Kristendomens huvudbudskap är att Gud älskar oss människor, varenda en av oss. Därför vill Gud leva i gemenskap med var och en av oss.
Kristendomens huvudbudskap är inte ”Var snäll!” inte heller ”Gör si, gör inte så!”
Nej, Jesu budskap är både befriande och allvarligt.
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” Johannesevangeliet kapitel 3 verserna 16-17
Den kristna kyrkan (alltså olika samfund över hela vår jord) är i stort sett överens om att den så kallade apostoliska trosbekännelsen är en god sammanfattning av vad kristen tro är rent läromässigt.
Att sedan leva i sin tro tillsammans med Jesus, det är det verkligt stora.
Livet Gud och allting 
Hej kära vänner! Vilken härlig blogg! Med tanke på min ovana att läsa bloggar lär det nog gå några månader tills jag är här igen, men då har jag ju å andra sidan otroligt mycket rolig läsning som väntar på mig :)
Fridens liljor och kramar!
Hej själv kära vän!
Tack för senast! Du är alltid välkommen till bloggen och än mer hem till oss! Hoppas våren går bra för er!
Frid och välsignelser!
Hej!
Jag vill kommentera om ”frälsning”..
[Att skilja åt,] Den historiska Mashiakh (Messias) som det står skrivet om i originalversionen av det som blev redigerat till ”Matteuseusevangeliet” [not 1] var en Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”. Han och hans efterföljare – de kallades Netzarim – praktiserade direktiven i Torah [”Moseböckerna”] och för att följa honom måste man praktisera Torah. [not 2] Netzarim accepterade inte ”NT”, eftersom det strider mot Torah [not 1].
Ribi Yehoshua – Messias – levde och praktiserade direktiven i ”Moseböckerna” med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla direktiven i ”Moseböckerna”) hos alla de som gör sitt yttersta i att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” (i enlighet med vad som står i ”Hesekiel” kapitel 18 (på hebreiska)) i den judiska Bibeln; samt hos dem som har medvetet brutit mot ett direktiv i ”Moseböckerna” – t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk – och upphör med sin överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Moseböckerna icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Detta strider mot den kristna frälsningsläran. Ribi Yehoshua var en människa, ingen inkarnerad ”människo-gud”; och han lärde sina efterföljare hur man fick en relation med Fadern, inte med ”Jesus”. Det går att bli inkluderat i Israels förbund med Skaparen, men kravet är icke-selektiv Torah-observans.
Att följa Messias undervisning – leder en in i att observera direktiven i Torah – och leder en in i en levande och riktig relation med Fadern, vilket är väldigt meningsfullt!!!
Noter:
1: Påstående bevisat på denna länk: Länk
2: Påståenden bevisade på Netzarims hemsida – se länk i högermenyn på min blogg i not 1.
Vänligen,
Anders Branderud
Tack för kommentarer! Delar av detta har ju varit uppe till samtal förut, och givetvis så är det så att namnen ändras, men frälsningen via något annat än korset ändras givetvis inte.
Svaret är nog ungefär: ALLT
Väldigt lite, på ett sätt, har att göra med gör si, gör så.
Själva kärnan i kristen tro, relationen med Jesus, är just det att Gud har redan gjort allt, vi behöver bara ta emot det. Det som vi har gjort som hjälper ondskan på traven, som hindrar kärleken i världen (det som i kristen tro kallas synd, alltså allt det som inte är kärlek, godhet, renhet, medmänsklighet etc) har endast fört oss längre bort ifrån Gud och gett oss en skuld inför oss själva, andra och ytterst inför Gud. Det är den här skulden, den här synden (inte som singularis en synd, utan att vi har syndat/är syndare) som Gud låter drabba sig själv på korset.
Jesus dog för alla människor för att det inte ska finnas något hinder kvar mellan oss och Gud, vi får alla komma utan att behöva prestera något och vi får på så sätt bli barn till Gud, syskon med Jesus, styrkta av Hjälparen, den helige Ande.
Ett annat sätt att säga samma sak är att Gud inte bara tar bort synden/förlåter oss, utan också gör oss lika sig (som det var tänkt ifrån början) genom att han gör oss rättfärdiga (det innebär inte att vi människor gör allt rätt, men att det vi gör fel ”skyller” Gud på sig själv, på Jesus så att vi kommer undan straffet, det tar Jesus på korset).
Hoppas att detta svar gav några tankar kring görandet, sedan tillkommer det som kallas lagens tredje bruk, alltså det som vi vill/önskar göra eftersom Gud har gjort allt för oss. Det som vi gör för att Guds kärlek ”tvingar” oss, men det är en annan historia som inte ska blandas ihop med huvudpunkten: Gud har gjort allt och överlåtit åt oss att ta hand om några små saker här nere.
För vidare studie kan rekommenderas ex. Romarbrevet kapitel 3 & 5
Romarbrevet 5:20-25
>> Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför [Gud]. Lagen kan bara ge insikt om synd. Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad.
Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Jesus Kristus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.
Frid över dig och ditt liv önskar jag!
Säg något gällande kristendom som INTE är gör si gör så.