Fastan är en speciell period, det är en period att återigen minnas att vi inte är här i världen för vår egen skull utan att vi lever med Gud och att det ger oss uppgifter i världen, uppgifter som går före våra egna bekvämlighetsönskningar och våra mål. Kort kan dessa uppgifter ifrån Gud sägas vara att utöva kärlek gentemot vår nästa, mot våra medmänniskor, och att vittna om gud och Guds kärlek till alla människor, till hela skapelsen och Guds erbjudande om räddning för alla människor. Det är kort och lätt att säga, men svårare att leva efter.
Igenom dopet och tron får vi den helige Ande, Hjälparen, som just vill stödja oss i levandet och ständigt påminna oss om att vi är Guds älskade barn. Idag fick vi en kärv påminnelse, vi som firade gudstjänst i Sankt Örjans kyrka i Skelleftehamn, om hur viktigt och allvarligt det underbara nådeslivet med Gud är. Vi sjöng psalm 565 – Gå varsamt, in kristen (nr. 344 i 1937 års psalmbok). Texten är ganska upplyftande på något sätt, men med den melodi som är i koralboken (jag antar att vi sjöng efter den i alla fall) så blir det en väldigt allvarlig stämning i stämman när man sjunger den.
Några exempel ur texten:
Gå varsamt min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och det är så få som finner den vägen och vill på den gå.
Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död.
Något att bita i och leva i! Ett musikaliskt smakprov av muntrare karaktär kan åhöras Youtube framförd av Jan Johansson, dock är denna kanske egentligen alltför glad och lätt för att få vara med i denna allvarliga fastebetraktelse?
Filed under: inför veckan, kyrkligt, psalm | Tagged: inför veckan, kyrkligt, psalm |
Livet Gud och allting 
Kommentera