Så har det skett; ett barn är oss fött, en dotter är oss given, herraväldet är lagt på hennes axlar, fast bara symboliskt förstås. En tronarvinge har fötts, välkommen till världen Estelle Bernadotte, hertiginna av Östergötland!
Hon är i ett stort sällskap, cirka fem barn på två sekunder hävdar DN att det föds, men alla har förstås inte förlossningsläkare och barnmorska och allt världens kunnande på sin sida vid födseln (en del barn har allt kunnande emot sig så att de dör innan födseln (för en del framstår detta obegripligt nog som något positivt, för andra mer självklart som något negativt (ytterligare ett exempel))). Alla har inte heller en ljusnande framtid att vänta när de väl fötts, utan har det snarare ganska svårt att klara sig mot svält och krig och våld, tyvärr.
Så här i fastetid får vi utmana oss själva att avstå ifrån det som tar kraft ifrån oss, det som vi lägger energi och pengar och tid på och istället satsa på våra medmänniskor, nära eller långt borta. Inte för att Jesus enbart räddar den som kan tjäna mer, utan för att han kallar oss att be om kraft att tjäna våra medmänniskor, under fastan och hela tiden, som askonsdagens episteltext ifrån Jakobsbrevet säger:
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. (Jakobsbrevet 2:14-17)
Nydöpta underverk i Olaus Petri församling i Örebro
Filed under: inför veckan, kristen tro, kristen tro och samhälle | Tagged: fastan, högtider, inför veckan, kristen tro, kristen tro och samhälle, kyrkoår |
Livet Gud och allting 
Kommentera