Från raggare till evangelist

Ekumenisk gudstjänst idag i Björksele kyrka. God gemenskap, Jesusnärvaro i denna och mässan och Ordet, som utlades och evangelium som förkunnades av (Lill)Mats Holmberg. Om Mats livsväg från raggare; med alkoholen, snarare än Jesus, som fokus till evangelist och därmed glädjebudbärare kan man läsa i Motorbibeln. Och förstås höra honom berätta om vid tillfälle.

För att få veta mer om denna Bibel klicka på bilden. För att köpa den klicka på länken/ordet i texten.

Mats pratade om flera saker utifrån dagens tema ”samhällsansvar” och texterna, bland annat från Jesaja 29. Det jag framförallt minns är hans fråga:

Om vi idag i kyrkan hade delat ut resor till Hawaii, hade du inte talat om det för din granne då?

Självklart hade vi gjort det, men nu fortsatte Mats, så har vi ju något ännu bättre i kyrkan, evigt liv, helpension, ett spa som ger läkedom från alla sjukdomar med mera, allt är gratis. Det satte sig i mig, så är det ju. Varför vill jag undanhålla mina medmänniskor detta?

Mats tre aspekter av samhällsansvar var, om jag minns rätt:

  1. Be för dina grannar, din omgivning, din stad.
  2. Prata mer med dina grannar,  inte mer om dem
  3. Berätta om Jesus för dina grannar

Tack Mats och alla andra för denna dag! Gud välsigne Lyckelse och allt annat land och alla folk och människor!

Enheten i Kristus

Söndagens tema i kyrkoåret är de små orden ”enheten i Kristus”, låter enkelt, låter enkelt att tala om och att leva i, men är egentligen väldigt närbesläktat med den söndag som har temat: ”Att inte döma”.

För vilka tillhör Kristus? Egentligen? Är den och den tillräckligt renlärig? Kan vi tillåta kvinnor som präster? Homosexuella par att vigas i kyrkan? Icke-döpta att ta emot nattvarden? Är även predikanter som inte alltid talar om korset och försoningen riktigt frälsta, riktigt tillhörande Kristus? Och att överhuvudtaget tala om Kristus istället för att säga Jesus, är inte det ett sätt att tala om att man inte tillhör vår Herre och frälsare?

Enhetstankar att fundera vidare kring. För tillfället är jag aldrig den som ska predika om söndagarna, och på söndag så gör biskop Hans Stiglund det i Lycksele kyrka, men några fallgropar och funderingar klurar  jag på i detta med enhet och ekumenik.

Först att detta med enheten och ekumeniken inte är något som vi människor egentligen skapar utan vi blir en del i Jesu bön för sin kyrka.

Det andra jag klurar på är att Bibeln egentligen aldrig sysslar med ytterkanten av tron, Jesus kallar sina lärjungar och i förlängningen oss att följa honom. Gud verkar inte så intresserad av att prata om hur långt ifrån jag kan vara, utan hur nära han vill vara med oss. Hur mycket han vill ha gemenskap med oss. Det leder till att vi kanske inte heller ska vara för intresserade av vilka som tillhör Kristus och vilka som inte gör det, endast Gud vet och det är ju egentligen den ende som det spelar roll med i relation med oss.

Det tredje är de upprepade förmaningarna att inte gå i par med otroende, att noggrant hålla fast vid undervisningen, att göra alla folk till lärjungar och att lära dem alla de bud som Jesus gett oss.

Det fjärde är att i en luthersk kyrka så är kyrkan/församlingen de troendes gemenskap, där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas, vilket faller på prästens lott i vår kyrka, då kan vi inte säga att allt är evangelium, alla tillhör Kristus, allt är ok. Då är vi inte sanna mot Gud eller mot evangeliet eller mot oss som kyrka eller oss som människor.

Det femte och kanske viktigaste är att lyckas få till balansen mellan att Jesu ointresse för vart den bortre gränsen går, och hans intresse för hur nära vi kommer, utan att för den skull tappa bort evangeliet och enheten genom att låta allt vara ok, allt vara Gud, allt vara sant, allt vara rätt.

Riktigt hur man lyckas i sitt liv, i sin förkunnelse, eller som församlingar är inte så lätt att svara på, men de fyra B:na från Apostlagärningarna 2. Alltså: Bön, Bibel, nattvard/brödsbrytelse, församlingsgemenskap/brödragemenskap och så kan man kanske lägga till att det inte är så lätt att döma vem som tillhör Kristus eller inte, vi kan se till exempel rövaren på korset, han hann inte göra något gott, men han är en av få som vi vet fått uttalat över sig att han ska vara med Jesus i paradiset!

Enheten i Kristus, en enhet under Guds vingars skugga. Något att ta emot, att bedja om och att arbeta för!

Björksele och Kristineberg

En del tror att inlandet är dött och att allt är mörkt och utan hopp. Andra arbetar på att föra ljuset in i världen, oavsett var det är mörkt. Det sistnämnda är ju verkligen kyrkans uppgift!

Rapporterna från Kristineberg har varit mörka och dystra, allt läggs ned, nu också kyrkan. Till exempel P4 Västerbotten.

Men Anna-Sara predikade både sorg och hopp i sin avslutningspredikan i Kristinebergs kyrka och nu går livet vidare, sorgset ibland, glatt och med tillförsikt ibland så varsågod att ta del av vad som händer och sker i Svenska kyrkan i Björksele och Kristineberg!

Predikningar för påskdagen och andra söndagen i påsktiden

Nu kommer två predikningar, kanske som en aperitif för de som ska lyssna på predikan av Markus Ahlstrand i morgon i Lycksele kyrka ity kanske ansluter han till något ur dessa imorgon.

Låt er väl smaka här finns påskdagens predikan, och här finns predikan ifrån andra söndagen i påsktiden.

Två predikningar i juletid (trettondagen och annandag jul)

Jul är en glädjens högtid och en väldigt trevligt högtid att predika på, här kommer två exempel.

Först ifrån annandag jul med tema ”martyrerna”

Sedan från trettondagen med tema ”Guds härlighet i Kristus”

Gott nytt år alla hedningar!

Kanske finns det någon enskild bloggläsare som inte omfattas av denna helgs julfirande, men nog inte jättemånga. I västkyrkan firas nu att också hedningarna (alltså alla icke-judiska folk) också fick del av det fantastiska att Gud blev människa i Jesus, för att rädda oss ifrån synden, döden och ondskan! Stjärntydarna och oxen finns i krubban för att påminna oss om detta.

Oxfri krubba, men en smak av Guds godhet har nog mina konfirmander åstadkommit ändå!

Stjärnan är ett kapitel i sig. Åtminstone två olika konstellationer av planeter och stjärntecken finns noterade under spannet 7-3 f. Kr och en uppblossande stjärna, dessutom finns noteringar om att andra babylonska stjärntydare besökt Rom 66 e. Kr (om jag inte missminner mig på årtalet) i ett liknande ärende. Stjärnan och stjärntydarna är inte lika väldokumenterade som mörkret som föll över jorden när Jesus hängde på korset, men det finns goda kandidater noterade i historia utanför Bibeln för att styrka Matteusevangeliets berättelse. Sådan gillar jag!

Just idag är det dock första söndagen efter trettondagen och vi firar Jesu dop, själva starten av hans offentliga liv. En predikan ifrån förr på temat finns här, texten som är utgångspunkt är den gammaltestamentliga (Jesaja 42:1-7).

Helljus framtid och ny predikan

En fråga som uppkom när vi flyttade ifrån mellansveriges mer tättrafikerade vägar till de med vägrenar, älgar och mörker fyllda vägarna i norra Sverige var detta: hur ska vi förbättra Huldas (Volvo V40 från -02) lysen? Det slutade med glasögon ifrån NBB (Nordisk bilbelysning)och mäkta starka helljus!

Vi går nu mot slutet av kyrkoåret (faktiskt har vi just nu passerat helgsmålet (lördag klockan 18) och är nu inne i adventstiden) och på grund av/tack vare viss barnledighet i arbetslaget så fick jag glädjen att kika framåt mot slutet av kyrkoåret tillsammans med några ganska mycket äldre än jag på ett äldreboende vid en andakt och vi konstaterade att man kan ofta säga att det var bättre förr, men för en kristen så återstår det bästa!

Framtiden är helljus! När Kristus kommer tillbaka så blir det en tillvaro bortom vår fantasis gränser!

Jag har lagt upp en ny predikan (nåja en opublicerad ska det väl stå) på predikosidan som betonar vårt uppdrag att berätta om denna framtid och se till att alla förstår att de är erbjudna denna tillvaro.

Men inte bara framtiden är helljus, utan också vår tillvaro nu när vi lever med Jesus. Inte som att allt är frid och fröjd, men som att Guds ljus har förmågan att lysa mitt in i vårt mörker, Gud vill dela våra liv, något som vi får påminna oss om nu i adventstid då vi firar att Gud blev människa i Jesus för att rädda oss ifrån synden, ondskan och döden.

Vår adventsljusstake har fått lite för starka lampor, kanske vill den påminna om att Gud vill ge oss en helljus framtid (och nutid)?!

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Lång fredag

När Vi fick barn så ändrades livet. Kanske inte så oväntat eller så ovanligt? Flera gånger så har jag gått upp kring sex eller halv sju och tänkt: ”Wow, vilken bra natt, han har sovit duktigt!” Så skedde i morse och nu när kvällningen börjat komma så kan jag se tillbaka på en lång fredag, en fredag med vila och arbete och umgänge med familjen. En god fredag helt enkelt!

Denna fredag har jag inte predikat, men väl i påskas, denna predikan har tyvärr inte blivit utlagd förrän nu, här kommer den!

Samisk gudstjänst och ny predikan

I Lycksele hade vi för en tid sedan samisk vecka och samisk gudstjänstverkstad, detta var samtidigt som marknaden. Ett resultat därav är denna predikan samt att vi fick lära oss några sånger på samiska samt välsignelsen och Herrens bön på sydsamiska.

 

 

%d bloggare gillar detta: