I fråga om Israel, judiska folket, konflikten i Mellanöstern så är det lätt att fastna i en kram; en kram och omfamning av allt som palestinier eller allt som israeler gör.
Konflikten är ju dock något mer komplex än att man kan göra så, tänker jag. Jag tänker mig att man borde kunna vara positiv till tanken om:
ett nationellt hem för det judiska folket [i palestina]
och ändå inte vara för orättfärdighet, våld, terror, etnisk rensning, apartheidliknande förhållanden?!
Under sommaren och den senaste tidens konflikt i Gaza har jag parallelläst några olika skiftet, bland annat boken på bilden som handlar om sionism ur Ingemar Karlssons perspektiv.
Och förstås tidningar och annan nyhetsrapportering och så allt detta kopplat till att jag i min dagliga bibelläsning var framme vid fjärde mosebok och nu snart hunnit genom den femte; alltså delar av den hebreiska Bibeln där Gud fördelar landet mellan Israels stammar och också ger dem föreskrifter att hålla och sluter förbund med dem och sedan genom den femte Moseboken upprepar allt som ett avskedstestamente från Mose.
Ett rätt så brett sett att se på konflikten på, men inte enkelt för det.
Gud välsigne vän och fiende.
Gud förbarma dig över oss!
Filed under: politik, samhälle | Tagged: Gud, israel, mellanöstern, mose, palestina, politik, samhälle |
Livet Gud och allting 
Kommentera