Bilen, en Volvo V 40 som ibland kallas ”Hulda” efter den gammaltestamentliga profetissan, ha varit ute på långresa (och mer ska det bli). Tidigt denna vår, ja rent (se ett ord som gradvis insmugit sig i min vokabulär sedan flytten till Västerbotten) i vintras, fick hon en 6000 milaservice som hon klarade rätt bra. Lite fix med hjälp av verkstaden och så var hon rustad för pendlandet mellan Skellefteå och Lycksele. Innan resan till Skåne fick hon så en ordentlig utvändig tvätt, men i avsaknad av en bra arbetsplats för detta ändamål så fick hon ingen vaxning eller polering. Jag hoppas hon får det till hösten. Jag har fallit för Lahegas Autorange-produkter.
För att kunna vårda vår nyköpta bil så ägnade jag ganska god tid åt att försöka få reda på vad man behövde tänka på, tips och idéer för ett långt och gott liv för bil och lack. Jag fann hjälp och råd och stöd på olika forum på internet och hos andra, än mig mer erfarna, vänner.
När jag så stod och gnuggade på bilen och när jag sedermera försökte lära mig att använda min nya, oscillerande polermaskin så slog det mig i min lite teologiförstörda (?) hjärna: Undrar om jag nu står och putsar och rengör bägaren på utsidan, men låter insidan förfalla i orenhet?
Nå inte alla tänker i så knäppa banor när de står över sin bil och gnider, inte alla ser något själavårdande i detta, men i min biltokiga och bibelsnurrande hjärna så blev lite stort att umgås med vår Herre genom Hulda. Att tjäna någon annan, om en en själlös (?) bil, gav helt enkelt mersmak och själaro.
Om nu någon skulle önska något mer allmängiltigt uppbyggligt än bilvård så pratade Carl-Erik Sahlberg om tjänande utifrån arbetet i St. Clara kyrka i Stockholm (genom att berätta om ett antal människor som blivit berörda i församlingen) på Lapplandsveckan (alias ”Lappis”) i Husbondliden utanför Lycksele. Mycket inspirerande och mot slutet inbjöds till förbön för de som ville följa Jesus, för första gången, de som ville följa Jesus, igen, och de som ville följa Jesus, ut till de behövande, lidande, sörjande. Bara att be att få vara en av dem!
Filed under: kristen tro, personligt | Tagged: kristen tro, personligt |
Kommentera