Kyrkoval och motionerande

Den femtonde september är det kyrkoval. Carolina Johansson har påbörjat en guidad tur genom valet och nomineringsgrupperna (eller motionerna till kyrkomötet ifrån delegaterna).

Jag säger som Tage Danielsson: ”Vi väntar med spänning på nästa sändning!”

Rambling thoughts

Man kan besöka de olika partiernas eller gruppernas hemsidor inför Kyrkovalet men det blir lätt en del floskler. En öppen folkkyrka med framtidstro. En framtidskyrka. En trovärdig kyrka. En kyrka med Jesus i centrum. Det där kan man väl skriva under på, men orden behöver på något vis genomlysas. Folkkyrka? Öppen? Trovärdig? Vad dessa ord betyder och hur man uppnår dem råder det delade meningar om.

Man kan även studera, vilket jag fann intressant, de 102 motioner som inkommit till årets kyrkomöte. De finns alla samlade här. Om man nu ska rösta i ett kyrkoval ger det ju en viss inblick att se vilka frågor de olika grupperna driver hösten 2013. Det är också lite spännande att se hur man formulerar sig. Jag ska återkomma till detta när jag läst färdigt men bra att dessa läggs ut och görs tillgängliga.

Visa originalinlägg

Gud anfaller i soffan

Trött efter flera intensiva dagar landar jag med Rosenius Dagliga betraktelser och Bibeln. Texten jag läser är 2 Korintierbrevet, ett välkänt brev för mig, men plötsligt finner jag ett stycke om kyrkan jag aldrig uppmärksammat förut; kapitel 3 vers 18.

Så kära medsystrar och medbröder i Kristus, detta är vi!

Herren är Anden, och där Anden är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt* ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Vers 17&18

20130515-144046.jpg

Ny predikan!

Idag har vi firat ekumenisk gudstjänst i Rusksele pingstkyrka. Kören från Björksele-Kristineberg sjöng (och jag var med där på ett hörn) och så hade jag äran att predika. Här kommer ursprungsmanuset, så håll till godo!

Om du var där kan du ju läsa och se om du känner igen dig :-)

 

Minnesgudstjänst på allhelgona – några tankar

Denna vecka sitter (eller går, eller står eller på annat sätt) många goda män och kvinnor och förbereder inför helgen som kommer. Många församlingar har minnesgudstjänster för de som avlidit under lördagen och likaledes människor ute på kyrkogårdar och öppet i kyrkor och kapell under dagen.

På en fråga om vad man kan säga på minnesgudstjänsten på lördagen så kom jag på lite tankar som kanske någon finner goda att arbeta vidare utifrån.

Att tända ljus hör allhelgonahelgen till, likaså att hålla minnesgudstjänst. Försöker dela med mig av några tankar att utgå ifrån i helgens förkunnelse.

Mina tankar utgick ifrån det faktum att vi firar åminnelsen av nära och käras död på den dag som heter ”Alla helgons dag” med temat ”Helgonen” och att vi först dagen efter alla minnesgudstjänster, alla ljuständning och alla besök på kyrkogårdar firar ”Alla själars dag” med temat ”Vårt evighetshopp”.

Man kan ju inte ha minnesgudstjänst och då uppmärksamma endast alla helgon, inte ens i luthersk mening, och sedan be alla komma tillbaka imorgon för att fira sina avlidna. Så jag tog utgångspunkt i att det just är ”Alla helgons dag” och att det är så vi kalla helgen ”Allhelgonahelgen”.

Jag tänkte att man kunde utgå ifrån att ett helgon, det är någon som gjort något speciellt under sitt liv. Gjort ett så stort intryck på sin omgivning att man förr/i romersk-katolsk tradition till och med menade att de hade lite förtjänster över så att de kunde be för oss till Gud (det där sista kan ju givetvis strykas, samt säkert renodlas teologiskt än mer). De var värda sina egna dagar av åminnelse, allhelgona är hopsamlingen av de som inte fick plats i kalendern.

Man kunde sedan fortsätt att tala om att de som vi minns ofta är just så; speciella (här får man också öppna för att alla inte minns alla med glädje/sorg, utan att det kan finnas betydligt mer komplicerade relationer och känslor). För de som känner en avliden så är det ofta så det kan kännas en sådan här dag, att en betydelsefull person dött m.m. Vi vill minnas den, precis som med helgonen på speciella dagar och vid speciella tillfällen.

Vårt evighetshopp

När detta skissats tillräckligt så är det dags att koppla ihop med söndagens tema ”Vårt evighetshopp”. Kanske rent av säga att det är morgondagens tema? Här kan man kanske ta utgångspunkten i den första bönen?

Evige Gud, du som lät Jesus Kristus dö och uppstå för att han skulle vara herre över både levande och döda, ge oss nåd att i tro ta emot honom som vår frälsare, så att vi med honom får gå in i det eviga livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Och också måla det hopp vi har i Jesus, det som målas i episteltexten ifrån Uppenbarelseboken 22:1-5. Där är en av bilderna ifrån det himmelska Jerusalem, om livets flod, med träden som ger läkedom, om befrielsen från förbannelse. Att vi ska se Guds ansikte! Att det inte ska bli natt mer, att vi ska vara kungar! Om detta är att fokusera på glädjen i att tillhöra Gud, om tryggheten hos honom i liv och död så kommer lite av allvaret i livet i evangelietexten (Lukasevangeliet 12:4-7) där det betonas att också helvetet är en realitet, vi kan gå förlorade.

