En vacker dag

En vacker dag så kanske man kommer överens nere i Köpenhamn på klimatmötet.

En vacker dag kanske alla världens problem är lösta.

En vacker dag…så säger man ibland när man tänker på framtiden. Men redan idag är det en vacker dag. Jag vaknade upp vid klockan nio och solen strålade (nåja, men det var inte molnigt som de senaste månaderna i alla fall) och snön låg vit och vacker.

En vacker dag som det är idag, den får alldeles snart sin goda fortsättning, nu ska vi ivär och hämta upp en nyförlovad, efterlängtad vän vid flygbussen.

Vad en handduk kan vara bra!

Vi firade i helgen första advent och det nya kyrkoåret med nyårsfika i lördags. En mycket trevlig tillställning.

Kanske var den dock i senaste laget för kvällens yngsta gäst, 3 år. Efter ett tag bytte hon om till pyjamas och förberedde sig för att varva ned. Som vi alla vet så är ingen sovstund fulländad utan en snuttefilt, själv har jag något som jag kallar ”papegoj-handduk” (eftersom den stänger ute ljud och ljus). Denna lilla dam hade den, tror jag i alla fall, praktiska vanan att inte vara bunden till en särskild snuttefilt utan det gick bra med vilken som helst vit diskhandduk. Så vi gick till skåpet och valde ut en lämplig (vi tog den översta).

Det såg väldigt mysigt ut att ligga mellan tidningshögen (under kudden) och mammas knä (ej med på bilden).

När alla gäster hade åkt hem och det var dags att plocka ihop och plocka undan så tittade jag lite extra på snuttefilten, den var märkt BE (efter Anna-Saras mormor) och gjord förhand med mycket omsorg.

Bokstäverna BE fick mig att tänka på begreppet ”böneduk” och så när jag idag hade andakt och läste på det ställe som stod i tur kom jag så småningom fram till Apostlagärningarnas nittonde kapitel:

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. (Apostlagärningarna 19:11-12)

Gud har lite olika roliga sätt att svara på bön på. Så här i adventstid så blir vi påminda om att Gud verkligen besöker sitt folk, att Gud verkligen älskar alla människor, att Gud vill rädda oss alla och ha gemenskap med oss alla. Extra roligt då tycker jag att genom adventsfikat bli påmind om Guds hörande och svarande på våra böner, extra roligt att bli det genom en av de största i himmelriket (Markusevangeliet 9:33-37; 10:13-16).

Olika exempel på svenska efterföljare av bönedukskonceptet i lite mer organiserad form: Förbönsverige, Apg. 29

SM i kanotslalom och vikten av att inte bygga dammar

I helgen har vi tränat på vårt kanothandlag, tillsammans med Tommy och Helena, i trakterna av Bodbysund. En härlig tur i mestadels medströmmande vatten. Dock var inte handlaget det mest upptränade som man kan tänka sig och färden blev vinglig och slalomaktig, ja stundtals blev det som för kråkan i sången (om prästens lilla kråka) ”än slank vi dit och än slankt vi dit”, dock ingen tur ned i diket!

Herrens dag (söndagen) tillbringades ute i Guds skapelse och på vattnet (se ovan), detta gjorde att vi inte kom in för gudstjänst under söndagen utan åkte på tältmöte i Bureå på lördagkvällen. Två saker tar jag med mig ifrån denna afton:

1. Mötena var ekumeniska sedan nitton åt tillbaka. Genom att sträva efter att vara ett och att tillsammans vara Kristi kropp, alla kyrkor och samfund, så är jag övertygad om att vi gör något efter Guds vilja.

2. Predikanten talade om att vara en kristen, det är en skillnad som gör skillnad. Det är inte samma som att vandra genom livet utan vår Herre. I vårt kristna liv är det också viktigt att vara öppen för Gud, att vara en kanal som Gud kan handla igenom i världen. Det är dock viktigt att inte bygga för kanalens utlopp så att det blir en damm av unket, stillastående vatten. Vattnet från Gud är levande vatten och utan slut och ände, vi fylls ständigt på och vi ska då ständigt släppa ut Guds liv i världen, till våra medmänniskor.

Walldéns underbara resa över världen

Sedan en tid är vi åter i Sta’n (Skellefteå) efter ett innehållsrikt och intensivt flackande och träffande. Från Skellefteå till Lögdeå till Norrköping och Örebro och Uppsala via Malaga (eller egentligen Rincon de la Victoria).

Tack alla underbara människor som vi fick träffa!

Vänner och släktingar är en gåva som glädjer långt in i hjärtat!

Några extra glada nyheter har vi fått oss till dels under resan, bröllop som blev av, barns om kommit till, eller växt till sig, vänner som finns kvar och mycket mera!

Midsommarhelgen

Åter i Skellefteå efter en runda till Tuvan, Bodan och Umeå.

I Bodan firade vi midsommar, och gjorde en reflektion: Hur skönt är det inte att få har roligt tillsammans och fira svenska traditioner utan att blanda in alkohol? Jag önskar att det skulle vara fler förunnat!

DSC00186

DSC00188

DSC00191

Midsommarafton började dock på Tuvagården, jag jobbade och Anna-Sara umgicks.

DSC00183

Igår kom vi till Umeå och Henrik. Tack för gemenskap!

Idag var vi då i Sävar/Skeppsvik och firade vi mormors (alltså Anna-Saras) 75-årsdag. Imorgon fyller hon, grattis! Också detta gick utmärkt utan starka drycker, det tycks inte sitta i detta eller?

Tack alla goa människor för denna helg!

Vänner, nya perspektiv, praktikant och Kristi kropp

Har tagit en liten paus ifrån sollapandet på vår stillsamma balkong, det blev så varmt att jag kände att en paus skulle sitta fint! Anna-Sara och jag har en lugn dag där nästa projekt är att göra kalops. Daniel däremot, vår vän och blivande kollega ifrån Uppsala, sliter och släpar på mitt kontor i Sankt Olovsgården.

Vi har glädjen att ha Daniel boende hos oss under några veckor, han gör praktik i Sankt Olovs-församling fram till den sjunde juni.

Det är härligt att träffa honom och våra samtal ger dessutom perspektiv på den jag blivit i min yrkesidentitet och ger insikter om skillnaden mellan studier och arbete. Helt enkelt är det som Ordspråksboekn säger:

Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa. (Ordspråksboken 27:17) Bibel 2000

Våra samtal och att få arbeta och vila med Daniel har påmint mig i Guds rike och i den kristna församlingen behöver vi varandra.

Grunden

Vi har haft den stora glädjen att två gånger bli inbjudna till äldre syskon i tron för att få ta del av delar av deras bibliotek, båda gångerna har det varit från äldre präster som böckerna härstammat. Det har varit väldigt trevligt och vi har gått därifrån med mer material till redan dignande hyllor. Lärdom må vara en lätt börda, men inte lärdomens förpackningar. På lut har vi också 7,5 kilo Illustrerat Bibellexikon, en länge efterlängtad tyngd för min del, som min farbror skänkt oss.

Detta med, för undertecknad, nya böcker från en avslutad prästgärning är inte bara intressant, även om det onekligen ligger ett visst drag av tidsstudium och samtidshistoria över det hela, det är också direkt uppbyggligt.

Grunden heter en bok som vi fick idag, en konfirmandbok av Bo Giertz. Redan på första uppslaget kommer en god påminnelse till ala och envar:

Varför kallas du kristen?

Jag kallas kristen, emedan jag genom dopet är upptagen i Kristi kyrka och med kyrkan bekänner, att Kristus är min frälsare.

Ibland kan vi behöva vila i att vi är upptagna i kyrkan, vi är Guds barn, Gud är nådefull, Gud älskar oss, vi har den helige Ande.

