Igår kväll ägnade jag en stund åt att försöka kunna se VM-kvalmatchen mellan Sverige och Tyskland, men fick till slut ge upp och det fick bli radiosporten (vilket inte är det sämsta för upplevelsen, men lite sämre om man vill se Zlatan och kompani). När kära frun kom hem blev det så paus i lyssnandet och jag återkom inte till matchen förrän till pausvilan under en kort biltur. Resultatet var då noll mål för Sverige och tre till Tyskland. Kommentatorerna använde ord som ”pinsamt” och de menade att det inte fanns någon idé att slå på för att följa andra halvlek, om man inte ville se hur stor förlust det skulle bli.
Misstaget – att döma på förhand
Andra halvlek började, men jag saknades bland lyssnarna, kanske var jag inte ensam om att missa den? Men vilket misstag det visade sig vara, förvisso gjorde Tyskland ett mål till, men Sverige gjorde fyra mål! FYRA! En slags bragd i den livsviktiga leken som kallas fotboll! Jag har nu så här dagen efteråt kommit att förstå att upplevelsen som jag missade igår var storslagen, synd kan tyckas.
Bollen är rund, allt kan hända?! Fast det tror vi sällan.
Jesus räddar!? Men det förstår vi sällan.
Jesus räddar?
Vad har det så med Jesus att göra? Han spelade väl inte igår? Det var väl målvakten Andreas Isaksson och hans kollega i Tysklands mål som stod för räddningarna (förutom fyra gånger var).
Jag tänker så här att mitt resonemang inför andra halvlek att det nog inte skulle ge något och att allt var bestämt och att det inte fanns något för mig att hämta, det är ganska likt hur allt för många människor resonerar kring Jesus. De dömer på förhand att det inte har något med dem att göra, att det inte finns något för dem och att inget gott kan komma ifrån detta okända.
Men precis som med fallet om gårdagens andra halvlek så antar man bara utan att själv undersöka, man litar på kommentatorernas påståenden att man inte måste vara med i andra halvlek, eller i fallet Jesus man litar på andra som säger att det inte är något, man tänker att man inte har tiden eller inte vill.
Kyrkans uppdrag
Vårt uppdrag som kyrka, alla kristna alltså, vårt uppdrag är att på olika sätt; med ord, resonemang, handlingar i kärlek med mera visa på att det är något stort som väntar om man knäpper på andra halvlek, att detta med Jesus, att lära känna honom är något nödvändigt och fantastiskt!
Filed under: kristen tro, personligt | Tagged: fotboll, jesus, vm-kval |
Livet Gud och allting 
Kommentera