Vissa dagar är inte toppendagar, andra är ännu sämre. Idag var en dag som började på minus, vändningen kom inte förrän på eftermiddagen. Som en del vet så är det rätt oklart vad jag gör efter den 15 december, då slutar min pastorsadjunktstid i Sankt Olovs församling (en mycket rolig och givande tid!), och idag blev det ännu oklarare vilket inte gjorde mig helmunter.
Så gick dagen och det blev tillfälle för psalmsång, psalm nummer 249 – ”Blott en dag…”. I den andra versen, vilken jag tror att jag kan baklänges efter denna adjunktstids alla begravningar och dop (där den ofta sjungs), grep så vår Herre in i min situation med ett fantastiskt löfte, och en stabil försäkran:
Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg år jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig. (Svenska Psalmboken nr. 249)
Gud är god, och jag är buren av honom!
Filed under: personligt, psalm | Tagged: personligt, psalm |
Livet Gud och allting 
Kommentera