Medmänniskan var den gångna söndagens tema och således också denna veckas tema. Medmänniskan är ett svårt tema, tycker jag, det kan vara svårt att se vem min medmänniska är, se min medmänniska som tycker annorlunda än jag och som är annorlunda än mig.
Cristina Grenholm skrev i pappersversionen av Kyrkans Tidning om detta: ”Du måste få syn på den andre”, säger hon, och talar om den barmhärtige samariern och hon påminner oss om att:
När vi lever i tron påminns vi ständigt om Guds gränslösa kärlek som inte håller tillbaka eller sparar sig. Guds kärlek gäller aldrig bara den egna personen, utan hela mänskligheten. När jag tror att Gud älskar mig, tror jag samtidigt att gud älskar den som strå bredvid mig, min nästa.
Samarier är väl inget som du och jag vet så mycket om, vi kanske känner till att de var rätt så ringaktade i det judiska folkets ögon och att prästen och leviten som passerar förbi den slagne mannen i Jesu liknelse var aktade och respekterade, rent av de som tjänade Gud allra närmast (genom sin tjänst i templet) och då också förtjänade respekt av alla.
Den barmhärtige samariern i nutid – israelen och hamasmedlemmen
Men hur vore det om man istället för samarier berättade om en medlem av Hamas, styret i Gaza som har som uttalat mål att utplåna sina medmänniskor i staten Israel (och ibland får jag känslan av att de har det outtalade målet att utplåna även sina egna?!), berättade att han vandrade vägen fram, men blev överfallen av några okända våldsverkare. Först dyker en palestinavänlig svensk upp, just inseglad på båten Estelle genom organisationen Ship to Gaza. Denna ser den slagne mannen, men tycker det är olustigt och går vidare.
Nästa som dyker upp är en ekumenisk följeslagare från Sveriges Kristna Råd, men också denna viker åt sidan.
Den tredje som kommer förbi är en israelisk bosättare från Västbanken. Han ser mannens ursprung, mannens kalasjnikov, men stannar upp, förbinder såren och kör honom till ett sjukhus där han tjatar in den skadade mannen.
Jag vet inte om detta gav dig något, men för mig så är Guds kärlek så konkret att den kan få oss att mötas och vilja leva ett liv i försoning med varandra, vare sig vi är israel eller palestinier, HBTQ-person eller ej, liberalteolog eller konservativ, kort sagt ”för människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt!”
Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, samhälle | Tagged: inför veckan, kristen tro och samhälle, samhälle |
Livet Gud och allting 
Kommentera