I helgen har vi haft besök av föräldrarna, mycket trevligt! Vi har också firat påsk tillsammans. En god helg och firandet av själva grunden till allt vårt hopp, ja faktiskt till allt hopp som någonsin kan finnas: Jesu död och uppståndelse.
En reflektion ifrån Göran Skytte om påskens normalitet och abnormitet att ta med sig ut i livet när nu vardagen börjar igen.
Filed under: Familj, inför veckan, kristen tro, kyrkligt, personligt | Tagged: familj, jesus, kristen tro och samhälle, påsk |
Tycker det är synd att Göra skytte ska smyga in fåniga poäng som ”ateistiska kommunismen och nazismen” jag får en känsla av det, läste en ledare av han Birro för ett tag sedan också, att vi kristna känner oss så utsatta och måste försvara oss med att det är ni andra som är dumma och knasiga och inte vi. Bättre om vi skulle glädja oss i att vi är dårar eller något, kanske skulle det vara mer uppbyggligt. ingen lockas väll av en gud som verkar bitter?
Hej Isak! Tur att du finns så det blir lite fler perspektiv i världen! Jag uppfattade inte Skyttes poäng varande detta, men det är ju som du säger att en bitter Gud är nog inte lockande (heller inte sant).