Finns det en framtid för kyrkan? – Tes 96 på Reformationsdagen

Idag är det reformationsdagen, den dag då vi firar uppspikandet och ivägskickandet av Martin Luthers 95 teser. Vad han inte visste då var att han skulle få sällskap av andra dörrknackare denna dag, inte heller att det var en helt ny epok han startade.

Vad finns då att fira, ännu en död gubbe så här vid Allhelgona?

Ja det ska ju sägas att Luther själv verkade inte så förtjust i att fromhetsinriktningen skulle kallas ”Luthersk”, men inte heller är jag helt säker på benämningen ”evangelisk”, troligen finns evangeliet även hos alla de andr kyrkofamiljerna? Det blir lika snurrigt som att kalla påvens kyrka för ”katolsk”, allmän, den är ju inte mer allmän än lutherska världsförbundets medlemskyrkor tänker jag.

Nå, men det finns saker att vara stolta över och att lyfta upp som ”lutheran”, det främst är väl just ”nåden” att Gud har gjort allt, att Gud älskar oss alla, att Gud genom Jesus vill och kan rädda oss alla. Vi måste förstås få vår synd, det som skiljer oss från Gud, att blir fastspikad på korset, men genom tron har vi nåd, frid med Gud och vi är hans frälsta barn. Vi behöver ta emot nåden, men inte arbete för den.

Minnen från Wittenberg – barnens och mina nya teser!

När jag var på resa i Luthers fotspår vid reformationens 500-årsjubileum hade skolbarn fått göra sina nutida teser och de var uppsatta genom hela Wittenberg, ungefär mellan Luthers församlingskyrka Mariakyrkan och till reformationshelgedomen Slottskyrkan. Jag har nu omsider snickrat ihop min första tes, min tes 96, om kyrkan och hennes mående och en möjlig framtid, tesen har fått namnet Organisationen – en framtidsroman i tre delar. Den finns länkad här och i bilden här nedan.

Läs, be och arbeta, eller läs, be och reagera eller låt det goda stanna och det som var mindre bra i den fara vidare!

För min tes 96 – Några tankar om Svenska kyrkan – KLICKA PÅ BILDEN

Frid och välsignelser! / Martin Walldén

Predikan över trons kraft – Markusevangeliet 2:1-12

I söndags 18 oktober var ljudåtergivningen emellanåt skral ifrån Lycksele kyrka, därför publicerar jag här predikan med dess text och dess bilder!

Trons kraft i ord och bild!

Predikan i ord (klicka på texten)

Predikan i bilder (klicka på texten)

Och för att höra (engelskt tal, svensk text) det som jag berättade från uttåget för att bilda dig en egen uppfattning så finns infon i filmen.

Askonsdag

Den äldste av sönerna och jag inledde så fastan på askonsdagsmässa i Lycksele kyrka. Som brukligt är sjöng vi psalm nr 135 Se vi går upp till Jersusalem. 

Inte mycket att säga om det, mer än att mina ögon föll på orden i den sista versen:

Oss frälsaren sagt att där han är, där skall vi med honom ock vara. 

Vilken utmaning! Vi ber ofta ”ske din vilja”, men vart /till vem vill han skicka mig? Var är Jesus? Är han oss en av sina minsta? Vågar/vill jag följa efter? 

Glad fastlagsdag! 

Firar denna festliga förberedelse för sista gången detta år med fläsk och bruna bönor.

wp-1488290350565.jpg

Detta reformationsjubileumsår får vi minnas Luthers ord om böner: ”Kort ska man be, men ofta och starkt.”

wp-1488290358819.jpg

Detta kyrkovalsår får vi se upp för valfläsket (detta är dock från gris): Allt är inte passande i Kristi kyrka.

Och förstås: Fastlagsbulle!

wp-1488290315104.jpg

Nu är det uppätet, så vad gör jag nu då?

Några kreativa sätt att fira fasta och göra en fasta i Jesu efterföljelse har jag tagit upp förut, de är ju förstås aktuella fortfarande!

På olika sätt kanske de speglar bibelordet

Detta är den fasta jag vill se (Jesaja kapitel 58 vers 6 ovh framåt)

Ett annat förslag kom i min väg igår på Facebook: Att ha en ny person eller företeelse för varje dag under fastan, men söndagarna öppna för andra av Guds infall. Vi får också utmana och stödja varandra i alla vänlighet och välmening under de dagar som nu kommer i den förberedelsetid som fastan är

Vi får minnas att fastan är en bra tid eftersom vi då får avstå för att fylla på, fylla våra liv med den mat som verkligen är viktig: Livets bröd, Jesus Kristus.

Predikan på nytt!

Efter återkomsten till förvärvsarbete efter att varit mer involverad i barnarbete så börjar också antalet predikningar öka igen! Här kommer den senaste, över det lite tunga ämnet: ”Döden och livet

Några förhoppningsvis befriande tankar kring döden och livet

Några förhoppningsvis befriande tankar kring döden och livet

Från raggare till evangelist

Ekumenisk gudstjänst idag i Björksele kyrka. God gemenskap, Jesusnärvaro i denna och mässan och Ordet, som utlades och evangelium som förkunnades av (Lill)Mats Holmberg. Om Mats livsväg från raggare; med alkoholen, snarare än Jesus, som fokus till evangelist och därmed glädjebudbärare kan man läsa i Motorbibeln. Och förstås höra honom berätta om vid tillfälle.

För att få veta mer om denna Bibel klicka på bilden. För att köpa den klicka på länken/ordet i texten.

Mats pratade om flera saker utifrån dagens tema ”samhällsansvar” och texterna, bland annat från Jesaja 29. Det jag framförallt minns är hans fråga:

Om vi idag i kyrkan hade delat ut resor till Hawaii, hade du inte talat om det för din granne då?

Självklart hade vi gjort det, men nu fortsatte Mats, så har vi ju något ännu bättre i kyrkan, evigt liv, helpension, ett spa som ger läkedom från alla sjukdomar med mera, allt är gratis. Det satte sig i mig, så är det ju. Varför vill jag undanhålla mina medmänniskor detta?

Mats tre aspekter av samhällsansvar var, om jag minns rätt:

  1. Be för dina grannar, din omgivning, din stad.
  2. Prata mer med dina grannar,  inte mer om dem
  3. Berätta om Jesus för dina grannar

Tack Mats och alla andra för denna dag! Gud välsigne Lyckelse och allt annat land och alla folk och människor!

Tid att be – Kyrkomötet närmar sig!

Många människor vet inte riktigt hur Svenska kyrkan styrs, det som är världens största lutherska kyrka. Många av dessa är ändock medlemmar och kanske även röstar i kyrkovalet.

Nu följer en liten upplysningskampanj för den som inte vet, och en upprepning för den som vet: Kyrkomötet är det högsta beslutande organet, det består av demokratiskt valda ledamöter och sammanträder två veckor per år, varav den första nästa vecka.
Spänningen gentemot kyrkoordningen (det dokument som styr Svenska kyrkans organisation) är dock att den beskriver det som att det är församlingarna som är den primära enheten. Denna spänning kan bli rätt intressant ibland, säkert också den kommande veckan, men den tänkte jag inte fördjupa mig i här, utan skyndsamt gå vidare till de viktiga bönepunkterna.

Till kyrkomötet kan skrivelser ifrån kyrkostyrelsen inlämnas och motioner ifrån ledamöterna och det är dessa som de olika utskotten sedan tittar på och sedermera röstar alla ledamöter om förslagen.

En del förslag är minst sagt horribla vissa år, andra väl värda all aktning, men oavsett vad så är det vår uppgift som kristna att be för hela kyrkomötet och för att Guds goda vilja ska ske, ”… på kyrkomötet så som i himlen.

Några reflektioner över temat ”Medmänniskan”

Medmänniskan var den gångna söndagens tema och således också denna veckas tema. Medmänniskan är ett svårt tema, tycker jag, det kan vara svårt att se vem min medmänniska är, se min medmänniska som tycker annorlunda än jag och som är annorlunda än mig.

Cristina Grenholm skrev i pappersversionen av Kyrkans Tidning om detta: ”Du måste få syn på den andre”, säger hon, och talar om den barmhärtige samariern och hon påminner oss om att:

När vi lever i tron påminns vi ständigt om Guds gränslösa kärlek som inte håller tillbaka eller sparar sig. Guds kärlek gäller aldrig bara den egna personen, utan hela mänskligheten. När jag tror att Gud älskar mig, tror jag samtidigt att gud älskar den som strå bredvid mig, min nästa.

Samarier är väl inget som du och jag vet så mycket om, vi kanske känner till att de var rätt så ringaktade i det judiska folkets ögon och att prästen och leviten som passerar förbi den slagne mannen i Jesu liknelse var aktade och respekterade, rent av de som tjänade Gud allra närmast (genom sin tjänst i templet) och då också förtjänade respekt av alla.

Den barmhärtige samariern i nutid – israelen och hamasmedlemmen

Men hur vore det om man istället för samarier berättade om en medlem av Hamas, styret i Gaza som har som uttalat mål att utplåna sina medmänniskor i staten Israel (och ibland får jag känslan av att de har det outtalade målet att utplåna även sina egna?!), berättade att han vandrade vägen fram, men blev överfallen av några okända våldsverkare. Först dyker en palestinavänlig svensk upp, just inseglad på båten Estelle genom organisationen Ship to Gaza. Denna ser den slagne mannen, men tycker det är olustigt och går vidare.

Nästa som dyker upp är en ekumenisk följeslagare från Sveriges Kristna Råd, men också denna viker åt sidan.

Den tredje som kommer förbi är en israelisk bosättare från Västbanken. Han ser mannens ursprung, mannens kalasjnikov, men stannar upp, förbinder såren och kör honom till ett sjukhus där han tjatar in den skadade mannen.

Jag vet inte om detta gav dig något, men för mig så är Guds kärlek så konkret att den kan få oss att mötas och vilja leva ett liv i försoning med varandra, vare sig vi är israel eller palestinier, HBTQ-person eller ej, liberalteolog eller konservativ, kort sagt ”för människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt!”

Friheten i Kristus – Glädjen i ett Jesusplåster

En dag som denna då det regnat i Lycksele likt när Noa byggt klart sin ark kanske man skulle kunna dela just en text ifrån detta, kanske något om hur mycket regn det kan komma?

Johannes råkade idag ut för en skada så att blodvite uppstod och jag fick då begagna ett plåster med Jesusmotiv som han fick på en gudstjänst för ett tag sedan och en tröstis som han fick på sin mors födelsedag (så att han inte skulle bli avundsjuk tror jag orsaken var att han fick present i samband med detta).

När Johannes fick plåstret så var det i samband med ”barnens minuter” i gudstjänsten, jag minns nu inte allt som M. sade om detta med plåstret, men jag kom att tänka på vad som sägs om Jesus av Jesaja, för att beskriva vad som ger oss frihet, friheten i Kristus. Frihet från synd och ondska, frihet till kärlek och ett liv tillsammans med Gud.

Texten är om den lidande tjänaren:

Han var genomborrad för våra överträdelser skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. (Jesaja 53:5)

Bild

Jesusplåster och tröstis

Sista, konfirmation och annandag pingst

Sista, ett avslappnat och samtidigt laddat ord. I helgen har det varit konfirmation i Lycksele församling, förhoppningsvis inte den sista konfirmationen, men den sista för min del innan jag går på föräldraledighet. Alla förberedelser inför vad som skulle sägas, vad som skulle framföras, det är sista gången jag hade ansvar för något i Lycksele kyrka på länge. En predikan till blir det i sommar, på Stegeborgsgårdens 50-års jubileum, sedan är det paus.

Det känns stort, och konstigt. Störst av allt känns dock att få ägna tiden åt Johannes istället, någon har sagt att den första församlingen det är familjen och någon annan har sagt att barnen är viktiga!

Det har varit Jesusmanifestation i helgen (precis som varje helg alltså då vi samlas i våra kyrkor och annorstädes och firar den uppståndne Jesus), denna gång är det en efterlängtad Jesusmanifestation i Umeå. Jag tycker det är ett smart drag att ha ekumeniska samlingar när det är liv och rörelse, så en måndag är ju smart, dessutom är det måndagen som också är annandag pingst! Mycket härligt, för vår kyrka behöver ju inte bry sig om att det inte är en helgdag i almanackan, hur skulle då kyrkans firande se ut i Nordkorea, Saudi-Arabien, det gamla romarriket eller alls någonstans där almanackan inte är utformad efter kyrkoåret?!

Vi är en skara som längtar i Lycksele också, vi får se om och hur och när det kan bli, tills dess gläds vi åt detta!

 

%d bloggare gillar detta: