Askonsdag

Den äldste av sönerna och jag inledde så fastan på askonsdagsmässa i Lycksele kyrka. Som brukligt är sjöng vi psalm nr 135 Se vi går upp till Jersusalem. 

Inte mycket att säga om det, mer än att mina ögon föll på orden i den sista versen:

Oss frälsaren sagt att där han är, där skall vi med honom ock vara. 

Vilken utmaning! Vi ber ofta ”ske din vilja”, men vart /till vem vill han skicka mig? Var är Jesus? Är han oss en av sina minsta? Vågar/vill jag följa efter? 

Vad är sanningen om dig?

Vem är jag? Jag tror att det är en av de frågor som följer de flesta av oss genom livet. Till och med Jesus ställde frågan en gång  (Mark.8:29)

När jag var tonåring svämmade tjejtidningar som Veckor Revyn över av test. ”Vilken kärlekstyp är du?” eller ”Vilken träningstyp är du?”. Som vuxen, nu mera förälder, är det kanske på andra sätt som frågan finns med. Kanske försöker vi istället hitta oss själva i den mat vi äter (eller inte äter), i de kläder som vi köper, eller de attribut som våra barn får på sig, eller i hur väluppfostrade våra telningar är. Vem vill jag vara? Och vem ser andra mig som?

Vi definieras väldigt ofta av andra och oss själva efter vad vi presterar, vad vi köper, säger, tycker, gör o.s.v.

Jag var på ett möte i fredags där prästen och debattören Ewa Lindqvist Hotz tog upp just detta. Och mitt i allt så uttryckte hon det så klockrent. Hon sade: ”Och jag känner att: Nej, det är inte sanningen om mig!”

Nej, det är INTE sanningen om mig! Sanningen om mig är inte vad jag köper, inte hur duktig jag är, inte hur välartad min son är, inte vilka åsikter jag har, inget av det jag lyckas prestera. Det är inte sanningen om mig, och det är inte sanningen om dig!

I somras när vår son var nyfödd och mest var ett litet skrutt som bara kunde skrika, äta, bajsa och sova, då blev det väldigt tydligt för mig vad sanningen om oss är. Jag satt med vår son i famnen och spelade piano och så hittade jag en psalm:

”Du vänder ditt ansikte till mig och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen. Det är detta som gör att jag tror, att du ler emot mig som en mor.” Sv ps. 763

Sanningen om oss är just detta! Vi är allt igenom älskade av vår himmelske förälder, Gud. I hans leende blick finns vi till. Inte för att vi gör något, utan för att han älskar oss! Mycket mer än jag älskar vår son! (Även om det är svårt att tro att någon kan älska mer än så :-))

Sanningen om dig: Älskad, förlåten och värdefull genom allt!

Motvind i Guds rike

På en del av mina vänners Facebook-sidor har en smärre storm börjat vina kring ett kort inslag ifrån Tvärsnytt där en nyvigd präst intervjuas. För den som inte känner något mellan: ”Hoppas han är felciterad/missförstodd!” till ”Katastrof, var är världen, kyrkan och prästerskapet på väg?” och får en viss oro och modlöshet inför kyrkans (och främst kanske Svenska kyrkans) framtid kan kanske oron och modlösheten komma ifrån den senaste tidens tankar om dopet (läs gärna(?) den gångna torsdagens Kyrkans Tidning (antingen på papper eller som prenumerant för att kunna följa alla konstiga tankar om dopet))?

Man kan lätt känna att det måste vara en minoritet som till nöds har en någorlunda klassisk kristen tro och ger uttryck för den i Svenska kyrkan, men jag undrar hur det står till? Kanske är det precis som på Hedenius dagar, inte alla kanske tyckte som han, men han hade Tingsten på Dagens Nyheter och sålunda en stark och välljudande megafon för att torgföra sina åsikter. Kanske är det så nu också? Svenska kyrkan på riksplanet har större tillgång på goda kommunikationsvägar än många andra i organisationen, men kanske tyvärr inte alltid en teologi i linje med Kyrkoordningens portalparagraf? Likaså är det en god hjälp för att föra fram sina åsikter och tankar om man kan medverka i Kyrkans tidning på något sätt.

Men kanske är det bara så att resten av Svenska kyrkan inte hörs, och så fjärmar sig en del (dock inflytelserik) ifrån resten.

Så för att runda av och för att kanske ge lite hopp och styrka kommer här några strofer ifrån morgondagens morgonbön samt konfirmandandakt, psalm 69 ”Glad jag städse vill bekänna”

Glad jag städse vill bekänna. Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

I himlen kommer vi nog alla bli överraskade över att se oss själva i Guds ljus samt att se våra fiender, teologiska motståndare och kanske religionsfientliga som på grund av Jesu blod och Guds nåd fått del i samma arv som vi. Men som lärare har vi ett ansvar för att inte veta av något annat än Jesus korsfäst, som Paulus säger.

Bärtider

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt äventyr. (Karin Boye)

 

Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. (Britt G. Hallqvist/Svenska Psalmboken nr. 285 vers 3)

 

Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. (Paulus/2 Korinthierbrevet 5:1-5)

Som man kanske kan ana så står en flytt nu nära förestående, vi packar och planerar och tiden räcker inte till så särskilt mycket, men snart, snart så kanske vi äntligen kan flytta in i vårt första hus (nåja ett bostadsrättsparhus, men ändå)!

Kanske är detta vårt nya hem? Naturnära och idylliskt!

Hit och dit, men långt borta

Hit och Dit men Ganska Långt Borta, det är titeln på en bok som gavs åt min kusin av en fröken (lite rolig gåva!?), och det beskriver också vår senaste tid. Vi har varit i Tärnaby och Lögdeå och således hälsat på släkten. Mycket trevligt, men förstås många intryck och säkert lite omvälvande för Johannes. För oss andra har idyllen påverkats av andra saker: av svältkatastrofen på Afrikas horn, av attentaten i Norge och som om inte det var nog, också av ett dödsfall i släkten. Vi tänker på er och ber för er och finns i den mån det kan ha betydelse.

Avslutar med några bilder ifrån resan

Blöjbyte med vacker natur och en del mygg

O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med din allmakts ord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord - //: då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud! ://

 

Kristus är uppstånden!

Ja det är han sannerligen!

Detta firas med församlingen förstärkt av mina föräldrar!

På påskdagen kommer korset och döden i bakgrunden och livet och Jesu seger i förgrunden

Din händer är fulla av blommor, vem var det du tänkte att ge dem till? Mina blommor var tänkta för Kristi grav. Men han fanns ej där och hans grav är tom. Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja. (Svenska Psalmboken nr. 154:1)

Glad påsk!

Ett nytt år

Många kanske har haft sin första arbetsdag på det nya året idag, själv kommer in imorgon, en dag som nog till stora delar kommer att handla om ”Guds härlighet i Kristus” vilket är temat inför Trettondagen. Spännande, men inte särskilt självklart vad det vill säga oss 2011 (så, det var första gången det blev skrivet för mig), men kanske kan den alternativa evangelietexten sprida lite ”klarhet och jubel”?

Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. (Johannesevangeliet 8:12)

Utan Jesus är världen att beskriva som en tillvaro vandrandes mot döden, men med Jesus är världen  en vandring i ljuset och mot ljuset och med uppdraget att med Andens hjälp sprida ljuset.

Inför det nya året, inför predikoförberedelse och alla de andra värv som vi står i i vilka vi är satta att tjäan den mänsklighet som Gud älskar så kan vi få börja med en bön:

Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än. Låt mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen, att vara och bliva din egen.

Låt ditt levande ord bli det ljus i vars sken jag alltjämt vandrar fram på din stig. Varje gryende dag två mig vit, två mig ren i det blod som har runnit för mig från korset en gång, Herre Jesus. (Svenska Psalmboken nr. 196:1,3)

Uttryck för tvivel på livets ljus eller bara ett sätt att hitta i mörkret?

 

Julen är här, det är en ros utsprungen!

Idag bjudes på psalm och visuell ordvits och en önskan om en välsignad jul!

Kanske inte en ros, men väl en förrymd amaryllis

Det är en ros utsprungen

(Svenska Psalmboken nr. 113)

Det är en ros utsprungen
Av Jesse rot och stam.
Av fädren ren besjungen,
Den står i tiden fram,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.

Om denna ros allena
Ljöd förr Jesaje ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde,
Som oss profeten sagt.

Den späda rosen fina,
Som doftar salighet,
I mörkret månde skina,
Besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.

O Jesu, dem som klaga
I denna jämrens dal
Nu med din hjälp ledsaga
Till Faderns fröjdesal.
Ja, i din Faders hus
Låt oss dig evigt lova
I salighet och ljus.

God jul!

Andlig klarsyn och svårigheten att se klart

Nu har jag  efter moget och långvarigt övervägande bestämt mig för vilka glasögon som ska pryda min näsa för ett antal år framåt, de kan skymtas på bilden här nedan.

Jesusglasögon?

Jag, och många med mig kan nog tycka att en månad och åtskilliga vändor till optikern för att pröva och låna hem nya och återigen nya glasögonbågar för påseende och funderandet kring varje: ”Njae, lite för mörkt.”, ”Inte den, den var för liten/stor/grå…” kan kännas långdraget och som att det känns lite besvärligt. Detta var dock inget mot hur jag upplevde det att försöka få mina ögon och blinkreflexer att komma överens med kontaktlinser, det var besvärligt tycker jag. Jag har fortfarande kvar att få i dem i ögat, senare i veckan ska jag gå andra ronden tillsammans med optikern mot linserna så får vi se (hi, hi, lite ordvitsigt där, helt oförhappandes!).

Ändå är det nog lättare att få upp ögonen och i kontaktlinserna än vad det många gånger kan vara att förstå det stora som jag ändå dagligdags jobbar med och försöker och vill leva i: Guds godhet och kärlek till oss och till mig, men ändå är den där, lika sann som att jag kommer att se klart och fint när väl jag fått upp ögonen för linser.

Mer tankar om klarsyn (återanvända så de är miljövänliga trots att de bland annat är ifrån motorveckan) och om andlig sådan i psalmform.

Hemma

Är ni hemma?

Så ni är hemma!?

Detta är kommentarer som mött oss i helgen. Så var har vi varit då? Rent geografiskt menar jag. Är det Vikbolandet eller Norrköping som avses? Är det Lycksele? Luleå? Nej, det är Skellefteå som varit föremål för visit (och Bodan förstås!).

Hemma?

Detta har fått mig att fundera, vad är hemma? Pumba i filmen Lejonkungen menar att: ”Hemma är där mans sist satte sig!”, i ett bröllopshäfte stod att läsa: ”hemma i är i de människors hjärtan som älskar en”. Allt det där innehålle ju någon slags kärna av tröst, sanning och hemkänsla, tycker jag, men är det det hela? Jag har i alla fall under detta år ägnat mycket tid och energi åt att känna och tänka kring ”hem” och vad som är hemma. Jag kom fram till att det i alla fall inte är att åka bil eller buss emellan Lycksele och Skellefteå, men var är det då? Jag vet inte, men lite tid behöver jag för att känna att jag är hemma och vill vara hemma där jag är.

Ett hem har jag dock alltid, hemmet i Jesu utsträckta händer, eller som Bibeln säger:

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. (Filipperbrevet 3:20-21)

EFS:s profeten Lina Sandell skaldar också förtröstansgivande om vårt hem:

Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. (Svenska Psalmboken nr. 322)

Nu är det inte så att jag vill sluta jordevandringen, men det är fint att få veta att Gud alltid är med och att vi som kristna är på väg mot Guds ursprungstanke för alla människor, vi har en plats och en uppgift här och nu, men vi har en evig vila, ro och glädje därhemma hos Gud!

%d bloggare gillar detta: