Igår gjorde jag det, fast jag högt och tydligt vid flera tillfällen hade deklarerat att jag inte kommer att göra det. Jag skyllde på mina nerver, jag tycker inte om dramatik.
Vad jag gjorde? Jag såg på Sverige mot Vitryssland i OS-hockeyn (herrar). För den som förträngt eller inte vet något om bakgrunden till mina känslor så ges här möjligheten att fördjupa sig (Lasse Granqvist i Radiosporten).
Det var lugnt för nerverna i halva matchen, 3-0 till Tre Kronor var som balsam, men sedan började det. Alldeles för länge stod det 3-2 i sista perioden och då vågade jag knappt titta, inte förrän de sista 10-12 sekunderna blev jag lugn (efter 4-2 målet).
Vad har nu detta med prövning att göra? Söndagens tema är ju prövningens stund. Ett tillfälle, eller ett uppdrag eller något som vi står inför som kommer ifrån Gud och som styrker oss och vår relation till honom då vi går in och igenom prövningen (här någonstans är det lämpligt att släppa OS-hockeyn, den bilden har nog tjänat ut nu).
Söndagens episteltext säger så här: Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. (Jakobsbrevet 1:12)
En fridfull helg önskar jag var och en!
Filed under: inför helgen, kristen tro, personligt | Tagged: inför helgen, kristen tro, personligt |
Livet Gud och allting 
Kommentera