I en gudstjänst som denna så är det förstås vist att balansera sorgen och verkligheten med och mot varandra, en bönepunkt!

Lycka till!

 

Back to business!

Tre veckor har gått sedan jag slutade vara föräldraledig! Det var inte utan ett visst vemod som jag åkte till jobbet första dagen. Det kändes tomt och konstigt att inte få vela dagarna med vår fina son. Men samtidigt känns det spännande och utmanande att få komma igång och arbeta igen. Det är verkligen en förmån att ha ett arbete att gå till.

Här kan ni i alla fall se ett av den gångna veckans arbetsuppgifter, en ny predikan på temat ”nådens gåvor”! Länken går till sidan med mina predikningar, ni hittar min nya predikan längst ner.

Yoga eller inte

När man talar om trollen sitter de och fiskar i veckans annonsblad (med tanke på gårdagens inlägg om yoga och annan gammal nyandlighet).
20120329-154917.jpg

En bortglömd blogg om bön, och en miljövänlig ljusstake.

Min käre make är betydligt flitigare bloggare än jag för tillfället, det har nog ingen som följer vår blogg missat. Det beror nog inte på att han sitter mer framför datorn än jag (tyvärr), inte heller beror det på att jag saknar saker jag vill dela med mig av…
Till exempel hade jag tänkt blogga om det fantastiska bönerummet som fanns i S:t Mikaelsgården (Svenska kyrkan i Lyckseles församlingshem) för någon tid sedan. Om den frid och den gudsnärvaro som blir så påtaglig i ett rum där människor har bett utan avbrott i flera dagar. Människor från olika kyrkor, i olika åldrar, med olika önskningar, behov, problem och förhoppningar. Vår lilla familj fick förmånen att tillbringa en stund i det bönerummet och i all enkelhet var det så otroligt bra. Läs mer om konceptet på: http://www.tjugofyrasju.be/ och besök ett bönerum nära dig :-)

Ja, det hade jag tänkt blogga om… och nu blev det gjort!

För övrigt har vi nu en mycket energisnål adventsljusstake. Jag köpte nya moderna LED-lampor i lördags, som inte fungerar. Så nu är den släckt. Riktigt SÅ strömsparande hade jag inte tänkt mig att den skulle vara…

Walldéns underbara resa genom Sverige

Vi känner oss som Nils Holgerson två gånger om, vi har nämligen åkt en nätt liten turné från Lycksele till Skåne och lite allt möjligt däremellan. En riktig semester är när man får stanna och äta glass vid många bensinmackar, och många bensinmackar har det blivit. Glasskvoten fylldes  dock med råge i Söderköping på Smultronstället. Ett besök där har blivit sommartradition.
Snart följer vi vidare i Nils Holgerssons spår då det bär norrut. Det ska bli besök i Luleå och sedan släktträff i Övertorneå och en sväng på Pajala marknad. Och möjlighet till stopp vid fler bensinmackar :-)

Glass i stora lass i Söderköping!

Här var Nils Holgersson

Allt förändras – jag också

Jag är just hemkommen efter en välbehövlig retreat på Berget i Rättvik.
Hem till en lägenhet som är i förändring. Snart går flyttlasset till
Lycksele – äntligen på många sätt och vemodigt på många andra sätt.
Men klart är att allt förändras, det är livets gång, och
förhoppningsvis förändras både vi och våra omständigheter till det
bättre genom livet.
Under min väntan på Arlanda för att komma hem läste jag en bok som snart ska
återlämnas till dess rätta ägare. Boken heter just ”Allt förändras –
jag också” och är skriven av Rainer Haak. Bokens sista hälsing vill
jag skicka till er:

”Jag önskar dig inte
en lätt och bekväm väg utan hinder och ansträngningar.
Jag önskar dig
att du hittar den väg
som är rätt för dig
och som hjälper dig att utvecklas som människa.
Jag önskar dig inte
färdkamrater som bara skrattar
och skämtar bort allting
och som gör allting rätt.
Jag önskar dig tvärtom
människor som är ärliga mot dig
och som du kan lita på utan förbehåll.
Jag önskar dig inte
solsken varenda dag.
Men jag önskar dig
att den första solstrålen
efter det långa regnet
ska värma dig i djupet av ditt hjärta.” (Rainer Haak)

Nog är det vår alltid!

Martin tvekar fortfarande om det är vår i Skellefteå eftersom han är van att vår = vårblommor och ingen snö.
Med de kriterierna faller Skellefteå platt just nu. I går när jag skulle hämta cykelns sommardäck i förrådet fick jag pulsa i knähög snö över hela gräsmattan (som ju inte syntes, men jag vet ju att den finns där någonstans).

Men nog är det vår alltid!

Här kommer några saker som bekräftar att det är vår även i Skellefteå:
1. Solen värmer. Det är alldeles för varmt att ha på sig vinterskorna.
2. Barnen på gatan har tagit fram sina cyklar och vinglar glatt omkring.

%d bloggare gillar detta: