Ibland behöver vi utmaningar av olika slag, men att säga det känns inte alltid lätt. Det är lätt att börja darra på manschetten och bli osäker, för jag själv klarar ju inte att leva som jag vill eller som jag tror Gud vill, men Gud vet det och älskar och räddar ändå. Ungefär så är balansgången i min predikan från midfastosöndagen.
Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle | Tagged: fastan, kristen tro och samhälle |
Livet Gud och allting 
Kommentera