Med berått mod ska jag en gång till kasta mig ut i farvattnen utanför gaza-remsan och kommentera ”Ship to Gaza”. Några kommentarer som kan belysa svårigheten i detta företag, att ifrån vår avlägsna (ibland överlägsna?) position skapa något gott för israeler och araber/palestinier kommer här:
Det svåra är väl inte att tycka något, det är jag bra på. Det svåra är att göra något. Jag hoppas på en god fredlig utveckling i mellanöstern, jag tror att inspärrning, murar, avspärrningar, check points etc skapar fler terrorister, mer aggression mot Israel. Jag tror också att Hizbollah, Hamas och de andra är förödande för sina egna och för området och för Israel likaså orättfärdiga diktaturers stödjande av dessa (såsom Iran).
Så vad är min roll? Kanske är det att se vilka jag tycker minst om eller vilka jag skulle kunna se som mina motståndare och sedan följa min mästare och be för dem, särskilt för den som tycker illa om mig eller angriper mig!?
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:43-48)
Till sist en tanke i samma anda ifrån Jonathan Ashauer i tidningen Dagen.
Filed under: kristen tro och samhälle, politik, samhälle | Tagged: gaza, hamas, hizbollah, israel, kristen tro och samhälle, politik, samhälle, ship to gaza |
Livet Gud och allting 
Kommentera