret inte helt perfekt ändå, men vi kan ju försöka en gång till i så fall!
Allt gott till dig!
När vi läser hela Fader Vår i Matt. 6 ser vi att det handlar om en villkorlig nåd — om ni kan förlåta som Gud förlåter blir ni räddade. Om inte, blir ni för evigt förbannade. Kan vi prestera förlåtelse som Gud? Naturligtvis inte. Jesus ger denna bön för att det ska bli uppenbart att endast genom Hans död på korset och genom uppståndelsen blir vi frälsta av en kärlek som är gudomlig, inte mänsklig.
Det är därför Paulus och apostlarna aldrig nämner denna bön som vi kallat ”Herrens bön” . För dem är det uppenbart att vi inte kan uppfylla lagens bud, t ex budet om att förlåta varandra. Vi är räddade endast genom Kristi blod och det gör att Fader Vår är en riktad uppmaning till judar och lagtroende, så att det ska se hur vi inte kan rättfärdiga oss själva. I Kolosserbrevet 3:13 får vi det Nya Förbundets sätt att se saken: Såsom Kristus förlåter oss, så vill vi förlåta varandra.
Men många hoppar över de två sista verserna. Matt. 6:14-15 säger tydligt att om vi förlåter varandra kommer Fadern att förlåta oss, men om vi inte förlåter varandra kommer Fadern inte att förlåta oss. Detta undviks för det visar klart att lagen gäller i denna undervisning åt judarna och de som följer en lagisk rättfärdighet.
Himlen är en fri gåva från Kristus, inte en villkorad möjlighet. Jesus undervisade om utplockande av ögon, avhuggning av händer eller de kroppslemmar som vi syndar med. Allt detta handlar om en före-korset-mentalitet där vi följer bud och försöker gå i land med egen rättfärdighet i lydnaden.
Till denna religiösa mentalitet säger vår Herre: ni hycklare, ni tror att ni kan sätta nivån för fromt liv. Men jag säger er: nivån har höjts. Ni har inte en chans. Inte begära någon annans hustru? Jag säger er: om ni så tänker en lysten tanke när ni ser på någons hustru har ni fallit. Och ett enda olydnadsbrott mot lagen är att bryta HELA lagen.
Samma sak i slutet av Fader vår, som vi så fromt ber varje mässa: om ni tror att ni kan förlåta alla, inklusive era fiender, ja då kan Fadern tänka sig förlåta er. Annars inte.
Detta är undervisning före korset. Fader vår nämns aldrig i breven. Istället har det stora skett. I hans blod är vi redan förlåtna. När vi så tar emot denna kärlek, denna obegränsade kärlek, smakar synden inte särskilt bra. Synden kan rycka i oss, vi kan höra dess ekon. Men vi vet att vi är i Hans vila och frid.
Nåja, kanske är det inte fullt jätteont att be med de ord som finns i den ekumeniska varianten? Om jag förstått rätt så skiljer inte grekiskan så tydligt mellan ”frestelse” och ”prövning” som vi gör så vad som blir ”korrekt” är inte så klart, men en tanke är ju att frestelse det kan aldrig Gud utsätta oss för ”Gud frestar ingen” och att han prövar oss inte över förmåga (alltså blir det ju onödigt att be om att bli bevarad ifrån dem).
Vi kan jämföra med kunskapens träd som i hebreiskan beskrivs mer som kunskapens träd gott och ont (alltså inget om på/om/av, utan bara gott och ont).
Textus reseptus är en variant av sammansställning av hebreisk grundtext, den saknar många högkvalitativa och gamla källskrifter såsom döda havsrullarna och senare fynd. Den tillkom mer med hjälp av de dokument som fanns att få tag på för att sammanställa, mer än med de dokument som vore goda att samla för att göra en så korrekt grundtextsammanställning som möjligt, det är något att beakta när man närmar sig ordet i sina olika översättningar och sina olika grundtextsammaställningar.
Frid och välsignelser önskar jag dig!
Den ekumeniska Herrens bön är ej från Gud utan från djävulen för att vilseleda kristenheten att be till honom och ha honom som Herre.-Han kommer som ljusets ängel. Gud uppenbarade detta för mig för kanske 7-8 år sedan. (det behövs ingen större uppenbarelse egentligen för detta, det räcker att tro på Jesus, att Guds ord är bevarat och gåvan att skilja mellan andar.Att man prövar allt.(Förutsätter att man kan bibeln förstås-att man förstår innebörden,helheten i Ordet,vad det är Gud säger.) Inte låta sig hjärntvättas.Vi har död och liv på vår tunga-det är inte en fras utan ALLVAR! Hitler ropade: Död åt judarna och folket ropade efter- död åt judarna.De var hjärntvättade,vilseledda, förförda. Nu i våra kyrkor ber prästen eller pastorn: utsätt oss inte för prövning, folket ber efter-utsätt oss inte för prövning,(väldigt likt Hitler!) utan att alls tänka efter vad det är man ber om!!! och djävulen skrattar-för han har lurat kristenheten,vi ber till honom!!! )När vi ber så vill vi att Gud ska besvara vår bön. Om Gud tog bort alla prövningar(-utsätt oss inte för prövning) så skulle konsekvensen bli att vi ej växte i anden och då skulle fienden sluka upp oss på en gång. Vi växer genom prövningarna, prövningen ger oss tålamod,tålamodet uthållighet o.s.v. Vi ska alltså tacka för prövningarna (inte be om dem,de kommer ändå) men absolut inte be bort dem. Gud älskar oss så oerhört mycket så Han kommer självklart aldrig att besvara den bönen. översättning enl. textus receptus är-inled oss icke i frestelse. (alltså från djävulen). Luk.17:2 -” För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små”. Han kommer som ljusets ängel !
Himmelske Fader jag ber att Du öppnar våra ögon och hjärtan och hjälper oss att vakna upp från villfarelsen. Ge oss gåvan att skilja mellan andar och hjälp oss att pröva allt.Amen.-även detta vad jag skrivit. Oavsett vem som talar prästen pastorn jag eller andra-allt ska prövas.Det kan låta bra men är det enligt Ordet, det bevarade-oförvanskade Ordet. ps. bibel.se