Det är verkligen så att:

Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? (Romarbrevet 8:32)

Några bilder från Stjärnholm-Uppsalaresan

uppsalaresa4

Hugade restaurangbesökare utanför Messob i Uppsala

stjarnholm6

En vacker och annorlunda ikon på Stjärnholm

stjarnholm3

Stjärnholms kapell

giertz

Goda vänners lag och en Bo Giertzbok

Brawn GP vann och femte söndagen i fastan

Efter att ha tagit en promenad i det vackra vädret (solen skiner frimodigt och generöst över Skellefteå) och efter att ha inmundigat en god måltid bestående av etiopisk doro wat (receptboken ”Laga kryddigt” rekomenderas varmt) så är jag nu redo att ta itu med den gånga veckans händelser. Det förtjänar de verkligen!

Vi har varit en vecka i sydlandet, eller som det också kallas ”Södermanland”, på Strängnäs stifts stiftsgård Stjärnholm. Obligatorisk kurs för alla som har läst i Uppsala och avslutat studierna 2008. Många goda återseenden och många goda nya bekantskaper! Dessutom ledarskapsutbildning som var mycket intressant och med en annorlunda pedagogik.

Efter Stjärnholm bar det av till Märsta för en afton med en bibelskolekamrat för Martins del, medan Anna-Sara åkte direkt till bror och sambo. Jag kom efter, dock då alla ljus i huset var släkta. Sedan en innehållsrik lördag med åter trevliga människor, etiopisk mat på restaurangen (alltså Messob) och fika på Biltema (visste inte ens att man kunde fika där) och avancerad kvällsmat på Väktargatan i glada vänners lag.

Söndagen var en ovanlig söndag, den femte söndagen i fastan vilken inte alltid firas eftersom den ofta utgår till förmån för jungfru Marie bebådelsedag. Desstå större glädje att fira denna söndag nu då, temat ”Försonaren” är ju gott att inleda sin vecka med. Istället för kyrkfika en trevlig kortis till Eriksberg.

Då var nog helgens relationella höjdpunkter avklarade, tack alla för en fantastisk helg och en trevlig vecka!

För en bilnörd som jag så kanske inte helgrapporteringen vore hel om jag inte nämnde något om skrällen i Melbourne. För det är så att i den välansade rabatt som utgörs av förpackningar märkta med:

rattvisemarkt krav-loganglamarki-love-eco

så växer det också en stor gul maskros. Den är förstås inte ensam den har sällskap av flera ogräs som nog blir kvar tills den fullkomliga helgelsen i himlen befriar mig.

Denna maskros heter:  f1logo

I helgen gick ett av de mer spännande loppen på länge. Ett nytt stall, Brawn Grand Prix, som var nära att lägga ned då Honda drog sig ur Formel 1 i sviterna av den ekonomiska nedgången, lyckades kvala in som nummer ett och nummer två inför söndagens Grand Prix. Att ett nytt stall kvalar så bra har inte hänt sedan 1970. Sedan fortsätter man med att vinna loppet med sina båda bilar på de två första platserna, något sådant för ett nytt stall har inte hänt sedan 1954. För våra finska läsare var det inte lika muntert antar jag, Räikkonen långt ned i resultatlistan och Kovalainen ännu längre ned.

Detta är ju en fis i världsrymden och inte mycket att jubla åt i det stora hela nu när människor går från hus och hem och världen mot sin undergång, men ändå fångar det mig.

Innehållsrik helg

Vi är just hemkomna ifrån födelsedagsfestligheter i Piteå, föremålet för festligheterna fyller dock inte idag (till skillnad från en broder och en kusin, grattis!!!). Trevligt att möta gamla och nya vänner dock.

Igår hade vi besök och åt etiopiskt. Doro wat, yebeg alicha och alicha. Min amarinja är inte så god, men något så’nt där kanske man kan stava till rätterna? En doft av det förlovade landet är alltid gott att få.

Nu ska vi få en försmak av himlen, den eviga ron (det vill säga, vi ska gå och sova).

%d bloggare gillar detta: